Meriter

Jörlin, Engelbert, dp 11 juni 1733 i Övre Törby, Jörlanda, Göt, d 20 juni 1810 i Gbg, Gustavi (begr i Jörlanda). Föräldrar: bonden Sven Börgesson o Borta Engelbertsdtr. Inskr vid UU 20 sept 57, disp pro gradu där 11 mars 61, mag där 16 juni 61, doc i naturalhist vid LU 69, eo adjunkt där 30 aug 81, rektor vid Gbgs trivialskola 1 dec 84—05 (tjänstfri 14 aug 99). Botanist. — LVVS 75.

G 27 maj 87 i Gbg, Kristine, m målarinnan Christina Elisabet Carowsky, dp 5 mars 45 där, ibid, d 12 okt 97 där, ibid, dtr till målaren Michael C o Maria Ross.

Biografi

J var näst äldst av tio syskon och son till en välbärgad hemmansägare. Han observerades vid en församlingsvisitation av biskop Georg Wallin, som tog honom till fosterson och lät honom studera. Efter nio år i Gbgs trivialskola och gymnasium blev J student i Uppsala, där han under några år var en av Linnés lärjungar. Under dennes presidium disputerade han pro exercitio på en avhandling om färgväxterna och författade en skrift om biskötsel. Därefter övergick han till filosofiska fakulteten och vid hans gradualdisputation presiderade prof i latinsk vältalighet och poesi Petrus Ekerman. Naturalhistorien var dock hans huvudintresse och efter gradueringen 1761 ämnade han att som Linnés utsände undersöka flora och fauna i sydligaste Afrika. Planerna strandade på holländarnas ovilja mot att ge främlingar tillträde till Kaplandet. J anbe- falides ivrigt av Linné men kunde inte få någon anställning vid det mäktiga holländska ostasiatiska kompaniet, eftersom han saknade fullständig medicinsk utbildning. Längre än till Amsterdam kom han inte trots närmare två års ansträngningar. Det tycks inte vara till fullo klarlagt hur han tillbragte de närmaste åren efter hemkomsten, men han företog flera resor i naturvetenskapliga ärenden. Han skriver själv att han genomströvat "alla svenska provinser utom Norrland och Blekinge". Större delen av 1767 tillbragte han i Danmark och Nordtyskland. Efter denna resa slog han sig mera varaktigt ned i Lund, där han 1769 presiderade för en botanisk disputation och förordnades till docent i naturalhistoria.

Under de femton år som följde sökte J genom studier och författande kvalificera sig för en akademisk karriär. Hans kärva sätt och avsevärd otur gjorde dock att han inte nådde längre än till eo adjunkt, trots att han av kolleger och lärjungar lovordades som vetenskapsman och pedagog. I en klagoskrift Lidande i befordringsvägen (tr i SLSÅ 1933) berättar J, att han två gånger varit på professorsförslag, fyra gånger uppförts i första rummet på förslag till akademisk adjunktur och att han förgäves sökt tre gymnasielektorat. Skälet till att han misslyckades att få lektorstjänst vid gymnasiet i Gbg var att man ogärna ville ha honom i konsistoriet, eftersom han till sin karaktär var "het och envis". Hans kompetens för de tjänster han strävade efter tycks aldrig ställts i fråga vare sig de gällde naturvetenskapliga eller humanistiska ämnen. Den ovan nämnda klagoskriften sammanställde J när han sökte rektorstjänsten vid Gbgs trivialskola. Med detta obetydliga ämbete hugnades han efter många år som oavlönad universitetslärare och med ett värdefullt författarskap bakom sig. Sitt rektorat och sin undervisningsskyldighet handhade han med allt nit. Skolan bestod av ett rum, avdelat i spiltor för de olika klasserna men med gemensam eldstad. Den behandlades styvmoderligt av stadens myndigheter; det förekom att magistraten upplät skolsalen till rakstuga för Livgardet och J fick sin lön först efter hot om process.

Under sin tid i Lund tycks J ha bedrivit omfattande växtodlingsförsök och hans skrifter om lantbruks- och trädgårdsväxter bygger mer på egna rön än på litteraturstudier. Han försöksodlade bl a ett tjugotal foderväxter och i den för allmänheten avsedda Underrättelse om Hö-Slagen redogör han för resultaten och ivrar för odling av alsikeklöver, timotej och knylhavre, vilka han funnit ge gott utbyte och som han menar skulle få stor betydelse för ängskultur och boskapsskötsel. J:s tre trädgårdsböcker togs väl emot och gavs ut i flera upplagor. Odling och användning av den nymodiga potatisen får väl tilltaget utrymme i den första, men goda råd ges även för kultivering av senare bortglömda matväxter som t ex knölklocka och skörbjuggsört. I Svenska fruckt-trädgården . . . redogör författaren för sina ympnings- och okuleringsexperiment. Han har många misslyckanden bakom sig, innan han här rapporterar, att han med framgång okulerat päron på oxel, persikor på körsbärsträd och krusbär på hagtorn. Tredje delen ägnas åt blomstergården med bl a en plan till blomsteralmanacka från snödroppen till höstsaffran. Under åren i Gbg experimenterade J med olika metoder att plantera träd och redogjorde 1801 i en populär handbok för sina misslyckanden och framgångar.

1779 uppfördes J i första förslagsrum till historieadjunkturen i Lund, som han dock inte fick. Att han bör ha haft de för tjänsten erforderliga kunskaperna framgår av hans publicerade lantbrukshistoriska avhandling, som erhöll hedersbelöning av Patriotiska sällskapet. Stödd på vittfamnande litteraturstudier redogör han för sv åkerbrukets öden från äldsta tider och söker ur landskapslagarna och isländska sagor fastställa vilka husdjur och sädesslag, som förekom under forntiden. Ett lands välmåga och rikedom bygger inte på penningar utan på överflöd av varor nödvändiga för livets uppehälle, inte på guld men på bröd, kött och säd. Från denna utgångspunkt opponerar han sig mot flera auktoriteter inte bara mot Olof Rudbeck och hans Atlantica utan även mot Sven Lagerbring och andra samtida. Skildringen flyter tungt men är rik på sällan observerade notiser hos klassiska och medeltida historiker. 1770-talets sv lantbruk menar han i vissa avseenden stå på samma nivå som det gjorde på Noaks tid men tänker sig att mycket skulle kunna bättras om ängsskötseln sågs över och storskiftet blev allmänt genomfört.

Vid 72 års ålder tog J avsked från rektoratet och Gbg. Ett på äldre dagar ingånget äktenskap hade fört med sig en ordnad ekonomi. Han slog sig ned i Källsby, Jörlanda, där han bott som barn, och gjorde sina sista år drägliga genom blomsterodling.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

J:s ms Hortus floridus Lundensis Brev från J i UUB o VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se F Stenström, Engelbert Jörlins skrifter (SLSÅ, årg 16, 1933, Upps, 4:o, s 30).

Källor och litteratur

Källor o litt: S Aberstén, Förteckn öfver VVS:s led:er 1774—1901 (VVSH 4:4, 1902); PG Ahnfelt, Studentminnen, 1 (1857); SP Bexell o JG Bexell, Gbgs stifts hist o hm, 1 (1835); G Eriksson, Botanikens hist i Sverige intill år 1800 (1969); H Frö-ding, Berättelser ur Gbgs hist under gustavianska tiden (1922); Gbgs hm; PM Hebbe, Den sv lantbrukslitt, 1 (1939); O E A Hjelt, Naturalhistoriens studium vid Åbo univ (SSLF 32, 1896); A E Holmberg, Bohusläns hist o beskrifn, 3 (1845); S Högberg, PS:s hist (1961); Krok; [C v Linné,] Bref o skrifvelser af o till Carl v Linné, 1:5 (1911), 1:7 (1917), 2: 2 (1943); R Röding, Bidr till Gbgs latinlärov:s hist (1899); F Stenström, E J (SLSÅ 1933); Sthlms lärda tidn:ar 1780, nr 4—5; Sv biogr lex, N F, bd 5 (1863—64); M Weibull o E Tegnér, LU:s hist 1668—1862, 2 (1868).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Engelbert Jörlin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12297, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12297
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Engelbert Jörlin, urn:sbl:12297, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-24.