Lars J Jansson

Född:1840-12-02 – Värsås församling, Skaraborgs län
Död:1918-08-21 – Värsås församling, Skaraborgs län

Riksdagspolitiker


Band 20 (1973-1975), sida 129.

Meriter

Jansson, Lars Johan, f 2 dec 1840 i Värsås, Skar, d 21 aug[1] 1918 där. Föräldrar: hemmansäg Jan Larsson o Johanna Andersdtr. Led av AK för Gudhems o Kåkinds domsaga 94–11 o för Skaraborgs läns n valkrets 12–14 B (led i lagutsk 00–02, i konstitutionsutsk 03–14 B, i särsk utsk nr 1 07, i särsk utsk nr 2 09, i särsk utsk nr 1 10), landstingsman 04–18, led av folkundervisn:komm 13 juli 06–15 juni 16, statsrevisor 08–09, inkvarteringssakk 2 april 09–25 april 10, led i Lantmannapartiets förtroenderåd 09–11, i Lantmanna- o borgarepartiets förtroenderåd 12–14.

G 30 juni 65 i Värsås m Hilda Augusta Pettersson, f 21 febr 44 där, d 21 aug 14 där, dtr till byggmästaren Petter P o Maja Lena Svensdtr.

Biografi

Efter att ett par gånger ha kandiderat som riksdagsman invaldes Lars J i Djursätra 1893 i AK, sedan han med ett fåtal röster besegrat sin konservative medtävlare. Hans val stöddes framför allt av frikyrkliga väljare och av nykterhetsvänner. Själv tillhörde han sedan 1880 Värsås missionsförsamling. I riksdagen deltog J i den opolitiska Torsdagsgruppens samkväm — däremot synes han inte ha tillhört den politiskt-kristna riksdagsmannagruppen KLG (Riksdagens grupp till främjande av kristlig livsåskådning). J som i valrörelsen betecknades än som frihandlare, än som protektionist, anslöt sig till det protektionistiska Gamla lantmannapartiet. Som protektionist hade han en kärv syn i norska frågan. Han var sålunda 1895 med om att motionera om uppsägning av den med tullfrågan förknippade unionella mellanrikslagen. Motionen skulle bidra till att stärka det ömsesidiga sv-norska misstroendet och därmed på sikt bana väg för unionsupplösningen. J:s namn är nära knutet till rösträttsfrågan. I denna skulle han tillsammans med några ledande lantmannapartister komma att inta en från högern avvikande hållning. Han var inte främmande för 1896 års förslag om utvidgad rösträtt och införande av proportionellt valsätt i de större städerna, och han var sannolikt anhängare till 1899 års förslag om kommunalstreck i förening med 25 års rösträttsålder.

1902 års rösträttsbeslut innebar att principen om allmän rösträtt för män erkändes. Frågan om själva valmetoden stod emellertid alltjämt öppen. Den proportionella valmetoden utgjorde en garanti för konservativt inflytande på politiken. J blev nu en av de ledande antiproportionalisterna inom Lantmannapartiet. I konstitutionsutskottet tillstyrkte han under vissa villkor 1904 års rösträttsförslag men talade i kammaren för utskottets eget förslag, som till skillnad från propositionen skärpte kravet på skatteplikt och önskade bibehålla representationsskillnaden mellan land och stad. J anses ha haft avgörande betydelse för fällandet av det Boström-Bergerska rösträttsförslaget 1905, och han bekämpade ivrigt det s k påbodaförslaget 1906, som innebar proportionella val till båda kamrama. J följde nu vänster-regeringen Staaffs förslag om allmän rösträtt med majoritetsval. Han deltog i ledande liberala politikers rådslag för rösträttsfrågans lösning enligt vänsterns recept och kunde av dessa betecknas som "allierad". Allmänna valmansförbundets aktion sommaren 1906 i Skaraborgs län, som syftade till att omvända några tidningar och valmanskåren till proportionalismen, lämnade honom helt opåverkad. J blev den proportionella valmetodens ivrige vedersakare fram till rösträttsfrågans avgörande.

Eftersom J skulle komma att sluta upp på vänsterns sida i rösträttsfrågan, kom hans hållning i samband med en interpellation 1909 av Karl Staaff att väcka stor uppmärksamhet. Interpellationen, riktad till statsminister Lindman, gällde regeringens ställning till frågan om upplösning av riksdagens båda kamrar 1910 för att de nya rösträttsbestämmelserna snarast skulle kunna tillämpas. J slöt här upp på högerns sida. Hans och de båda bondehövdingarna Hans Anderssons och Carl Perssons uppslutning på statsministerns sida har senare betraktats som ett tecken på att böndernas frihet nu var slut, att Lantmannapartiet förvandlats till ett annex åt första kammaren (Palmstierna). Ett par veckor senare bidrog J tillsammans med de båda andra bondeledarna till att Lindman i och med den s k påboda-krisen i en handvändning kunde göra sig kvitt tre fronderande statsråd med jordbruksministern Alfred Petersson i Påboda i spetsen. Regeringen kunde därigenom rekonstrueras till en ren högerministär. J slöt i likhet med Lantmannapartiet i större politiska frågor i fortsättningen upp på regeringen Lindmans sida.

J:s politiska utveckling framträder också i hans hållning till försvaret. Från att under 90-talet ha tillhört sparsamhetens förfäktare — han röstade emot 1901 års försvarsreform — blev han alltmera positiv till ett starkt försvar. 1910 och 1911 önskade han ökade försvarskostnader och var 1912 kritisk mot regeringen Staaffs uppskov med byggandet av den s k F-båten.

J, som 1906 var negativ till den nya moderata partibildningen Nationella framstegspartiet, intog decenniet närmast efter sekelskiftet en ledande ställning bland de högersinnade lantmännen i riksdagen. Högerns utveckling från ett konservativt till ett mera moderat parti betingades av den nya tidens krav. J:s starka ställning inom Lantmannapartiet berodde delvis på att hans politiska förflutna gjorde att han kunde betraktas som acceptabel också från vänsterns synpunkt.

Författare

Göran Wendel



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Lantmanna- o borgarepartiets prot 1912—35 o Lantmannapartiets kassabok, RA; G Wendel, Politik o religion. Studier i sv högerpol 1904—1907, otr lic:avh, hos förf, Sthlm.

I Anderson, Arvid Lindman o hans tid (1956); S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); N Eden, Minnen (1969); L Kihlberg, Karl Staaff, 2 (1963); V Millqvist, Sv riksdagskalender 1909 (1909); O Nyman, Högern o kungamakten 1911—1914 (1957); E Palmstierna, Ett brytningsskede (1951); K Petersson, En bondedemokrat (1965); Riksdagens prot m bih 1894—1914; S Runestam, Förstakammarhögern o rösträttsfrågan 1900—1907 (1966); L Svärd, Väckelserörelsernas folk i AK 1867 —1911 (1954); A Wåhlstrand, 1905 års ministärkriser (1941).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Tidigare felaktig uppgift om dödsdatum korrigerad

2019-09-30

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars J Jansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Wendel), hämtad 2020-02-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12050
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars J Jansson, urn:sbl:12050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Wendel), hämtad 2020-02-26.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se