Johannes Franck (Franckenius)

Född:1590-01-25 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1661-10-16 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Naturforskare


Band 16 (1964-1966), sida 412.

Meriter

Franck (Franckenius), Johannes, f 25 jan 1590 i Sthlm, f 16 okt 1661 i Uppsala. Föräldrar: köpmannen Matthias F o Anna Rostorp. Inskr vid Rostocks iiniv nov 1613, vid Helmstedts univ 8 aug 1619 o vid Witten-bergs univ 18 dec s å, mag där 9 april 1622, eo prof i medicin vid Uppsala univ 1624, ord prof i medicin (anatomi o botanik) där 15 jan 1628—30 mars 1661, univ:s rektor vt 1631, vt 1637 o vt 1643.

G 1626 m Anna, d omkr 1650, förut g m rektorn vid Uppsala skola Lars Wallerius.

Biografi

F, som omväxlande skrev sig Franck och Franckenius, växte upp på Norrmalm i Sthlm i en åtminstone tidvis välbärgad köpmansfamilj med intima tyska förbindelser; modern kom från Mecklenburg, också fadern som 1588 avlade borgared i Sthlm var troligen tysk (jfr Drakenstierna, bd 11, s 433 f). F uppges ha gått flera år i skola i Sthlm. Några år efter sekelskiftet har föräldrarna flyttat till Kopparberget, där fadern verkade som kopparköpare, och F torde ha följt med; han betygade senare i livet sin tacksamhetsskuld till fogdar och andra vid gruvan och skrev sig gärna »Cuprimontanus». Tidigt reste han emellertid ut för att i Tyskland fortsätta sina studier. I Rostock lär han ha fullbordat sin skolgång, omhändertagen av anförvanter. Säkert är, att han hösten 1613 vid tjugotre års ålder inskrevs vid Rostocks universitet; dessförinnan torde han någon tid ha studerat medicin i Sthlm för den tyskbördige hovläkaren Caspar Fidlerus. F har därefter vid olika tyska universitet fortsatt sina lärda studier, med avbrott för enstaka besök i hemlandet; kring 1617 erhöll han ett understöd av hertig Johan för att i Italien fullkomna sig i medicinen, men resan avbröts med hertigens död. Efter att en kort tid ha vistats vid universitetet i Hehnstedt inskrevs F i dec 1619 vid Wittenbergs universitet; enligt obestyrkta uppgifter skall han dessutom vid skilda tidpunkter ha besökt akademierna i Königsberg, Greifswald och Leipzig. Sedan F våren 1622 i Wittenberg förvärvat sin magistergrad, återvände han för alltid hem; ett år senare (april 1623) presiderade han i Uppsala för sin första disputation. Hans ovanligt grundliga studier utomlands gjorde det angeläget att fast knyta honom till Uppsala universitet. Visserligen hade F aldrig graduerat inom medicinska fakulteten, men läkarkonsten hade varit huvudföremålet för hans utbildning. Redan 1620 hade han nämnts som tjänlig kandidat för en medicinsk professur och när 1624 en ny eo lärostol i medicinska institutionerna inrättades i Uppsala, erhöll F den. Nyåret 1628, då han blev ordinarie professor, ändrades ämnesområdet till att omfatta anatomi och botanik.

Under mer än en mansålder verkade F som medicine professor i Uppsala. Han var åtminstone under sin krafts dagar en nitisk lärare. Det var emellertid kärvt för medicinen här hemma, och F måste tidvis slita hårt; på 1640-talet var han länge ensam i medicinska fakulteten. Lärjungarna var dock aldrig många, de blev allt färre med åren, och F klagade i konsistoriet över sin otacksamma lott; mot slutet av sitt liv tycks han ibland helt ha saknat åhörare. Också om F inte sällan föreläste i allmän medicin och patologi, ägnades hans undervisning alltid främst åt den botaniska farmakologien; han föreläste över örternas namn och medicinska dygder och över Valerius Cordus' berömda farmakopé; någon gång behandlade han läkemedlens kemiska beredning. Om F enligt sin skyldighet förrättat även anatomiska dissektioner är ovisst. Gång på gång påmindes han om konstitutionernas föreskrift att en dissektion årligen skulle hållas, särskilt låg universitetskanslern Skytte efter honom; det var t o m tal om att skaffa tjänlig lokal till anatomisk teater (1640). Men F klagade över de »försmädelser» från gemena hopen som åtföljde skärandet i mänskliga kadaver och krävde kungligt skyddsbrev; dessutom hade han svårt att få lik. Av antydningar i hans skrifter tycks dock framgå, att han hade anatomisk förstahandskännedom. Aktuell redan under F:s tid var också frågan om en till universitetet knuten botanisk trädgård; han drev själv saken på 1640-talet i konsistoriet ehuru utan framgång. Medel fattades, och först hans efterföljare Olof Rud-beck skulle förverkliga projektet. Det var naturligt, att F med sin farmakologiska inriktning ömmade särskilt för apoteksväsendet. Han utarbetade 1637 en nu förkommen apoteksstadga i tjugoen artiklar. Hans nit ledde dock till besvärliga konflikter med akademiapotekaren, den bekante Simon Wolimhaus, vilken inte ville finna sig i F:s förmynderskap och dennes kritik av hans läkemedel.

F var en ganska flitig författare och presiderade för många akademiska avhandlingar av växlande värde. Den viktigaste delen av hans produktion faller inom den botaniska farmakologien — i detta sammanhang har F fått den kanske alltför ståtliga hederstiteln »den svenska botanikens fader» (Linné kallade honom »primus e suecis botanicis cla-rus» och döpte ett växtsläkte till Frankenia). Hans första botaniska arbete var den redan under studieåren i Rostock utgivna »Signatur» (1618). Det är en örtabok, som bygger på signaturlärans principer. Inspirerad av författare som hörde hemma i den naturliga magiens tankevärld — främst della Porta och Paracelsus — redogör F för alla de örter som genom vissa yttre kännetecken eller »signaturer» antogs indicera vilka sjukdomar de botade. Ett visst intresse genom sitt ämne har F:s dissertation om tobaken, »De praeclaris herbae Nicotianae ... virtutibus» (1633), där det nymodiga njutningsmedlets medicinska dygder prisades. De mest uppmärksammade av F:s botaniska arbeten hör nära samman med hans akademiska undervisning. Han utgav 1638 sin bekanta »Speculum botanicum» (senare i utökat skick kallad »Speculum botanicum renovatum», 1659). Texten, tidigare använd vid föreläsningar, består blott av en naken »nomenclatura» eller alfabetisk lista över växters namn på latin och svenska. Boken äger värde genom sin rika skatt av gamla inhemska växtnamn, men när den betecknas som vår äldsta svenska flora, är detta oriktigt. Den förtecknar även odlade och officinella arter och bör närmast betraktas som ett register över medicinalväxter. F:s »Speculum» kompletteras av hans »Botanologia» (utg först 1877), där han utförligt behandlar läkedomskrafterna hos träd, buskar och örter. Denna skrift, vilken omfattar över 500 arter, bygger på den rika utländska örtabokslitteraturen, Matthiolus, Lonicerus och andra; blott inledningen ägnas botaniken i trängre mening. Som botanist var F dock inte bara boklärd, han uppges ha ägt vackra samlingar både av herbarier och egenhändigt ritade örter. Av farmakologiskt innehåll är dessutom de bevarade föreläsningar i medicinsk kemi, »Ghymiatrica dictata», som F höll på 1640-talet. De äger intresse som de äldsta kända föreläsningarna i kemi i vårt land. F behandlar de olika kemiska processerna och redogör för den kemiska preparationen av läkemedel, främst ur mineraliska ämnen som antimon, svavel, vitriol osv. Han framstår här som övertygad anhängare av den »spagyriska» medicin som omhuldades av Paracelsus och dennes lärjungar; i denna litteratur var F mycket beläst.

F:s akademiska disputationer behandlar en mängd skilda områden. Några ägnas den allmänna naturläran, särskilt astronomien, där han i stort sett var konservativ, också om han kände Gopernicus och åberopade honom. Som god skolastiker och galenist framstår F i sina medicinska avhandlingar. Han skrev i traditionell anda om febrar och skörbjugg och hävdade med Galenus, att läkemedlet måste vara av en sjukdomen motsatt natur. Åt sitt andra läroområde, anatomien, ägnade F flera disputationer, vilka visar honom som väl bevandrad i den moderna anatomiska vetenskapen alltifrån Vesalius; avhandlingen »De oculo» (1651), för vilken den unge Hoffvenius responderade, är det första svenska arbetet om ögats byggnad. F skrev också en nu förlorad kommentar till Caspar Bartholins anatomiska lärobok. En särställning intar disputationen »De inno-centi occisorum corporum sanguine» (1624), där F i teologisk anda tolkar den gamla tron, att en mördad människas kropp blöder i mördarens närvaro.

F:s kemiska intresse förenades med en varm kärlek till alkemien. Han är en av de viktiga författarna i vår magra alkemistiska litteratur; det fanns hos honom, trots en i väsentliga avseenden konservativ grundåskådning, en dragning till mystik och fantasteri som närts av den paracelsiska traditionen. Den torde gå tillbaka till tidiga år — guld-makaren Matthias Drakenstierna (bd 11) var hans bror. F behandlade i två disputationer alkemiens grundläggande problem. Den ena (1629) försvarar transmutationen med principiella skäl, den andra är ägnad hemligheternas hemlighet, de vises sten; i ett bihang svävar F ut i kiliastiska drömmar om en ny epok för mänskligheten, som skall bryta in 1658. F utgav vidare en esoterisk fabel om de vises sten, »Colloquium philosophicum cum diis montanis» (1651), men den är blott en översättning av ett tyskt original. Han hade planer på att utge ytterligare skrifter i guldmakarkonsten, både egna och andras, och författade en nu förkommen traktat om makrokosmen och mik-rokosmen, ett äkta paracelsiskt tema.

F framstår sålunda som en av de främsta företrädarna i vårt land för tidevarvets mystiska strömningar inom naturfilosofien. Men med den andra sidan av sin gärning, som botanist och anatom, förebådar han den kommande utvecklingen; han var också Rud-becks och Hoffvenius' lärare. Personligen var F enligt samtida vittnesbörd en allvarlig och gammaldags man men behaglig i samtal; han beskrives i en senare källa som lång, torr och bister, gick alltid klädd i stövlar och sporrar med värja vid sidan, och sådan blev han på egen begäran svept. Hans sista år fördystrades av sjukdom och personliga sorger; efter 1657 tycks han inte längre ha undervisat.

Författare

Sten Lindroth



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

F:s föreläsningar, väsentl upptecknade av J Hoffvenius, omfattar »Botanologia», »Isa-goge in Dispensatorium Valerii Cordi», »Ghy-miatrica dictata», praktisk medicin m m, i D 201. En version av »Botanologia» även i D 50 a, UUB. Brev från F till Axel Oxenstierna, RA, o till Kristina i Biographica,

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Akad. avh. se Liden, 1, s. 195—197. Dessutom: Signatur. Dass ist, griindtliche vnd warhafftige beschreibung der von Gott und der Natur gebildeten vnnd ge-zeichneten gewächsen . . . Rostock 1618. 4:o. (5), 35 bl. [Ny uppl] 1619. — In gloriam immortalem . . . Gustavi Adolphi . . . cum . . . Maria Eleonora . . . adeoque tota regia familia, apud Cupri-montanos, sub felicis-simum novi anni 1624 auspicium celebran-tis: hane melodiam . . . Cupri bergii modulatus sum. Upsaliae 1625. 4:o. [Titelsida + 2 s. sångtext.] — Speculum botanicum. Upsalias 1638. (47) s. Speculum botanicum renova-tum. Upsali» 1659. 4:o. (40) s. — Collo-quium philosophicum cum diis montanis. Thet är: ett lustigt och liuflighit samtaal emillan the förnembsta och edelste berggudar och een högförfaren philosopho Zamolxides benämbd: Om then edle och dyrbare klenodien Lapide philosophorum ... [Uppsala 1651.] (62) s., 1 portr. [Bearb. övers.] — Botanolo-gia de plantis in genere earumque partibus et differentiis [omkr. 1641] (Ioannis Franckenii Botanologia nunc primum ed. . . . a R. F. Fristedt; VS, Nova acta, Vol. extra ordinem, [9,] Upsalia: 1877, s. 15—134). — De prae-claris herbae Nicotianae sive Tabaci virtutibus. Den första i Sverige tryckta tobaksskriften (1633) i faksimil utg. av E. Lund. Sthlm 1931. (18) s. (Bibliotheca nicotiana, 2.)

Källor och litteratur

Källor o litt: G Annerstedts excerpter till UU:s hist, U 40: 62, UUB. — J G Acrel, Tal, om läkarevetenskapens grundläggn o til-växt ... i Upsala (1796); C Annerstedt, UU:s hist, 1 (1877), 2:2 (1909); F Berg, Bidr till oftalmologiens äldre hist i Sverige (1958); Israel Bringius' begravningsintima-tion 1661 (omtr i A A von Stiernman, Biblio-theca suiogothica, 1731); T Delphin, Akade-mie apoteket Kronan i Upsala 1628—1928 (1942); R E Fries, A short history of botany in Sweden (1950); Th M Fries, Naturalhisto-rien i Sverige intill medlet av 1600-talet (UUÅ 1894); Fristedts inledn till F:s Botanologia (1877); [G E Klemming,] Ur en antecknares samlingar (1880—82); B Lager, Sthlms befolkn på Johan III:s tid (1962); S Lindroth, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (1943); H Sandblad, Det coper- nikanska världssystemet i Sverige, 1 (Lych-nos 1943).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johannes Franck (Franckenius), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14418, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Lindroth), hämtad 2019-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14418
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johannes Franck (Franckenius), urn:sbl:14418, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Lindroth), hämtad 2019-04-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se