Biografi

Fock, ursprungligen tysk-baltisk, i Sverige adlad, delvis friherrlig släkt. Litteraturuppgifterna om dess ursprung återgår på en uppteckning 1729 av överstelöjtnanten Frans Evald F (se. nedan) och torde vara ren konstruktion. De äldsta i de svenska och finska ättartavlorna upptagna leden har sålunda icke kunnat återfinnas i samtida källor, och den westfaliska ätten Brucken, genannt Fock, från vilken F uppges härstamma, förde icke samma vapen.

En Hans F innehade i mitten av 1580-talet som förläning av Pontus De la Gardie med tre års skattefrihet byn Kucku i Leals slottslän i Estland. Han var möjligen far till släktens äldste säkert kände stamfar, rådsförvanten i Narva Hans F (1575–1640), vars 4 söner 1651 adlades av drottning Kristina med bibehållande av faderns tydligen borgerliga vapen. Av dessa dog den äldste barnlös, medan den yngste blev stamfar för en på Estlands riddarhus immatrikulerad gren som ännu fortlever i Tyskland. Den näst äldste blev far bl a till den ovannämnde överstelöjtnanten Frans Evald F (1657–1738), från vilken härstammade en först 1804 på svenska riddarhuset introducerad gren, som utdog på svärdssidan 1946, på spinnsidan 1961, och till den vid Poltava tillfångatagne sedermera generallöjtnanten Gideon F (1668–1723), vars gren introducerades 1752 och utdog 1827.

Alla i Sverige nu fortlevande ättegrenar härstammar från rådsförvanten Hans F:s tredje son, överstelöjtnanten och kommendanten på Kexholm Henrik F (d 1664). Dennes yngste son, landshövdingen i Älvsborgs län Gustav F (d 1725), var den förste av ätten som blev friherre (1719) men dog barnlös. Av dennes brorson överstelöjtnanten Carl Evert (ej Evald) F:s (1692–1752) 1756 på riddarhuset introducerade men liksom fadern i Finland bosatta söner var den äldste far till presidenten Berndt Wilhelm F (F 1), som blev friherre 1815 enligt RF § 37 och stamfar för en i Sverige ännu fortlevande ättegren. Dennes bröder och kusiner immatrikulerades 1818 på riddarhuset i Finland, där ättlingar till en av de sistnämnda ännu fortlever.

Carl Evert F:s äldre bror, överstelöjtnanten och kommendanten på Varberg Henrik Johan F (1676–1737) var den medlem av ätten som tidigast introducerades som svensk adelsman (1731). Av hans söner blev översten Hans Henrik F (1699–1759) stamfar för den adliga ättens nuvarande huvudmannagren, som innehar det av honom instiftade fideikommisset Höverö i Grolanda sn (Skar), medan dennes halvbror, sedermera generallöjtnanten Georg Vilhelm F (1727–1808) såsom KSO 1794 uppflyttades i riddarhusets dåvarande riddarklass och blev stamfar för den 1931 på svärdssidan, 1950 på spinnsidan utslocknade kommendörsätten F. Hans sonsons son ingenjören och officeren i brasilianska flottan Nils August Gustaf Rupert F (1855–1925) har livfullt skildrat sina upplevelser i den 1920 utkomna boken »På äventyr i Sydamerika. Med John Ericssons kanonbåt Destroyer till Brasilien. Rese-och jaktminnen». Hans dagböcker 1879–80 m m finns i KrA.

Georg Vilhelm F:s äldre bror landshövding Jakob Constantin F (1724–1803) blev friherre 1778 och stamfar för en vittförgrenad friherrlig ätt F. Hans äldste son, Johan Henrik F (1753–1817), deltog som fransk officer i nordamerikanska frihetskriget, blev major vid Västgöta kavalleriregemente och flyttade efter sitt avskedstagande 1792 till Irland såsom gift med en irländsk adelsdam. Då namnet F där är svåranvändbart genom sin språkliga betydelse (en vulgär erotisk term), antog han efter Råbäck i Medelplana sn (Skar) namnet de Robeck. Hans sonsons son var Sir (knight 1916, baronet 1919) John Michael de Robeck (1862–1928), bekant från ententemakternas landstigningsförsök vid Dardanellerna 1915 och slutligen amiral samt högste befälhavare för den brittiska atlantflottan.

En yngre son till Jakob Constantin F blev farfars far till Henrik Victor Alfons F (1848–1913). Victor F var i sin ungdom varietépianist i Paris men blev senare reseombud för den stora engelska sedeltryckerifirman Bradbury, Wilkinson & Co. Under ett kvarts sekel reste han jorden runt för att placera sedelemissioner. Hans bästa marknad var Sydamerika, där de ideligen återkommande revolutionerna, vanligen med åtföljande presidentskifte, ofta medförde ombyte av den löpande sedelemissionen. Victor F uppehöll sig mest i Buenos Aires men hade våningar stående även i Paris och London. Han förmedlade affärer av alla möjliga slag, från statslån och krigsfartyg till damkreationer från Paris. Personligen var han en fint bildad och underhållande sällskapsmänniska. Vanligen tillbragte han en del av sommaren i Sverige, där han dog.

Victor F:s farbror professor Alfred Henrik Edvard F (F 2) blev far till Ida Lovisa Josefina F (1864–1914), g m förste hovstallmästaren J E M Sager och författarinna till bl a en biografi över sin morfar zoologen professor B F Fries. Hennes bror, överste Carl Alexander F (1854–1938), blev far till bl a författarinnan grevinnan Fanny Malin Huldine von Wilamowitz-Moellendorff (1882–1958), grevinnan Mary von Rosen (f 1886, d 1967), änka efter greve Eric Carl Gustaf Bloomfield von Rosen på Rockelsta, och Carin Axelina Hulda Göring (1888–1931), g 1923 m den tyske sedermera riksmarskalken Hermann W Göring.

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: Registr i krigsärenden, Militaria: Meritlistor, RA; Baltiska fogderäkenskaper: F 389: 1586–87, östersjöprovinsernas jordrevisionshandl: Estland: Förlänings-o jordreg 1583–89, Livländska donationskont:s arkiv: Bih I: 2–4, KA; Origgenealogierna, RHA; K F Werners klippsaml, SSA; T Aminoff, Ätten F:s ursprung, avskr hos SBL. – Ehst- und Livländische Brieflade, 2 (1861–85); P v Ungern-Sternberg, Die Revision vom J 1586 und die Befragung vom J 1589 (Beiträge zur Kunde Est-, Liv- und Kurlands, 8, 1915). – J A Almquist, Lokalf, 2–4 (1917–23); L O Berg, Privatarkiv o ensk personers arbetspapper i KrA (Kommissionen för riksinventering av de ensk arkiven, Bulletin 1, 1963); O Bergström, K Hälsinge reg:s chefer 1629–1909 (1909); E Brännman, Frälseköpen under Gustav II Adolfs regering (1950); Carpelan, 1 (1954); Dictionary of national biography 1922–30 (1937), s 253 ff; Genealogisches Handbuch der estländischen Ritterschaft, 2 (1929); B Hildebrand, Nils F, en nittiotalsingenjör i Sydamerika (Daedalus 1961); E H Kneschke, Neues allgemeines Deutsches Adels-Lexicon, 2–3 (1860–61); R Liljedahl, Sv förvaltn i Livland 1617–34 (1933); A Paulin, Sv öden i Sydamerika (1951); H Stålhane, Gustaf III:s resa till Spa 1780 (1939); K Wirilander, Suomen armeijan upseeristo ja aliupseeristo 1718–1810 (1953); Väd 1953, s 1156.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fock, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14279, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14279
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fock, släkt, urn:sbl:14279, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.