Meriter

Larson, Carl Gustaf, f 15 nov 1841 i Valbo, Gävl, d 7 april 1912 på Kyleberg, Svanshals, Ög. Föräldrar: rättaren o arrendatorn Lars Olsson o Johanna Charlotta Ramberg. Timmermätare vid Högbo järnbruk, Gävl, 57—59, smidesbokhållare vid Gullgrufva järnverk, Skog, Gävl, 59—62, vid Högbo stål- och jernwerks ab 62—66, assistent vid Fredshammars järnbruk, Orsa, Kopp, 66— 68, bessemerblåsare (driftschef) vid Backa masugn, Orsa, 68—72, verkmästare o förest för hamrar o valsverk vid Sandvikens jernwerks ab 72-maj 06, led av styr för Hallstahammars ab 90—93. Uppfinnare.

G 18 sept 78 i Höganäs m Emilie Louise Pyk, f 16 jan 58 där, d 24 dec 84 i Högbo, Gävl (nu Sandviken), dtr till sjökaptenen Nils P o Carolina Bernhardina Lovisa Kullberg.

Biografi

15-årig började L som timmermätare vid Högbo bruk. Dess chef G F Göransson (bd 17) gjorde då försök med en ny engelsk stålframställningsmetod, bessemerprocessen, o L fick sköta blåsbälgen vid utsmidet 25 juli 58 av det första användbara bessemerstålet i världen. Efter några år som smidesbokhållare vid Gullgrufva järnverk fick L 62 samma befattning hos Göransson vid det nybildade Högbo stål- o jernwerks ab. Högbo gick emellertid i konkurs 19 maj 66, o L flyttade då till Orsa som medhjälpare åt sin äldre bror Wilhelm, som blivit förvaltare vid Fredshammars järnbruk. Vid Backa masugn, som tillhörde bruket, uppförde L ett bessemerverk med engelska stjälpugnar, eldade med masugnsgas enligt hans egen patenterade metod. Verket igångsattes i nov 68. Resultatet blev lyckat, o Wilhelm L rapporterade härom på Bergsmannaföreningens årsmöte i Falun våren 69. Bäckastålet blev ovanligt rent och förstklassigt o levererades från 70 till Smedjebackens nya rälsvalsverk, där de första bessemerskenorna tillverkades för Gefle-Dala järnväg. L var driftschef vid Backa till 72 men uppförde under tiden åt samma bolag (Nyhammars o Fredshammars bruks ab) ett bessemerverk vid Nyhammars bruks masugn Abäckshyttan i Grangärde 70 o vid Svartnäs i Svärdsjö 71.

72 kallades L åter till Göransson o blev teknisk chef o ledare för hamrar och valsverk vid Sandvikens järnverk. Han titulerades verkmästare o omgav sig med skickliga förmän, valsmästare o arbetare, vilka hjälpte honom att förverkliga hans uppfinningar. 80 började enligt L:s metod valsning av strips (band) för rörtillverkning, främst till lokomotiv men även till cyklar. Samtidigt levererades i många år solida cylindrar till ett rörverk i England, som hade patent på hålning o åstadkom rör utan vällsöm. L fick i uppdrag av Göransson att försöka finna en egen hålningsmetod, o 89 for han till England för att studera tubtillverkning. Efter hemkomsten ändrade han ett gammalt duo-mediumverk till rörvalsning o lyckades framställa sömlösa rör. Hans metod gick ut på att genom valsning förtunna väggen, minska diametern o öka längden på ett förut halat ämne. Han erhöll ett flertal patent o beställningar även utomlands på detta "svenskvalsverk", som det länge kallades. Rören fick sin största användning som ångpannetuber, vilka från 98 valsades helt färdiga. L införde även ett tillverkningssätt för ihåligt borrstål till bergborrmaskiner.

Det ålåg också L att organisera Sandvikens järnverks deltagande i utställningar världen över. Redan 76 hade han besökt utställningen i Philadelphia. Som brukets stora genombrott räknas framgången vid sthlmsutställningen 97, där L självständigt ordnat en separat utställning, som ansågs vara branschens finaste. Den belönades med guldmedalj o L hedrades med Vasaorden.

Genom royalty på sina rörpatent blev L mycket förmögen. 03 köpte han säteriet Kyleberg, som han lät grundligt reparera. Han inredde där själv ett litet museum med en mängd stålprover från bessemerprocessens barndom.

Författare

Rune Kjellander

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

C Sahlins hssaml o tidn:klipp i Tekn mus:s arkiv.

[T Althin,] Studera o probera (1941); Anteckn:ar rör Sandvikens jernverk o dess utställn i Sthlm 1897 (1897); H Beskow, Högbo bruk (1960); B Eiserman, Minnen o episoder (1937); Ett sv jernverk, Sandviken o dess utveckl 1862—1937, ed G Hedin (2 uppl 1938); E A Jansson, Hallstahammars bruks hist (1953); Kyleberg (E Åkerhielm, Sv gods o gårdar, 1, 2 uppl 1930); J Parker, Gården på slätten (S-T—Sthlms Dagbl 2.mars 1936); C G Pyk, Sätesgården Kyleberg o dess ägare (1916); S Rönnow, Järnbruken Backa o Fredshammar (Orsa. En sockenbeskrivn, 2, 1953); C Sahlin, Valsverk inom den sv metallurgiska industrien intill början av 1870-talet (JK:s bergshist skriftserie, 3, 1934); SMoK; SPG 17 (1905); SvTeknF. — Nekr i SvD 10 april 1912.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Larson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11025, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11025
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Larson, urn:sbl:11025, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.