Hans Kröpelin

Död:1440

Fogde, Riksråd


Band 21 (1975-1977), sida 658.

Meriter

Kröpelin, Hans, f i fastegångstid 1440 (Karlskrönikan, v 6590). I tjänst hos drottning Margareta senast våren 04, var hennes munskänk 07, fogde på Bohus åtminstone från 15 (DN 1) o ännu 19 o på Älvsborg (Fritz), vilka båda slott han möjligen innehaft redan omkr 10 (Styffe), på Sthlms slott från 19 eller 20 (Carlsson 1956), på Åbo slott från okt 36, nämnd som riksråd 22—25, 38 o 39.

G senast lim Katarina Nilsdtr, f tidigast 42, dtr till den danske riddaren Niels Kraghe o förut g m den danske riddaren Jens Andersen (Mule), f tidigast 07.

Biografi

K:s föräldrar är inte kända, ej heller hans födelseort. Enligt Huitfeldt skall han ha inkommit till Norden från Preussen. Säkert är att han tillhört någon av de i Mecklenburg bosatta släkterna K. Han nämns i bevarade källor för första gången i ett ej långt före 3 maj 04 utfärdat brev, varigenom Gripsholm med underlydande i Kärnbo sn av Knut Bosson (Grip) o hans syster säljes till drottning Margareta. Som hennes o hennes efterträdares förtroendeman framträder K under tiden därefter; hösten 07 o våren 08 medverkade han å kronans vägnar på räfsteting i Danmark. Efter att ha fungerat som fogde på Bohus o Älvsborg vart K hövitsman på Sthlms slott, en post, som han skulle bekläda till hösten 35. Vad hans ämbetsområde från början omfattade torde åtminstone i stort sett kunna fastställas. 15 jan 32 heter det, att K, som styrde över Sthlm o Uppland, nu anammade Gästrikland o höll landsting med allmogen i Gävle. Tydligt framgår också, att Stakets län låg under hans förvaltning (Fritz). Under sin tid på Sthlm engagerades K i exploateringen av en ny malmfyndighet, möjligen Näveberg (senare Tunaberg) söder om Nyköping.

Som företrädare för unionskonungen Erik av Pommern i det strategiskt o handelspolitiskt viktiga Sthlm, ställdes K genom Engelbrekts frihetsrörelse inför svåra problem. Han sökte lösa dem genom att gång efter annan ta initiativ, som syftade till ett fredligt biläggande av motsättningarna. Då folkhären juli 34 nått Sthlm, vägrade han under hänvisning till sin trohetsplikt att överlämna slottet men lyckades enligt Karlskrönikan utverka upprepade stillestånd; i den unio-nella skiljedomstol, som efter kung Eriks ankomst tillsattes, blev han en av Sveriges representanter. Då kriget efter riksmötet i Arboga jan 35 hotade att blossa upp på nytt, tog han initiativ till en ny medling, ombesörjd av honom själv o av en till Sverige anländ tysk ordensriddare; efter förhandlingar i Danmark ledde den omsider till preliminär förlikning i Halmstad 3 maj 35. Då unionskonungen inte infann sig i tid till de där beslutade överläggningarna i Sthlm, blev det K, som fick lugna sinnena, o då Erik hösten 35 äntligen anlänt till sthlmstrakten, möttes han vid Aspösund av en sv beskickning med K i spetsen. Under de förhandlingar, som nu följde, blev K entledigad från sin post som slottshövitsman i Sthlm.

Enligt Karlskrönikan spelade K under den närmaste tiden alltjämt en viktig roll. Då upproret efter det andra riksmötet i Arboga jan 36 bröt ut på nytt, sökte K åter medla, denna gång med hjälp av två han-seatiska rådsherrar. Efter besök i Danmark lyckades han få till stånd en sammankomst i Vadstena i juni o ett möte i Kalmar i sept, bevistat även av kung Erik. Då denne emellertid inte infann sig till den i Kalmar avtalade sammankomsten i Söderköping, fick svenskarna därstädes på egen hand söka ordna rikets förvaltning. K erhöll härvid Abo slott o län. Nytt möte med Erik planerades till följande år i Kalmar, men då denne även här uteblev, dryftades läget av K o några andra sv o danska delegater hösten 37 i Lund. Då Erik inte heller kom till det här avtalade mötet, som ägde rum sommaren 38 i Kalmar, samlade sig ett hundratal biskopar, riksråd o herremän i Tälje, där de i ett öppet brev av 29 aug förband sig att värna sv lag o rätt. Bland dem var K, som kort därpå återvände till sitt län. Här blev hans närmaste uppgift att stilla den oro, vilken här som annorstädes i Norden vid denna tid gripit bondebefolkningen. I unionspolitiken framträdde han ännu en gång, då han under den oroliga sommaren 39 förgäves sökte förmå kung Erik att frivilligt träda tillbaka mot ekonomisk kompensation o bibehållen kungatitel.

Som hövitsman på Sthlms slott hade K en ansvarsfull o utsatt position, som gav kontakter åt skilda håll. Han korresponderade ofta med Tyska orden o med hansestäderna; emissarier därifrån bistod honom också i hans politiska medlarvärv i Sverige. Särskilt livliga synes hans förbindelser ha varit med Danzig, delvis säkerligen en följd av denna stads under 1400-talet starkt ökade handel med Sthlm; ett av hans ombud där hette Bernt Osenbrygge. Uppenbarligen stod också K i gott förhållande till Sthlms ännu till stor del tyska, affärsdrivande borgerskap. Han tog inträde i S:a Gertruds gille 21, i Helga Lekamens tio år senare o ägde själv ett hus i staden "östan mur nast sunnan". — Ej sällan möter man i källorna K:s namn i samband med tidens andiga institutioner. Han samarbetade med Sorö o Vadstena kloster, i senare fallet såsom drottning Filippas o kung Eriks förtroendeman. 7 jan 18 erhöll han o hans hustru delaktighetsbevis av predikarordens provincialprior i provinsens Dacia o visade även intresse för det till dominikanerna anknutna systraklostret vid S:t Martins kyrka i Skänninge; troligen fick han där sin grav. Hans ende son gick i kyrkans tjänst o blev kh vid S:t Nikolai i Sthlm.

K utökade efter hand ansenligt sitt jordinnehav i Sverige. Till vad han tidigare ägde i Danmark fogade han egendomsförvärv ej minst i mälarlandskapen. Han arrenderade eller köpte gårdar i Trögd, o 5 aug 32 (perg:brev, RA) bytte han till sig Årsta vid Sthlm. Hans förhållande till samtidens splittrade sv godsägararistokrati var som regel gott — något oklara förblir visserligen hans mellanhavanden med Finvid Jönsson (Stenstaätten) — han var god vän både med Kristiern Nilsson (Vasa) o Karl Knutsson (Bonde), o hans döttar gifte sig båda med män ur inhemskt högfrälse (Hammerstaätten o Oxenstierna). Den ena blev mor till dekanen o riddaren Hans K (f 1503 eller 1504) på Årota, som förde oxenstiernavapnet.

Under en lång följd av år tjänade K troget det unionskungadöme, som grundats av drottning Margareta o vid vars hov han också innehade en förtroendepost. 17 nov 07 omtalas han av en dansk brevskrivare såsom "myn frwes skaenk". I det längsta arbetade han för att Erik av Pommern — låt vara på nya villkor — skulle stå kvar som den skandinaviska trestatsunionens främste företrädare. Trots detta åtnjöt han personlig aktning inom den sv självständighetsrörelsen. Det intyg o skyddsbrev, som 26 okt 35 utfärdades för honom i Sthlm är härvidlag talande liksom vad som säges i Karlskrönikan: "the bönder monde Hanse tacka / mz oräth loth han thöm ey beschatta / han gjorde them nadhe huar han ma / the andre fogda giorde ey swa."

Denna K:s unika ställning bland kung Eriks fogdar i Sverige möjliggjorde hans medlarvärv. Det har också legat nära till hands att i honom (Erslev) eller i biskop Tomas (G Carlsson) se upphovsmannen till det märkliga förslag till unionsakt, som till- kommit troligen 36. Närmast torde K böra karakteriseras som moderat unionsvän av liknande typ som ärkebiskop Nils Ragvaldsson o biskop Tomas; måhända är det den senares uppfattning om K, som går igen i Karlskrönikans lovordande omdömen.

Författare

Kjell Kumlien



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

15 perg:brev ur K:s arkiv i RA (jfr Sjödin) med proveniens från riksskattmästaren Sten Bielke (avskr i Hadorphs stora kopiebok E 80, RA). Enstaka brev ur K:s arkiv i Ericsbergsarkivet, RA (jfr Jägerskiöld), o i UUB med proveniens från C G Nordin (jfr avskr i E 169, UUB). Många brev från K tr i Liv-, Est- und Curländisches Urkundenbuch, enstaka i BSH o hos Carlsson 1956.

Källor och litteratur

Källor o litt: Pergaments- o pappersbrev i RA (o där dep arkiv), UUB, DRA, FRA, arkiven i Danzig, Königsberg o Reval; pro-seminarieuppsats [om K] vid StH av FM Lars E Lundvall, Lidingö.

N Ahnlund, Sthlms hist före Gustav Vasa (1953); Aktstykker vedr Erik af Pommerns Afsattelse som Konge af Danmark, ed A Hude (1897); BSH 2 (1864); H Bruun, H K (DBL 13, 1938); G Carlsson, Senare medeltiden (Sveriges hist till våra dagar, 3: 1, 1941); dens, Ätten Gädda i Gäddeholm (PHT 1951); DAA 13 (1896), s 142, o 21 (1904), s 321; K Erslev, Dronning Margrethe og Kalmarunionens Grundlseggelse (1882); dens, Forslaget til en ny Unionsakt fra Erik af Pommerns sidste Aar og dets Ophavsmand (DHT 7:3, 1900—1902); dens, Erik af Pommern (1901); FMU 2—3 (1910—21); S Gardell, Gravmonument från Sveriges medeltid, 1—2 (1945—46); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952); Handhar rör Helga lekamens gille i Sthlm, 1. Gillesboken 1393—1487, ed I Collijn (1921); Hanserecesse von 1431—1476, 1:7—8 (1893—97), 2:1—2 (1876—78); A Huitfeldt, Danmarckis Ri-gis Kronicke, 1 (1652); J Jaakkola, Kröpe-lin, Hanno (Kansallinen elämäkerrasto, 3, 1930); K Kumlien, Karl Knutssons polit verksamhet 1434—1448 (1933); dens, Med svenskarna o Engelbrekt (1935); dens, Sverige o hanseaterna (VHAAH 86, 1953); Liv-, Est-, und Curländisches Urkundenbuch, ed H Hildebrand, 1:7—9 (1881—89); E Lönnroth, Sverige o Kalmarunionen 1397—1457 (1934); M Olsson, Studier i Djurgårdsområ-dets invid Sthlm hist före år 1700 (Antikvariskt arkiv 51, 1973); G Paulsson, Annales Suecici medii aevi (1974); Registrum ecclesia: Aboensis eller Åbo domkyrkas svartbok, ed R Hausen (1890); RepD 1:3 (1906); J W Ruuth, Åbo stads hist under medeltiden o 1500-talet (Bidr till Åbo stads hist, 2 ser, 11, 1912), s 48 ff; SD 1—3 (1875—1902); SMR; ST 3 (1892); Sthlms stads jordebok 1420— 1474, ed H Hildebrand (Sthlms stadsböcker från äldre tid, 1, 1876); C G Styffe, Skandi- navien under unionstiden, 3 uppl, ed L M Bååth (1911); Sv medeltidens rimkrönikor, ed G E Klemming, 2 (SFSS 1866); Udvalg af hidtil utryckte Danske Diplomer og Breve fra det XlVde XVde og XVIdc Aarhundrede, ed G Molbech og N M Petersen (1858). — E Anthoni, Finlands medeltida frälse o 1500-talsadel (1970); G Carlsson, Ett nytt sv bergverk under Erik av Pommern (HT 1956), särsk s 154 o 161; DN 1: 2, 5: 2, 6: 2, 9: 1, 11:1, 16:1, 17:2 (1849—1913); B Fritz, Hus, land, län. Förvaltningen i Sverige 1250 —1434, 1—2 (1972—73); O Jägerskiöld, Torsjöarkivet (Donum Boethianum 1950), s 162; L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 114; L Zielfelt, Kul-lerstad sockens minne (1966).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Kröpelin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11839, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kjell Kumlien), hämtad 2019-12-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11839
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Kröpelin, urn:sbl:11839, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kjell Kumlien), hämtad 2019-12-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se