Martin Koch

Född:1882-12-23 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Död:1940-06-22 – Hedemora stadsförsamling, Dalarnas län

Författare, Kompositör, Journalist


Band 21 (1975-1977), sida 419.

Meriter

Koch, Martin, f 23 dec 1882 i Sthlm, Hedv El, d 22 juni 1940 i Hedemora. Föräldrar: gravören o xylografen Peter Iwar K o Agnes Viktoria Petersson. Elev vid h a l i Jönköping 93—95, vid Södra latinlärov i Sthlm 95—99, elev vid Tekn skolan o Althins målarskola 99—04, vid FrKA 04—07, medarb i Sthlms Dagbl 07—09, ordf i Templarordens ungdomsförb 10—11, medarb i Soc-Dem sept 13—14, medarb i DN 15— 16, anställd vid GHT 17—19, korrespondent för Soc-Dem i Paris 20—27. Förf.

G 1) 10 april 15 (—21) i Sthlm, Joh, m Hilda Ingeborg Gustavsson, f 12 juni 89 i Skederid, Sth, d 1 nov 43 i Sthlm, Enskede, dtr till skomakaren Carl Peter G o Hilda Lindström, samt omg Svedberg; 2) 10 nov 28 i Råda, Göt, m Signe Vilhelmina Holmen, f 28 april 83 i Halmstad, d 18 dec 49 i Hedemora, dtr till stadsarkitekt Johan Wilhelm H o Vilhelmina (Minna) Elisabeth Svensson.

Biografi

K:s far var gravör men övergav sitt yrke för att ägna sig åt musik. Han komponerade, gav lektioner på alpcittra o spelade på fester i bl a nykterhetsföreningar. Han var, säger K, "en ohjälplig bohéme o vagabond — utom i fråga om sprit", som arbetade när han hade lust. 1888 lämnade fadern hemmet, enligt egen utsago på grund av "nervositet o hypokondri", o slog sig ner i Kristiania. Brevkontakt höll han dock sporadiskt med familjen. I novellsamlingen Mauritz har K skildrat sin resa till faderns begravning. Modern var i allt en kontrast till fadern, en viljemänniska med stark ansvarskänsla för sina två pojkar, Oliwar o Martin. Omvittnat är hennes väl utvecklade ordningssinne o starka rättspatos. Hon förestod ett tidningskontor o en besökare har prisat hennes otvungna sätt att föra en initierad diskussion om dagens litterära o politiska händelser.

K växte upp i en liten tvårumslägenhet på Södermalm i Sthlm. Hemmet, som närmast kan karaktäriseras som småborgerligt, präglades av moderns konservatism men också av känsla för vad livet har av skönhet o fantasi. "Mitt första minne av livet är musik", säger K med hänsyftning på fadern, som mer än en natt höll familjen vaken med sitt spel. K lärde sig läsa redan vid fyra års ålder, o när han började skolan, flyttade han på några dagar till tredje klass. Därmed tycks det dock ha varit slut med framgångarna i skolan.

Förhållandet till den äldre brodern var ofta spänt. K ansåg, att denne favoriserades. Spänningen mellan bröderna var antagligen orsaken till att K 93—95 kom att tillbringa skoltiden hos sin morbror i Jönköping. Det var en lycklig tid för honom, o så var också somrarna på landet, för det mesta i trakten väster om Strängnäs. Han fick en positiv uppfattning om landsbygden, om bonden o den demokratiska livsstilen på en gård, o här grundläggs hans intresse för folkloristik, främst ådagalagt i Guds vackra värld. Sommarvistelserna ger också bakgrunden till K:s ofta återkommande motsatspar land — stad.

Bland kamraterna i Södra latin ansågs K vara "den mest begåvade i klassen o den intressantaste i skolan" med ett våldsamt intresse för musik o teater. Han läste sällan läxor o uppträdde ofta vårdslös i sin klädsel. Med sitt yvigt fladdrande hår såg han ut som en ung revolutionär. 99 lämnade han skolan utan att ta någon examen. Orsaken var bl a motvilja mot skolans värld o vetskapen om att modern måste försörja honom. Modern kunde dock aldrig smälta, att han slutade skolan. Hans opposition mot henne o hela den småborgerliga miljö, där han dittills hört hemma, växte, när han nu fick lära känna arbetarens villkor.

Perioden 99—06 kan rubriceras som K — arbetaren o bohemen. De fyra första somrarna arbetade han som målarlärling. Men han levde också ett oregelbundet bohemliv. Han konstaterar senare, att säkert finns "ingen tillvaro mer overklig, mer förfalskad o förljugen. Den liknar på håret prostitution o står därmed i närmaste närhet till det kriminella". I brev till fadern avslöjade han högtflygande planer på att vid sidan av hantverket arbeta sig fram till "konstnär-artist-skald eller musiker". Planerna visar hans mångsidiga begåvning, o den osäkerhet han länge kände inför valet av livsuppgift.

K:s tidigaste diktförsök skildrar de lyckliga upplevelserna i sommar-Sörmland, men där möter också en patetisk, uppbrusande revolutionär, fylld av sannings- och rättspatos, vilket gör att han karaktäriserats som "den mest typiska Sturm und Drang-figur" som den sv litteraturen efter Lidner har att uppvisa. De starka kontraster mellan mörker o ljus o mellan frän naturalism o ljus lyrism, som senare framträder hos K, finns med från början. Hans tidigaste favoriter var H C Andersen o Dickens, men läsåret 97—98 upplevde han för första gången Strindberg o "jäste över" (modern tog bl a med pojkarna på en Mäster Olof-föreställning), men även andra författare har påverkat honom, som t ex Fröding, Rydberg o Nietzsche. Intressantast är de dramatiska försöken Ragnarök o Renaissance med innehåll o gestalter, som återkommer ett tjugotal år senare i Legend.

Jämsides med sitt arbete som yrkesmålare var K under några vintrar elev vid Tekniska skolan. Han studerade också vid Galeb Althins målarskola, där han snart fick tjänstgöra som medhjälpare vid undervisningen. 04 kom han in på FrKA, där han står upptagen som studerande fram till 07. Efter något år på akademin tycks dock hans intresse för konsten ha fått vika för musiken o litteraturen.

K:s politiska hållning före debuten är i sina detaljer ännu oklar (Granlid). Hans åsikter tycks ha växlat mellan anarkism, vänster- och högersocialism, innan han engagerades i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Till hans politiska engagemang har personliga kontakter med Sigfrid o Per Albin Hansson, Per Bergman, Gustav Möller o Hjalmar Branting bidragit. Den sistnämnde har K förmodligen lyssnat till redan 99, o ännu 30 bekänner han, att den "oförglömlige Branting" är en av hans idealgestalter.

06 anslöt sig K till nykterhetsrörelsen (Templarorden). I och med detta lämnade han artist- o bohemtiden bakom sig. Hans nya ideal blir "disciplin, självuppfostran o ansvar". Anslutningen till TO innebar också, att han lärde känna många arbetare, som skulle bli förebilder till några av huvudpersonerna i hans romaner, t ex familjen A G Johansson (bergssprängare Andersson o hans familj i Ellen, Dalmans i Arbetare, Johan Andersson i Vattendroppen). Betydelsefull för K blev också bekantskapen med lexikografen Ferdinand Schulthess, som lärde honom franska, tog sig tid att diskutera med honom o såg till att K blev anställd vid TO:s bibliotek. Arbetet betydde, att K för första gången fick fast anställning. Hans tacksamhet mot välgöraren framgår av ett uttalande 21 •— han blev mer än en vän "ja, nästan mer än en far". Fönnodligen har också Schulthess haft inflytande på K:s religiösa utveckling, o det är han som uppmanar K att skriva romanen Ellen. K gjorde stora insatser inom orden som bibliotekarie, studieledare, körledare o redaktör för olika nykterhetstidningar. Hans politiska radikalism kvarstod, o som ordf i TO:s ungdomsförbund 10—11 arbetade han bl a på att demokratisera rörelsen.

K debuterade 06 med dikten Akropolis i tidningen Pax, som var ett språkrör för den s k Fredsarmén — en gren av fredsrörelsen — som K förmodligen tillhört sedan 05. Intresset för fredsrörelsen är en förklaring till hans uttalande 30: "Ingen yttre händelse har gjort ett så djupt intryck på mig som världskrigets utbrott". Inspirerade av arbetet i nykterhetsrörelsen är det opublicerade sagospelet Ljungby horn o prosadramat Nöd, förmodligen från 08 resp 09. Många av de romanfigurer som K skildrat med sympati är betecknande nog nykterister.

Huvuddelen av K:s produktion — 16 större o mindre verk — gavs ut under tiotalet (de flesta är skrivna 11—16). Ceder-blad har betecknat K som den jämte Bergman "måhända största andliga kraft, som det litterära 1910-talet har att uppvisa". 11 dog hans trolovade Ellen Johansson, o K skrev då sin debutroman Ellen, som handlar om kärleken mellan en ung man o en ung arbetarkvinna. Vi får möta dem en sensommarnatt i Hagaparken, o får sedan uppleva, hur hon får lungsot o dör. Den unge mannens oförmåga att hjälpa den döende får honom att tvivla på all boklig kunskap o i stället närma sig en religiös visshet. "Ingen personlig upplevelse har skakat mig så djupt som det möte med döden jag skildrat i min lilla historia om Ellen" avslöjar K tjugo år senare.

I den muntra satiren Vattendroppen, som blev mycket diskuterad i tidningarna, möter stilimitatören K. I protokollets form angrips allmänmänskliga svagheter hos templet Vattendroppens medlemmar. Först 12 flyttade K hemifrån o bosatte sig i Saltsjöbaden. TO lämnade han 14 men inträdde för en kort tid 15 i nykterhetsorden Verdandi. Han engagerade sig nu i arbetarrörelsen o var 13—14 journalist på Social-Demokraten. Den bristande självdisciplinen under denna andra bohemperiod före giftermålet o konflikterna mellan författarindividualism o partisolidaritet ledde till en kris, främst avspeglad i den intressanta men konstnärligt ofullgångna boken Romantiska brev.

De tre stora romanerna Arbetare, Timmerdalen o Guds vackra värld innehåller de första mer betydande skildringarna av den sv arbetaren. Föregångare saknas inte, men bl a K:s gestaltningsförmåga, språkbegåvning, kunskaper om ekonomiska, politiska o sociala sammanhang gör att han vid sidan av Hedenvind-Eriksson blivit vår förste store arbetarförfattare. I romanerna möter motiv, som återkommer i andra författares arbetar-skildringar. K solidariserar sig med de medvetna arbetarnas strid, men hans förmåga att förstå motståndarsidans argument o hans moraliska krav på sträng självdisciplin hos arbetaren minskar ibland den arbetarvänliga tendensen. Stilen har främst påverkats av Strindberg o Zola. Här förekommer objektiv realism med inslag av social indignation, exalterad prosalyrik o arkaiserande prosa sida vid sida. K:s arbetssätt (utgångspunkten är ofta verklighetsstudier, referat, protokoll, egnas o andras sånger), hans arbetsintensitet, pendlandet mellan trygghet o oro, mellan lidelsefullt ställningstagande o kylig objektivitet bidrar till att skapa denna personliga stil.

I Arbetare, med undertiteln "en historia om hat", skildras ett kooperativt bergsprängarlag, som kommer i konflikt med husjobbare. Under strejken blir A G Dalman strejkbrytare, isoleras o mördas slutligen av Blöt-Lasse — en föregångare till förbrytarna i Guds vackra värld. En ung agitator, Pelle Vesterberg, blir uppförd på arbetsgivarnas "svarta lista" o tvingas emigrera till USA.

I Timmerdalen tas norrlandsfrågan upp. Först skildras hur bönderna kuvas av kapitalisternas underhuggare o sedan hur de proletariseras. Man får följa arbetarnas kamp för föreningsrätt o bättre villkor mot ett samhälle, som tar parti mot dem under sundsvallsstrejken 79 o sandöupploppet 07.

Släktromanen Guds vackra värld har underrubriken "en historia om rätt o orätt", en rubrik som skulle kunna sättas på många av romanerna från Arbetare till Legend. Den unge akademikern Sven Liljas utveckling påminner om K:s egen väg fram mot åskådningen hos smeden Tomasson, K:s främsta arbetargestalt. Enligt denna undergrävs rättsviljan i det urbaniserade o industrialiserade samhället (Sthlm resp Hasselbotten) men överlever alla kriser i bondesamhället (Hobo). Smedens o K:s tro grundas på bergspredikans ord, som avslutar boken, o på den danske filosofen Höffdings tro på de ideella värdenas bestånd. Alternativet till socialismens materialism är en altruism på religiös grundval (Sundström).

K har i skildringen av Tomasson gett uttryck för sin tro på den fria viljan, vilket inte alltid blir helt klart i Guds vackra värld, där naturvetenskapsmannen K o moralisten K finns sida vid sida. Mot Tomasson — representanten för altruismen — står fullblodsegoisten, storstadsförbrytaren Frasse Karlsson-Gyllenhjelm, som via småsnatterier o umgänge i homosexuella kretsar blir "a man of world", innan fängelsevistelser avbryter hans bana. Frasse söker komma undan det egna ansvaret genom att förfalska verkligheten, sjunka ner i självmedlidande o skylla alla misslyckanden på samhället. Bokens händelser utspelas i Bergslagen (främst Närke o Hälsingland) o i Sthlm. Skildringen av Frasse grundas på tjuven Stålhands dagböcker (KB), som K haft till låns, när han 15 kontaktade kriminologen Andreas Bjerre. Bjerres synpunkter på förbrytarnas föreställningsvärld, på deras egoism, på frånvaron av ånger o på det avgörande överskridandet av muren mellan rätt o orätt kommer ofta till synes i romanen. Sannolikt har han också bidragit till att fördjupa K:s intresse för Dostojevskij o dennes tanke om allas skuld till ondskan i världen. Intresseförskjutningen från yttre verklighetsskildring till skildringen av en religiositet av närmast mystisk karaktär har K själv karakteriserat som en utveckling "från proletär till — solitär!" Efter Guds vackra värld följer en period av rastlöshet (hemmet i Partille) med reportageresor för GHT, en anställning som upphörde 19. 16 tillkom huvuddelen av Fromma människor, där K betraktar de folkliga religiösa rörelserna som revolutionära rörelser o tar deras parti mot kyrkan. I inledningskapitlet Credo — ett av de tidigaste exemplen på det stigande religiösa intresset i sv litteratur — klargör han sin egen dogmfria religiositet.

Legend, med ungdomsdramernas hjältar som huvudpersoner, påbörjade K på Koster våren 20. Boken är K:s älsklingsbarn, men den fick delvis oförtjänt ett mycket svalt mottagande, o det var en bitter K, som 20 bosatte sig i Paris. Han skrev artiklar i sv press o hade planer på bl a en bok om katolicismen. Under denna bohemperiod hade han svårigheter att klara ekonomin o kände sig isolerad — Social-Demokraten dröjde ofta med svar, o något stöd från officiellt håll fick han inte.

Det var en i förtid åldrad man, som 28 — K var då 45 år — återkom till Sverige. Han gifte nu om sig, med ungdomsvännen Signe Holmen, som han träffat 12 i Jönköping, o de slog sig ner i Hedemora, där han bl a skrev artiklar o sånger, som kusinen Karin Juel skulle göra kända. 39 utkom Mauritz, som innehåller en serie självbiografiska noveller — några av gammalt datum. Den har betecknats som hans "på sätt och vis bästa bok". En fortsättning Maurice hann K inte fullborda. För att klara ekonomin öppnade Signe K i Hedemora pensionatet Lagmansgården.

Ivar-Lo Johansson o Thorsten Jonsson, som båda bidragit till att K åter började uppmärksammas, bör nämnas först bland de författare, som inspirerats av K. Man kan också nämna Selma Lagerlöf, som tydligen påverkats av Guds vackra värld, vars inledningskapitel i sin tur bär drag av författarinnans Jerusalem, Stig Dagerman, vars Att döda ett barn har likheter med barnskildringen i Arbetare, Vilhelm Moberg o de många arbetarförfattarna fr o m 20-talet.

Författare

Jerker Engblom



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

K:s ppr huvudsakl i UUB (brev till o från K, ms, klipp m m = Elin Holmens saml). En annan betydande del av K:s arkiv i KB (brev, ms = huvudsakl Alli Svedbergs saml). Brev från K bl a i KB (till E Hedén mfl samt i Inge [borg] Lund [ström] s ppr rör K), GUB (till H Hedlund mfl), UUB, AA (till H Branting, S Hansson mfl), Bonniers förlag o Tidens förlag, Sthlm. Brev o även ms i andra arkiv o hos privatpersoner, se H Granlids o E Sundströms nedan a a. Breven till I Lundström tr jfr nedan.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ellen. En liten historia. Sthlm 1911. 110 s. 2. uppl så. — Arbetare. En historia om hat. Sthlm 1912. 337 s. 2. uppl 1935. 302 s. ([Omsl:] Vår egen tids moderna svenska berättare, utvalda av Radiotjänst.) Även bibliofiluppl s å. 302 s, 8 pl-bl. 3. uppl 1936. [4.-6. uppl] 1937, 1939, 1940. ¦— Vattendroppen. En historia om nykterhet och broderskap. Sthlm 1912. 147 s. 2. uppl

1915. —• Vargungarna. Skådespel i fyra akter. Sthlm 1913. 151 s. —¦ Timmerdalen. En historia om kultur. Sthlm 1913. 496 s. — Litterära storverk i västficksformat. Parodier. Sthlm 1913. 121 s. — Februaridagarna 1914. Ögonblicksbilder från kristiden. Sthlm 1914. 80 s. — Herremakt och folkmakt. (Ur "Februaridagarna 1914".) Sthlm 1914. 24 s. — Blodet ropar. Skisser och ögonblicksbilder. Sthlm 1914. 145 s. —¦ Romantiska brev. En historia om socialt svärmeri. Sthlm 1915. 256 s. — Frihet och frihet. Sthlm 1915. 115 s. — Det glömda landet. Sthlm 1915. 96 s. — Åland. Ett samtal med min vän aktivisten. Sthlm 1916. 16 s. —• Guds vackra värld. En historia om rätt och orätt. D 1—2. Sthlm

1916. 409, 398 s. 2. uppl 1917. 3. [omsl: 4.] uppl Sthlm (tr Leipzig) 1923. [4. uppl] Sthlm 1964. 351, 338 s. — Fromma människor. Skisser och studier från den kristna föreställningsvärlden i Sverige. Sthlm 1918. 437 s. — Vargen i Hobo. Sthlm 1918. 158 s. ([Omsl:] 85-öresböcker.) — Anteckningar på havet Journalistik och poesi i sak. Sthlm 1918. 221 s. — Upplösningstidens teologi. En stridsskrift. Sthlm 1919. 40 s. — Legend. Sthlm 1920. 357 s. — Dansvisor. Ord och musik. Sthlm 1929. 141 s. — Proletärdiktning. Sthlm

1929. 94 s. — Svart på vitt. Upps (tr Sthlm)

1930. 229 s. — Mauritz. Sthlm 1939. 263 s. [Ny uppl] s å. Övers Khvn 1943. 207 s. — Valda verk. D 1—7. Sthlm 1940—41. [Utg Thorsten Jonsson]. 1. Ellen. Vattendroppen. Litterära storverk i västficksformat. [Jämte: Ungdom och dårskap.] 1940. 251 s. 2. Arbetare. En historia om hat. 1941. VI, 302 s. 3. Timmerdalen. 1941. 419 s. [Ny uppl] 1946. ([Omsl:] De stora arbetarskildringarna.) 4—¦ 5. Guds vackra värld, d 1—2. 1940. 365, 349 s. 6. Fromma människor. 1941. 291 s. 7. Mauritz — självbiografisk journalistik. 1941. 323 s. —¦ Brev från Martin Koch, utg [Ingeborg Lundström, pseud] Inge Lund, Sthlm 1957. 159 s. — Bidrag i bokverk, tidningar och tidskrifter, se E Sundström, Radikalism och religiositet. En studie av tidsattityd och idébakgrund i Martin Kochs diktning, Sthlm 1961, s 365—370.

översatt: E Estaunié, Ropet från vägen, Sthlm 1924, 383 s; dens, Alla människors väg, Sthlm 1925, 378 s, 2. uppl 1932, 375 s; G de La Fouchardiére, Skomis brott, Sthlm 1928, 208 s.

Kompositioner: Blomman (1939, tr 1946); Dansvisor, se ovan (tr 1929: Bröllopsmarsch, Dityramb, Fest-polonäs, Foxtrot, Francaise 1—5 turen, Gavott, Klarinetten, Kumlaflic-kornas vals, Lilla Karin, Menuett, Polka, Rondo, Schottisch, Slutad bal); Efter regnet (tr 1943); En gammal lek (tr 1937); En spelmans visa (tr 1937); Gudarna dansa (1940); Går du till dans i kväll (1940); Hör fiolerna klinga (1940); I solljuset fina (1940); Kärlekens stjärna (1941); Livets träd (tr 1941); Min kära (tr 1942); Morgonsång (tr 1940); Sailor-song, text och musik efter gamla sjömansmelodier (tr 1933); Sjömansvals, uppt (1933); Två kärleksvisor (tr 1935: Lyckan, Ett kärleksbrev); Åtta visor (tr 1944: Ankaret, Briggen "Ellen", Lek, Meditation, Röda segel, Skyar, Sommarkväll, Vad blåser det för vind i dag?). Jfr även A Beijbom, Nyfunna psalmer av M K (Vår kyrka, årg 109, 1968, Sthlm, fol, nr 18, s 8, 17).

Källor och litteratur

Källor o litt: S Cederblad, M K under brytningsåren, ms, KB.

S Björck, Romanens formvärld (1953); G Brandeli, Sv litt 1870—1970, 1 (1974); S Cederblad, Vattendroppen. M K o nykterhetsrörelsen (SLT 1950); J Engblom, M K, Andreas Bjerre o förbrytarpsykologin i Guds vackra värld (Saml 1954); dens, M K i Bergslagen (SLT 1955); dens, Förbrytarskild-ringen i M K:s "Guds vackra värld" (ibid 1966); H Granlid, M K o arbetarskildringen (1957); dens, Då som nu (1964); T Jonsson, M K (Verdandis småskr, 438, 1941); E Kni-berg, Dagbok, ed K G Moselius (1953); U-B Lagerroth, Körkarlen o Bannlyst (1963); K Liliedahl, Karin Juel. En diskografi (1972); EH Linder, Ny ill sv littdrist, 5: 1 (1965); S Linnér, Livsförsoning o idyll (1954); I Lund [ström], M K. Mina minnen av en stor diktare (1945); dens, Brev från M K (1957); Å Runnquist, Arbetarskildrare (1952); E Sundström, Radikalism o religiositet. En studie i tidsattityd o idébakgrund i M K:s diktning (1961) o där anf källor o litt; Vänboken till M K, ed G Michanek (1957). — E Kå-german, Arbetarförfattarnas syn på arbetet (1961); I Lo-Johansson, M K — ett litterärt monument (Lantarbetaren 1942, nr 15); H Wiberg, M K, Lyckan o en sångmö (Perspektiv 1960). ,..,..„=..._,.,....



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Martin Koch, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11684, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jerker Engblom), hämtad 2019-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11684
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Martin Koch, urn:sbl:11684, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jerker Engblom), hämtad 2019-04-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se