D Otto Francke

Född:1825-09-26 – Kristine församling, Västra Götalands län
Död:1892-01-02 – Fässbergs församling, Västra Götalands län

Industriidkare


Band 16 (1964-1966), sida 418.

Meriter

2 Francke, David Otto (i födelseboken David, i husförhörsl David Otto), bror till F 1, f 26 sept 1825 i Gbg (Kristine), d 2 jan 1892 i Fässberg (nu Mölndal). Elev vid Gbgs handelsinst 18 juli 1839—15 sept 1841, handelsbetjänt i Gbg 1841—48, fick burskap som grosshandl där 1 sept 1848, innehade, jämte sin blivande svåger Hans Henrik Beckman, firma Francke, Beckman & Co i Gbg 17 jan 1849—14 jan 1850, disponent för Rosendahls Fabrikers ab i Mölndal 1856—79 o för Korndals Fabrikers ab där 1880—91, led av styr för Brand- o Livförsäkringsab Svea 3 juli 1866—9 april 1879, ordf i styr för ab Gbgs Handelskompani 1871—79, led av in-terimsstyr för Bergslagernas Jernvägsab 3 nov 1871—1879, ordf i styr för St Kopparbergs Bergslag 1873—74, styrtled där 1876 —78, ordf i styr för Önans ab, Trollhättan, från 1886. Revisor för Gbgs fattigförsörjning m fl inrättningar 1860 o för Gbgs nya tull o packhuskommitté 1863, led av fabriksfullm

1 Gbg 1861—71, av Gbgs stadsfullm 1863— 79, av kommittén för Gbgs hamnbana 1866 o av ett stort antal beredningar i Gbg 1863— 78, ordf i Fässbergs kommunalstämma o kommunalnämnd 18 dec 1862—15 dec 1863, v ordf där 3 juli 1883—juni 1891, led av kommittén för Fässbergs o Mölndals skiljande i fattigvårdshänseende 26 april 1857, av Fässbergs skolhusbyggnadskommitté 20 maj 1861, av Fässbergs kyrko- o skolråd 1863—82 (v ordf 1869—2 febr 1875), efter dettas uppdelning enbart av skolrådet 1883—92, av Fässbergs kyrkobyggnadskommitté 21 okt 1884—1887 o av styr för Fässbergs sockenbibi, ordf i styr för Fässbergs viktualiefören. — RNO 1861.

G 26 nov 1849 i Gbg (Kristine) m sin kusin Johanna Karolina Amanda Alfson, f 14 jan 1831 där (ibid), d 20 febr 1901 på Serafimerlasarettet i Sthlm (enl dödb för Gbgs domk:förs), dtr till grosshandl Per A o Johanna Mathilda Bogren.

Biografi

Den 30 sept 1848 (ej 1847) köpte Otto F Rosendahls spinneri och färgeri i Mölndal. Detta härjades kort därpå av eld, och F lät då på färgeriets plats uppföra ett sockerraffinaderi, som började sin verksamhet 1849 och utbyggdes så att dess produktion snart i Sverige endast överträffades av D Carnegie & Co:s sockerbruk. År 1854 lät han uppföra ett nytt bomullsspinneri, som togs i bruk 1856 och då förenades med ett väveri. S å övertogs sockerraffinaderiet och bomullsfabriken av Rosendahls Fabrikers ab (bolagsordning fastställd av K M:t 27 juni 1856 och 13 mars 1857) med F som disponent. Kort därpå inköptes det närbelägna Korndals pappersbruk, varigenom tre stora Mölndalsindustrier förenades i en koncern med F och hans bror Edward (F 1) bland de sex delägarna. År 1857 köpte bolaget ön Önan i Trollhättefallen, där F s å grundade den första mekaniska trämassefabriken i Skandinavien, avsedd att framställa slipmassa för Komdals pappersbruk. Senare inköpte han i Mölndal för bolagets räkning 1861 Mariedahls bomullsspinneri och 1870 Götafors pappersbruk. Viktigast bland dessa industrier var Korndals pappersbruk, som redan 1855 haft den största tillverkningen i Sverige och 1870 producerade nästan hälften av landets papper samt hade betydande export.

F blev tidigt en av Gbgs främsta affärsmän. Under den stora internationella handelskrisen 1857 var han en av de sexton personer, som bildade Gbgs växelbolag. Gbgs Handels- o Sjöfarts-Tidning framhöll i en artikel hans insatser i detta sammanhang. Vid Gbgs stadsfullmäktiges tillkomst 1863 blev han ledamot, och han var länge synnerligen verksam i kommunalpolitiken; det var t ex han som tog initiativet till Viktor Rydbergs inval i riksdagen 1870. I dec 1871 bildade F tillsammans med andra ledande gbgska finansmän ab Gbgs Handelskompani, vilket skulle ha till ändamål att driva bankiraffärer både i Sverige och i utlandet och främst kom att ägna sig åt järnvägsfinansiering. I styrelsen för detta blev F ordförande. Han associerade sig nu med tf bergmästaren G A Lundhqvist, som genom gifte kommit i besittning av en mängd andelar (»fjärdeparter») i Stora Kopparbergs Bergslag men behövde stöd för att där vinna gehör för sina ganska vittsvävande planer. F:s insats av handelskompaniets kapital medförde, att de vid bergslagsstämman i juni 1873 för egen räkning eller genom fullmakt kunde rösta för sammanlagt 289 (varav F för 178) andelar, dvs en fjärdedel av dem som var representerade vid stämman, och fick stöd av stämmans majoritet, så att styrelsens sammansättning ändrades och F blev dess ordförande. Efter ett år, till stor del fyllt av tvister med styrelsekollegerna, lämnade F 1874 styrelsen. Åren 1876—78 var han ånyo ledamot av denna men kan ej i protokollen beläggas ha gjort någon insats av större betydelse.

Vid mitten av 1870-talet avmattades den högkonjunktur, som uppstått efter fransk-tyska krigets slut, och det visade sig nu, att de av F ledda företagens ställning var vacklande. Handelskompaniet sökte han rädda genom att via en bulvan i Geneve, Köckert-Haltenhoff & Co, utlotta dess obligationer i Bergslagernas Jernvägsab, som ännu ej hunnit giva tillräcklig utdelning, en spekulation, som misslyckades och blev ödesdiger såväl för handelskompaniet som för F:s eget anseende. Rosendahlsfabrikerna sökte han rädda genom nya lån, bl a hos handelskompaniets filial i London, The Gothenburg Com-mercial Company, där hans bror Axel F var en av direktörerna. Dessa lån fick betydligt större omfattning än handelskompaniets övriga styrelseledamöter hade vetskap om, och 1879 försattes såväl handelskompaniet med filial som Rosendahlsyerken i konkurs. Den senare konkursen blev särskilt uppseendeväckande genom att två av styrelseledamöterna sköt sig, dels F:s broder Edwards f d kompanjon Josua Braune, dels kontorschefen Edvard Uddenberg, som förskingrat stora belopp för Rosendahls ab.

Även F personligen måste begära sig i konkurs och lämna sin position i Gbgs stadsfullmäktige m m. Inom kort åtalades han för att ha undandragit konkursmassan stora belopp i värdehandlingar genom gåva till sin hustru för uppfostran av hans avlidna illegitima dotter fru Davida Ridderstedts barn. Med stöd av borgen från sin bror Edward lyckades emellertid F åstadkomma en ackordsuppgörelse med sina borgenärer, varigenom han blev befriad från konkursbelastningen och åtalet nedlades. Rosendahlsverken övertogs av ett nybildat bolag, Korndals Fabrikers ab (bolagsordn fastst 31 dec 1879, 31 aug 1883 och 7 okt 1887) med F som disponent. Sockerproduktionen nedlades, men textil- och papperstillverkningen fortsatte.

Efter mitten av 1880-talet synes också det nya bolaget trots nya tekniska metoder (se bd 13, s 154, och ovan, s 212 f) ha börjat gå bakåt. En ny lågkonjunktur hade börjat, produktionsapparaten var försliten och förnyades ej, och F saknade dugliga tekniska ledare, sedan G W Flodquist (se ovan s 212 f) lämnat honom 1883. Önans slipmassefabrik såldes 1886 till Önans ab, i vars styrelse F dock blev ordförande. Skuldbelastningen blev snart besvärande för Korndals ab, och vid F:s plötsliga död i början av 1892 — kort efter det att han överlåtit disponentbefattningen till sin ovannämnda dotters svärson David Helin — måste såväl detta som hans eget bo försättas i konkurs. Marcus Wallenberg i Sthlms enskilda bank, som hade stora fordringar, åtog sig avvecklingen av konkursen, inropade fabrikerna vid deras försäljning 1893 samt bildade ab Papyrus för papperstillverkningen och Götafors ab för textilproduktionen (det senares fabriker numera ägda av Sveriges Förenade Trikåfabriker i Borås).

F har karakteriserats som »ett typiskt exempel på företagare, som sköta sig utmärkt i en högkonjunktur men stå alldeles handfallna i en lågkonjunktur, som de aldrig förutsett» (Brisman 1924). Energisk och optimistisk under högkonjunkturen men utan förmåga att hejda sig under lågkonjunkturen, måste F till sist tillgripa de mest omöjliga och hänsynslösa utvägar, som bjärt kontrasterade mot devisen »Rättrådig. Försiktig» under det vapen som prydde hans brevpapper. Då handelskompaniets obligationsspekulation blev känd, ifrågasatte S A Hedlund i Gbgs Handels- o Sjöfarts-Tidning, om en man som F, som enligt Hedlund saknade medvetande om vad som var rätt eller orätt, borde kunna omväljas i Gbgs stadsfullmäktige. Katastrofen 1879 förorsakade nya kritiska artiklar av Hedlund. S å publicerade redaktören för Gbg-tidningen Förposten, August Gederquist, under signaturen Curre nyckelromanen »Mölndalsflickan», vari F skildrades som en glupsk och omättlig erotoman, ständigt på jakt efter nya offer bland sina arbetares värnlösa döttrar; F:s hustru var sjuklig och fick aldrig några barn. Då F 1882 (ej 1881) i eget namn — tydligen för att åt sina företag säkra resultatet av genom dem finansierade experiment — tog ut patent på en uppfinning av den ovannämnde C W Flodquist, ledde det till process. Man beskyllde också F för att alltför hårt driva på sina lågt avlönade arbetare, och kort efter hans död anmälde en yrkesinspektör till länsstyrelsen, att åtskilligt ur säkerhetssynpunkt fanns att anmärka mot F:s maskiner och fabrikslokaler, där flera olyckor inträffat.

I Mölndal blev F tidigt en av de mest dominerande gestalterna (»mölndalskungen»). Som disponentbostad och kontor för ab Papyrus har bevarats hans 1870 uppförda bostad, Villa Korndal, en praktfull villa med dyrbar inredning och ståtlig park. Här förde han ett högt liv med ståtliga middagar för sina affärsvänner. Kommunalt var F mycket verksam även i Mölndal, särskilt i skolfrågor; han tycks ha insett värdet av att hans arbetare ej var alltför okunniga. Götiska förbundets skola i Mölndal understöddes ekonomiskt av honom både genom årliga bidrag och genom instiftande 1872 av en stipendiefond. En av F donerad boksamling blev grundplåten till Fässbergs sockenbibliotek, föregångaren till Mölndals stadsbibliotek. Han bildade också Mölndals viktualieförening, ett slags kooperativ affärsrörelse, vars vinst finansierade byggandet av Mölndals sjukhus 1870. Ett av F anlagt gasverk försåg ej blott hans industrier och arbetarebostäder utan även en stor del av det övriga samhället med ljus. Särskilt kyrkostämmoprotokollen vittnar emellertid om hans stridbarhet. Flera gånger överklagade F ända upp till K M:t kyrkostämmobeslut om debiteringsgrunderna, då hans bolag skulle deltaga i socknens utgifter. Särskilt svårt tycks han ha haft att komma överens med prästerna i församlingen, vilka kritiserade hans leverne. Den siste under F:s tid, prosten H W Lindeberg måste finna sig i att F som ledamot av kyrkobyggnadskommittén genomdrev sin vilja om bekvämare bänkar i den stora nya kyrkan. F uppges tom bakom hans rygg i predikstolen ha kontrollerat, att vissa kungörelser rätt upplästes.

Redan i livstiden var F en legendarisk person. Arbetarna, bland vilka han åtnjöt en viss popularitet på grund av sina penningutlåningar, talade om hur han utbytte den svarta kalotten på sin kala hjässa mot en röd, då han var på dåligt humör, och initialerna »D O F» över porten till en av F:s fabriker uttyddes skämtsamt som »Den Oförskämde Fan». Efter hans hastiga bortgång spreds rykten av olika slag, både om att hans död ej skulle ha varit naturlig och om att hans kremerade lik blott varit en vaxbild, medan han själv rymt utrikes.

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från F finns i Sthlms ensk bank (ett större antal till A O Wallenberg under 1870-talet), UUB (till P A Bergström), GUB (till P Wieselgren), GLA (till A Wijkander) o Mölndals kyrkoarkiv O I a 1.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Eckl:dep:s konseljakter 10 sept 1877, nr 24, 1 febr 1884, nr 12, 29 april 1886, nr 17, RA; Wernerska klippsaml, SSA; Dossiererna »Aktiebolaget Papyrus (Mölndal)», »D O Francke», »Rosendahls fabriker», »Korndal» o »Betr anställda, statistik m m», Tekn mus, Sthlm; Gbgs stads arkiv D I b: 1 (Förteckn:r över anmäln:r rör handelsbolag o firmor 1834—80), Gbgs rådhusrätts konkursakter 1879: 20, 23, 32, 54, Askims hds lagfartsprot 1848, Fässbergs kyrkoarkiv K I: 12, K III: 1, GLA; F:s sterbhus' samt Korndals ab:s konkursakter 1892, Askims o Mölndals domsaga, Gbg; Mölndals kyrkoarkiv K II a: 1—3, K III a: 1, O I a: 1, past:ämb, Mölndal; Fässbergs kommunalstämmoprot 1863—74 o 1883—86 samt kommunalnämnds-prot 1863—68, 1883—87 o 1888—92, Mölndals stadshus; stämmoprot, St Kopparbergs Bergslags ab. — Gbg stads borgarelängd 1621 —1864 (1926), s 194; Saml af anmäln till handelsregm 1888 (1888—89), 1889 (1890), 1891 (1892). — A Ahlström, Matr öfver Gbgs handelsinst:s elever, 1 (1918); T Althin, Papyrus 1895—1945 (1945), s 64 ff, 82 ff, 92 ff, 222; A Attman, D Garnegie & Co 1803—1953 (1953), s 140 f, 144, 161, 186 ff, 231, 233; dens o M Fahl, Gbgs stads-fullm 1863—1962, 1—2 (1963); K Belfrage, Mölndals sjukstugas 25-årsjubileum (Arsber från Mölndals sjukstuga för år 1910, s 21 ff); Bergslagernas jernvägsab 1872—99 (1900), s 27, 40, 43 f, 55 ff; [W A Bergstrand,] Sista krisen. Interiörer o exteriörer, berättade af Ivar Blå (1880), s 62—90; G Bodman, Fabriker o industrier i det gamla Gbg (1925), s 234; S Brisman, Ab Gbgs bank 1848—1923 (1923), s 100, 108; dens, Sveriges affärsbanker (1924), s 194 f, 208; Brand- o lifförsäkringsab Svea. Minnesskrift 1866—1916 (1917), s 39, 42, 45, 126; S Eyton, Då Fässbergs gamla kyrka revs (Faes-biaergha, 3, 1934), s 5; dens, Sodoms torn (ibid, 4, 1935); dens, Om släkten Hasselgren (ibid, 9, 1937), s 20; dens, Om nykterhetsrörelsen i Mölndal (ibid, 10, 1938), s 12 ff; [dens,] Jag minns (ibid, 11, 1938); C J Gardell, Götiska Förtes Skola i Mölndal 1824— 1924 (1924), s 46, 49, 55, 58, 70; O Gass-lander, Bank o industriellt genombrott, 1—2 (1956—59); Götiska förb:s ledamöter 1815 —1928 (1929), s 74; G Hallendorff, Sv handelsbanken 1871—1921 (1921), s 66 ff; H Hedlund, S A Hedlund, 1—2 (1929—30); G Indebetou, Sv aktiebrev före år 1880 (1925), s 30 f; E Inghammar, Mölndals kyrka 50 år (Faesbiaergha, 9, 1937); [G F Lindahl,] Sv millionärer. Minnen o anteckn :r af Lazarus, 1 (1897); E Lindorm, Oscar II o hans tid (1934), s 94; J Lundskog, Fässbergs sn o Mölndals kvarnby (1921), s 142, 148 f; B Lundstedt, Sveriges periodiska litt, 3 (1902), s 87; O A Mattsson, Ur Olof A Mattssons Anteckningsbok (Faesbiaergha, 5, 1935); J Mjöberg, Minnen från Rävekärr o Mölndal 1886—89 (ibid, 3, 1934), s 22; A Möndell, Från det gamla Mölndal (1935), s 37 ff, 42 ff, 139 f, 142 ff, 155 ff, 222; G Spaak, Der Durchbruch des Mitscherlich-Sul-fitzellstoff-Verfahrens in Schweden (Wochen-blatt fur Papierfabrikation, 1961), s 970 ff; Sv industriens män, 1 (1875); E Söderlund, Skandinav banken 1864—1914 (1964), s 129 ff; The royal bachelor's elub 1769—1944 (1947); E Trettondal, Bygden som blev Mölndal (1959); Vad gamla brev kunna berätta (Fa=sbia=rgha, 11, 1938), s 18; K Warburg, Viktor Rydberg, 2 (1900), s 95.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
D Otto Francke, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14422, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14422
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
D Otto Francke, urn:sbl:14422, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se