Karl E G Gerhard

Född:1891-04-14 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Död:1964-04-22 – Saltsjöbadens församling, Stockholms län

Skådespelare, Teaterdirektör, Revyförfattare


Band 17 (1967-1969), sida 83.

Meriter

Gerhard, Karl Emil Georg, f 14 april 1891 i Sthlm (Hedv El), d 22 april 1964 i Saltsjöbaden (Sth). Föräldrar: schaktmästaren Frans Emil Johnson o Jenny Augusta Jonsdtr. Engagerad vid olika resande teatersällsk 08—14, vid H Selanders sällsk i Gbg 14— 17, uppförde egna revyer i Sthlm, Gbg m fl platser från 19, tills med sonen Per G chef för Vasateatern i Sthlm från 52.

G 1) 8 dec 13 (—20) i Sthlm (Kungsh) m skådespelerskan Astrid Maria Carlsson (Mary Johnson), f 11 maj 96 i Fors (Söd), omg Röd, dtr till skomakaren Carl Oskar C 0 Hilma Maria Jansson; 2) 9 dec 22 (—30) i Sthlm (Engelbr) m skådespelerskan o dansösen Valborg Geyron, f 6 mars 03 i Sthlm (Nik), dtr till skräddarmästaren Carl Oskar Wilhelm G o Jenny Charlotta Johansson; 3) 8 nov 30 (—36) i Malmö (enl vb för Vasa, Gbg) m skådespelerskan Anna Dagny Birgitta (Brita) Werner, f 5 juli 04 i Uddevalla, omg Hasselblad, dtr till lokomotivföraren Johan Albin W o Dagmar Johanna Qvicklund.

Biografi

Karl G.s teaterintresse vaknade tidigt; då hans mor 1906 hade dött slutade han läroverket för att utbilda sig i deklamation och talteknik. Sina första framträdanden i amatörsällskapet De Tretton, där också Gösta Ekman var medlem, gjorde han under sitt ursprungliga namn Karl Johnson. Hösten 1908 uppträdde han under namnet Gerhard Johnson i Anna-Lisa Hwasser-Engelbrechts sällskap. Debutrollen var pastor Manders i Ibsens Gengångare, som han spelade för första gången i Visby. I ett par repriser tillhörde han sällskapet fram till 1910, då han kom till Karin Swanströms turnerande ensemble. 1914 blev han engagerad hos Hjalmar Selander vid Nya teatern i Gbg. Åt denne skrev han sedan Ett sovspel, en parodi på Strindbergs Ett drömspel.

G gifte sig 1913 med en kollega i det Swanströmska sällskapet, Mary Johnson, som följde honom till Gbg. För henne skrev han lustspelet Hennes lilla majestät. Mary Johnson uppträdde också i komedin H. K. H., som han under pseudonymen Paul Lanzinger författat till en sommarturné i egen regi, där Gösta Ekman var stjärna. Sin bana som kuplettsångare inledde G 1918 på Fenixpalatset, där han avlöste Ernst Rolf. Året därpå skrev han tillsammans med Karl-Ewert sommarrevyn Chauffeur—Folkteater, nu under namnet Karl-Gerhard.

G försmådde inte att skämta i vedertagen stil, men samtidigt beredde det honom ett utsökt nöje att bryta mot gängse konventioner. Redan hans första försök i revygenren utmärkte sig för frispråkighet, han hade väckt förargelse som medförfattare till en lokalrevy och som värnpliktig vid Bohus regemente hade han raljerat friskt i militärrevyn Melins system (så kallad efter regementschefen och stenografiuppfinnaren Olof Melin).

När G 1919 hunnit tröttna på omgivningens räddhåga och genomdrivit att han skulle stå som ensam författare, visade det sig, att han kunde ge revyn ett nytt innehåll och en ny form. Hans revyer avvek starkt från den gängse harmlösa underhållningen av typ Emil Norlander, som stod folklustspelet nära med rättframma skämt och enkla vitsar. Han använde kupletten till att kritisera den bestående ordningen, och riktade sin satir inte bara mot societet och skådespelarvärld utan även mot politiker och andra inflytelserika krafter (t ex Frälsningsarmén, bl a i Vi ä soldater i samma armé 1931 och Hallelujah 1933).

Det drag som först framträdde vid sidan av hans kvickhet var respektlösheten. 1919 gycklade han med den sv arbetarens stora lön och lät honom ledsagas av en lakej som bar hans arbetsverktyg. 1921 fick Gustav V i Kungakupletten träda in på scenen som tennisspelaren Mr G, vilket ansågs mycket chockerande. Detta porträtt inledde f ö en rad av briljanta masker. Ännu hade G inte på allvar engagerat sig, han var främst teatermannen som ville locka till skratt med sina pilar, som han avsköt i olika riktningar. Trots sin franskorientering skämtade han så obarmhärtigt med Frankrike i sketchen Marianne i Tidens ansikte från 1932 att den förbjöds av ÖÄ. Men i och med Hitlers maktövertagande såg han det som sin skyldighet att ta ställning och klart säga ifrån. I revyn Oss greker emellan (1933) förhånade han sålunda trion Hindenburg, Hitler och Göring som marscherade in med kampsången Der schöne Adolf, och året därpå sjöng Zarah Leander i Mitt vänliga fönster den hotfulla och expressiva I skuggan av en stövel.

G:s utfall mot nazisterna ledde till polisingripanden och censurering, så t ex i fråga om hans kanske finaste, mest sinnrika kuplett, Den ökända hästen från Troja, i revyn Gullregn (1940). Han mötte f ö motstånd hos en del av den sv pressen, och under många år var han invecklad i livlig polemik. Han angrep även samlingsregeringens undfallenhetspolitik gentemot tyskarna. Hans fränaste revy, Allt i galla (1942), som han för övrigt själv var missnöjd med, då han inte fann den tillräckligt underhållande, föll igenom hos publiken, och G måste ge upp direktörskapet för Folkteatern, som han hyrt sedan 1935.

Mot Sovjetryssland hade G en vänskaplig attityd som chockerade många, och mot slutet av Vinterkriget förmedlade han informella diplomatiska kontakter mellan Ryssland och Finland. Dock avstod han inte från ganska hårdhänt gyckel, såsom när han lät Dagmar Olsson göra en karikatyr av Chrusjtjev.

Med åren fick G:s kuplettkonst allt större raffinemang, texterna blev alltmer komplicerade, samtidigt som hans föredragskonst utvecklades. Han var oförskräckt, inte bara när han politiserade utan också då han rimmade, och många av de intrikata verserna kunde endast han själv göra full rättvisa. Vad det musikaliska angår hade han gott gehör för det som slog. Utifrån importerade han gärna Charles Trenets melodier; bland inhemska furnissörer må nämnas Kai Gullmar. Mest och bäst arbetade han tillsammans med Jules Sylvain. Då han själv antingen ensam eller i samarbete med någon komponerade melodier, använde han signaturen Kai Stighammar. Ofta byggde han upp melodin med textrefrängen som utgångspunkt.

Hans förmåga att konkretisera vad som var typiskt för en epok uppenbarades redan 1922, då han lät 20-talets dandy stiga in på scenen i en jazzgosses skepnad, Åsså kommer där en gosse. Ett par år senare skämtade han indirekt med den kvinnliga pendangen, la gargonne, då han efterlyste »en liten tös med långa flätor».

G tog inte upp tävlan med överdådet i Ernst Rolfs utstyrselrevyer, men han anförtrodde dekoren åt framstående konstnärer, exempelvis Jon-And som 1925 gjorde Allt i gala. Då Isaac Grünewald försett nyårsrevyn 1936, Köpmännen i Nordens Venedig, med färgsprakande inramning, förklarade flera kritiker, att detta var den vackraste uppsättning de någonsin sett. På senare år medverkade Yngve Gamlin, och Sandro Malmquist fungerade både som dekoratör och regissör. Bland andra regissörer märkes: Sam Besekow (Karl Gerhards andra front, 1944), Sigurd Wallén, Tage Danielsson och Herman Ahlsell. G lade stor vikt vid regin, det var honom angeläget att hålla en genomgående linje. I Oss greker emellan (1933) hade han broderat så skickligt på Lysistratemotivet att Knut Hagberg betecknade revyn som årets litterära händelse. Märklig är också Ett lysande elände, 1946, på Oscars, i samverkan med Gustav Wally, med Tolvskillingsoperan som grundval. Regissör var Hasse Ekman.

Det var en nödvändighet för G att stå på en scen. År ut och år in genomförde han kraftprovet att skriva revy om dagarna och uppträda om kvällarna. Då han inte agerade i sina egna revyer i Sthlm eller Gbg var han ute på turné; han hittade tidigt vägen till folkparkerna. 1952 förvärvade han tillsammans med sin son Per Gerhard Vasateatern, där han vid några tillfällen själv åtog sig en komediroll; den sista pjäs han uppträdde i — så sent som några dagar före sin bortgång — var Ustinovs Photo Finish.

1946 startade G sin enmansteater under rubriken Si, viskarlen kommer. Hans popularitet i alla folklager fick nu oanade proportioner; i Sthlm och Gbg drog han med lätthet ett tjugotal fulla hus såsom »estradör» — ett uttryck han själv lanserat. Han var en ofta anlitad radio- och TV-artist; en del av sina kupletter sjöng han in på grammofonskiva.

Till framgången bidrog G:s talang att lägga porträttlika masker. I numret God afton, vackra mask presenterade han en rad kända personer. G var en skarpsynt psykolog som med bara några gester eller ett par tonfall kunde suggerera fram kvintessensen hos en personlighet. Till hans mest uppskattade porträtt hörde: Pauline Brunius, Gustav VI Adolf, prins Eugen, Tage Erlander, Bramstorp och Lewi Pethrus. Han förstod också att arbeta ut scengestalter som passade andra artisters särart. De kvinnliga stjärnorna var särskilt gynnade. Man minns Lili Ziedners Postfröken, Katie Rolfsens Fru Fingalson, Zarah Leanders Lysistrate, Sickan Carlssons Snövit och Gudrun Brosts sköna vamp. Emy Hagman och Dagmar Olsson var båda roliga som den göteborgska flickan Ada, den förra också som Berta Blomkvist, en göteborgsk Fibban.

G:s insatser inom filmen var tämligen begränsade. Han medverkade 1913 i Mauritz Stillers Mannekängen och 1935 i Äktenskapsleken, efter ett uppslag av G och med Zarah Leander som motspelerska. I Hasse Ekmans Jazzgossen (1958) spelade och sjöng G sig själv i ett revyavsnitt. Hans pjäs Hennes lilla majestät inspelades som film 1925, i ny version 1939.

G var en utmärkt stilist. I hans böcker och tidningsartiklar, som ofta innehöll självbiografiskt stoff, slipades hans formuleringskonst, så att den med varje år blev allt bättre, knappare och mera kräsen. Men det är för kupletterna man kommer att minnas honom. Otaliga är de refränger som han givit sv folket att sjunga: Har du sett en sån svans han har (1927), Nu ska vi vara snälla (1936), Alla de gamla fina märkena (1943), Ro, lilla roddare, ro (1944), Gungorna och karusellen (1948), Det har kommit en katt bland hermelinerna (1954). Och många andra.

Författare

Barbro Hähnel



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Och så kommer det en gosse... Sthlm 1931. 265 s. [Ny utg] 1948, 204 s. (Tidens bokklubb, 6.) — Karl Ger-hards hyllning till Carl G. Laurin på 70-års-dagen, att sjungas vid festbordet med all-sångskör. Sthlm 1938. (7) s. — Finns fascist-fara i Sverige? av Karl-Gerhard (Antifascis-tisk samling, broschyr n:r 2, Sthlm 1939, s 5—12). [Annan uppl s å:] ... Tal till hertigar och sjåare. [Rubr.] 8 s. — Förord (Tidens ansikte, aug. 1939—febr. 1944, en journalistisk revy med illustr, Gbg 1944, 4.-o, s 7 f). — I skuggan av en stövel. Sthlm 1945. 4:o. 175 s, 17 pl-bl. — Karl Gerhards bästa. Ett urval visor med inl av förf. [Red: Tage Nilsson.] [Sthlm, tr] Uddevalla 1950. 111 s. — Om jag inte minns fel. Sthlm 1952. 268 s, 16 pl-bl. Nytr 1952, 1953. [Ny utg] 1957, 276 s. (Bonniers folkbibi.) — Katt bland hermeliner. Sthlm 1956. 289 s, 16 pl-bl. Nytr 1956, 1957. [Ny utg] 1958, 261 s, 12 pl-bl. (Bokklubben Svalan.) — Lite gullregn. Sthlm 1961. 317 s, 16 pl-bl. Nytr s å. — Med mitt goda minne. [Red: Karin Jacobsson.] Sthlm 1964. 184 s, 12 pl-bl. [Delvis urval ur de tre föreg.] — Kupletter tr i ett 30-tal revyprogram med varierande titlar fr o m 1920, de första tills med K-E Christenson (Karl-Ewert), F Schéel, G Björck eller A Fjelner.

Källor och litteratur

Källor o litt: Göthe Ericsons klippsaml, Sthlm; Uno Ericsons klippsaml, Gbg; Film-hist samkna, Sthlm. — S Ahlgren, Den okände K G (1966); Boken om K G, ed S Ahlgren (1964); C G Laurin, Ros o ris, 3—6 (1923—39); A Thulstrup, Med lock o pock. Tyska försök att påverka sv opinion 1933— 45 (1962). — Art:r i samb med 70-årsdagen april 1961 o nekr:r i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl E G Gerhard, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13025, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Hähnel), hämtad 2018-12-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13025
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl E G Gerhard, urn:sbl:13025, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Hähnel), hämtad 2018-12-11.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se