Oscar Kjellberg

Född:1870-09-21 – Arvika västra församling, Värmlands län
Död:1931-07-05 – Göteborgs Vasa församling, Västra Götalands län

Uppfinnare, Industriman


Band 21 (1975-1977), sida 173.

Meriter

Kjellberg, Oscar, f 21 sept 1870 i Arvika landsförs, d 5 juli 1931 i Gbg, Vasa. Föräldrar: järnvägsbyggaren i engelsk tjänst Johannes Nilsson o Karolina Olsdtr. Elev vid lägre allm lärov i Kristinehamn 80—86, vid Kristinehamns mek verkstadsab 86, ångbåtseldare o maskinarb vid olika verkstäder o varv 87—96, maskinistex 96, maskinist på s/s Bordeaux 96—97, övermaskinistex i Malmö 98, praktik vid tysk verkstad 98—00, skeppsing:ex i Bremen 02, egen experimentverkstad i Gbg 02—04, l:e maskinist på s/s Westkusten 03, VD, tekn ledare o led av styr för Elektriska svetsnings ab (ESAB), Gbg, från 12 sept 04, led av kommunalnämnden i Partilie 12—14 o 16—19, kommunalfullm där maj 19—okt 20. — Stiftare av o led av styr för The Anglo-Swedish Electric Welding Co, Ltd, London, The Belgian-Swedish Electric Welding Co, Ltd, Antwerpen, Kjellberg Elektroden GmbH, Berlin, Kjellberg Elektroden & Maschinen GmbH, Finsterwalde.

G 30 aug 06 i Gbg, Masthugg, m Wendela Charlotta Hollstein, f 31 jan 75 i Flöda, Söd, d 13 mars 61 i Alingsås, dtr till bleckslagaren Carl Alfred H o Hedvig Malmquist samt senare omg Appelberg.

Biografi

K började 16 år gammal vid Kristinehamns mekaniska verkstad, där bl a ångpannor tillverkades. Därefter gick han till sjöss som ångbåtseldare under flera år men arbetade också tidvis som maskinarbetare vid mekaniska verkstäder o skeppsvarv. Efter avlagd maskinistexamen antogs han till maskinist på Sv Lloyds ångare Bordeaux på traden Gbg—Bordeaux. Under resan började ångpannan läcka på den 16 år gamla båten, men med dåtidens låga ångtryck kunde K täta på vanligt vis genom att slå spikar i bristningarna. Från denna tid arbetade han på att få fram en bättre lagningsmetod. Genom självstudier i metallurgi, elektroteknik m m kunde han i Malmö avlägga övermaskinistexamen. Därefter arbetade han i en tysk verkstad o fortsatte studierna i Bremen vid det Norddeutscher Lloyd tillhöriga Technicum, varifrån han slutligen 1902 erhöll diplom som Schiffsingenieur. K var särskilt intresserad av svetsningsteknik. Ljusbågssvetsning hade uppfunnits redan 85 av ryske ingenjören Benardos o gick ut på att i den elektriska ljusbågen göra svetstråden till den ena polen o godset (arbetsstycket) till den andra. Idén hade utvecklats av många, särskilt Slavianov 92, o bl a försökts i Tyskland men inte givit godtagbart resultat; fogens hållfasthet blev sämre än materialets. K fann här ett intressant problem att lösa.

Han begav sig till Gbg, hyrde en liten lokal vid Stigbergskajen o började experimentverksamhet med en medhjälpare, K F Nilsson, som sedermera blev hans l:e svetsare. K lyckades snart utföra flera svåra svetsningar, som väckte uppmärksamhet. På kanonbåten Svensksund hade ankarspelet spruckit, så att reparation var omöjlig inom rimlig tid. K gjorde försök med ljusbågssvetsning o klarade arbetet på någon dag. 03 medföljde han s/s Westkusten som maskinchef. Båten var byggd 97 på Lindholmens varv med trippelmaskin o ångtryck över 12 atm, vilket medförde nya svårigheter, när det gällde att hålla ångpannan tät. Tillsammans med varvets ingenjör Hugo Hammar lyckades dock K täta de läckande växlarna genom elektrisk svetsning, vilket sporrade till fortsatta experiment.

K fann slutligen på att bekläda elektroden med ett kemiskt preparat, som skyddade mot luftens uttunnande inverkan. K:s metod, som gjorde elektrisk ljusbågssvetsning praktiskt användbar, var därmed ett faktum. Hammar insåg fördelarna för varvsindustrin o förmådde styrelsen för Lindholmens verkstad att finansiera ett bolag för exploatering av metoden. 12 sept 04 konstituerades Elektriska svetsnings ab (ESAB) i Gbg med K som VD. Han ingick också i styrelsen liksom Hammar, vilken åtog sig att svara för kassa o bokföring. Aktiekapitalet var blott 30 000 kr, varav en tredjedel utgjorde ersättning för redan utförda experiment.

Ett verkstadsfartyg, ESAB 1, utrustades för svetsning ombord på båtar o utgjorde första tiden firmans egentliga verkstad. Även elektroderna framställdes ombord hantverksmässigt. Snart behövdes flera så- dana båtar o efter en tid hyrdes en maskinverkstad av Qvillebäckens gjuteri- & mek verkstad på Hisingen, som lämpligt nog tillverkade ångpannor, elektriska maskiner m m. Den rätta framgången dröjde dock, o särskilt fruktade verkstadsfolket på land den rationalisering som den nya metoden innebar. Att t ex reparera en akterstäv genom nitning kostade 10 000 kr o tog nära en månad, men med svetsning kunde samma arbete göras för 200 kr på ett par timmar.

När K 06 o särskilt 07 fått sina svetsningspatent, såldes genast licenser även till grannländerna. 07 bildades Elektriska svetsnings ab i Sthlm, Drakens gränd 2, med J Åsberg som VD. För Sveriges verkstadsförening höll K 08 ett uppmärksammat föredrag, vilket jämte lyckade arbeten gav ökad efterfrågan. Allt fler sv o utländska företag köpte patentlicenser, o i utlandet bildade K en rad dotterföretag. Den ständigt ökade efterfrågan på "OK"-elektroderna o K.s planerade tillverkning av helsvetsade ångpannor m m krävde större utrymme, o i jan 15 flyttade företaget till egna, nyuppförda verkstäder på Marieholm (Gbg). Där inrättades också en servicestation för de transportabla svetsaggregaten o verkstadsfartygen.

K arbetade ständigt på tekniska förbättringar men också på rationellare drift o kostnadsbevakning, varför ESAB:s ekonomiska ställning vid första världskrigets slut var bättre än tidigare. Dessutom ordnade han utbildning av svetsare. 18 lyckades han skapa ett kompakt svetsaggregat, där motstånd, regulatorer, mätinstrument m m blev obehövliga.

20-talets ekonomiska kris krävde rationalisering av verkstadsindustrin, o då fästes uppmärksamheten vid svetsningsförfarandet. Men man ville ha bevis för metodens tillförlitlighet. Prov med K:s svetsskarvar gjordes i Gbg vid Chalmers tekniska institut o vid SKF:s materialprovningsanstalt. Hållfasthetsprov utfördes också vid ESAB:s dotterföretag i London av Lloyd's register of British and foreign shipping, varpå "The Kjellberg system of electric are welding" 24 juni 20 godkändes för sammansvetsning av fartyg, vilket var en stor framgång, o senare godtogs metoden av övriga ledande klassificeringssällskap i Europa. K började genast bygga en i varje detalj svetsad verkstads- o bogserbåt om 16 m längd, 4 m bredd o c:a 2 m djup, vilken sjösattes 30 dec 20. Han höll föredrag därom inför Sv teknologföreningens skeppsbyggnadsavdelning o båten troddes vara det första helsvetsade fartyget i världen. Åtminstone till största delen svetsade båtar hade dock byggts i Amerika 15 o i Frankrike 18 — oberoende av Lloyd's registers prövning. Sv varv tvekade ändå att börja tillverka helsvetsade båtar, men i Tyskland fortsatte utvecklingen o bl a byggdes helsvetsade pansarfartyg med en materialbesparing på 10 %. K:s metod ansågs vara den enda fullt tillfredsställande för svårare arbeten, där skarven måste få samma hållfasthet som maskindelen i övrigt.

ESAB-koncernen blev ett världsföretag, men sent kom utmärkelserna i hemlandet. 24 okt 27 tilldelades K IVA:s guldmedalj för framstående tekniskt arbete. 30 kallade akademin till en svetsningskonferens, där K var självskriven talare. Under 30-talet slog K:s metod äntligen igenom i Sverige. Pionjärarbeten blev i Sthlm bl a Västerbron, Pålsundsbron (helsvetsad) o S:t Eriksbron, i Gbg bl a Götaälvsbron. 38 beräknades att årsförbrukningen av järn minskat med c:a 40 000 ton på grund av de svetsade konstruktionerna. 41 präglade IVA en minnesmedalj över K, "bågsvetsteknikens grundare", o 6 maj 57 avtäcktes hans byst i Gamla varvsparken i Gbg, nära hans första verkstad.

Författare

Rune Kjellander



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Elektrisk svetsning och dess tillämpning vid nybyggnad av fartyg (TT, årg 49, 1919, Sthlm, 4:o, avd Skeppsbyggnadskonst, s 57—72).

Källor och litteratur

Källor o litt: Personhist arkivet, Tekn mus, Sthlm.

A Attman, Gbgs stadsfullm 1863—1962, 1:2 (1963); Elektrisk svetsning, 1 (1965); Elektriska svetsnings ab (Stor-Gbg, 1948, s 390—392); Elektriska svetsnings ab i Sthlm (Sthlms näringsliv, 2, 1924); A F Enström, O K:s livsgärning (Industritidn Norden 1941); H8D 1929, nr 39; IVA belönar svetsforskare (SvD 11 dec 1941); Kompass. Sverige, 2: Firmor (1974); A L[ennin]g, O K (Sv uppslagsbok, 16, 1950); Å Perlström, En stor uppfinnare (GP 16 maj 1957); SvTeknF; TT 1920.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Oscar Kjellberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11535, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2019-12-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11535
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Oscar Kjellberg, urn:sbl:11535, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2019-12-09.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se