J G Folke Krusenstjerna, von

Född:1872-08-11 – Söraby församling, Kronobergs län (på Vartorp)
Död:1966-07-09 – Hovförsamlingen, Stockholms län

Bankdirektör, Finansrådsledamot


Band 21 (1975-1977), sida 635.

Meriter

6 von Krusenstjerna, Johan Gustaf Folke, f 11 aug 1872 på Vartorp, Söraby, Kron, d 9 juli 1966 i Sthlm, Hovf. Föräldrar: majoren Oscar Mauritz Zakarias v K o Emilie Fredrika Sofia Aschan. Mogenhetsex vid h a l i Växjö vt 91, inskr vid LU 18 sept 91, jur fil ex 12 nov 92, jur utr ex 23 sept 98, eo notarie i skånska hovrätten 29 sept 99 o i Svea hovrätt 01, amanuens i civ:dep 21 jan 01, tf notarie i riksförsäkr:anst 23 nov 02–11, sekr hos Sthlms handels- o sjöfartsnämnd 06–11, chef för Sthlms fondbörs dec 05–11, kassadir i Sthlms ensk bank 25 aug 11–13, bankinsp o chef för bank- o fondinsp 12 dec 13–37, ordf i banklagskomm juli 15–juni 16, led av komm rör lag om försäkr:rörelse maj 16–febr 17, ordf i komm rör fondbörshandel juni 16–mars 18, v ordf i bankkomm sept 17–okt 19, led av finansrådet 17, ordf i sparbankskomm jan 20–juli 21, led av försäkninsp 31 dec 21, av komm rör bankrörelse aug 24–juni 27, särsk led av riksförsäkr:anst 25–43, fullm för folkpensionsförsäknfonden 31–43, led av komm rör bankrörelse april–dec 32, led av komm rör Sveriges stadshypotekskassa 12 okt 33–12 april 34, av Riddarhusdir 35–41, ordf i sällsk Pro patria 35–45, jourhavande dir i Försäkr:ab Skandia 37–44, ordf i styr för Inteckn:banken ab 41–49, chef för hovförvaltn 41–51.

G 16 mars 12 i Sthlm, Engelbr, m Elsa Benckert, f 9 febr 78 där, Ty, d 7 okt 66 i Sthlm, Hovf, dtr till rådmannen Herman Teodor B o Hedvig Carolina Matilda Wikblad.

Biografi

Folke K:s arbete för bank-, börs- o försäkringsväsendet o dess offentliga reglering fyllde nästan ett halvt århundrade. Hans första mera betydande uppgift som ledare för den nyligen omorganiserade fondbörsen i Sthlm — termen börschef var ännu inte införd — sammanfaller med en period av dramatisk tillväxt för aktieaffärer o aktiespekulation. Affärer av detta slag gjordes till större delen vid sidan av börsen, men dennas andel, o därmed möjligheterna till kontroll o säkra kursnoteringar, utvecklades mycket snabbt. Årsomslutningen 1906 var ett par miljoner, följande år hade den stigit till 36,5 miljoner, o 11, K:s sista år som börsledare, var siffran uppe i 180. En av orsakerna var att bankerna 07 fått tillträde till börsen; för denna reform hade K energiskt verkat. Arbetets starkt vidgade ram o behovet att skapa tilltro till börsen medförde naturligtvis betydande krav på K:s organisationsförmåga.

Efter en tid som kassadirektör i Sthlms enskilda bank — efter handelsbankschefen Louis Frænckels död 11 den oomstritt bäst skötta i landet — blev K bankinspektör från årsskiftet 13/14. Hans företrädare, Robert Benckert, hade gjort en grundläggande insats under det föregående kvartsseklet, då modernt bankväsen bröt igenom i Sverige, men som självständig myndighet var bankinspektionen ännu ett ungt ämbetsverk, o redan den yttre organisationen ställde viktiga krav. Som medlem av 17, 24 o 32 års bankkommittéer kunde K påverka banklagstiftningen. Han spelade också en viktig roll i förarbetena till den lag som, från 19, ställde börsväsendet under bankinspektionens tillsyn. Som ordf i en kommitté från 20 verkade han för att också sparbankerna skulle läggas under den gemensamma kontrollmyndigheten, men detta steg avvisades av kommitténs flertal o blev inte genomfört förrän efter K:s tid.

Problemen i bankvärlden var under K:s tid utomordentligt påfrestande. En stark expansion under krigsåren o en följd av betydande bankfusioner — som inleder de verkliga storbankernas historia i Sverige — följdes under det tidiga tjugotalets depressionsår av stundom dramatiska svårigheter för en rad affärsbanker. Att finansiellt sanera både bankerna själva o de svårt utsatta industriföretagen bland deras låntagare blev en svår uppgift under de följande åren. Trots ett nytt bakslag i samband med Kreugerkraschen o trettiotalsdepressionen blev uppgiften till sist mycket framgångsrikt löst. I sin direkta kontakt med de olika bankerna har K, delvis i kraftiga ordalag, reagerat mot många av krigskonjunkturens äventyrligheter. Han har också haft del i ansatser o förslag att genom offentligt ingripande dämpa konjunkturen. Hans uppfattningar speglas i några anföranden från de allmänna bankmötena. På hösten 18 gav han en målande bild av spekulationsväsendets ytterligheter — det fanns, framhöll han, "personer som utan att äga nämnvärd förmögenhet tillåtits i olika banker engagera sig i spekulativa affärer med belopp, sammanlagt uppgående till flera miljoner kronor" o i en sorts slutuppgörlse 21, då krisen redan var överhängande, kritiserade han på bred front "bankernas alltmer omfattande o allt liberalare kreditgivning". Han varnade därvid eftertryckligt, o på ett i ögonblicket chockerande sätt, för övertro på storbanksidén. K:s aktioner hade säkert betydelse på de enskilda punkterna; om de haft något större generellt inflytande, o om något sådant över huvud varit möjligt vid denna tid, framstår som mycket ovisst.

Däremot är det uppenbart att K under själva bankkrisen o vid det följande rekonstruktionsarbetet spelat en mycket betydande roll. Förhållandena gav en långt större tyngd åt hans ämbete än vad som var fallet under normala tider. Rekonstruktioner eller fusioner på bankområdet krävde hans aktiva medverkan. Bankernas möjlighet att fullfölja sitt stöd till finansiellt hotade industriföretag o — efter mer eller mindre smärtsamma ingrepp — möjliggöra deras förnyade växt o självständighet kom, delvis i detalj, att bero av bankinspektörens medgivande. Han lyckades av allt att döma förena fasthet i sak med realistisk uppskattning av det möjliga o med en påfallande frihet från formalism. Skarp kritik, stundom framförd i kärvt humoristiska vändningar, förenades med en konstruktiv vilja som bidrog till återställandet av både tillväxt o balans. Det har ansetts att K därmed gjorde en mycket väsentlig insats i det sv kreditväsendets historia.

Också efter pensioneringen 37 hade K maktpåliggande uppgifter, nu främst inom försäkringsvärlden. Under större delen av fyrtiotalet var han också aktiv bankman, som styrelseordf i Inteckningsbanken, som vid denna tid hade att kämpa med omfattande svårigheter. Den samlade arbetsinsatsens kvalitet berodde, utöver en ovanlig fond av kunskap o energi, på karaktärsdrag som ibland framhållits av hans samtida. En av hans efterföljare i börsledningen talar om lättheten i samarbete o säkerheten i omdömet. Ernst Wigforss har i sina memoarer låtit förstå den trygghet som omgav K:s gestalt o som tydligen var välgörande när en ny regering tillträdde på hösten 32, under en för bankerna påfrestande tid. Bankinspektören hade, säger han, under sin långa ämbetstid varit med om bankkriser förr, o "det hörde knappt till hans jovialiska art att sucka över tillvaron".

Författare

Karl-Gustaf Hildebrand



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Bankinspektionens arkiv, RA.

S Algott, Bidr till Sthlms fondbörs hist (Sthlms fondbörs 100 år, 1963); K Belfrage, Sthlms fondbörs. Hist o statistisk redogör (1917); dens, Mitt livs hausse o baisse (1951); G Dyverfeldt, Något om bankinspektionen o dess material (Ur ekonomisk-historisk synvinkel. Festskr tiilägn prof Karl-Gustaf Hildebrand, 1971); O Gasslander, Bank o industriellt genombrott. Sthlms enskilda bank kring sekelskiftet 1900, 2 (1959); K-G Hildebrand, I omvandlingens tjänst. Sv handelsbanken 1871—1955 (1971); Prot hållna vid de allm bankmötena 1914—1923; E Somma-rin, Vårt sparbanksväsen 1893—1945 (1945); E Wigforss, Minnen, 3, 1932—1949 (1954); A Östlind, Sv samhällsekonomi 1914—1922 (1945).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J G Folke Krusenstjerna, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11826, Svenskt biografiskt lexikon (art av Karl-Gustaf Hildebrand), hämtad 2019-03-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11826
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J G Folke Krusenstjerna, von, urn:sbl:11826, Svenskt biografiskt lexikon (art av Karl-Gustaf Hildebrand), hämtad 2019-03-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se