Meriter

Hörnfeldt, Per Olof, f 4 febr 1830 i Själevad, Vnl, d 14 dec 1890 där. Föräldrar: hemmansägaren o riksdagsmannen Johan H o Brita Olofsdtr. Nämndeman, häradsdomare, kommunalordf, led av bondeståndet 62 —63 o 65—66, led av AK 67—79, 82—84 o från 87 B (led av statsutsk 67—79, 82— 84 o 87B, av opinionsnämnden 73, v ordf i bankoutsk från 88), led av Västernorrlands läns landsting från 63, statsrevisor 80—81, led av bl a komm ang lantförsvarets ordnande 19 juni 80—19 juni 82, ang de sv lapparna o de bofasta i Sverige 16 juni 82—25 aug 83, av förstärkta lagberedn ang huvudgrunderna för en ny rättegångsordn 5 dec 84—20 juni 87 o av komm ang stambana genom övre Norrland 31 juli—14 dec 85.

G 2 juli 56 i Vibyggerå, Vnl, m sin kusin Maria Christina Hörnfeldt, f 1 april 29 där, d 29 dec 89 i Själevad, dtr till gästgivaren Petter H o Anna Lovisa Selander.

Biografi

H efterträdde 1862 sin far i ståndsriksdagen som bonderepresentant för Ångermanlands norra domsaga. Med ett par kortare avbrott förde han därefter hemortens talan till 1890. Han var en god representant för de självlärda och dugliga bondepolitiker, som efter att ha ägnat sig åt kommunala angelägenheter i hembygden kom att få stort inflytande i AK. Redan som ung hade han utsetts till nämndeman och hade i sockenstämman fått pröva sina krafter som ledare för oppositionen mot den ofta självrådige prosten Carl Johan Holm (s 200) i Själevad. Senare spelade han under lång tid en ledande roll i landsting och landstingsutskott.

Som riksdagsman i AK förde han från bondeståndet med sig frisinnade traditioner och avsteg från dessa kunde han endast tänka sig i frågor, som han bedömde som livsviktiga för Norrland. Sin ståndpunkt i tullfrågan deklarerade han klart 1866 i samband med debatten om handelstraktaten med Frankrike. Han förklarade sig då av princip vara frihandlare och motståndare till tullar, framför allt på spannmål, och hänvisade till den bark och de agnar, av vilka Norrlands fattiga måste livnära sig under missväxtår. Under de mångåriga striderna om försvars- och skattefrågorna stod han och en grupp frisinnade norrlandsrepresentanter, som såg honom som sin ledare, i alla skiften på bondeledaren Carl Ifvarssons sida.

När lantmannapartiet, vars kärntrupp bestod av tullvänliga ledamöter av sista bondeståndet, bildades 1867, ställde sig H utanför. 1869, när tullfrågorna i någon mån kommit i bakgrunden, anslöt han sig till partiet och var sedan under en följd av år en av dess mera inflytelserika medlemmar och delegerad i dess niomannaråd. Då partiet i samband med tullstriderna sprängdes 1888, blev H en av ledarna för det frihandelsvän-liga s k gamla lantmannapartiet. I samband härmed uteslöts han från statsutskottet, där han i många år varit en sträng granskare av vad han betraktade som överflödiga anslagskrav. Till dessa räknade han bl a pensioner åt ämbets- och tjänstemän, vilka han menade vara så väl avlönade, att de själva borde kunna sörja för sin ålderdom. H tröstades med en plats i bankoutskottet och insattes i 1889 års bankkommitté, där han ivrigt men förgäves arbetade för indragning av de privata bankernas rätt att ge ut sedlar. I norrlandsfrågor intog han en fullt självständig hållning och kunde i sådana sammanhang tveklöst frondera mot den politiska fraktion han tillhörde — det sades om honom, att han "var starkare i debatten än i voteringen".

H var lång och kraftig. I riksdagen framförde han sina tal och inlägg med stark, klangfull röst, och han var känd för sina sarkasmer och sin snarfyndighet i repliken.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Några brev från H i RA, KB o UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: P Hultqvistj Försvar o skatter (1955); Ellen Key, Minnen av o om Emil Key (1915—17); nekr över H i örnsköldsviks tidn 1890, nr 35; T Petré, Ministären Themp tänder (1945); P Sundberg, Ministärerna Bildt o Åkerhielm (1961); E Thermae-nius, Lantmannapartiet (1928); dens, Sv bondepolitik (1931); E Thyselius, P O H (Ny ill tidn 1890); H Wichman, örnsköldsviks hist 1842—1942 (1943); H W[ieselgren], P O H (Svea 1892).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Olof Hörnfeldt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14060, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14060
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Olof Hörnfeldt, urn:sbl:14060, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-27.