Meriter

Håkansson, Nils Harald Ossian, f 23 okt 1882 i Nässjö, d 5 aug 1928 i Sunne, Värml. Föräldrar: postiljonen Carl H o Matilda Nilsdtr. Studier vid gymn i Växjö, dekorationsmålare, deltog i den soc:dem ungdomsrörelsen 05—09, bosatt i USA 09—12, arkivarie hos Folkets dagblad 19—25, bosatt i Värmland från 25, en av stiftarna av Arbetarnas kulturhist sällsk o led av dess styr från 26. Journalist o skriftställare.

G 26 juni 13 i Gryt, Krist, m Anna Gunilla Håkansson, f 9 dec 80 där, d 7 mars 61 i Sthlm, Skarpnäck, dtr till snickarmästaren Niklas H o Pernilla Svensson.

Biografi

Efter en konflikt med en av lärarna vid gymnasiet i Växjö avbröt Ossian H studierna strax före studentexamen och ägnade sig därefter dels åt hantverk — han utbildade sig till dekorationsmålare — dels åt politik som socialistisk agitator och frilansjournalist. 1909—12 utsträckte han denna verksamhet till USA, där han emellertid fann penningjakten motbjudande och stridande mot den socialism han predikade. Själv var han en idealist av uppriktigaste slag, och få torde ha tänkt så litet på egen fördel: hans anspråkslöshet var nästan otrolig. Han beundrade särskilt Z Höglund och följde dennes väg från vänstersocialism till kommunism och tillbaka till socialdemokrati, men med sin opraktiska och kätterska läggning fick han inte någon politisk betydelse. Han var framför allt teoretisk marxist och humanist — han tog dock 1919 avstånd från Carl Lindhagens humanism som han fann oförenlig med bolsjevismen. Med åren blev han alltmera intresserad av arkivforskning. Under världskriget gjorde han en betydande insats som skapare av folkhushållningskommissionens stora klipparkiv, och under sin anställning i Folkets dagblad politiken och Den nya politiken sysslade han visserligen med allt slags redaktionellt arbete, men hans huvudsakliga tjänst var förlagd till arkivet.

H:s forskningsintresse var framför allt inriktat på arbetsredskapens och produktionsmetodernas utveckling. Med stöd från Längmanska kulturfonden studerade han medeltida verktyg i utländska museer, och rönen därifrån liksom från de sv museerna redovisade han i ett flertal artiklar i pressen, i föredrag och vid museivisningar som han anordnade för arbetare. Han blev på så sätt en betydelsefull folkbildare och kontaktman mellan fackföreningar och museala institutioner. I linje härmed blev han 1925 en av initiativtagarna till det följande år bildade Arbetarnas kulturhistoriska sällskap. Han utarbetade även förslag till nya museer och hade kulturhistoriskt samarbete med utlandet, under sina sista år särskilt med Ungern.

Som journalist framträdde H gärna under pseudonymen Håkan Röde men också under signaturen Outlaw. Under Håkan Röde gav han också ut en samling Dikter 1909 med samhällssatir och revolutionära utrop om att "uppgörelsens timma är slagen" men också spröda verser om kärlek och tvivel. Han skrev även flera skådespel, bland vilka Revoltens ande uppfördes i folkparkerna och I brytningstid på Skansen. I H:s övriga författarskap märks berättelsesamlingen Gryningstiden, där han velat skildra det fredliga arbetet under stenåldern och därför lagt stor vikt vid "de redskap och verktyg varmed hela kulturen byggts". I Genom vildars och urgamla kulturers land, som har formen av en vandring genom Etnografiska museet, sökte han visa den stora allmänheten vad kulturhistorien, särskilt det praktiska arbetets historia, har att lära ut. Under sina sista år, då han bodde i Värmland på sin hustrus gård Gylleby, hade H planer på ett jätteverk om detta det praktiska arbetets historia. Som dess första del betraktade han De som byggt Stockholm, som utgavs med anledning av Sv murareförbundets sthlmsavdelnings 40-årsjubileum men som följer mureriarbetets och murarnas historia ända från stenåldern. Denna volym inleder samtidigt raden av tungt vägande och citatrika fackföreningshistoriker som H fortsatte 1926 —28 och med vilka han ville åskådliggöra "de vägmärken, som kanta mänsklighetens långa kulturväg".

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

Brev från H i AA o SSA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Håkan Röde: Dikter. Tidaholm 1909. 46 s. [Pseud.] —¦ Från stenåldern till världskriget. 1*. Gryningstiden. Kulturhistoriska försök. Sthlm 1918. 95 s. — Varför jag blivit bolsjevik av En humanist. Sthlm 1919. 23 s. [Anon.] — De som byggt Stockholm. Ur mureriarbetets och murarnas historia. Utg av Stockholms murare med anledning av fackföreningens fyrtioåriga bestånd den 5 juli 1925. 4:o. 240 s, XV s pl. — Genom vildars och urgamla kulturers land. En vandring genom Riksmuseets etnografiska samlingar. Sthlm 1926. 31 s. — Stockholms rörarbetares historia. Utg av Sv. metallindustriarbetareförbundets avdelning 36, Stockholms rörarbetarefackförening. Sthlm 1926. 4:o. 420 s, 22 pl-bl. — Med stolpskor och linjetång från Skåne till Lappland. Minnesskrift med anledning av Telegraf- och telefonmannaförbundets 25-årsjubileum 1926. Sthlm 1926. 216 s. — På kuskbock och vid bilratt. Ur Stockholms trafiklivs historia. Utarbetad på uppdrag av Stockholms automobilförarefackförening med anledning av föreningens 25-årsjubileum år 1927. Sthlm 1927. 4:o. 338 s, 24 pl-bl. — Det röda Värend. Prolog vid Växjö arbetarkommuns 25-årsjubileum den 4 december 1927. Wexiö [1928]. 8 s. — Bland kulturens primärarbetare. Ur grov- och fabriksarbetets historia. Minnesskrift utg vid Sv. grov- och fabriksarbetareförbundets avd. 36 (Stockholms grovarbetarefackförenings) fyrtioårs-jubileum den 21 maj 1928. Sthlm 1928. 657 s, XCIII s pl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Arbetets söner, 3 (4 uppl, 1960);R Gasparsson, Vårt fattiga liv (1961); Z Höglund, Revolutionernas år. 1917—1921 (dens, Minnen i fackelsken, 3, 1956); F Ström, N H O H. En minnesruna (Notiser från Arbetarnas kulturhist sällsk, årg 2, 1928, s 49—57); Sv folkrörelser, 1 (1936); A Uhlén, Arbetardiktn:s pionjärperiod 1885 —1909 (1964). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
N H Ossian Håkansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13951, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13951
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
N H Ossian Håkansson, urn:sbl:13951, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-25.