Meriter

6 Lindhagen, Arthur, son till L 2 i hans andra g, f 21 juli 1884 i Sthlm, Hedv El, d 14 febr 1950 där, Kungsh. Mogenhetsex vid Nya elementarsk i Sthlm 21 maj 02, inskr vid UU 9 sept 02, jur fil ex 13 dec 02, jur utr kand 6 april 07, allt vid UU, eo notarie i Svea hovrätt 11 april 07, tingstjänstg i Uppsala läns norra domsaga 09—10, sekr i komm ang egnahemsfrågan jan 11—jan 12, tf fiskal i Svea hovrätt 13 maj 12, eo assessor där 16 maj 13, sekr i styr för StH 13—28, assessor i Svea hovrätt 23 sept 15, tf revisionssekr 18 aug 16—19 nov 17, sekr i 1916 års gruvlagstiftn:komm nov 17—aug 18, i Sthlms handelskammares skiljenämnd 17 — 28, fiskal i Svea hovrätt 12 april 18, led av lagberedn sept 18 — okt 29, hovrättsråd 23 mars 20, ordf i centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister 23 — 28, revisionssekr 8 aug 23, led av komm ang förslag till lagar om kollektivavtal o om arbetsdomstol dec 26—nov 27, ordf i arbetsdomstolen (AD) 1 jan-10 okt 29 o 5 juni 31 (tilltr 1 juli)—46, ordf i STF från 29, justitieråd 11 okt 29—19 maj 31, sakk inom justitiedep vid fortsatt beredande av frågan om rättegångsväsendets ombildn nov 29—jan 31, ordf i Ådals-kommissionen maj—juli 31, led av nämnden för granskn av omständigheterna vid statsminister C G Ekmans avgång jan—mars 33, ordf i kommissionen för tredje mans rätt mars-maj 34, led av Nordiska mus:s nämnd från 34, ordf i sv livfbrsäkr:bolags skiljenämnd från 34, i sv skadeförsäknbolags skiljenämnd från 36, led av komm för förmynderskapsvården i Sthlm mars 38 —okt 39, ordf i bedömningsnämnden 46—dec 48, ordf i Samf S:t Erik från 46, president i Svea hovrätt 20 dec 46 (tilltr 1 jan 47), ordf för Sthlms handelskammares skiljedomsinst från 49. — Jur hedersdr vid UU 5 nov 32.

G 21 aug 1911 i Sthlm, Joh, m journalisten Agnes Byström, f 3 sept 1885 i Eskilstuna, d 11 aug 1968 i Sthlm, Osc, dtr till redaktören, rdgm Jakob Jakobsson B (bd 7) o Louise Träff. 

Biografi

L utgick från en traditionsrik juristmiljö. Efter avslutade juridiska studier i Uppsala valde han att söka sig in på domarbanan. Sin tingstjänstgöring fick han fullgöra där hos häradshövding G Ribbing; denne åtnjöt ett stort anseende som handledare för yngre jurister. Därpå följde tjänstgöring i Svea hovrätt o Nedre justitierevisionen. Vid sidan av domarkarriären fick L tidigt lagstiftningsuppdrag. I lagberedningen blev han medlem 1918 o kvarstod i drygt tio år. Ett resultat av arbetet där var den nya förmynderskapslag-stiftning, som antogs 1924; vid dess utarbetande hade L gjort väsentliga insatser. Tillsammans med den yngre hovrättskollegan Erik Lind (s 171) utarbetade L det radikala förslaget till ny arvslag, som 1928 antogs av riksdagen; det var märkligt särskilt därigenom att de arvsberättigades krets minskades så att kusin ej far arvsrätt. För det fall att den döde ej givit något testamentariskt förordnande, övergår arvet till den allmänna arvsfonden. Denna erhöll en i förhållande till statsfinanserna självständig ställning o skulle fylla sociala uppgifter. Lagen vittnar om sina upphovsmäns frisinnade åsikter.

Sin största insats kom L emellertid att göra på arbetsrättens område. Utvecklingen på den sv arbetsmarknaden hade länge givit anledning till bekymmer. Kollektivavtalet hade visserligen sedan länge godtagits som instrument för reglering av förhållandet mellan arbetsgivare o arbetstagare, men stridsmedel hade också utformats från båda parternas sida. Flera olika reformförslag hade under åren 1907 — 19 lagts fram. De märkligaste härrörde från hovrättsrådet G Olin o häradshövdingen A Åkerman. Någon lagstiftning hade emellertid inte kunnat komma till stånd på grund av motstånd, främst från arbetstagarhåll.

L hade sedan 1917 kommit i nära kontakt med de arbetsrättsliga problemen som sekreterare i Sthlms handelskammares skiljenämnd o sedan som ordf i den centrala skiljenämnd, som av arbetsmarknadens parter satts upp för slitande av tvister. Det var därför naturligt att regeringen gav L uppdraget att utarbeta ett nytt lagförslag om kollektivavtal, sedan de politiska förhållandena under 1920-talet medgivit att det ömtåliga ämnet om arbetsfredslagstiftning åter togs upp. De bärande tankarna i L:s förslag företer stor likhet med det Olinska reformförslaget. Enligt detta erkännes kollektivavtalet vara bindande för alla arbetsgivare o arbetstagare som tillhör sammanslutning som är part i avtalet. Kollektivavtalets regler skulle anses ingå i föreliggande individuella avtal. De kollektiva avtalen skulle kunna innehålla organisationsklausul, som förhindrar anlitande av strejkbrytare. Under kollektivavtalets giltighetstid skulle emellertid tvister om dess giltighet, tolkning o tillämpning ej få föranleda stridsåtgärd utan prövas av en nyorganiserad domstol, en arbetsdomstol. Domstolen skulle bestå av lika antal företrädare för arbetstagare o arbetsgivare samt tre domare. Märkligt var att denna domstol skulle vara den enda instansen för de mål, som ankom på den. I tidigare förslag hade domstolen varit underordnad HD, dit fullföljd kunde ske.

L:s förslag ledde 1928 till att regeringen Ekman utarbetade en proposition om lagstiftning om kollektivavtal o om arbetsdomstol. Särskilt det senare förslaget blev föremål för en stark missnöjeskampanj från socialdemokratiskt håll o från LO. Man fruktade där att den föreslagna domstolens avgörande skulle gå i arbetarfientlig riktning. Trots den starka oppositionen antog emellertid riksdagens borgerliga majoritet förslagen, o lagarna utfärdades 22 juni 1928.

Mot bakgrund av den skarpa politiska strid som rått innan 1928 års lagstiftning slutgiltigt genomfördes var valet av ordf i den nya domstolen av stor betydelse. Regeringen Lindmans val föll 1929 på L, som visserligen utnämndes till justitieråd i okt s å men redan 1 juli 1931 återvände till AD. Med lugn auktoritet, utpräglad objektivitet o en markant strävan att finna det materiellt riktiga kunde han på kort tid övervinna den misstro som särskilt arbetstagarsidan hyst. "Arbetsdomstolen anförtroddes åt personer med säkert omdöme", antecknar Tage Erlander i sina memoarer.

Lagstiftaren hade i flera hänseenden lämnat den nya domstolen fria händer att närmare utforma sin verksamhet. I processrättsligt hänseende var L angelägen att bevara o utveckla ett omedelbart o muntligt förfarande, särskilt med hänsyn till arbetstagaresidans farhågor för att en skriftlig procedur skulle kunna leda till ogynnsamma resultat; dess ombud kunde antas i ett sådant förfarande vara underlägsna arbetsgivarnas mera tränade företrädare, medan de var mera vana vid muntlig debatt. Av liknande skäl var L angelägen att utöva en omfattande processledande verksamhet, som säkerligen överskred vad som var vanligt i domstolsväsendet men här var ändamålsenligt. Man kan säga, att ett modernt sv processförfarande för första gången utbildades i AD. Märklig var även L:s strävan att söka ge fylliga o för framtiden vägledande motiveringar av domarna. De ofta betydelsefulla domarna publicerades i en särskild rättsfallsserie, Arbetsdomstolens domar, som tillvann sig stort intresse.

Den rättspraxis, som utbildades i AD var, kan man säga, ofta ett uttryck för ordförandens åskådning. Uppmärksammad är L:s tillämpning av § 23, senare § 32, i Arbetsgivareföreningens stadgar, som åt arbetsgiva- ren gav ett företräde vid tolkning av kollektivavtals stadganden o fri uppsägningsrätt. AD:s dom 1932: 100 är ett viktigt uttryck for L:s betraktelsesätt o juridiska teknik. I ofta normgivande praxis utvecklades vidare rättsreglerna om föreningsrätt o kränkning av denna, om kollektivavtalets rättsliga verkan, om fredspliktens omfattning samt om arbetstagares arbetsskyldighet inom kollektivavtalets ram. Den sista dom, varpå L satte sin prägel i AD (1947:48) var även den en teoretiskt väl motiverad precisering av ett arbetstagarebegrepp. Det var närmast den liberala näringspolitikens synsätt, som här konfirmerades; det skulle senare i viss mån skjutas åt sidan till förmån för andra tankar. I nära anslutning till L:s verksamhet i AD stod hans medverkan i kommissionen för tredje mans rätt vid arbetskonflikter (1934). Dess förslag kunde emellertid aldrig förverkligas. När AD firade sitt 25-årsjubileum betygades från alla håll, från regeringen o arbetsmarknadens parter, att domstolen kunnat utföra ett banbrytande arbete på arbetsrättens område. Från LO förklarades att fackföreningsrörelsens tidigare farhågor inte besannats. Detta var i första hand L:s förtjänst. Han hade lyckats föra sv domstolstradition vidare in på arbetsmarknadens svåra områden.

Det anseende för gott omdöme o opartiskhet som L vunnit motiverade vid olika tillfällen att han anförtroddes svåra o ömtåliga uppdrag. Sålunda valde regeringen honom till ordf i den kommission, som skulle utreda omständigheterna vid sammanstötningen maj 1931 mellan militär o strejkande i Ådalen, som hade lett till dödsskotten i Lunde. Det var ett mycket krävande uppdrag för en jurist i det spända läge som uppstått. Den utredning som undertecknats av L ansågs föredömlig. 1933 medverkade L i den utredning som Frisinnade landsföreningen lät göra om omständigheterna kring C G Ekmans avgång från statsministerämbetet, en av följdverkningarna till Kreuger-kraschen; nämndens ordf var presidenten E Marks v Wurtemberg. L utsågs även till ordf i den kortlivade bedömningsnämnd, som 1946 tillsattes för att utreda fall, då statstjänstemän kunde anses ha utgjort en säkerhetsrisk av politiska skäl.

Utöver sin ämbetsmannagärning fann L tid till flera uppdrag av allmän natur. Hans levande naturintresse föranledde hans val till Sv turistföreningens ordf 1929. Till ledamot av Nordiska museets nämnd valdes han 1934. När Birger Ekeberg 1946 lämnade presidentposten i Svea hovrätt, erbjöds L denna. Efter stor tvekan antog den nu 62-årige L anbudet; han lockades av uppgiften att föra den stora rättegångsreformen ut i praktiken. Från AD hade han en då unik erfarenhet av muntligt förfarande, som blev av värde när motsvarande princip blev aktuell med nya rättegångsbalken. Uppmärksamhet väckte även L:s ställningstagande till frågan om den 1947 föreslagna o sedermera beslutade kvarlåtenskapsskatten; i likhet med många ansåg L denna innebära en ej med vår rättsordning förenlig konfiskation. L:s verksamhetstid i hovrätten blev inte lång. Redan innan han gått i pension, avled han. 

Författare

Stig Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Överförmyndares skyldigheter. En handledning jämte fullständig lagtext och formulär. Sthlm 1925. X, 148 s. 2. omarb uppl ombesörjd av G Walin. Sthlm [tr Uddevalla] 1950. XI, 216 s. — Arbetsdomstolen. Föredrag vid Sveriges industriförbunds arbetsledareinstitut den 3 december 1931. [Rubr.] Sthlm 1932. 11 s. ([Omsl:] Sveriges industriförbund. Arbetslcdareinstitutet. Publikationer n:r 1.) — Muntlighet och omedelbarhet vid arbetsdomstolar (Festskrift tillägnad ... Erik Marks von Wiirtemberg ..., Sthlm 1931, s 379 — 388). — Vad är rättsskipning? Ett föredrag i radio. Sthlm 1937. 16 s. — Bidr i bl a Svensk juristtidning, 1921, 1924, 1927-28, 1938, 1940, 1942, 1947-48, Sthlm, o STFÅ 1929, 1935, 1946, 1947. Se även Förteckning över statliga utredningar 1904—1945, [Sthlm, tr] Norrköping 1953, s 4 V, 33, 43, 130 f, 407, 425, 440, 970 f.

Utgivit: Den nya förmynderskapslagen jämte dithörande författningar, med förklaringar. Sthlm 1924. XIII, 446 s. (Tills med E Stenbeck.) - Den nva arvslagen jämte dithörande författningar med förklaringar. Sthlm 1929. 260 s. (Tills'med E Lind.) 2. uppl: Arvslagen ... ombesörjd av E Lind. 1939. 251 s. 3. uppl 1957. 240 s.

Redigerat: En bok om Stockholm. Sthlm 1929. 384 s, 1 karta. (Tills med C-J Anrick o E Bohcman [Sverigeböckerna, 1; medföljde STFÅ s å].) Nya tr 1929—30. [Nv uppl:] Stockholm med omgivningar. Sthlm 1935. XII, 324 s, 2 kartor. [Bearb av M Lagerquist.] (Svenska turistföreningens resehandböcker [förtit o omsl: resehandbok], [35] = S.T.F:s publ. nr 575.) — En bok om Göteborg. Sthlm 1931. 191 s, 1 karta. (Tills med C-J Anrick o M Stenbergen ibid, 2 .) 

Källor och litteratur

Källor o litt: E Adelsköld, StHM 1888-1927 (1978); A Adlercreutz, Kollektivavtalet (1954); dens, Några reflektioner om rättstillämpningen o samhällslivet (Festskr till Per Stjernqvist, 1978); AD:s domar, Saml 1-22 (1929-50); S Curman, A L (SSEÅ 1950); G Dahlman, Arbetsdomstolen 1929-53 (1954); B Ekcberg, A L (SyJT 1950); L Geijer o F Schmidt, Arbetsgivare o fackfören:ledare i domarsäte (1958); H Kjellman, A L (STFÅ 1950); C Lindhagen, Memoarer, 1 (1936), s 232, 2 (1937), s 110 o 245, 3 (1939), s 27, 278, 282 f; S Petrén, A L (SAH 1972, 1975); W G Stiernstedt, Ett halvsekel ... Sthlms handelskammare 1902-1952 (1952); J Westerståhl, Sv fackfören:rörelse (1945); K Wistrand, Hört och upplevat (1962), s 177 f. - Nekner i SvD o DN 15 febr 1950. 

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arthur Lindhagen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10581, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10581
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arthur Lindhagen, urn:sbl:10581, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-19.