Biografi

Hisinger (Hisingh, Hising), släkt, härstammande från Olof Hisingh (d 1597), som var fogde i Gästrikland 1577–82 o i Ulfsunds (Kungsörs) län, Vm, 1583–89 o 1593–95. Han uppges ha varit bondson från Hisingen, Göt. Hans son Carl Hisingh (1572–1642) blev efter studier i Helmstedt o Wittenberg skolmästare i Arboga 1598 o kh i Fellingsbro, Ör, 1604. En dotter till honom blev i äktenskap med biskop Johannes Rudbeckius i Västerås mor till Olof Rudbeck. Bröder till henne var kontraktsprosten Carl Hisingh (1603–69) i Fellingsbro, som var riksdagsman 1643, o borgmästaren i Norrköping Olof Hisingh (d 1658), som var riksdagsman 1642, 1644, 1649 o 1654. Den senares son Nils Hisingh (1647–99) var 1665 bland de studenter som fick stipendier för att lära sig ryska (Wittrock) o blev 1678 sv kommersfaktor i Novgorod (likv) samt till sist rådman i Narva (brev från Tallinn 5 o 16 okt 1938 i Genealog fören:s arkiv; jfr Ringborg).

Carl Hisingh d ä:s bror Michel Hisingh (d 1640) var under flera perioder omväxlande byggnings- o justitieborgmästare i Köping o anlade hamrar i Skinnskatteberg, Vm, o Bernshammar i Hed, Vm. I äktenskap med en systerdotter till ärkebiskop Petrus Kenicius blev han far till Olof Hisingh (1609–66) o morfar till kommerserådet Olof Hansson Törne, adlad Törnflycht, Carl Pipers o Arvid Horns svärfar, samt till stammodern för släkten Harmens (bd 18). Olof Hisingh blev byggningsborgmästare i Köping 1642 o justitieborgmästare där 1646. Han uppförde en hammare vid V Kolsva i Bro (nu Kolsva), Vm, o förvärvade även hamrar vid Bäck, Holm o Karmansbo i Hed samt Baggå i Skinnskatteberg. För att säkerställa koltillgången för sina hamrar köpte H 1645 flera kronohemman i Skinnskattebergs sn. I början av 1650-talet sökte han utan framgång utnyttja en gammal koppargruva i Korphyttefältet vid Riddarhyttan i samma sn. Sedan flera av hans hamrar drabbats av översvämningar o eldsvådor, såldes de av hans barn på 1670-talet. Sonen Michel Hisingh (1647–75) blev byggningsborgmästare i Köping 1667 o justitieborgmästare där 1673 samt var riksdagsman 1675. En annan son, Johan Hisingh (d 1676), var byggningsborgmästare i samma stad 1676. Deras äldre bror Carl Hisingh (1646–1702) efterträdde Johan som byggningsborgmästare o blev 1680 justitieborgmästare samt var riksdagsman 1680, 1682, 1686, 1693 o 1697. Hans son Olof Hisingh (d 1728) var justitie- o politieborgmästare i Köping 1714–22 o riksdagsman 1719.

Olof Hisinghs bror Johan Wilhelm Hisingh (1685–1751) blev fången vid Perevolotjna 1709 o fick efter hemkomsten kaptens karaktär 1724. Han köpte 1723 bl a järnbruket Fagervik i Ingå, Nylands län, som tidigare arrenderats av hans kusin Robert Helleday (bd 18). För vidmakthållandet o utvidgandet av de finländska egendomarna fick han ekonomiskt stöd av sin bror grosshandlaren Mikael Hisingh (H 1), som vid hans död ägde två tredjedelar av dem. Mikael Hisinghs son Mikael Hising (1722–98) bildade 1750 tillsammans med sin systers man grosshandlaren Wolter Petersen i Sthlm handelshuset Petersen & Hising, som gick i konkurs 1752. Han rymde därefter utrikes under namnet Charles Wegener o blev till sist under namnet Hillebard handlande i Cahors i Frankrike.

En annan son, bergsrådet Johan Hising (H 2), adlades 1770 med namnet H. Hans son, ryttmästare Mikael H (1758–1829) på Fagervik, blev 1819 finländsk friherre. Hos honom vistades C J L Almqvist som informator 1814–18, o han har stått modell för herr Hugo Löwenstjerna i Törnrosens bok, där Almqvist även i övrigt utnyttjat stoff från H:s släktkrets. Hans sonson bergsrådet Fridolf Leopold H (1845–1928), som var den siste manlige medlemmen av den friherrliga släktgrenen, fick 1906 tillstånd att adoptera sin brorsdotters man stabskaptenen Christer Ludvig Edvard Jägerskiöld (1856–1924) med namnet H-Jägerskiöld. Son till denne var docenten med o kir dr Erik Ludvig Edvard H-Jägerskiöld (1888–1948).

Johan H:s yngre bror Wilhelm Hising (1731–80) ägde 1752–56 järnbruket Bredsjö i Hjulsjö, Ör, var 1756–57 jämte den ovannämnde svågern Wolter Petersen direktör vid Hällefors bruk i Hällefors, Ör, o ägde 1757–77 säteriet Ullnäs o Varnäs hammare, båda i Grythyttan, Ör. Vid avvecklingen av Fredrik Gyllenborgs (bd 17) sterbhus konkurs köpte han 1771 Skinnskattebergs järnbruk o 1772 det ovannämnda Baggå. Hans son brukspatron Wilhelm Hising (H 3) adlades o adopterades 1784 på sin farbror Johan H:s adliga nummer tillsammans med Johan Wilhelm Hisinghs son hovrättsrådet i Vasa hovrätt Carl Hising (1738–1805), varvid båda fick namnet H. Carl H var under den reuterholmska epoken ledamot av Högsta domstolen 1793–96 o blev 1802 vice president i Vasa hovrätt. 25 brev från honom har publicerats i W Lagus edition Politiska bref till Calonius 1792 (SSLF 6, 1887). Han var far till lagmannen Jakob Vilhelm H (1767–1843) o farbror till lagmannen jur dr Carl Gerhard Hising (1782– 1844).

Karl Ivar Hising (1889–1968) var direktör i Kramforskoncernen 1933–40 o därefter i Lennakoncernen. Efter dess uppdelning var han direktör i Barkenkoncernen 1944–52. Något samband mellan hans släkt o ovanstående har ej kunnat påvisas.

Omfattande o välordnat släktarkiv på Fagervik.

Författare

Källor och litteratur

Biographica, likv 26—28, reduktionskon :s arkiv F 1: 298, prästerskapets i Västerås stift skriv:er till Axel Oxenstierna (E 776), borgmästaren O Hisingh d ä :s brev till A Momma-Reenstierna, RA; Hb 7 (N Burman, Bureätten), p 145 ff, 150 ff, KB; Palmskiöldska saml vol 214, UUB; utredn:ar av bl a H Söderstéen om Ivar Hisings släkt hos överingenjör Olle Hising, Västerås, kop för SBL.

Aron Olai, likpr över O Hisingh (1667); O Björnänger, Olof Hisings ovänlighet mot Bulstrode Whitelocke — en egenartad händelse i Köping 1653 (Bärgslagsbladet 21 dec 1966); B Boéthius o Å Kromnow, Jernkon-torets hist, 1 (1947); C v Bonsdorff, Gustaf Mauritz Armfelt, 1—4 (1930—34); BorgRP före frihetst (1933); H J Boström, Wasa hof-rätts presidenter 1776—1914 (1915); A Bren-ner, Ingå. Fagervik. Degerby, 1—2 (1936); H Garlborg, Historik (Riddarhytte malmfält, 1923), s 154; dens, Kohlswa järnverk (1924); dens, Baggå bruk (MHoF 15, 1946); Carpe-lan, 2 (1958); I Collijn, Sveriges bibliografi intill år 1600, 3 (1932—33); M Collmar, Kh Laurentius Nicolai Blackstadius självbio-gr anf.ar (PHT 1958); G Elgenstierna, Köpings stads tjänstemän 1605—1905 (1907); FBH; A Grape, Ihreska handskriftssaml :en i UUB, 1—2 (1949); S Heijkenskjöld, En bergsmanssläkts hist (1933); B Helmfrid, Tiden 1568—1655 (Norrköpings hist, 5, 1965); F L Hisinger, Historik över frih ätten H (1925); T Hultin, Hist upplysn :ar om bergs-handteringen i Finland under sv tiden, 1 (1896), s 124—34; L A Jägerskiöld, Upplevt o uppnått (1943); S Jägerskiöld, Från Jaktslottet till landsflykten (1970); A Kempe m fl, Sverige, 5 (1915), s 333; J Kleberg, Krigskollegii hist (1930); Lewenhaupt; E Liedgren, Präster o poeter (1933), s 14—18; Lokalf; L L Lorichs, En bok om Heds sn (1931), s 149 f, 161; E Malmberg, Skinnskatteberg (Sv slott o herresäten vid 1900-ta-lets början. Västmanland, 1910); Millqvist; G Nikander m fl, Herrgårdar i Finland, 1—3 (1928—29); dens o E Jutikkala, Säterier o storgårdar i Finland, 1 (1939), s 125 f, 150— 54; O Nikula, Tenala o Bromarf socknars hist, 1—2 (1938); W E Nordström, Svarta bruks hist (1962); H Olsson, G J L Alm-quist före Törnrosens bok (1927); P O H, Åminnelse-tal öfver . . . Michael Hising (1757); PrRP 1 (1949); E Ringborg, Till Norrköpingskrönikan, 1 (2 uppl 1921); G Rudbeck, Några äldre sv bokägaremärken (NTBB 1921), s 88 f; K Samuelsson, De stora köpmanshusen i Sthlm 1730—1815 (1951); G Selling, Sv herrgårdshem under 1700-talet (1937); Å Setterwall, Erik Palmstedt (1945); T Svedlin, Dalsbruks järnverk o brukspatroner 1686—1936 (Hfors 1936); H Tegengren, Billnäs bruks hist (1949); O Walde, Bielke-ättens insatser i sv bibliofili (NTBB 1940), s 19; B Wedberg, Konungens högsta domstol 1789—1809 (1922), s 420 ff; G Wittrock, Karl XI :s förmyndares finanspolitik. . . 1661—67 (1914), s 294; Västerås hm, 1—3 (1843—46), 1: 2, 2: 1 (1949—71). — E Bro-waldh, Ivar Hising in memoriam (SvD 25 juli 1968); Ivar Hising (SvD 24 juli 1968); W Söderhjelm, Från C J L Almquists vistelse i Finland (FT, 79, 1915).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hisinger, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13612, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13612
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hisinger, släkt, urn:sbl:13612, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.