G H Sigfrid Lindström

Född:1892-04-19 – Lidhults församling, Kronobergs län
Död:1950-05-01 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län ((kbf i Halmstad))

Författare, Tidningsredaktör, Översättare, Poet


Band 23 (1980-1981), sida 658.

Meriter

Lindström, Gustaf Hilding Sigfrid, f 19 april 1892 i Lidhult, Kron, d 1 maj 1950 i Lund (kbf i Halmstad). Föräldrar: komministern Peter L o Anna Aquilina Wickelgren. Studentex vid Halmstads hal 14 juni 11, inskr vid LU 15 sept 11, FK 31 maj 17, FM där 31 maj 18, bibliotekarie vid Gbgs nation i Lund ht 18—ht 20, medl av red for Lundagård våren 20—25, medarb i Lunds dagblad hösten 20, fast anställd där 1 aug 21—sept 23 o 1 juni 24—30 mars 25. Förf, översättare. — Samf De nios stora pris sept 48. — Ogift.

Biografi

Sigfrid L, som kan räknas till den sv litteraturens minor classics, föddes i komministerbostället i Lidhults socken i Småland. Fadern var en prästman av saktmodig o tillbakadragen natur, farfadern en i sin bygd välkänd originell rättare med utpräglat spefågels-humör. Modern tillhörde präst- o lärdomssläkten Wickelgren, morfadern var god humanist o begåvad tegnerid.

Under skoltiden i Halmstad kom L in i den litterära gymnasistföreningen Concordia. Där o i dess tidskrift med samma namn visade han tidigt prov på sin litterära läggning o talang. Från gymnasiståren stammar bl a ett bevarat föredrag om Fröding, en diktare som för L livet igenom förblev den sv lyriker han satte högst, vidare en tidig version av prosasagan Den möderne Judas, som ett trettiotal år senare publicerades i samlingen Vindsröjning.

Efter studentexamen med betyget A i latinsk skrivning o i modersmål kom L hösten 1911 till Lund. Vid universitetet läste han litteraturhistoria, nordiska språk, engelska, franska, teoretisk filosofi o pedagogik, blev fil kand 1917 o fil mag året därefter. Studierna fördröjdes genom exercisen, som sammanföll med det första världskrigets tidiga år, o av hans engagemang i studentlivet. Där skrev han revyvisor, författade tillsammans med Alf Ahlberg spexet Näktergalarna i Wittenberg, deltog som munk i 1913 års karneval o skrev i karnevalstidningar. Signaturen Tristan, som skulle komma att nära nog ersätta hans förnamn, använde han i tryck första gången 1912. Under studentåren medverkade han strövis med vers o prosastycken i Söndagsnisse o i Strix. 1920 fick han ett forum i den nystartade studenttidningen Lundagård, vars redaktion han länge tillhörde. I tidningen skrev han kåserier, allvarliga dikter o skämtsam vers. Han blev nära vän med männen i Lundagårdskretsen: Ingvar Andersson, Frans G Bengtsson, Ivar Harrie o Hjalmar Gullberg o förblev något av tidningens genius under dess första decennium.

Under senare delen av 1910-talet o in på 20-talet skrev L ned infall o reflexioner i böcker med svarta vaxdukspärmar. Det var en journal intime, avsedd blott for honom själv enligt devisen på första sidan: Ad se ipsum, o det blev en skattgömma för hans senare produktion. I flera formuleringar föregriper han här det öde av en nederlagets o resignationens människa som han i senare sammanhang skulle gestalta. "Jag känner mig övertygad om att mitt liv som helhet kommer alt bli förfelat". I dessa anteckningsböcker kan man också avläsa hans vidsträckta beläsenhet o hans sympatier bland författarna: Swift, Cervantes, Heine, H C Andersen o Amiel.

Efter ett lärarvikariat (1918), som slutade i fiasko, valde L journalistbanan. Från 1920 medarbetade han i Lunds dagblad, där han 1921 fick fast anställning med en månadslön av 300 kr. Han tjänstgjorde bla som korrekturläsare, alltså nattarbetare, skrev emellanåt recensioner av nyutkommen litteratur, bla Pär Lagerkvists Den lyckliges väg, skrev om teater, exempelvis om en föreställning av spexet Uarda, vilket han ansåg vara vårt främsta lustspel vid sidan av Hjalmar Bergmans Swedenhielms, o kommenterade olika akademiska evenemang som Birger Sjöbergs studentafton 1923. Något av en egen journalistisk genre skapade han med sina väderlekskåserier. Som uppskattad kamrat på den lilla redaktionen hade han Ture ("Tusse") Sjögren, den evige studenten, grundaren av Akademiska föreningens arkiv. Någon effektiv yrkesjournalist blev L aldrig, o han tog sitt avsked från tidningen definitivt 1925. Motvilligt lämnade han då också Lund. Efter några år i Ingelstad, där han tog hand om en sjuk släkting, återvände han till Halmstad, i hans privata mytologi: "De onda ögonens stad". Han bidrog till sin försörjning genom översättningar av följetonger till tidningar o av romaner för olika förlag.

L:s i bokform utgivna författarskap omfattar endast fyra tunna volymer. Debuten skedde med Sagor och meditationer 1922. Redan här har han funnit sin genre: sagor eller meditativa poem på prosa. Hans metod är att utgå från o spinna vidare på äldre sagomotiv, så i hans variant av sagan om Kejsarens nya kläder o i berättelsen om Don Quijotes sista dagar. Det mänskliga skådespelet betraktas med en blandning av ironiskt löje o förstående medkänsla. Typisk är sagan om Guldsmeden i Villabella, där stadsbilden har inslag från Lund o där huvudpersonen irrar som en skuggvarelse, omsider försonad med sin tillvaro. Formen är redan i dessa tidiga sagor artistiskt genomarbetad; den resignationens filosofi som präglar hans verk mildras av de lekfulla infallen o krumsprången. Sagor och meditationer gick tämligen obeaktad förbi, om man undantar en recension av den som bokanmälare debuterande Ivar Harrie i GHT.

Närmast följde diktsamlingen De besegrade 1927. Dikterna där hade tillkommit under en lång följd av år; äldst är Officiell kommuniké med motiv från första världskriget, först tryckt i Söndags-Nisse 1916. Persongalleriet i dikterna utgörs av idel anti-hjältar: slaven i marmorbrottet, Don Quijote i landsvägsdiket, Ikaros som fallit ned på en gödselhög efter sin alltför höga flykt, Filoktetes på Lemnos, den trojanske krigaren som ensam med ett stinkande sår tvingats stanna kvar på en öde ö. Inledningsdikten med titeln Såpbubblor talar om diktandet som lekverk o illusionskonst: såpbubblorna speglar himmel o jord men faller svidande ned i ögat på den Narcissus som speglat också sin egen bild i den bristande bubblan. Samlingens titeldikt, De besegrade, blev den mest berömda o trycktes ofta i tidens antologier; tidigare hade den dock två gånger refuserats av olika publikationer. Den ger ett signalement på en tidig förlorad generation. Samlingen fick många berömmande recensioner; Frans G Bengtsson skrev i Lundagård med beundran för artisteriet; Fredrik Böök i SvD prisade dess "sammansmältning av ömtålig lyrisk vekhet och gäckande ironisk kvickhet" som han funnit också hos en samtidig lundensisk debutant, i Hjalmar Gullbergs första diktbok.

Till symboliken i dikten Såpbubblor anknyter titeln på L:s tredje bok, Leksaksballonger från 1931. Här prövar L på nytt o fulländar den symboliska sagans genre, en form som ger fritt spelrum åt hans associationskonst, hans bildskapande förmåga o hans vemodiga ironi. Ett nytt motiviskt inslag utgör de kosmiska fantasierna i Månarnas moder o i Den kosmiska karusellen, myter med apokalyptiska slutperspektiv. Samband med undergångsstämningarna under mellankrigstiden har också prosadikten Den vandrande juden, där den uråldriga sagogestalten placerats in i det moderna krigets värld. Varmare o innerligare tonfall får sagorna, när bilder från den småländska hembygden fälls in, som i Utsikten, där Vår Herre o Sancte Per ses vandra över markerna kring Ingelstad, o i Domaredansen, där bilden av världsbranden far som kontrast en idyllisk scen från barndomshemmet.

Alltifrån mitten av tjugotalet hade L lidit av ohälsa. Sjukdomstillståndet blev aldrig klart medicinskt diagnosticerat; själv beskriver han det som en "kombination av sömnsjuka och sömnlöshet" o med termer som "letargi" o "stupor". För symptomen sökte han lindring med brompreparat. Under de sista decennierna av sitt liv tvingades han till många o långa sjukhusvistelser; dessemellan vårdades han i halmstadshemmet av modern o två systrar. Hans eget litterära skapande stagnerade. Karaktären av en halvt postum scrapbook har den lilla volymen från 1939 med en tidsanknuten titel Vindsröjning. Det mesta i denna samling är äldre gods, som sagan om Manitou och piprökaren från Lun-dagårdstiden. Enstaka ting är nya som Diktatorer efter döden, ett av de satiriska tidningskåserier riktade mot naziväldet o dess koryféer som L publicerade i dagstidningar under 30-talet. Oförmögen att själv träffa det definitiva urvalet lämnade han över uppdraget åt sin trofaste vän o kritiker Olle Holmberg, som såg till att boken verkligen kom ut. Utgivningen ledde till att L återupptäcktes. Han fick De nios stora pris o stipendium från SA. Han stimulerades att ställa samman ett slutgiltigt urval av sin produktion i samlinen Sagor på vers och prosa (1948).

Utmärkande för L:s artistiskt medvetna, någon gång maniererade författarskap i olika genrer är hans förbluffande associationsrikedom o hans bildskapande fantasi. De bevarade manuskripten har sitt intresse genom att dokumentera de språkliga överväganden o samvetskval som föregått den slutgiltiga formuleringen efter ett otal varianter o versioner. Friast blommade hans ordfantasi o leklynne i privatbreven, som ibland innehöll små sagoutkast; han torde vara en av de sista i vårt land som format brevet till epistolär konst.

Som översättare har L tolkat verk av bl a D H Lawrence, Gérard de Nerval o Camus. Hans mest kvalificerade översättaruppdrag blev försvenskningen av Charles Lambs Essays of Elia, en av hans tidiga favoritböcker; hans tolkning utkom postumt med en oavslutad inledning. Han sysslade med de tobaksfläckade manuskriptbladen till dessa översättningar ännu under de sista månaderna av sitt liv, drabbad av den urinförgiftning som blev hans sista sjukdom. I tankar o tal återvände han då också ibland till Dantes Divina Commedia, som han en gång drömt om att kunna översätta; på sjukbädden såg hans utmärglade o förvridna kropp i kvällsskymningen ut som en illustration till någon scen ur Limbo eller Inferno. Han dog på morgonen 1 maj 1950 på Ribbingska sjukhemmet i Lund o gick därmed definitivt in i den lundensiska legenden. Vid begravningen i S:t Peters Klosters kyrka prestaverade Olle Holmberg o Fritjof Nilsson Piraten. Ivar Harrie höll ett tal som om det tryckts kunde haft titeln på en av hans böcker: Tjugotalet in memoriam. Gravsättningen skedde på Vrå kyrkogård i hemtrakten. — En initierad, ömsint o rikt dokumenterad levnadsteckning över L författades 1951 av Olle Holmberg.

Författare

Carl Fehrman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s saml, innehållande bl a brev, ms, tidningsurklipp m m, i LUB. Ms av L i Iduns redaktionsarkiv i Sveriges pressarkiv, RA. — Brev från L bl a i K. B (till bla J Landquist) o i LUB (ett stort antal till I Harrie).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sagor och meditationer. Malmö 1922. 190 s. - De besegrade. Dikter. Sthlm 1927. 85 s. - Leksaksballonger. Sthlm (tr Upps) 1931. 209 s. Övers Khvn 1945, 173 s, o sep härur, 13 s. -Vindsröjning. Sthlm (tr Upps) 1939. 133 s. -Ramsor (K Vikrot, Rösten, dess skolning och vård, Lund (tr Malmö) 1944, s 111-116; 2.-3., genomsedda uppl 1946, 1950, s 126-131; även sep, 1944, 8 s). — Sagor på vers och prosa. Sthlm (tr Upps) 1948. 367 s. 2. uppl Sthlm 1952. [Ny utg med tit:] En samlingsvolym. Sthlm (tr Malmö) 1965. 289 s. — Påhittat eller upphittat (Intåg i femtitalet. En bok till Ivar Harrie ..., Sthlm 1949, s 172-174). -Inledning (C Lamb, Essayer, Lund 1952, s 7-13; [Ny utg] 1964 (även deluppl Hfors), s 5-12). -Vers och prosa. Ett urval utg av Samfundet Hallands biblioteks vänner. Halmstad 1965. 130 s. — Anteckningar o självbiografi tr i Holmberg, nedan aa 1951, s 33-54^resp 170-172, dikter o brevutdrag passim, brev i sht ibid, s 172-203, samt i Karlzén, a a, s 138-151, Lundagård 1950, s 204 f, o Bokvännen 1972, s 135-139. Medv i bla Söndags-Nisse, Strix, Lundagård från 1920 (i red för årg 2-6, 1921-25), OoB 1927, 1929 o 1931 samt Lunds dagblad 1920-25 o SDS 1925-27.

Översatt: W. Somerset Maugham, Ett darrande blad ... små historier från Södcrhavsöarna, Sthlm 1924, 323 s; Marie C Oemlcr, Hans hustru inför lagen ..., roman, Sthlm 1926, 381 s; dens, En viss miss Smith, roman, Sthlm 1928, 300 s; John Russeli, Där vägarna bli osäkra, Sthlm 1926, 368 s; dens, Platser som Gud glömde, Sthlm (även deluppl, Hfors) 1928, 311 s; Herbert Adams, Hemlig- heten med Bogey House, Sthlm 1927, 191 s; Perci-val Christopher Wren, Beau sabreur, roman, Sthlm 1927, 383 s; K. R. G. Browne, För en flickas skull, roman, Sthlm 1928, 271 s; Percy Marks, Martha, roman, Sthlm 1928, 276 s; J. G. Robert-son, Goethe, Sthlm (tr Upps) 1928, VI, 249 s, 4 pl-bl; S. Fowler Wright, Syndafloden, Sthlm 1929, 349 s; D. H. Lawrence, Kvinnan som red bort och andra berättelser, Sthlm (tr Upps) 1930, 340 s (tills med S Thorngren Olin); Richard H Ward, En, två tre, Sthlm (tr Upps) 1933, 250 s; Catharine Brody, Ingen svälter, roman, Sthlm 1935, 362 s; [Gerald Hugh Tyrwhitt-Wilson,] Lord Berners, Kamelen, en berättelse, Sthlm (tr Upps) 1937, 156 s; Hedin Bru, Berättelsen om Högni, Lund (tr Malmö) 1939, 440 s (tills med N Edberg); George Digbv, Resfeber, Sthlm (tr Upps) 1939, 404 s; Warrcn H Miller, Tigerbron, En berättelse om brobygge och äventyr i Franska Indo-Kina, Lund (tr Malmö) 1941, 162 s, 1 pl (C. W. K. Gleerups ungdomsböcker, no 102); C. S. Lewis, Från helvetets brevskola, studiebrev om de bästa metoderna att föra en själ till förtappclse, Lund 1944, 190 s, 2. uppl s å, 3. uppl [Lund, trl Malmö 1950, 183 s, 4. uppl 1955, 172 s; dens, Kan man vara kristen?, [Lund, tr] Malmö 1950, 179 s, 2. uppl 1951; Roland de Pury, Dagbok i cellen, en präst hos Gestapo, Sthlm 1945, 150 s; Albert Camus, Främlingen, Sthlm 1946, 140 s (Panache serien): Gérard de Nerval, Aurélia, Sthlm 1947, 120 s, [ny utg] 1953, 114 s (Tidens franska klassiker, 8); dens, Sylvie, [Sthlm, tr] Malmö 1948, 100 s; Erich Kästner, Djurens konferens, efter en idé av J Lepman ..., [Sthlm, tr] Novara, Italien, 1949, 4:o, (64) s; Charles Lamb, Drömbarn, Sthlm 1949, 12 s; dens, Essayer, Lund 1952, 208 s, [ny utg] 1964 (även deluppl Hfors), 159 s (Tema); följetonger i SDS 1925-27, varav några i omtr ovan.

Källor och litteratur

Källor o litt: U Abel, Politik, dagdröm o väder. En studie över några noveller i L:s "Vindsröjning" (1957); A Ahlbcrg, nekncr över L (RiR 1950^ nr 21, SLT 1950 o Studiekamraten 1950); dens, Några personliga minnen (dens, Teknikens himmelsfärd, 1960); i'Andersson, S L (SLT 1939); F G Bengtsson, S L:s dikter (dens, Folk som sjöng o andra essayer, 1955); S Björck, Trådarna i väven (Sv diktanalyser, ed M v Plåten, 1965); F Böök, S L (dens, Resa kring skånska parnassen, 1977); C Fehrman, S L o Charles Lamb (SDS 24 nov 1952); Gbgs nation i Lund 1903-1914 (1915); B Hallvik, Några motiv hos S L (SLT 1948); I Harrie, Den obesegrade (dens, Orientering, 1932); dens, Prosadikter (dens, In i fyrtiotalet, 1944); D Hjorth, L:s Lundagårdsdikter (SvD 13 jan 1951); O Holmberg, S L, en konturteckn (OoB 1950); dens, S L (1951); J Karlzén, Brev från S L (dens, Modernister o omoderna, 1952); K Lagrup, Allvarets diktare (SDS 9 maj 1967); J Landquist, Blir S L liten klassiker? (Samtid o framtid 1951); K Lindström, Don Quijote-motivct i S L:s diktn (OoB 1961); S Rinman,'Charles Lamb o S L (GHT 12 febr 1953); H Ruin, Destination Lund, S L (dens, Den mång-. tydiga människan, 1966); N G Sellman, L:s lyriska översättmar (SLT 1951); S Stolpe, Den unga dikten (dens, Två generationer, 1929); dens, Tristan L. Några minnesblad (Lundagård 1950, s 276); G Turesson, Skåne i mitt hjärta o Tristan i Halmstad (dens, Visor o skaldeminnen, 1976); A Wcrin, Tristan - de besegrades diktare (dens, Den sv Kaust o andra essayer, 1950); dens, Lund i dikten o dikten i Lund (Akad fdren:s årsskr 1960).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G H Sigfrid Lindström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10706, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Fehrman), hämtad 2019-12-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10706
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G H Sigfrid Lindström, urn:sbl:10706, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Fehrman), hämtad 2019-12-08.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se