Meriter

3 Leijonmarck, Carl Evald, sonsons son till L 2, f 30 jan 1855 i Sthlm, Klara, d 29 jan 1926 där, Hedv El. Föräldrar: kammarherren Evald Gustaf Leyonmarck o Aurore Östberg. Mogenhetsex vid Sthlms gymn 20 maj 73, inskr vid UU 29 sept 73, FK 25 maj 78, jur utr kand 24 nov 83, eo notarie i Svea hovrätt 3 dec 83, auskultant i skånska hovrätten 16 juli 84, tingstjänstg 84—85, v häradsh 29 maj 85, tf fiskal i Svea hovrätt 2 april 86, adjung led där 2 mars 88, fiskal där 31 jan 90, assessor 24 april 91, sekr i styr för Sophiahemmet 9 maj 92—02, tf revisionssekr 7 okt 92, konstit revisionssekr 7 maj 97, JO:s ersättare 97—02, revisionssekr 12 sept 00, tf expxhef i justitiedep 7 april 02, JO 8 juli 02—06, president i Göta hovrätt 19 okt 06—23 jan 25.

G 12 jan 93 på Ulvsnäs, Öggestorp, Jönk, m Emma Anna Augusta Eugenia Ribbing, f 20 jan 66 där, d 6 okt 24 i Jönköping, dtr till hovmarskalken Carl Christoffer R o Emma Sofia Murray.

Biografi

Carl L var uppvuxen i en strängt konservativ o religiös sthlmsmiljö, i en burgen äm-betsmannafamilj med anknytning till hovet. Efter fil kand:examen i Uppsala övergick han till juridiska studier o blev 1883 jur kand. Från 86 var han knuten till Svea hovrätt. Han gjorde sig känd som en god domare o utsågs 97 till JO:s ersättare, omvald vid riksdagarna 98 o 02. Den ordinarie JO, Ossian Berger, hade kommit i ett visst motsatsförhållande till de konservativa i riksdagen. När denne 02 inträtt i Boströms ministär, valdes L till JO o visade på denna post energi o omdöme. Av lagutskottet vid 04 års riksdag framfördes dock vid den sedvanliga bedömningen av JO:s ämbetsberättelse önskemål om större uppmärksamhet åt förvaltningen. Följande år kritiserades L:s uppfattning om JO:s åtalsmöjlighet i fråga om en viss kategori tjänstemän.

Som JO kom L att ta ett märkligt lagstiftningsinitiativ; stöd härför föreligger i JO-instruktionen. Man hade länge, främst på frisinnat håll, önskat en ökad möjlighet för sämre ställda tilltalade att få rättegångsbiträde. Önskemålet sammanhängde med de sedan 1800-talets mitt aktuella strävandena att ersätta den äldre inkvisitionsprocessen med ett mera modernt brpttmålsförfarande. En dylik reform borde kompletteras med en offentlig försvarare åt häktade i brottmål. Ett förslag i denna riktning hade förgäves framförts av Karl Staaff, som var L:s studiekamrat från Uppsala, i en motion 98 o senare förnyats av Berger, sedan han blivit justitieminister 02. Men riksdagens majoritet hade ställt sig avvisande. I sin ämbetsberättelse för 06 tog så L upp förslaget, i nära anslutning till Bergers avvisade proposition. Troligen har den nära personliga kontakten mellan Staaff o L spelat en roll (Kihlberg), även om L:s egen domarerfarenhet var utslagsgivande. Det sammansatta stats- o lagutskottet ställde sig nu gynnsamt till reformen. I FK vann därefter L:s förslag stöd av justitieråden, tidigare processrättsprofessorerna Afzelius o Trygger. Båda kamrama biföll L:s förslag, o resultatet blev lagen 14 sept 06. L tog även upp ett av hans företrädare framlagt men i riksdagen avvisat förslag pm hemställan till K M:t om större skyndsamhet med rannsakning inför domstol med de för brott häktade. Förslaget vann nu riksdagens bifall o kom att påverka den senare rättegångsbalken.

L:s förtjänstfulla verksamhet motiverade befordran till presidentposten i Göta hovrätt 06. På denna vann han stort anseende som en omutligt redbar domare o en noggrann ämbetsman, men även en god chef, som med takt, vänlighet o omtanke behandlade hovrättens ledamöter o yngre befattningshavare. Som jurist besatt han omfattande kunskaper, men hans intressen var vidsträckta o omfattade särskilt historien. Hans livsgärning var präglad av en innerlig kristen tro.

Författare

Stig Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Utgivit: Justitieombudsmannens ämbetsbe-rättelse, afgifven vid lagtima riksmötet år 1903—1906, Sthlm 1903—06.

Källor och litteratur

Källor o litt: N Alexanderson, Justitieombudsmannen (Sveriges riksdag, 16, 1935); G Bendz, Göta bovrätt genom seklerna (1935); R G [yllenswärd], nekr över L (SvJT 1926, s 171 f); L Kihlberg, Karl Staaff, 2 (1963); K A Modéer, Den offentlige försvararen (Rätts-hist studier, 5, 1976).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl E Leijonmarck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11177, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11177
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl E Leijonmarck, urn:sbl:11177, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.