Meriter

Larson, Nils, f 7 okt 1822 i Tullus, Näskott, Jamtl, d 3 juli 1896 där. Föräldrar: hemmansägare rdgm Lars Olofsson o Lisbeth Nilsdtr. Elev vid Frösö trivialskola 32—36, brukade gården i Tullus 45—74, led av jämtländska landstinget 46, led av bondeståndet vid riksdagarna 50—66 (bevilln:utsk 53—54 o 56—58, statsrevisor 53—54, led av talmanskonferensen, statsutsk o ståndets ensk besvärsutsk 59—60, talman 62—63 o 65—66), led av komm ang förslag till kommunalf örfattn:ar juni 58—okt 59, av Jämtlands läns landsting 63—67, 71—76 o 93— 95 (v ordf 64 o 72—75, ordf 66 o 67), av AK 67—78 o 87 B (konstitutionsutsk 67—73 o 87 B, v ordf där 67—68, 70—72 o 87 B, talmanskonferensen 67, 72—78 o 87 B, särsk utsk 71 o 78, bevilln:utsk 74—77, statsutsk 78), statsrevisor 69—70 o 79—81, led av styr för Sundsvalls ensk bank 69, led av Lantmannapartiets niomannaråd 70, led bl a av komm ang ny fransk handelstraktat sept 79—aug 81, ny tulltaxa 21 maj 80—18 febr 82, av Jämtlands läns hushålln:sällsk:s förvalta: utsk 84—92, v ordf 89—92. — LLA 63.

G 14 april 44 i Näskott m Ingeborg Nilsdtr, f 31 juli 19 i Tomte, Rödön, Jämtl, d 24 juli 07 i Näskott, dtr till bonden Nils Olofsson o Maria Hemmingsdtr.

Biografi

L erbjöds av sin förmögne far att studera till präst men ville hellre bli bonde o efter att ha gått igenom Frösö skola tom apologistklassen — en praktisk linje där man lade huvudvikten vid skrivning o räkning — återvände han till hemgården, som han övertog 22 år gammal. Genom självstudier främst i geografi o historia byggde han vidare på sina skolkunskaper, skaffade sig ett välförsett bibliotek o vann i hembygden anseende för kunskaper o driftighet. Han betroddes med att leda Näskotts första skolstyrelse o blev vid 24 år socknens ombud vid länets landsting — en institution, som i Jämtland levde kvar från landskapslagarnas tid. Fyra år senare valdes han till representant för Jämtlands norra domsaga i bondeståndet, där han snart uppmärksammades för sina kunskaper o sin förmåga att klart o lättfattligt formulera sina åsikter i tal o skrift. Han var alla år som riksdagsman övertygad norrlandspatriot, frihandlare o norskvän, varför hans ståndpunkt i vissa frågor var given men i andra var han ofta osäker o hans inställning skiftade.

Under sin andra riksdag placerades L i bevillningsutskottet o blev statsrevisor. 58 blev han som ende bonde ledamot av den kommitté som förberedde 1862 års kommunallagar. Han var ivrig anhängare av en representationsreform o under de för denna avgörande två sista ståndsriksdagarna var han bondeståndets talman. L handhade sitt uppdrag med skicklighet o oväld, o han blev väl känd o ansedd hos allmänheten o hos liberala riksdagsmän. Inom sitt eget stånd, där majoriteten var tullvänlig, möttes han av ett visst kallsinne, o många ansåg, att han hade undfallenhet inför kungen att tacka för sin talmanspost. När L efter representationsreformen återkom som riksdagsman, blev han till egen o många andras förtrytelse inte utsedd till talman i AK, vilket justitiestatsministern Louis De Geer i sina memoarer motiverar med att man inte fann det lämpligt att sätta en bonde i talmansstolen o därmed liksom erkänna bönderna som herrar i kammaren. Trots detta var L, som ansåg att De Geers ministär var den bästa tänkbara, mycket verksam vid tillkomsten av den sammanslutning av huvudsakligen liberala ämbetsmän o stadsbor, som snart skulle framstå som det ministeriella partiet o regeringens säkra stöd i skilda frågor. L kom då att betraktas med stor misstro av flertalet bonderiksdagsmän, som anslöt sig till det konservativa lantmannapartiet.

Senare under samma riksdag hävdade L, att det för bönder, tyngda av indelningsverk o grundskatter, kunde vara likgiltigt om de var undersåtar i ett storfurstendöme eller i ett kungarike. Genom detta ofta citerade o kanske förhastade yttrande förlorade L sympatier både inom regeringspartiet o hos kungen — Karl XV förmodade att "fan farit i Tullus" — o han kom att stå isolerad o mista sitt inflytande. Han valde då att närma sig lantmannapartiet, som under 60-talets sista år sakta vandrat åt vänster, o blev 70 partimedlem. Han valdes in i partiets niomannaråd men kom i samband med de på 70-talet aktuella järnvägsfrågorna på kant med flera av de ledande o ansågs av många opålitlig. I det praktiskt politiska arbetet slöt han sig till Emil Key, o i försvars-o grundskattefrågor var han partitrogen. Han tröttnade på riksdagsintrigerna 78 o avböjde återval, men våren 87, då tullstriderna föranledde kallelse till urtima riksdag, förmåddes han ställa upp som frihand-larkandidat o valdes med stor majoritet. Han togs väl emot när han återkom till riksdagen o placerades än en gång i konstitutionsutskott o talmanskonferens men ville inte kandidera till höstvalet s å.

Som privatman o som ledamot av landsting o hushållningssällskap strävade L att utveckla hemlänets näringsliv o kommunikationer. Han var verksam vid tillkomsten av ångbåtstrafik på Storsjön, Sundsvalls enskilda bank och järnvägen Sundsvall-Torpshammar o han stod bakom anläggandet av mejeri i Tullus o brännvinsbränneri i Vaplan. Han var en ståtlig man med sinne för elegans i uppträdande o klädsel o hade ordet i sin makt både som högtidstalare o historieberättare. 66 erbjöds han av Karl XV o De Geer att bli landshövding i Östersund, men upphöj elsen strandade på hans hustrus obevekliga o avgörande nej.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Strödda brev från L i KB, RA (bl a till P F Mengel), UUB o Östersunds landsarkiv.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Om tolagen. Motion 1859 års riksdag. Sthlm 1859. 15 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Art:ar i DN 1 aug 1907 o Ny ill tidn 1865, nr 49; J Bromé, Östersunds hist (1936); S Carlsson, Bonden i sv hist, 3 (1956); L De Geer, Minnen, 2 (1892); P Ehrenheim, Några minnen (1916); S Eriksson, Carl XV (1954); O Gasslander, J A Gri-penstedt (1949); G Z Hedenström, Sveriges bondestånd 1809—1866, 1 (1922); J Johansson, Dagboksanteckn :ar, ed E Holmkvist, 1— 4 (1957—65); Jämten 1911, 1929 o 1937; S J Kardell, Jämtlands läns k hushålln :sällsk 1817—1917 (1917); E Key, Minnen av o om Emil Key (1915—17); E D Mellqvist, Rösträtt efter förtjänst? Riksdagsdebatten om den kommunala rösträtten i Sverige 1862— 1900 (1974); J E Nilsson, Sundsvalls hist, 5 (1943); A Stafwerfeldt, Näskott. En hembygdsbok (1958); E Thermaenius, Lantmän-napartiet (1928); dens, Sv bondepolitik (1931); dens, N L i Tullus (Saxons bok på 75-årsdagen, 1934); H Wieselgren, N L i Tullus (Svea 1897). — Nekr:er i GHT o Jemt-lands Tidn 4 juli, Sthlms Dagbl o SvD 3 juli o i Jemtlandsposten 13 juli 1896 samt i Nornan 1897.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Larson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11031, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-05-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11031
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Larson, urn:sbl:11031, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-05-11.