Meriter

Hoppe, Ernst Otto Liebegott, f 13 febr 1857 i Ljung, Ög, d 5 aug 1919 i Lund. Föräldrar: jägmästaren Ernst Otto Lorentz H o Maria Elisabeth Lunér. Mogenhetsex vid Linköpings h a l 8 juni 77, inskr vid UU 27 sept 77, FK där 28 jan 82, litt bitr hos P A Norstedt & söner 86—92, extra lär i tyska språket vid Högre lärarinnesem i Sthlm 90— 97, medl av SA:s ordboksred 97, souschef 03, arbetschef 30 mars 16. — Fil hedersdr vid UU 31 okt 17.

G 1 juli 83 i Uppsala m Laura Emma Maria Lundgren, f 22 april 52 i Norrköping, d 29 jan 11 i Lund, dtr till läderhandl Konrad August L o Johanna Björkstedt.

Biografi

Otto H hade tillbringat flera år av sin skoltid i Tyskland och fick i mogenhetsexamen högsta betyget i tyska. I hans fil kand-examen 1882 ingick bl a ämnena latin, nordiska språk och nyeuropeisk lingvistik (varav tyska var en del). Efter examen påbörjade H ett lexikografiskt författarskap, som med tiden skulle göra honom till en av Sveriges mest kända språkmän. Hans första arbete av detta slag var en tysk-sv ordbok, som trycktes 1884—86. Denna utkom 1889 i en skolupplaga och följdes 1892 av en för skolbruk avsedd sv-tysk ordbok och 1897 av en sv-tysk fickordbok. Mest kända av dessa arbeten är de mycket uppskattade skolord-böckerna, som i bearbetning av andra forskare utkom ännu på 1950-talet. Märkligt nog hade ett av H:s bästa ämnen i fil kand-examen varit semitiska språk, men framför allt hade han under L F A Läffler och A Noreen studerat nordiska språk, där särskilt fornsvenskan och sv dialekter synes ha fångat hans intresse. Hans (såvitt man vet) första tryckta alster var Judbeteckning för östgötskan (1881), som han utarbetat för Östgöta landsmålsförening, där han 1881 blivit ordf. Någon dialektforskare blev han aldrig, men han medarbetade ett par gånger i Sv landsmålen, 1883 med två bokanmälningar och 1885 med en redogörelse för landsmålsföreningarna i Uppsala 1872—81. Med intresset för dialekter följde i många fall radikala åsikter i rättstavningsfrågan, och då ett rättstavningssällskap bildades 1885, var H med bland stiftarna. I maj 1886 utsågs han till redaktör för sällskapets tidskrift, Nystavaren, av vilken han 1886—97 utgav fyra band.

H hade utbildat sig till lärare och kom också att i tio år tjänstgöra som sådan, därav åtta år som huvudlärare i tyska vid Högre lärarinneseminariet i Sthlm. Hans håg stod emellertid till vetenskapligt arbete, och i jan 1897 antog han med tacksamhet en kallelse att bli medarbetare i SA:s ordboksredaktion, där hans första uppgift blev att utarbeta en ny upplaga, den sjunde, av akademins ordlista. Huvudredaktör var prof K F Söderwall, som under sig hade en stab på nio man, av vilka den främste var lektor Magnus Lundgren. Andra redaktionsmedlemmar var N Beckman, S Berg, N Flensburg, E Hellquist, T Hjelmqvist, E A Kock, E Ljunggren och A Malm. Det var en ansenlig samling högt kvalificerade forskare, av vilka dock de flesta inte betraktade ordbokstjänstgöringen annat än som ett led i sin karriär. Sålunda lämnade under åren 1899 —1903 fem av de nyss nämnda SAOB för andra befattningar.

H hade redan 1898, ett par år innan ordlistan utkom av trycket, börjat skriva artiklar i SAOB, och när Lundgren dött i maj 1903, utsågs han till dennes efterträdare som souschef och insattes på bokstaven B, där man hunnit fram till bemärka. Ungefär samtidigt fick Berg som souschef ta hand om bokstaven D. H var ordbokschefens närmaste man och en ypperlig talesman för SAOB. 1904 bemötte han t ex anmärkningar mot ordboken av N Beckman och R G:son Berg, 1905 presenterade han SAOB för tysk publik i Zeitschrift für deutsche Wortforschung 7 och vid filologmötet i Gbg i aug 1912 höll han föredrag om arbetet vid redaktionen. Men han var också en utomordentligt skicklig och plikttrogen artikelförfattare. Av den mångfald ord han behandlat i sina artiklar må nämnas substantivet bild med sammansättningar och avledningar samt ordpartier på bok, borg och bort. Hans regelbundna heltidsarbete på redaktionen gjorde, att hans författarskap utanför ordbokens ram kom att bli föga omfattande. Dock tog han sig i anslutning till egna artiklar i SAOB tid att skriva en uppsats i ANF 22 (1906) om orden rättskaffens och beskaffad och en annan i festskriften till Söderwall (1911) om upplysning, bildning och odling.

Som en av H:s viktigaste insatser som souschef kan man räkna den förbättring av redaktörernas anställningsförhållanden som han lyckades genomdriva för att motverka den starka omsättningen av arbetskrafter inom redaktionen. I en skrivelse som han tillsammans med Berg i okt 1907 avlät till SA föreslogs att fullt utbildade redaktörer i löne- och pensionshänseende skulle jämställas med läroverksadjunkter. Tjänstgöringstiden skulle vara fem timmar om dagen; arbete därutöver skulle betalas extra. De föreslagna förbättringarna beviljades och kom i stort sett att gälla fram till 1924, då ackordsarbete infördes och redaktörerna jämställdes med läroverkslektorer.

Förbättringen av redaktörernas anställningsförhållanden var en nödvändig åtgärd, men. den inverkade inte avsevärt på ordbokens utgivningstakt, vars långsamhet länge känts besvärande. Söderwall fann sig till slut föranlåten att avgå som chef och efterträddes 1913 av E Tegnér, som, ehuru blott ett år yngre, troddes ha större förmåga att sätta fart på arbetet. Det gällde emellertid inte blott att öka utgivningstakten utan också att begränsa ordbokens omfång, som från början beräknats till aderton och ett halvt band men nu syntes bli betydligt större. Båda uppgifterna kom till slut att väsentligen vila på H, sedan SA i mars 1916 förordnat honom "att inom ordboksredaktionen öva tillsyn över det dagliga arbetets gång", under det att Tegnér med vissa befogenheter skulle kvarstå i ordbokens ledning som "inspektor". H hade därmed blivit den egentlige ordbokschefen och skulle väl om något år även formellt ha blivit chef för SAOB, om inte en av hans första åtgärder hade varit att i en skrivelse till SA 6 april 1916 motsätta sig en av akademin uttryckt önskan, att ordbokens återstod skulle begränsas till 25 band. Enligt H:s mening borde den för bevarande av ordbokens höga vetenskapliga nivå inte beräknas till mindre än 33 band, vilket innebar, att ordboken i sin helhet skulle komma att omfatta 38 band. H:s ståndpunkt i denna fråga synes ha varit en samvetssak, men den var oklok och kort före sin död på sommaren 1919 fick han uppleva, att SA avsagt sig posttidningsprivilegiet under förutsättning, att staten åtog sig ordbokens finansiering.

Författare

Sigfrid Ehrling

Arkivuppgifter

H:s dagböcker 1869—97 o brev från honom hos dotterdottern ML Siv Gaspersson, Sthlm. Brev från H i SA, SAOB:s arkiv o UUB (bl a till A Noreen).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Judbeteckning för östgötskan det allmänna svenska landsmålsalfabetet utbruten och utg av Östgöta landsmålsförening i Upsala. Sthlm 1881. 8 s. [Anon.] — Några iakttagelser om hebräiska namns behandling i gotiskan (Nordisk Tidsskrift for Filologi, Ny Rsekke, Bd 6, Khvn 1883—84, s 245—247). — Landsmålsföreningarna i Uppsala 1872—1881 (Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif, 2:1 [ = h 20]: De svenska landsmålsföreningarna i Uppsala, Helsingfors ock Lund 1872—1881, Sthlm 1885, s 3—38). — Tysksvensk ordbok. Stereotyperad uppl. Sthlm 18[84—]86. VI, 796 s. 2.-3. d:o uppl 1890, 1900. 2.-9. tr 1904, 1910, 1914, 1917, 1920, 1923, 1928, 1931. — Plan för skolordböcker i moderna språk (Pedagogisk tidskrift, 1888, Halmstad, s 145—151). — Tysk-svensk ordbok — skoluppl. Stereot uppl Sthlm 1889. VI, 536 s. 2. d:o uppl 1901. 2.-8. tr 1904, 1908, 1913, 1917, 1920, 1922, 1924. 3. uppl fullst omarb av C. Auerbach o H. Reuter-crona under medv av J. Reinius o A. Heu-mann 1927. VIII, 688 s. 4. uppl 1933. XV, 688 s. [Ryggtit: Svenska bokförlagets ordböcker.] 2.-8. tr 1937, 1939, 1942, 1945, 1950, 1955, 1959. — Intryck och hågkomster från ett tyskt gymnasium (Nordisk tidskrift. . . utg af Letterstedtska föreningen, 1891, Sthlm, s 89—107). — Svensk-tysk ordbok — skoluppl. Stereot uppl. Sthlm 1892. V, 391 s. 2. tr 1898. 2. d:o uppl revid 1901. 2.-7. tr 1905, 1911, 1913, 1914, 1914, 1916. [3. uppl (föret)] omarb o tillökad av S Hildebrand 1916. VII, 563 s. 2.-6. tr 1919, 1921, 1922, 1925, 1930. 7.—15. tr 1933, 1935, 1937, 1940, 1943, 1945, 1947, 1953, 1954. [Rygg- tit: Sv bokförlagets ordböcker.] — Tysk ljud-och uttalslära. Sthlm 1894. 28 s. — Tyska synonymer. Sthlm 1896. IV, 110 s. 2. tr 1914. — Schwedisch-deutsches Wörterbuch . . . Svensk-tysk ordbok. Stereot uppl. Sthlm 1897. 421 s. (P. A. Norstedt & söners fick-ordböcker.) 2. uppl 1900. 2.-4. tr 1905,

1910, 1916. 3.—4. d:o uppl omarb o tillökad av C Auerbach 1919, 1923. 433 s. 5. d :o uppl av O H o G Auerbach 1936. 387 s. 2.-7. tr 1942, 1947, 1950, 1952, 1954, 1958. — Tyska öfversättningsöfningar, Sthlm 1897. 70 s. 2. uppl 1900. 77 s. 2. tr 1906. 3. uppl 1913. [2. tr] 1919. — Nyckel till Tyska öfversättningsöfningar. Sthlm 1897. 71 s. 2.—3. tr

1911, 1922. 78 s. Tillägg till Nyckel... [Rubr.] Sthlm 1900. 8 s. — Ett par kritiker af Svenska akademiens ordbok (Ped tidskr, 1904, s 152—165, även sep, 13 s). — Svar till hr Nat. Beckman (ibid, s 210 f). — Gen-mäle till Ruben G:son Berg (ibid, s 238—¦ 247). — Svenska akademiens ordbok (Svenska kalendern, [årg 1,] 1906, Upps 1905, s 180—183; även sep, 1906, 4 s). — Das Wörterbuch der Schwedischen Akademie (Zeitschrift fiir deutsche Wortforschung, Bd 7, 1905/06, Strassburg [1905], s 322—328). — Orden rättskaffens och beskaffad (ANF, bd 22, 1906, Lund . . . 19[05—]06, s 80—88). — Genmäle till lektor E. Bråte (Ped tidskr, 1906, s 374—376). — Om orden upplysning, bildning, odling (Festskrift till K. F. Söderwall. . . 1 januari 1912, Lund 1911, 4:o, s 195—218). — Rec i Nord tidskr 1883 o Nyare bidrag . . ., 2 : Smärre meddelanden, 1882—84. Art i AB 1906.

Utgivit: Nysta våren, tidskrift för rättskrivningsfrågor på uppdrag av Rättstavningssällskapet. Bd 1—4. 1886—97. Upps. 1. 1886. 198 s. 2. 1887, tr 1887—88. 204 s. 3. 1889— 91. 96 s. 4. 1892—97. 198 s. — B v Suttner, Erzählte Lustspiele. Mit Anmerkungen hrsg. Sthlm 1895. 56 s. (Möderne deutsche Ver-fasser, 3.) 2. Aufl 1908. (Möderne deutsche Schriftsteller, 3.) —Ev Wildenbruch, Der Letzte und Meine beiden Onkel. Mit Anm hrsg. Sthlm 1895. 140 s. (. . . Verfasser, 4.) 2. Aufl 1898. (... Schriftsteller, 4.) 3.-6. Aufl 1903, 1906, 1915, 1919. 7. Aufl. Rev von N. Otto Heinertz 1933. 139 s. — [R Waldburg, pseud] K Tanera, Erinnerungen eines Ordonnanzoffiziers im Jahre 1870—71. Auswahl mit Anm. Sthlm 1896. 164 s. (. . . Schriftsteller, 6.) 2. Aufl 1903. 164 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: SA:s arkiv, Sthlm; SAOB:s ämbetsarkiv, Lund.

S G Dahl, Lärovärks-matr för läsåret 1892 —1893 (1894); H E Hoppe, Ättelängder för kh E R D Hoppe. . . (1963); E Ljunggren, Nekr över Magnus Lundgren (ANF 20, 1904, s 388—391); A Noreen oj V Lindgren, Re-dojörelse för Rättstavn:sällsk:s värksamhet 1885—89 (Nystavaren 3, 1889, s 65—78); K G Oden, Östgötars minne (1902); H Schuck, SA:s hist, 7 (1939), s 628—635.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Otto L Hoppe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13796, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigfrid Ehrling), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13796
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Otto L Hoppe, urn:sbl:13796, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigfrid Ehrling), hämtad 2024-04-19.