Sigfrid N Linnér

Född:1877-09-13 – Bäckaby församling, Jönköpings län
Död:1963-01-13 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Riksdagsledamot, Landshövding, Statsråd, Jurist


Band 23 (1980-1981), sida 718.

Meriter

Linnér, Sigfrid Nathanael, f 13 sept 1877 i Bäckaby, Jönk, d 13 jan 1963 i Uppsala. Föräldrar: kh Johan Axel L o Hulda Margareta Eneroth. Mogenhetsex vid Växjö h a l 95, inskr vid UU ht 95, jur fil ex där 25 april 96, JK 14 okt 00, eo notarie i Svea hovrätt 21 sept 00, tf fiskal där 06, adjung led 07, sekr vid sv-norska skiljedomstolen i renbetesfrågan 09, tf revisionssekr 25 juli 10—11 maj 11, ord fiskal i Svea hovrätt 28 april 11, tf expxhef i civildep 12 maj 11, exp:chefdär 20 okt 11—jan 14, adjung led av Olympiska spelens organisationskomm 11, hovrättsråd i Svea hovrätt 20 dec 12—17, konsultativt statsråd 17 febr 14— 30 mars 17, regeringsråd 30 mars 17—1 sept 23, led av krigsberedskapskomm 18, ordf i komm ang omorganisation av polisväsendet jan 21—nov 22, i komm ang statsunderstöd för idrottens främjande juni 21—maj 22, för sakk ang omorganisation av polisväsendet nov—dec 22, i statens besparingskomm sept 23 —mars 25, landsh i Jämtlands län 1 sept (tilltr 1 okt) 23-31 dec 30, ordf i hush:sällsk där 23 — 30, i styr för fören Heimbygda 23 — 30, i komm ang turistreklam mm okt 26—okt 27, i pensionsförsäkr:komm april 29—april 34, i komm ang den sociala försäkr- o hjälpverksamheten april 29—dec 34, landsh i Uppsala län 14jan 30 (tilltr ljan31)-30 sept 43, ordf i hush:sällsk där 31—43, i styr för Upplands fornminnesfören 31—44, dess HedL 44, ordf för sakk ang organisationen av lantbrukshögsk i Ultuna 31—32, led av styr för lantbrukshögsk 32-44, av AK 33-36 (v ordf i första lagutsk 33—34 o 36, led av särsk utsk 33 o 35, av andra lagutsk 35), led av överstyr för Sv Röda korset 36-43, led av FK 39-46 (ordf i andra särsk utsk 39, led där 44 o 46, av andra lagutsk 39—41, av första särsk utsk 42, av första lagutsk 42 —45, av särsk utsk 45, av tredje särsk utsk 46), ordf i inskrivn:rådet 42 — 53, i 1943 års dyrortskomm okt 43—maj 45, sakk i straffrättskomm dec 43—juni 46, ordf i kust- o gränsbevakn:utredn nov 45 — april 48, för sakk ang riksräkenskapsverkets organisation dec 45—febr 47, i rikslufts-skyddsförb 45—48, i centrala uppbördsnämnden 46—51, i dyrortsnämnden 47—50. — LLA 35, Iqml 44.

G 21 maj 1914 i Örebro m gymnastikdir Charlotta Elisabeth Augusta Geijer, f 20 juni 1884 i Nedre Ullerud, Värml, d 17 juli 1971 i Uppsala, dtr till häradsh Ernst Wilhelm G o Charlotta Elisabeth Amelie v Heijne.

Biografi

Sigfrid L valde att bryta med prästtraditionen på faderns sida o istället anknyta till moderns familjetradition. Han blev jurist. Efter en snabb karriär genom de lägre instanserna i rättsväsendet togs han raskt i anspråk av statsledningen. Redan 1909 blev han sekreterare i en speciell skiljedomstol, inrättad efter unionsupplösningen för att handlägga ärenden rörande samernas renbeten. Här grundlades ett intresse inte blott för samefrågan utan även för fjäll o friluftsliv, som han skulle odla hela sitt liv.

L:s administrativa o juridiska kapacitet var snart oomtvistad. Efter att ha varit revisionssekreterare kallades han 1911 till tjänsten som expeditionschef i civildepartementet, då betraktad som ett av statsförvaltningens mest krävande. 1914 bad Hjalmar Hammarskjöld honom ingå som konsultativt statsråd i sin ämbetsmannaministär. De tre åren i regeringen kom i mycket att prägla hans senare verklighetsuppfattning. Han sysslade mest med beredningen av de mycket besvärliga krislagar som stiftades på grund av den omfattande varuknappheten.

Den hammarskjöldska regeringen präglades av svåra inre spänningar. En falang företräddes av statsministern, en annan av utrikesminister K A Wallenberg. Den senare ville delvis av ekonomiska skäl öka förbindelserna o ingå långtgående handelsöverenskommelser med England. Statsministern önskade däremot slå vakt om en statsrättsligt baserad neutralitetspolitik, som inte kunde påstås gynna någon av de i kriget deltagande stormakterna. I denna politik, som blev alltmer kontroversiell ju längre kriget pågick o ju större de omedelbara försörjningsproblemen blev, hade han uppenbarligen L:s fulla stöd. Upprepade gånger under sin fortsatta verksamhet skulle L återkomma till sina erfarenheter under första världskrigsåren. Han sammanfattade som pensionär sina minnen från denna händelserika tid i ett par välskrivna artiklar i Sv tidskrift. Han menar här, att anledningen till den negativa hållningen till de engelska handelsförhandlingarna inte bottnade i någon englandsfientlighet o ännu mindre i någon tysklandsvänlighet, utan i övertygelsen att Sveriges möjligheter att stå utanför kriget ökade, om man konsekvent kunde åberopa folkrättsliga doktriner som stöd för sin utrikespolitik. Om regeringen inte intoge någon principiell hållning, skulle man komma "att pressas till eftergifter än för den ena än för den andra parten, vilket skulle kunna leda till oberäkneliga och riskfyllda situationer" (SvT, s 438).

Även de inre förhållandena sattes på prov, alltefter som försörjningssvårigheterna anmälde sig. L var i hög grad verksam i arbetet med att försöka lösa försörjningsfrågorna på ett sådant sätt att ingen befolkningsgrupp skulle behöva lida särskilt av krigets påfrestningar. I hans erinringar från krigsåren lyser bitterheten över mötande svårigheter klart igenom. Regeringens försök att på ett rättvist sätt fördela landets resurser hindrades av olika ekonomiska intressegruppers vinstbegär. Han konstaterar lakoniskt, att bl a jordbrukarna "icke voro villiga att fylla den visserligen betungande uppgift som lades på dem" (SvT, s 512). De erfarenheter från rikspolitiken som L:s medverkan i den hammarskjöldska ministären gett honom gav inte mersmak. Han uppfattade sig inte själv som partiman o politiker, även om han ställt sig till förfogande under de extraordinära omständigheter som rådde 1914. I samband med de täta regeringsbildningarna under 1920-talets första hälft kontaktades han åter för en ministerpost men tackade nej (Hagård).

När regeringen Hammarskjöld avgick 1917, återupptog L således sin juridiska bana. Han utsågs till regeringsråd så o fick under de närmast följande åren en rad offentliga uppdrag, främst inom olika kommittéer. Hans utnämning till landshövding i Jämtlands län 1923 ändrade inte på detta förhållande. Både i sin egenskap av landshövding o som utredningsman kom L i kontakt med den växande folkidrotten, särskilt märkbar i Jämtlands län med dess attraktiva fjällnatur. Hans efterlämnade papper från jämtlandsåren vittnar om att han aktivt bidrog till att utveckla idrotts- o friluftslivet i länet. Han ställde gärna upp på förekommande idrottsevenemang. Men han var tidigt klar över att en snabb exploatering av fjällnaturen innebar en fara för rennäringen o den samiska kulturen. Han var alltid angelägen att slå vakt om samernas intressen.

1931 efterträdde L Hammarskjöld som landshövding i det eftertraktade uppsalalänet. Följande år tillmötesgick han tidigare önskemål från högerpartiet att kandidera för AK. I en deklaration redogjorde han för sina motiv för sitt partipolitiska engagemang: "För min personliga del har jag antagit kandidaturen endast därför att jag hyst förhoppningen att genom den makt, som faktiskt för närvarande ligger hos riksdagen det skall bli möjligt att göra något litet mera nytta för detta län alldeles oberoende av klasser och partier. Något annat kan och vill jag inte lova!" (ms i L:s saml, UUB). Under sin första riksdagsperiod (AK 1933-36) hade L dock en mycket framskjuten position inom riksdagshögern, men det finns även omvittnat, att han egentligen aldrig tog aktiv del i det partipolitiska spelet. Hans styrka var att utifrån sin eminenta juridiska sakkunskap råda partiet i det omfattande juridiska reformarbete som pågick under i 930- o 1940-talen. Hans förnämsta forum var första lagutskottets sammanträdesrum, inte partilokalen eller kammaren.

I L:s inlägg o motioner framstår hans omvårdnad om länets angelägenheter som påfallande; särskilt anmärkningsvärt är hans intresse för jordbruksfrågor. Han propagerade för regler som skulle skapa förutsättningar för utrotandet av den förhatliga berberisbusken o slog vakt om moss- o beteskulturföreningens intressen. Lika ihärdigt bevakade han lantbrukshögskolans i Ultuna angelägenheter, i detta fall i sin egenskap av ledamot av styrelsen för högskolan. Hans jordbrukspolitiska syn var starkt präglad av det i tiden liggande successivt ökande intresset för jordbrukets driftsekonomi, o han propagerade ofta för nödvändigheten av att de enskilda jordbrukarna skaffade sig bättre ekonomiska grundkunskaper o började betrakta sitt jordbruk som ett ekonomiskt företag.

L ställde sig utan tvivel positiv till den fortgående ekonomiska o sociala omvandlingen av samhället. Han gav upprepade exempel på de svåra förhållandena på den sv landsbygden, vilka det var honom fjärran att vilja bevara. Sv folkets framtid låg enligt L i industrin o ett effektivt jordbruk. Men han insåg även, att den snabba samhällsomvandlingen ställde människorna inför svåra prov. Existerande normer o moral hotades av upplösning. Hans inlägg i riksdagen riktades ofta mot de kommersiella krafter som, såsom han uppfattade det, av kortsiktig ekonomisk vinningslystnad sökte utnyttja människor. Denna inställning gjorde honom till motståndare till penningspel i samband med idrottstävlingar samt till många andra kommersiella inslag i den moderna kulturen. Han ansåg att samhället hade en viktig moralgrundande uppgift. Detta medförde att han t ex inte kunde acceptera, att korttidsfångar endast skulle behöva avtjäna sina straff på sk öppna anstalter. L ville ha de slutna cellfängelserna kvar. Detta innebar dock inte att han var motståndare till de nya tankarna om fångars "resocialisering" o en humanisering av fängelsevistelsen. De individualpreventiva synpunkterna måste enligt L:s mening alltid underordnas de allmänpreventiva, de som stärkte samhällets moralbildande funktion.

Samtidigt som L värnade om rättssamhället, var han uppenbarligen orolig för att den politiska statsmakten kunde växa sig för stark. Han deklarerade många gånger betydelsen av den lokala självstyrelsen, o han slog vakt om 1809 års regeringsforms uppdelning i en lagstiftande politisk makt o en dömande opolitisk. Under andra världskrigets spända år fick han anledning att särskilt betona vikten av att denna uppdelning bibehölls. L stod för en konservatism som anknöt till sv förvaltningstradition o samtidigt innehöll många progressiva drag.

Författare

Per Thullberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s arkiv innehållande bla brev o pol handhar i UUB. - Brev från L bl a i KB, RA, SSA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Utredning angående omorganisation av polisväsendet i riket. Utarb på offentligt uppdrag. Sthlm 1922. IX, 416 s. (SOU 1922:49. Socialdep.) — Förslaget till polisväsendets omorganisation. Några huvuddrag av särskilt intresse för städerna (Svenska stadsförbundets tidskrift, årg 14, 1922, Sthlm, 4:o, s 481-488; även sep 1923, 8 s). — De kommunala affärsverken och kommunallagarna (ibid, 15, 1923, s 131-143; även sep, 13 s). — Steno Stenberg f (Svensk juristtidning, årg 25, 1940, Sthlm, s 753-756). - Betänkande med utredning rörande Riksräkenskapsverkets organisation ... Sthlm 1947. 114 s. (Tills med P. S. Runemark mfl; SOU 1947:13. Finansdep; ordf.) -[Hyllning] (Otto Järte sjuttio år, Sthlm 1951, s 47 f). — Några anteckningar angående gränsövervakningen (Förvaltningsrättslig tidskrift, årg 11, 1948, Sthlm, s 195-203). - Några anteckningar från den hammarskjöldska ministärens tid, 1—2 (Svensk tidskrift, årg 39, 1952, Upps, s 435-446, 497-512). - Hugo Hamilton, dagböcker 1911-1916 (ibid, 42, 1955, s 125-141). - Hjalmar Hammarskjöld (Upplands nations årsskrift, 16—17, 1953-1954, Upps 1955, s 15-18).

Källor och litteratur

Källor o litt: Svea hovrätts arkiv D VI a I: 8 (Matr över tjänstemän 1900-1918) o D VI a 1:9 (Matr över tjänsteinnehavare 1910—1932), RA.

I Anderson, Arvid Lindman o hans tid (1956); dens, Från det nära förflutna. Människor o händelser 1940-1955 (1969); W M Carlgren, Ministären Hammarskjöld (1967); T Eriksson, Politik o kriminalpolitik (1977); E Festin, Det nya landshövdingeparet (Jämten 1923, s 139-141); H Gullberg, Justitiematr 1914 (1914); B Hagård, Nils Wohlin, konservativ centerpolitiker (1976); H Hamilton, Dagböcker 1911-1916 (1955); Lärare o studenter vid Växjö hal 1850-1950 (1951); K Molin, Försvaret, folkhemmet o demokratin (1974); O Nyman, Sv parlamentarism 1932-1936 (1947); E Palmstierna, Orostid, 1-2 (1952-53); P Wilstadius, Smålands nation i Uppsala, 2, 1845—1950 (1961); Väd. - Tidningsklipp, SBL.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sigfrid N Linnér, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10737, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Thullberg), hämtad 2019-11-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10737
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sigfrid N Linnér, urn:sbl:10737, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Thullberg), hämtad 2019-11-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se