Meriter

Johansson-Visborg, Anna Sofia, f 10 nov 1876 i Beateberg, Skar, d 7 aug 1953 i Sthlm, Bromma. Föräldrar: jordbrukaren Johan Larsson o Sofia Johansdtr. Hembiträde o servitris i Falköping o Gbg 93—97, bryggeriarbeterska i Sthlm 97—04, ordf i Sv bryggeriindustriarbetareförb:s avd 15 04—53 (led av förb:s styr 06—36), kontorist hos Livförsäknab De förenade 04—18, ordf i Kooperativa kvinnogillesförb 07—38, genomgick kurser i byggn:teknik vid Tekn skolan o folkhögskolekurser i Geneve o Oxford, fabriksarbeterska i socialt studiesyfte i Lon- don 10—11, ordf i Sthlms fackliga centralorganisations kvinnosektion 11—53, drev fastighetsaffärer o biografrörelse från 14, led av stadsfullm i Sthlm 20 dec 16—50 (led av valkomm 19—20, 22—23 o 27—31, av kyrkogårdsnämnden 19—53, v ordf där 24 o 32—53, led av lönenämnden 20—21, av hälsovårdsnämnden 27—41, av stadskollegiet 38—50, av kristidsnämnden 39—46), av styr för Sveriges soc:dem kvinnoförb 20— 24, av styr för Sthlms arbetarekommun 29— 33, v ordf i styr för S:t Eriks sjuksköterskeskola 40—53, led av styr för ab Sthlmshem 41—51, ordf i styr för Anna Johansson-Visborgs stiftelse 48—53. — Iqml 45.

G 5 april 19 i Sthlm, Bromma, m dir Sven Gylfe Visborg, f 5 april 85 där, Ad Fredr, d 12 juli 57 där, S:t Göran, son till arbetaren Johan V o Augusta Lovisa Kindberg.

Biografi

Anna J tog djupa intryck av sin energiske far, som på en gång var både bonde, skeppare och affärsman, men hemmet var ändå fattigt, och redan som skolflicka måste hon arbeta hårt i alla lantliga göromål på fädernegården Lilla Lindhult i Beateberg. Hon sökte sedan försörja sig på egen hand som restaurangarbeterska i Falköping och som hembiträde och servitris i Gbg, varefter hon utställningsåret 1897 flyttade till Sthlm. Där var hon först servitris och sedan under några år bryggeriarbeterska, samtidigt som hon genomgick bl a en bokhållerikurs, och var därefter till 1918 kontorist i Livförsäkringsab De förenade. Under kontoriståren hann hon på fritiden med ett betydande fackligt och politiskt arbete; dessutom studerade hon då byggnadsteknik vid Tekniska skolan — med planer att bli byggmästare — och deltog i folkhögskolekurser i Geneve och Oxford, varjämte hon i England praktiserade som fabriksarbeterska och studerade kooperativ företagsledning. Efter att redan 1914 ha börjat ägna sig åt affärsverksamhet var hon från 1918 egen företagare och gjorde sig förmögen genom stora fastighetsaffärer och framgångsrika spekulationer som biografägare.

J var en av de ledande krafterna i den kvinnliga fackförening som började sin verksamhet i Sthlm 1901 och som var den första sv fackföreningen för bryggeriarbeterskor, senare registrerad som avdelning 15 i Sv bryggeriindustriarbetareförbundet. Hon blev föreningens ordf 1904 och kvarstod med vissa avbrott på posten till kort före sin död, samtidigt under många år energiskt verksam som föreningens ombudsman, underhandlare, studieledare och ordf i en hel rad kommittéer. Också i förbundsstyrelsen var hon en drivande kraft. Som facklig pionjär intresserade sig J emellertid inte bara för bryggeriarbeterskorna utan även för andra kvinnliga låglöneyrken, och hon gjorde sin kanske viktigaste insats genom att organisera ett flertal av dessa, bl a sömmerskor, baderskor, städerskor, damfrisörskor och sjöanställda kvinnor. Hon var också med om att bilda de fackliga kvinnornas samorganisation i Sthlm — senare Sthlms fackliga centralorganisations kvinnosektion — och var länge dess ordf. Av betydelse blev också hennes initiativ till den fackliga propagandatidskriften Arbetets kvinnor, som började utges 1927 med J som redaktör, och till den 1929 grundade LO-skolan i Brunnsvik.

Själv har J uppgivit att det främst var Kata Dalström som inspirerade hennes tidigaste fackliga arbete och som samtidigt fostrade henne till socialist. Även politiskt gjorde sig J snabbt gällande. Hon blev en av pionjärerna i den socialdemokratiska kvinnorörelsen, ledamot av Sthlms stadsfullmäktige och den första kvinnan i stadskollegiet. Då Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund bildades 1920, invaldes hon i dess styrelse, och hon kvarstod där till 1924. Hon var också styrelseledamot i Sthlms arbetarekommun. Som flitig och temperamentsfull motionär och debattör i fullmäktige och som en av de kraftfullaste i Z Höglunds falang kom hon att få stort inflytande på Sthlms kommunalpolitik. Mest intresserade hon sig för sjukvården, bostadspolitiken och kvinnans ställning i samhället.

J hade redan i unga år reagerat mot den bristande sjukvården för fattiga, och hennes egen tidigaste yrkesförhoppning hade varit att kunna bli sjuksköterska. Som politiker fick hon nu möjlighet att argumentera för reformering och utveckling av huvudstadens sjukvård, bl a genom ledamotskap i hälsovårdsnämnden, sjukhusdirektionen och styrelsen för Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Speciell uppmärksamhet ägnade hon åt de lungsjukas problem; hon verkade både i tuberkulosbyråns dispensärstyrelse och i tuberkulosrådet. J var också initiativtagare till Sthlms stads sjuksköterskeskola, motionerade om utbildningskurser för sköterskebiträden och tillhörde Sachska barnsjukhusets byggnadskommitté.

Byggniadsfrågor och bostadspolitik blev J insatt i inte minst genom sina egna fastighetsaffärer. I många år tillhörde hon också styrelsen för ab Sthlmshem. Hon ivrade bl a för hyresbidrag och för att Sthlm genom egen materielproduktion borde förbilliga byggverksamheten. Flera av de bostadshus som staden lät uppföra .tillkom efter J:s motioner. Mest känt av dessa är det s k kvinnohuset i Stadshagen för ensamstående lågavlönade kvinnor. J tog också initiativet till arbetarkvinnornas semesterhem vid Sku-rusundet och donerade till Sv familjevärnet Lilla Lindhult, där ett nytt semesterhem för kvinnor uppfördes. Genom en donation på 300 000 kr lade hon även grunden till Anna Johansson-Visborgs stiftelse med ändamål att bereda helt eller delvis fria bostäder åt behövande i Sthlm bosatta ensamstående eller familjer och med företrädesrätt intill 30 % för anställda inom bryggeriindustrin. Av stiftelsens avkastning har årligen stora be- lopp använts till stipendier för utbildning eller understöd åt behövande.

J:s kamp för kvinnans rättigheter väckte ofta sensation och ibland förargelse på grund av hennes starka aggressivitet mot manssamhället. Hon deltog i rösträttsstriden och stred bl a för gift kvinnas rätt till arbete — även statstjänst — och för lika lön för lika arbete, medan hon bekämpade varje form av särlagstiftning för kvinnor. Hon var också en av de främsta skaparna av Kooperativa kvinnogillesförbundet, vars första ordf hon var och där hon liksom i fackföreningarna framför allt propagerade för ett planmässigt studiearbete. Hon var också en längre tid ordf i de skandinaviska fackliga kvinnornas studiekommitté.

Även i det humanitära nordiska samarbetet var J aktiv. Under andra världskriget gjorde hon t ex många insatser i hjälparbetet. Bl a lät hon flyktingar från de nordiska grannländerna — mest kvinnor och barn — bo på semesterhemmet i Skum och där få vård och utrustning. Dessutom var det framför allt J:s förtjänst att tvättambulanserna till Finland kom till stånd under vinterkriget. För den insatsen tilldelades hon finsk förtjänstmedalj.

J var en färgstark personlighet med ovanlig begåvning, vitalitet och organisationsförmåga. Hon var manhaftigt dominerande och i sitt arbete emot inblandning utifrån. I sin obändiga kraft kunde hon som agitator påminna om Fabian Månsson. Hon trivdes med att impulsivt och hårdhänt nedkämpa motstånd, och hon skrädde därvid inte orden utan var rättfram och ofta grovkornig på ett sätt som gjorde henne oerhört populär bland många — "Bryggar-Anna" — men som också skaffade henne fiender även inom det egna partiet. Hon var dessutom omstridd på grund av sin affärsverksamhet och till riksdagen nådde hon aldrig. Själv karakteriserade hon sig som "envis och bråkig". I Fredrik Ströms Rebellerna är hon förebilden till det "energiknippe av ovanliga mått" som går under namnet Anna Karlsson Klang.

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

Strödda brev från J i AA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Artiklar, vanl sign, i Arbetets kvinnor, årg 1—6, 1927—1932, Sthlm, [1932:] 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: Klipp, AA. — Arbetets söner, 4 (1956); R Casparsson, LO under fem årtionden, 2 (1948); Festskrift tillägn A J-V (1946); H Flood, Den socialdemokratiska kvinnorörelsen i Sverige (1960); G Höglund, Stridbar kvinna (1951); Z Höglund, Minnen i fackelsken, 1—2 (1951—53); [E Johnsson,] Visborgs minne. Arbetarekvinnornas semesterhem i Skuru, tjugu år (1949); Kooperativa kvinnogillesförb 25 år (1932); Kooperativa kvinnogillesförb 1907—1957 (1957); B Stenmark, 50 år av kvinnligt fackfören:arbete (1951); Sthlms stadsfullm 1938—1963 (1967); F Ström, Rebellerna, 4 (1928); R Tomson, Etik o politik, 2—3 (1963—64). — Nekr:er i dags- o fackpressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna S Johansson-Visborg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12170, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12170
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna S Johansson-Visborg, urn:sbl:12170, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-11-16.