Carl G Kruse

Född:1651-08-28 – Finland (på Haapaniemi i Kisko, Åbo och Björneborgs län)
Död:1732 – Husby-Oppunda församling, Södermanlands län

Kavalleriofficer, General


Band 21 (1975-1977), sida 620.

Meriter

Kruse, Carl Gustaf, f 28 aug 1651 på Haapaniemi i Kisko, Åbo o Björneb län, begr 3 mars 1732 i Husby-Oppunda, Söd. Föräldrar: generallöjtn frih Erik K o Catharina Horn. Inskr vid UU 4 nov 62, kammarpage, löjtn vid Livreg till fot 18 jul} 76, i utländsk krigstjänst, överstelöjtn i ungersk tjänst, överste o chef för ett tremänningskavallerireg från Uppland, Södermanland o Östergötland 16 juli 00, generalmajor av kavalleriet 12 juni 06, generallöjtn av kavalleriet 14 mars 20, chef för Västgöta kavallerireg 10 nov 21, general av kavalleriet 9 april 22, pensionerad 26 nov 22, återfick reg 23, avsked 3 juli 31.

G före 87 m Charlotta Catharina Falkenberg, dp 7 mars i Sthlm, d 6 nov 45 på Skagersholm, Finnerödja, Skar, dtr till landsh Henrik F o Maria Spanheim.

Biografi

Carl K:s karriär hade varit jämförelsevis obemärkt, när han snart femtioårig anförtroddes att uppsätta ett tremänningskavalleriregemente kort efter Stora nordiska krigets utbrott. Fr. o. m. sommaren 1702 förekommer hans namn inte sällan i karolinska dagböcker, rapporter, bulletiner etc. Han framträder här som en stridsvillig o hårdför strövkårsledare o kontributionsindrivare o räknades vid sin befordran till generalmajor 06 otvivelaktigt till de främsta bland de många begåvade officerare som utmärkte sig i denna form av krigföring. Hans befordran hade säkerligen även främjats av hans insats med sitt regemente i den sensationella träffningen vid Warszawa 05, där generallöjtnant Nieroth med 2 000 ryttare o 60 musketerare skingrade en femdubbelt starkare polsk-sachsisk armé o tog dess befälhavare till fånga.

Som generalmajor o därmed kvalificerad för självständigt befäl över fler än ett kavalleriregemente samt infanterienheter lyckades K mindre väl. I april 09 yppade sig ett utomordentligt tillfälle för den trängda sv armén i Ukraina att överraskande avskära o förinta en stor del av tsarens bästa kavalleri under general Rönne vid Sokolki. K fick i uppdrag att utföra operationen med omkring åtta kavalleriregementen, 500 kosacker o 3 000 oberidna saporoger. Men hans tidskalkyler slog sannolikt fel, o Rönnes kår undkom obetydligt reducerad, medan Gyllenstiernas dragonregemente, som kastat sig i dess reträttväg, förstördes som användbar stridsenhet. Kritiken mot K blev hård vid armén, o inte minst kungen var enligt N Gyllenstierna (KKD 8) "med denna actionen mycket missnöjder".

Två månader senare drabbades K av en ny motgång, som visserligen orsakade armén mer förargelse än skada men skakade hans krigarrykte betydligt svårare än blundern vid Sokolki. Hans befästa läger vid Staro Sensjary stormades, o över 1 000 krigsfångar fritogs av en rysk kår, sedan K manövrerats långt från platsen med sin huvudstyrka. Mycket tyder på att katastroferna vid Poltava o Perevolotjna räddade honom från förödmjukelsen att i fortsättningen bli en högkvartersgeneral utan befäl.

K blev tillfångatagen vid Perevolotjna o delade i Moskva med Piper o de högsta officerarna den långa ofrihetens ekonomiska o psykiska betryck. I fånghögkvarterets inflammerade uppgörelser om bl a Poltavaslaget o stundtals hätska maktspel o intriger synes K ha framträtt i rollen av en något beställsam fredsmäklare, opportunt lierad med Piper, Lewenhaupt o Creutz mot Rehnschiöld.

Medan K ännu var kvar i Ryssland, hade han 21 erhållit överstebeställningen vid Västgöta kavalleriregemente. Vid hemkomsten i juni 22 måste han emellertid genomgå en för tiden betecknande bitter o utdragen befordringsstrid med översten Carl Frölich (bd 16) för att få behålla regementet. Det lyckades honom till slut, sedan riksdagen 23 gjort sin vilja gällande mot regeringen, som försökt pensionera K. Men han var då fysiskt, kanske även mentalt, otillräcklig för tjänstens krav. Betecknande härför synes vara att, när han anmält sin närmaste underordnade överstelöjtnant Carl Magnus de Laval för att bl a ha kallat honom "en gammal nattstol", förklarades denne av generalkrigsrätten 29 inte vara brottslig nog att förtjäna straff.

I källorna skymtar K som en detalj sinnad o fantasikarg pliktmänniska; med åldrande o motgång framträder även drag av självmedlidande o grälsjuka. Som militär var han lik majoriteten av Karl XII:s generaler o regementschefer: administrativt habil, tapper o företagsam i strid under fast ledning o entydiga order, men knappast fallen, ännu mindre skolad för högre självständig befälsposition.

Författare

Gunnar Artéus



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Rester av K:s arkiv i UUB (E Lewenhaupt). K:s tjänsteskriv:r i Skriv:r till Konungen (Karl XII), i Adm handl:r rör armén: regichefers skriv:r till K M:t: Västgöta kav:reg 1722—36 (M 446) o Upplands tremänn kav:reg 1700—19 (M 717), allt i RA, samt i Krigskoll brevböcker 1700—04 o Västgöta reg:s arkiv, KrA. Några personl handl:r även i Biographica o Adm handl:r rör armén: an-sökn:r o meritförteckn:r (M 1092), RA, jämte strödda brev från K där, i KB (till M A v Ungern-Sternberg) o i UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kriget i Östersjöprov o Ryssland: strödda handhar 1705—12 (M 1378) o Kriget i Polen: strödda handhar 1702—06 (M 1455—1456), RA; Biografica 15 o Stora nord kriget, KrA; X 270e:4c (faderns antecknar om bl a K:s födelse), UUB.

AdRP from 1719, 1—3, 1719—23 (1875—86); G Artéus, Krigsteori o hist förklaring, 1: Kring Karl XII:s ryska fälttåg (1970), 2: Karolinsk o europeisk stridstaktik (1972) o där anf litt; N Belfrage, K Västgöta reg. Personhist 1540—1723 (1947); L Kagg, Dagbok 1698—1722, ed A Lewenhaupt (HH 24, 1912); Karl XII på slagfältet, 1—4 (1918—19); KKD 1—12 (1901—18); Lewenhaupt; A L Lewenhaupt, Berättelse, med bil, ed S Bring (HH 34:2, 1952); J Mankell, Uppgifter rör sv krigsmagtens styrka, sammansätta o fördeln sedan slutet af femtonhundratalet ... (1865); SMoK; F C v Weihe, Dagbok 1708—1712, ed E Carlsson (HH 19, 1902). — E Lewenhaupt, Rosenhaneska hand-skriftssamhen i UUB (UUB:s minnesskr 1621—1921, 1921), s 314.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl G Kruse, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11809, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Artéus), hämtad 2018-11-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11809
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl G Kruse, urn:sbl:11809, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Artéus), hämtad 2018-11-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se