Erik S Josephson

Född:1864-03-07 – Stockholms mosaiska församling, Stockholms län
Död:1929-11-17 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Arkitekt


Band 20 (1973-1975), sida 433.

Meriter

5 Josephson, Erik Semmy, brorson till J 1 o J 2, f 7 mars 1864 i Sthlm, Mosaiska, d 17 nov 1929 där, Engelbr. Föräldrar: grosshandl August Abraham J o Augusta Hortensia Jacobsson. Elev vid KTH 13 sept 81—30 april 85 (arkitektur), elev vid FrKA 85— 88, studieresa 88—89, tjänstg arkitekt utom stat i överintendentsämbetet (från 1918 byggnadsstyr) från 88, arkitekt hos arméförvaltn från 90, privat arkitektverksamhet i Sthlm.

G 6 nov 95 i Sthlm, Mosaiska, m Clary Fröjda Friedländer, f 13 mars 72 där, ibid, d 8 febr 33 där, Hedv El, dtr till grosshandl Herman F (bd 16) o Bettina Levisson.

Biografi

Efter faderns död flyttade familjen 1867 till Barnhusträdgårdsgatan (nuv Tunnelgatan). I "det underbara nr 19", där Erik J hade sitt hem de första åren, blev en jämnårig granne, Axel Palm, hans oskiljaktige vän och lekkamrat. I dennes familj kom han tidigt i beröring med konstnärer anknutna till konstakademin. Axels far, akademiprofessorn målaren G W Palm, undervisade barnen i perspektivritning, spelade flöjt med dem och såg gärna, att J deltog i familjens kalas. Troligen var det hos Palms han lärde känna Carl Larsson, som någon tid nu eller senare undervisade honom i teckning. J avslutade sin skolgång i Klara före studentexamen, möjligen av ekonomiska skäl. Han praktiserade en tid på Ludvigsbergs verkstad i avsikt att bli ingenjör och genomgick en kurs i tekniska ämnen hos Hj Berwald för att vinna inträde på KTH. När han inskrevs där för att sedan fortsätta sin utbildning på konstakademin, hade han definitivt tänkt ägna sig åt arkitektyrket. Föreståndare för de båda skolornas byggnadsavdelningar var vid KTH professorerna A T Gellerstedt 1881—82, och därefter M Isaeus och på akademin prof C Grundström. Som assistent till Isaeus fungerade I G Clason 1882—83. Genom sina lärares inflytande inspirerades J av gångna tiders arkitektur och tog samtidigt intryck av samtidens starka intresse för material- och konstruktionsfrågor. Han var en skicklig tecknare och fyllde såväl under sin studietid som senare åtskilliga skissböcker med monument och konstföremål, som han avtecknade med oändlig omsorg och noggrannhet. Omedelbart efter sin arkitektexamen gjorde han en längre studieresa till kontinenten med en kort avstickare till England.

På militärarkitekturens område skulle J komma att göra sin mest vägande insats. Omfattande utredningsarbeten hade visat, att de militära förläggningarna i landet var i behov av total förnyelse och kravet på nybyggnader hade skärpts ytterligare genom ökningen av värnplikten. Ett första kontrakt med arméförvaltningen 1890 förskaffade J en deltidsanställning under en tid av sex veckor. Men uppgifternas växande omfattning och hans skicklighet ledde till förlängningar av uppdraget. När han slutligen tog avsked, kunde han se tillbaka på en 40-årig obruten tjänstgöringstid. Den moderna tyska militärarkitekturen blev förebilden för de nya sv etablissementen. J företog en studieresa till Tyskland, Österrike och Ungern 1894 för att bese de mest berömda av de nya kasernerna. Det blev hans uppgift att utarbeta ritningarna till de flesta kasernetablissement som skapades i Sverige under denna epok. Totalt uppfördes 43 anläggningar efter hans ritningar under de tre byggnadsperioderna: 1890-—99, då de mera påkostade och individuellt genomförda kasernerna skapades, 1900—08, då byggnadsverksamheten var så omfattande och brådskande att den krävde ett mera rationellt utbyggande efter noggrant utarbetade typritningar och 1910—29, då man huvudsakligen utförde tillbyggnader och kompletteringsarbeten.

De mest berömda anläggningarna är Göta artilleriregementes kasern vid Kvi-berg i Gbg 1891—95 och Livgardets till häst kasern vid nuv Lidingövägen i Sthlm 1894— 97. För Strindberg var livgardet med sina mörkröda tegelfasader, sitt svarta tak och sin gyllene krona ett "trollslott", det vackraste huset i staden. Det inspirerade honom när han diktade Ett drömspel. J har trots starka programbindningar kunnat skapa en omsorgsfullt genomarbetad funktionell och gedigen militärarkitektur. En del av kasernerna anses arkitektoniskt av så hög kvalitet, att man börjat avsätta dem som byggnadsminnesmärken.

J blev snart en av sin tids mest verksamma arkitekter. En redogörelse för hans verk ger bilden av en storartad individuell arbetsprestation. De flesta av hans byggnader återfinns i Sthlm. De spelar en dominerande roll i stadens centrala delar och utgörs till övervägande delen av affärshus, bankpalats och försäkringshus. Som exempel kan nämnas Sthlms "Bon Marché", K M Lundbergs affärshus och hotellbyggnad vid Birger Jarlsgatan, söder om Stureplan, 1898 (huset blev helt ombyggt av I Tengbom 1919), B A Danelius affärshus och bostadshus vid Birger Jarlsgatan, norr om Stureplan, populärt kallat "strykjärnet" på grund av kvarterets form, 1900, och G Lamms affärshus vid Kungs- och Drottninggatorna 1915. Bland bankpalatsen märks Industrikreditab vid Munkbron 1893, Mälarprovinsernas bank vid Skeppsbron 1901, Sv handelsbankens hus vid Kungsträdgården 1902—05 och 1921 och Skandinaviska kreditbankens hus, dels vid Stora Nygatan och Gåsgränd 1910, dels vid Gustav Adolfs torg 1918. Till samma kategori hör livförsäkringsaktiebolagen Nordstjernans hus vid Malmtorgsgatan, söder om Brunkebergstorg, 1899, Victorias vid Kungsgatan 1919—21 och De Förenades vid Munkbron, granne till Petersenska huset, 1922—24. Bland övriga verk av J kan nämnas hans paviljonger för armén och flottan vid Sthlmsutställningen 1897, som hörde till dess viktigare byggnader, hovförvaltningens hus vid Slottsbacken 1908—10, generalstabens, nuv försvarsstabens hus vid Östermalmsgatan (slutgiltig utformning 1923— 26) och Mosaiska församlingens hus, uppfört 1927.

På 90-talet började villastäderna växa upp kring Sthlm. 1891 grundade K Wallenberg badorten Saltsjöbaden och startade Saltsjöbanan för att skapa ett sommarparadis åt den växande storstaden. Det nya villasamhället kom i detta skede att i hög grad präglas av J:s arkitektur. Villan för E Thiel 1892 visar på ett utmärkt sätt 90-talets villastil. Det slottsliknande Grand Hotel invigdes 1893 och kom av saltsjöbadsborna att betraktas som skärgårdens vackraste prydnad. Grand Restaurant i Saltsjöbaden stod färdig 1895 och ungefär vid samma tid ytterligare ett antal byggnader.

J har även med sina villor gjort en betydande insats. I Lärkstaden i Sthlm märks bl a G Jacobssons villa vid Tyrgatan 1910, J:s eget hus i hörnet av Valhallavägen och Baldersgatan 1911, och i Diplomatstaden vid Djurgårdsbrunnsviken J Josephsons villa 1926. Han flyttade med sin familj in i sitt hus i Lärkstaden så snart det stod färdigt, använde bottenvåningen som arkitektkontor och övriga våningar som bostad.

Bland J:s arbeten i landsorten märks förutom en rad kaserner, t ex i Skövde, Visby och Östersund, tingshuset i Strömstad 1903 och återuppförandet av Tessinslottet Näsby 1904 på uppdrag av slottets ägare C R Lamm. Huset hade svårt härjats av brand. I ett antal kyrkor utfördes efter hans ritningar på 90-talet orgelfasader och -läktare, bl a i Överluleå kyrka 1894.

J arbetade i regel ensam men hade en stab av medhjälpare vid de större byggnadsverken, exempelvis vid uppförandet av kreditbankens hus vid Gustav Adolfs torg, och kunde vid sådana tillfällen vända sig till stadens förnämsta konstnärer, såsom C Eldh och O Hjortzberg. Omkr 1910 uppstod ett närmare samarbete än tidigare mellan arkitekterna och ingenjörerna. Åt J anförtroddes s å och senare utförandet av flera kraftverk, bl a vid Trollhättan och Älvkarleby.

Gedigenhet och goda proportioner utmärker genomgående J:s byggnadsverk. Han vårdade sig om varje del av sina hus från huvudfasaden till minsta dörrvred. Oftast arbetade han med stora volymer. Hovförvaltningens hus vid Slottsbacken och bankhuset vid Gustav Adolfs torg utsattes för en nedgörande kritik. Visserligen hade J genomfört sina uppgifter på ett synnerligen förtjänstfullt sätt, men man hade förbisett, att husen genom sina alltför mäktiga dimensioner utgjorde störande inslag i känsliga historiska miljöer. För bankhusets utformning hade utlysts en tävling, där J erhållit l:a pris. Redan i programmet hade fastställts, att byggnadens arkitektur skulle anslutas till närmaste grannhus, Centralbanken, ritad nästan samtidigt av Clason och lika mäktig.

J stelnade inte i sina tidigaste stilformer. Lyhörd för moderna strömningar omkr sekelskiftet och till sin död tog han upp vad han ansåg riktigt i en ny tids arkitektoniska strävan. Stilistiskt ligger det en lång utveckling från kreditbanken vid Munkbron 1893, över bankhuset vid Stora Nygatan 1910 till församlingshuset vid Wahrendorffsgatan 1927. Men det är en fast kontinuitet i denna utveckling. J hade erhållit sin utbildning på 80-talet, då den s k realismen härskade och Clasons riktning var den modernaste. Redan i början av 90-talet uppstod en reaktion mot den senares stilhistoriska inställning och ett starkt intresse framträdde för sv nationella värden. Under inflytande av romantiken gavs nu även friare spelrum åt fantasin. Kasernen i Kviberg och utformningen av Danelius hus norr om Stureplan uttrycker på olika sätt dessa tendenser. Inflytanden utifrån var betydande: från England (bankbyggnaden vid Munkbron 1893 står nära bl a N Shaws hus i London), från Danmark i flera etapper (särskilt framträdande i J:s kaserner) och från Amerika, förmedlade bl a genom F Boberg och R Östberg. En huvudströmning utvecklades under tyskt inflytande i nybarock anda med genomgående tung materialverkan i natursten och puts (t ex generalstabens hus 1926).

Morrisrörelsens propaganda för hantverket blev inspirationskällan för jugendarkitekturen och den dekorativa förnyelsen (mest jugendbetonat är huset vid Slottsbacken). Vid 90-talets mitt ritade J allmogebetonade furumöbler för enkelt hem som avspeglar morrisrörelsens mera socialt betonade hantverksidéer. Blandformerna av Bobergs nyskapade ornamentik med naturalistiska element och hans inflytande över uppfattningen av byggnadskroppen präglar flera av J:s verk (t ex huset vid Valhallavägen och den inre utsmyckningen i bankbyggnaden vid Gustav Adolfs torg). En strävan att söka uppnå största möjliga precision och elegans i de olika materialen — polerad mahogny, stuck, polerad marmor, metall etc — är uttryck för den moderna tekniken och framträder särskilt i bankpalatsens påkostade inredningar. Byggnadsformer i Chicago motsvarades i början av seklet i Sthlm av J:s affärshus med skelettarkitektur och fasaderna upplösta i stora glasytor mellan smala vertikaler — den tekniskt mest avancerade arkitekturen vid denna tid. Fasaderna är i sin helhet av hög konstnärlig kvalitet med abstrakt modern dekor utan historicerande reminiscenser. 1910—20 mognar arkitekturen till en allt större enkelhet, och det senaste draget i dennna utvecklingskedja är det återuppvaknande intresset för nyklassicismen. Med de klassicerande tendenserna förändras inställningen till hantverket. En rad av J:s hus får nu enkla putsade fasader (bl a hans eget hus och den herrgårdsliknande villan i Diplomatstaden). Församlingshuset vid Wahrendorffsgatan 1927 representerar den på 20-talet fullt utbildade klassicismen. Den formella arkitekturutvecklingen under detta tidsskede ledde fram till funktionalismens genombrott 1930, året efter J:s död. Den antikiserade klädnaden var nu mogen att falla av, och arkitekturen hade i renhet och klarhet nått den höjdpunkt som sedan några decennier varit målet för arkitekternas strävan.

J ägde i rikt mått familjens allmänt konstnärliga ådra. Han var musikalisk, spelade gärna flöjt och var känd för sin förmåga att producera ledig tillfällighetsvers. Han beskrives som en älskvärd man, släktkär och synnerligen road av sällskapsliv.

Författare

Carine Lundberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

J:s ritningar i FrKA (dep i Sveriges arkitekturmus), hans självbiogr anteckn:ar (1927) hos dotterdottern Marianne Schuck, Sthlm. Brev till F Zettervall i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Industri-kreditaktiebolagets nybyggnad (TT, årg 23, 1893, Sthlm, 4:o, afd för Byggnadskonst, s 33 f). — Stockholms handelsbanks nybyggnad (ibid, 35, 1905, [avd för] Arkitektur, s 105—111). — [Om hovstatens nybyggnad vid Slottsbacken] (ibid, 40, 1910, s 59—61). — Statens kraftverk vid Trollhättan (ibid, 41, 1911, s 61— 66). — Material-, arbets- och rumsbeskrifning för Skandinaviska kreditaktiebolagets nybyggnad å tomterna n:ris 1, 3 och 4 i kvarteret Vinstocken i Stockholm 1915. Sthlm 1915. 58 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: E Berg, En epok i sv kasernarkitektur (stencil, trebetygsupps i konstvet, 1971, StU); A-M Rasmusson-Neovius, Magnus Isaeus o E J:s byggn:verk i Sthlm (lic:-avh, 1957, StH).

E J Beckman, En bok om Djursholm (1897); E Cornell, Arkitekturens hist (1949); H Cornell, Den sv konstens hist, 2 (1946); E W Dahlgren, Sthlm ... 1897 (1897); E Fi-scher, Sv möbler i bild (1950); G Hesselman, Från skråhantverk till byggnadsindustri (1945); dens, Historik över byggnadsyrket 1250—1950 (1952); G Lindberg, Saltsjöbadens hist. Jubileumsskrift (1959); B Linn, Oswald Almqvist (1967); E Lundberg, Sv bostad (1942); C Lundin, Saltsjöbaden (1896); B Palm, Arkitekten Carl Westman 1866— 1936 (1954); Slott o herresäten i Sverige Uppland, 2 (1967); Slöjdföreningen 25 år (Form 1970, nr 6—7); E Stavenow-Hide-mark, Villabebyggelse i Sverige 1900—1925 (1971); R Östberg, En arkitekts anteckmar (1928). — Nekr i SvD 18 nov 1929. — E Lallerstedt, Skandinaviska kreditab:s nybyggnad (Arkitektur 1918); A Lilienberg, Slottsbacken (TT 1910, h 5); dens o R Östberg, Hofstatens nybyggnad på Slottsbacken (TT 1910, h 8); T Thorén, Sv slöjdfören:s utställn af moderna möbler (TT 1899, h 5).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik S Josephson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12216, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carine Lundberg), hämtad 2017-11-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12216
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik S Josephson, urn:sbl:12216, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carine Lundberg), hämtad 2017-11-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se