Rikard M Lindström

Född:1882-09-28 – Jakobs församling, Stockholms län
Död:1943-10-20 – Jakobs församling, Stockholms län

Författare, Målare, Tecknare


Band 23 (1980-1981), sida 653.

Meriter

Lindström, Rikard Magnus, f 28 sept 1882 i Sthlm, Jak o Joh, d 20 okt 1943 där, Jak. Föräldrar: organisten Albert Esaias L o Carolina Christina Elisabet Hedenvall. Studier vid N reallärov i Sthlm till 98, vid Tekn skolan där, vid FrKA ht 01-vt 02, studier för P S Kroyer o K Zahrtmann i Khvn 02—05, postseglare på sträckan Ornö—Huvudskär i Sthlms skärgård 05—06, medl av Konstnärsförb 08. Målare, tecknare, förf.

G 9 juli 1907 (-15) i Sthlm, Hedv El, m förf o konstnärinnan Martha Elisabeth Mercedes Rydell, f 31 jan 1878 där, ibid, d 18 maj 1956 där, Ad Fredr, dtr till sjökaptenen Erik August Albert R o Anna Karolina Rautian.

Biografi

Rikard L var vad man kan kalla ur-stockholmare, född på Lästmakaregatan o elev vid Norra real, där han dock slutade redan 1898. Enligt egen utsago uppsökte han under skoltiden, då han tidigt fått klart för sig att han ville bli målare, fd läraren vid konstakademin prof August Malmström, vars målning Älvalek han älskade. Malmström lär ha uppmärksammat hans "talang för marinmålning", o på dennes rekommendation fick L företa en resa till England o stifta bekantskap med konstsamlingarna i London. Minst lika viktig för hans framtida konstnärliga inriktning var kanske ändå själva sjöresan, som företogs med lastbåt via Newcastle — ett äventyr för en 18-åring.

Efter att, trots visst familjemotstånd, ha gått ritkursen på Tekniska skolan o fått gratislektioner hos Caleb Althin (bd 1) blev L hösten 1901 antagen som elev vid konstakademin. Där stannade han två terminer o fullgjorde endast perspektiv- o anatomikurserna. Bland lärarna hade han Olof Arborelius (bd 2) i friluftsmålning o möjligen också Oscar Björck (bd 4), bägge målare om vilkas konstnärskap L uttalat sig mycket berömmande. Sedan följde tre års studier i Khvn hos Krøyer o Zahrtmann; danskt gemyt o köpenhamnskt kulturliv skulle därefter alltid stå hans hjärta nära. Efter ytterligare något års utlandsvistelse debuterade L i april 1907 på Konstnärsförbundets utställning i Uppsala. S å gifte han sig med målarinnan, sedermera journalisten Martha Rydell, som han träffat under akademitiden. Året därpå blev han som den allra sista medlemmen invald i Konstnärsförbundet.

Vid den tiden målade L så gott som uteslutande motiv ifrån Sthlms inre o yttre skär- gård, en miljö han kände väl. Alltsedan de tidiga pojkåren hade han seglat o sysslat med båtar, o under ett par års tid var han "Konglig postseglare" i statlig tjänst, dvs han seglade en gång i veckan, året om, med post mellan Ornö, där han bodde, o Huvudskär, seglatser, som i hårt väder var långtifrån ofarliga o som under ogynnsamma omständigheter kunde ta flera dagar i anspråk. Från Ornö flyttade L till Muskö, sedermera till Utö o Dalarö; mot slutet av sitt liv skulle han föredra den åländska skärgården. Hans kärlek till o ingående kännedom om allt som rörde hav, fiske o fartyg är mångomvittnad, o de tidiga skärgårdsmålningarna har en påfallande vitalitet o självupplevd festivitas. Redan här lägger L upp motivet med några flyhänt svepande drag o efterarbetar sedan i en fläck- o streckteknik, som så småningom skulle urarta till maner. Rytmiskt o kompositionellt visar nästan alla dessa sjö- o skärgårdslandskap släktskap med Karl Nordströms mariner. Nordström är vid sidan om Zorn den konstnär L personligen yttrat sig mest beundrande om. Han drogs till Zorns sensualism o kände sig förmodligen också befryndad med den.

En annan motivkrets är landskapen från Lofoten, dit L från 1911 skulle komma att återvända nästan årligen. Flertalet verk är målade med bred pensel o monumentalt upplagda, någon gång med ett symboliskt anslag: den lilla människan inför naturens mäktighet, som Kjeldbergstinden (1912; privat ägo). Vinterbilderna från Lofotens fjällvärld o sommarskildringarna från skärgården, gärna med de karakteristiska roslagsskutorna speglande sig i blanka vatten, dominerar L:s produktion, med inslag också av motiv från resor i Medelhavet samt från Sthlm. Något utöver det vanliga var uppdraget att illustrera August Strindbergs Den romantiske klockaren på Rånö, som Bonniers förlag ville ge ut till Strindbergs 60-årsdag 1909. Trots krakel med Strindberg, som inte tilltrodde L "att ens kunna rita av sin fars orgel i Sankt Jakob", fick denne utföra de föreslagna vinjetterna med motiv från Rånö o Sthlm — däribland inte mindre än två sakkunnigt återgivna orglar samt Jakobs kyrkas karakteristiska silhuett! (Originalen, 17 st akvarellerade pennteckningar, i NM).

Åren omkr 1910 var L:s konstnärskap i stark utveckling; hans produktion är påfallande rik o det fästes stora förhoppningar vid honom ifrån Konstnärsförbundets sida, inte minst Nordströms. Kamraternas uppskattning av hans talang framgår av att han på den "olympiska" utställningen 1912 hade tilldelats en egen sal, där han ställde ut ett trettiotal oljor, övervägande Lofoten-motiv. Både publik o kritik var i allmänhet uppskattande, o man berömde hans rytmiskt djärva kompositioner o fina färgharmonier. Redan förekommer dock kritiska röster, som varnar för monotoni o ytlig briljans, en kritik som skulle förstärkas året därpå, då han ställde ut tillsammans med gode vännen J A G Acke.

Inte heller 20-talet medförde någon vare sig formell eller innehållslig nyorientering men frambringade ändå flera monumentala verk, vilka bekräftar L:s ställning som marinmålare, t ex Sadelöga (1920; privat ägo) o Vår i havsbandet (1931; NM). Den tidsmässigt däremellan liggande By i skärgården (1925; Valdemarsudde) har en för konstnären ovanlig anekdotisk karaktär o ett lätt, om Eric Hallström påminnande, naivistiskt anslag. Överhuvud blir L:s måleri lättare o ljusare under 30-talet, då en stor mängd "blonda" sjömålningar av mer intim hållning tillkommer, med dallrande ljusskimmer över vita båtar o glittrande fjärdar. Här är den fatala fläcktekniken försvunnen men samtidigt också monumentalverkens övertoner.

L:s författarskap uppvisar i många avseenden större originalitet än hans måleri. Samtliga böcker är mer eller mindre självbiografiska, direkt självutlämnande dock endast den första, Jakob Tengberghs öde. Även här uppehåller han sig med förkärlek i havsbandet o i Lofotens fjällvärld. Stilistiskt är han på samma gång enkel o elegant, utan att vara ytlig, o den litterära formen — korta, miniatyristiska berättelser — är hämtad från Hjalmar Söderbergs Historietter, kanske också med inspiration från H C Andersen, som han beundrade högt. Flertalet böcker har han själv illustrerat med teckningar. Periodvis medarbetade han också i DN med framför allt kåserier o reseskildringar. Till L;s litterära författarskap bör även breven räknas. Han uppehöll t ex under många år brevkontakt med Acke o i synnerhet Ackes fru, Eva Topelius, som han själv kallar sin "biktväninna" (3 sept 1918). Breven till henne har en kombination av privat innehåll o medvetet litterär form som är närmast strindbergsk. "... jag tar dem mer som litteratur än som bikt" skriver den kloka Eva i ett brev (25 april 1917; KB), i vilket hon tackar for hans förtroende, o det stämmer verkligen. I mer än ett fall har L ordagrant återanvänt de mest intimt personliga brevbikterna i sina egna böcker.

Till bilden av L hör också en märklig karaktärskluvenhet, omvittnad av de vänner, som stod honom nära. Han betraktades som en glad sällskapsbroder o en verkligt stor humorist, o otaliga är de vitsar o slagfärdiga bonmots han strött omkring sig. Så lär han t ex ha fournerat skärgårdsgrannen Hasse Z med en hel del material till Söndags-Nisse. Han omtalas också som den alltid ytterst elegante flanören, en sista länk med Hjalmar Söderbergs o Martin Bircks Sthlm. Mot detta kontrasterar hans dragning till det enkla, hårda livet i fjällvärlden eller till ensamheten o tystnaden på havet. Denna labilitet kunde yttra sig i häftiga kast mellan uppsluppenhet o depression, o rastlösheten drev honom ut på ständiga resor, bort från ateljén på Norrlandsgatan o från familjen. Även efter skilsmässan sammanlevde han dock med sin fd hustru, som han brukade referera till som "min ex-fru, märket Marcelle". Hon har i boken Med livets färger gett en belysande men samtidigt ömsint skildring av deras komplicerade samliv.

Författare

Eva Sundler



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Dagboksanteckn:ar mm i familjens ägo. - Brev från L till bl a JAG o Eva Acke o K Nordström i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Jakob Tengberghs öde. Upps ...

1923. 150 s. — Glimtar och stick. Skisser. Upps ...

1924. 139 s. - En vän till en vän (Till Hasse Z på hans femtioårsdag, Sthlm 1927, s 115-120, 1 pl-bl).

— I blåsten. Utkast och intuitioner. Sthlm 1928. 227 s. 2. uppl s å. - Kastvindar. Sthlm 1931. 240 s.

- Middagshöjd. Sthlm 1934. 207 s. - Ett ungdomsminne (Konstvännen, utg vid Konstens vecka 1939 till (örmån för Konstnärernas hjälpfond, Sthlm 1939, 4:o, s 42 i). - Landkänning. Sthlm 1941. 219 s. - Från August Malmström till Karl Nordström (Hågkomster och livsintryck, 23. Konstnärsfolk. Personliga minnen .... Upps 1942, s 111 — 134). — Förord till Katalog över en del av J. A. G. Ackes efterlämnade arbeten, som utställas i Gummesons konsthandel ..., Sthlm 1934.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Fridéen, L:s skärkarlsår (1922); FrKA:s lärov:kat 1901; CG Laurin, Minnen, 4 (1932); C D Moselius, Acke o RL i Salong Joel (Konst o konstnärer 1913, s 83 f); O Rabenius, Mellan Sthlms strömdrag (1943); M Rydell-Lind- ström, Med livets färger (1951); SFL 1900-1940 (1942); SKL; S Strömbom, Konstnärs(orb:s hist [2] (1965); Vecko-journalen 1949, nr 6; E Wästberg, art om L (NDA 10 febr 1938).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Rikard M Lindström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10704, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Sundler), hämtad 2019-10-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10704
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Rikard M Lindström, urn:sbl:10704, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Sundler), hämtad 2019-10-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se