Johan Forsell

Född:1877-11-08 – Hörby församling, Skåne län
Död:1953-05-01 – Högalids församling, Stockholms län

Publicist, Folkskollärare


Band 16 (1964-1966), sida 306.

Meriter

Forsell, Johan (Jönsson), f 8 nov 1877 i Hörby sn (Malm), d 1 maj 1953 i Sthlm (Högalid). Föräldrar: trädgårdsmästaren på Osbyholm Jöns Jönsson o Ingår Frostensdtr. Elev vid folkskollärarsem i Lund ht 1894–vt 98, folkskollärarex där 3 juni 1898, vik folkskollär i Hälsingborg ht 1898–vt 99, e o folkskollär i Malmö ht 1899–vt 1900, mogenhetsex som privatist i Malmö 1902, inskr vid LU ht 1902, e o folkskollär i Västervik ht 1903–vt 04, förest o lär vid Jönköpings läns skyddshem på Långanäs 1904–05, förest o 1:e lär vid Hallands läns skyddshem på Mäshult 1905–09, e o folkskollär i Sthlm ht 1909–vt 13 med tjänstg vid Sthlms stads uppfostringsanstalt på Skrubba, ord folkskollär vid Brännkyrka folkskola i Sthlm 1 juli 1913–8 nov 1937, red o ansv utg av Folkskollärarnas tidn 1920–45, red o utg av uppslagsboken Folkskolans årsbok 1921–50 (t o m 1923 jämte H Lind, därefter jämte L Wallerius).

G 1) 1 okt 1904(–1929) i Ingelstads sn (Krist) m Ida Emilia Person, f 16 april 1881 där, d 19 jan 1959 i Sthlm (Matt), dtr till mejeristerna Nils P o Anne Susanne Marie Pedersen; 2) 8 aug 1929 i Skanör m folkskollär Elin Wilhelmina Guldbrand, f 22 jan 1888 i Sthlm (Ad Fred), dtr till dekorationsmålaren Anton Wilhelm G o Josefina Wilhelmina Lindström.

Biografi

F genomgick läsåren 1894–98 folkskollärarseminariet i Lund, som stod under rektor Peter Wingrens fasta och stränga ledning. Efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjorde F som e o folkskollärare i Hälsingborg och Malmö. På sistnämnda ort fick han inte fortsatt förordnande, enligt egen uppgift därför att stadens skolchef, den strängt konservative folkskoleinspektören Stenkula, misstänkte honom för radikala åsikter och betraktade honom som »farlig». Motgången föranledde F att för några år överge lärarbanan och ägna sig dels åt journalistisk verksamhet i dagspressen, dels åt studier, först för mogenhetsexamen, därefter vid Lunds universitet läsåret 1902–03, där han bl a studerade filosofi, pedagogik och språkvetenskap.

Under studietiden hade F kommit att intressera sig för frågan om skyddsuppfostran av vanartade barn. Efter ett års tjänst som e o folkskollärare, i Västervik var han i nio år verksam som lärare och föreståndare vid skyddsuppfostringsanstalter. Rik på erfarenhet om de stora svårigheterna på detta område och »ganska desillusionerad» övergick han 1913 till ordinarie folkskollärartjänst i Sthlm. Sina språkvetenskapliga studier hade han under tiden fortsatt, och vid Sthlms högskola studerade han sedan nationalekonomi och socialpolitik.

Vid sidan av sin lärartjänst var F verksam inom den fackliga pressen och gjorde där en betydande insats. I samband med bildandet 1920 av Sveriges folkskollärarförbund tog han initiativet till startandet s å av det nya förbundets organ Folkskollärarnas tidning, vars redaktör han därefter var tom 1945. Förbundet, som var de manliga folkskollärarnas organisation, hade tillkommit i opposition mot Sveriges allmänna folkskollärarförening och ville föra en hårdare och mera målmedveten kårpolitik. Särskilt riktade sig oppositionen mot den lönepolitiska eftersläpningen och krävde folkskollärarnas fulla lönelikställighet med jämförbara befattningshavare i statstjänst. Trots att folkskolan vid denna tid kunde sägas segla i medvind i vissa avseenden, hade kåren förblivit en av de minst gynnade och minst uppskattade samhällsgrupperna. »En i vida kretsar kvardröjande ringaktning för folkskolan som samhällsinstitution och ett inom ledande skikt djupt liggande förakt för folkskollärarens bildning» anför F som väsentliga orsaker till denna samhällets inställning. Det nya förbundets opposition riktade sig också mot folkskollärarföreningens organ Svensk lärartidning, som ansågs undertrycka alla meningsyttringar, riktade mot föreningens politik. Den nya tidningen ville bli ett för medlemmarnas inlägg öppet organ för tillvaratagande av folkskollärarnas rättsliga och ekonomiska intressen men också för främjande av deras pedagogiska uppgifter och strävanden. Den borde, menade F, arbeta för »modern kulturell utveckling i allmänhet under bekämpande av trångsynt obskurantism och ortodox sekterism i varje form». Den ville även bekämpa fördomen, att arbetet i folkskolan var i det närmaste »socialt vanärande» och att folkskollärarna representerade den »kulturella avart, som benämnes halvbildning».

Folkskollärarnas tidning kom i hög grad att bära F:s prägel. Med stor formell talang, kunnighet och patos gav han i de redaktionella artiklarna, som han mestadels ensam hade att svara för, personligt färgade uttryck åt oppositionens idéer och krav. Till hans publicistiska utrustning hörde en skarp och slagfärdig penna, som han förde med ridderlighet och bistert glad kampanda. Med rätta har det kunnat sägas, att han och hans medarbetare, förde fram tidningen till en bemärkt och inflytelserik ställning inom folkskolans värld.

F hyste livligt intresse för lärarutbildningens höjande. Han var 1937–38 sekreterare i folkskollärarkårens seminariekommitté, som hade i uppdrag att till statsmyndigheterna framföra kårens synpunkter och önskemål vid den då aktuella omorganisationen av folkskoleseminarierna. Vad som mest av allt tycktes ligga F om hjärtat var emellertid skriftspråkets modernisering och förenkling. Sannolikt under starka intryck av Fredrik Wulff och andra språkvetenskapsmän med samma inriktning verkade F oavlåtligt för en radikal stavningsreform, som skulle fullfölja Fridtjuv Bergs linje. I tidningen tilllämpade han åtskilliga moderna stavningsprinciper, som väckte mycket motstånd och stundom på goda grunder var ägnade att inge starka betänkligheter men som efterhand på vissa punkter vunnit efterföljd. I en av folkskolans lärarorganisationer tillsatt delegation, folkskollärarkårens skriftspråkskommitté, med uppdrag att föreslå åtgärder för en rättskrivningsreform, var han den drivande kraften, bl a som kommitténs sekreterare från 1932. Den av kommittén verkställda utredningen överlämnades 1943 till regeringen med hemställan om åtgärder. Från en nyare generation av språkvetenskapsmän kunde emellertid inte samma stöd för dessa strävanden påräknas, arbetet för en stavningsreform vann inte samma resonans som tidigare, och den nästan fanatiska iver, med vilken F alltfort drev saken, kan nog sägas ha medfört en viss isolering. – F, som personligen synes ha varit tillbakadragen och anspråkslös, framstår i sin principfasta och oegennyttiga gärning som en märkesman i den moderna folkskolans historia.

Författare

Einar Sprinchorn



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sverges folkskollärarförbund. Vad det är och vad det vill. Trelleborg 1935. 24 s. [Anon.] – Skandinavisk skrivning? (Pedagogiskt forum, 3, 1937, Göteborg, s. 10–16). – Bör stavningen moderniseras? Sthlm 1943. 157 s. (Tills. m. C. Hassler-Göransson & R. Wagnsson.) – Nusvenska i skriftspråk (Skola och samhälle, 33, 1952, Sthlm, s. 1–11). – Art. i nedan nämnda publikationer.

Redigerat o. utgivit: Folkskolans årsbok, 1–30, 1921–50, Sthlm (tr. Trelleborg) 1921–49. (Tills. m. [1–3:] H. Lind, [4–30:] L. Wallerius.) – Folkskollärarnas tidning, 1–26. Sthlm (tr. Trelleborg) 1920–45.

Källor och litteratur

Källor o litt: Handl rör Sthlms stads folkskolor (hos Sthlms skoldirektion o SSA). – G Lindeberg, Folkskolesem i Lund 1839–1939 (1938); Sv folkskolans hist, 5 (1950).
Personliga meddel fr familjen o några med F:s verksamhet förtrogna skolman.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Forsell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14347, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Sprinchorn), hämtad 2019-10-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14347
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Forsell, urn:sbl:14347, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Sprinchorn), hämtad 2019-10-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se