Germund Cederhielm

Född:1635 – Sala stadsförsamling, Västmanlands län
Död:tidigast 1722

Landshövding, Domare


Band 08 (1929), sida 2.

Meriter

1. Germund Cederhielm, friherre till Möckelsnäs, före adlandet Palm, f. 1635 i Sala, dödsår ovisst (det vanligen uppgivna dödsåret, 1719, torde vara oriktigt; ännu i brev från sonen Josias till dennes broder Germund av 12 apr. 1722 förutsattes fadern vara i livet). Föräldrar: borgmästaren i Sala Johan Olofsson och Elisabet Palma. Student i Uppsala. Auskultant i Svea hovrätt 1653; fiskal och rådman vid Salberget; fältkommissarie i Skåne 1658 och 1659; mönsterskrivare vid Västmanlands regemente 1661; regementssekreterare därstädes 1662; auditör vid livgardet; v. lagman i Södermanland; justitieborgmästare i Halmstad 29 juli 1665; landssekreterare i Halland 21 dec. 1668; häradshövding i Allbo härad i Småland 16 juli 1670; medlem av kommission för rannsakning angående byggningshjälp m. m. i Kalmar 15 maj 1673;. erhöll expektans på de häradsrätter, som assessor Olof Bärling innehade, eller Torstuna, Simtuna, Åsunda och Ulleråker i Uppland 13 maj 1674; assessor i Göta hovrätt 8 apr. 1675; tillika häradshövding i nyssnämnda häradsrätter 23 jan. 1679; förordnad att utöva inspektion över aktioner rörande militiehemman inom Göta hovrätts jurisdiktion 24 jan. 1682; medlem av kommissorialrätt angående utskrivningen i Älvsborgs län 21 mars 1683; förordnad att hålla rannsakning i Kristinehamn med anledning av klagomål över borgmästare och råd därstädes 7 febr. 1684 samt att hålla rannsakning angående accisen och lilla tullen i Skåne och Blekinge 2 aug. 1685; medlem av kommission angående olagligt utpressade rotepenningar i Småland 25 jan. 1686 (jmfr K. brev 6 febr. och 11 mars); adlad 10 apr. 1686; lagman i Blekinge 10 apr. 1686: medlem av kommission angående vissa skatter (bl. a. olagligt utpressade rotepenningar) i Jönköpings och Kronobergs län 6 sept. 1688; förordnad att hålla rannsakning angående fallande av ektimmer i Jönköpings län 6 sept. 1688; förordnad att verkställa skiljedom i tvist mellan landshövding Per Örneklou och vissa lands-betjänte i Skaraborgs län 20 sept. 1689; lagman i Västergötland och på Dal 4 juli 1690; v. landshövding i Älvsborgs län 20 mars 1711 och i Skaraborgs län 18 dec. 1711; landshövding i sistnämnda län 30 mars 1712; erhöll avsked 4 okt. 1716; friherre 4 jan. 1718.

Gift 27 juni 1658 på Eskilstuna slott med Maria Kristoffersdotter Stenqvist, f. 21 apr. 1631, d 27 juli 1712, dotter till kyrkoherden i Eskilstuna, prosten Christophorus Siggonis.

Biografi

C. var en ganska typisk representant för den nya ämbetsadel, som växte upp under envåldstiden och kom till användning icke så mycket på storpolitikens fält som i det administrativa detaljarbetet och särskilt i de räfster och rannsakningar, vilka åtföljde den stora samhällsomdaningen på 1680-talet. Sitt första mera självständiga arbete utförde han redan under Karl X Gustavs danska krig 1658 och 1659, då han upprättade mantalslängder och förrättade mönstringar i Skåne samt på G. O. Stenbocks uppdrag ordnade inkvartering av rytteri i Halland. Under 1670-talets danska krig gjorde han kronan viktiga tjänster: han deltog i försvaret av gränstrakten vid Loshult och räddade med tillhjälp av några bönder en ansenlig penningpost ur fiendens händer, och vid tiden för slaget vid Lund förmådde han — »icke utan största besvär», säger han själv i en inlaga — två gånger allmogen att marschera mot snapphanarna i Skåne (1676). C. innehade vid denna tid häradshövdingeämbetet i Allbo härad i södra Småland, varmed 1675 förenades ett till en början oavlönat assessorsämbete i Göta hovrätt och längre fram även inkomsterna av några häradsrätter i Uppland. Under kriget hade han emellertid blivit »totaliter ruinerad», emedan han hade sin gård och egendom alldeles vid gränsen, och han nödgades under sin assessorstid ej obetydligt skuldsätta sig. C. gick ej personligen fri från angrepp — om berättigade eller ej, låter sig ej med säkerhet avgöra. Sålunda utbad sig en lantman Bengt Nilsson konungens beskydd gentemot C., vilken olagligt och hänsynslöst skulle ha vräkt Bengt Nilsson från hans gård och om vilken denne insinuerade, att han »uti mycket haver prejudicerat E. K. M: t vid utskrivningar» (1678). Landshövding H. von Vicken i Kalmar sökte få C. avlägsnad från hans häradshövdingeämbete och beskyllde honom bl. a. för nepotism till förmån för sin son. I detta fall tog emellertid konungen C. i försvar och befallde landshövdingen i barska ordalag att C »i ingen måtto till hans välfärd skada eller vara honom till hans tjänsts förrättande hinderlig» (1682).

Under 1680-talet, hopade sig allehanda uppdrag på C. Ett sådant var medlemskap i en kommissorialrätt, vilken hade att hålla räfst med anledning av vissa oroligheter, som förekommit i samband med utskrivningen i Marks härad i Västergötland (mars 1683). Förhållandet var, att bönderna i nämnda härad under riksdagen 1682 sänt en fullmäktig till Stockholm för att ansöka om knektehåll. Då denne återkom med oförrättat ärende, sammankallades allmogen i häradet genom budkavel till ett möte, där man enades om en förnyad ansökan om knektehållet och avsände två bönder med den samma till konungen, vilken också biföll den gjorda ansökan. Emellertid hade landshövding von Vicken, numera i Älvsborgs län, i sin rapport till konungen utmålat det som förefallit i mörka färger: bönderna hade sökt undandraga sig utskrivningen, de hade hållit herrliga sammankomster och ställt till med buller och alarm i kyrkan när fogden från predikstolen kungjorde utskrivningen. Med ainledning av denna rapport återtog konungen sitt bifall till knektehållet och befallde, att utskrivningen i vanlig ordning skulle försiggå, men samtidigt förordnade han C. och dennes kollega assessorn P. Rudebeck att jämte landshövdingen och andra domare rannsaka och döma i målet. Vid sin ankomst till Skene i Marks härad, där rannsakningen hölls, funno C. och Rudebeck bönderna mycket uppbragta över de mot dem riktade beskyllningarna, och när de närmare hörde sig för om ursprunget till dessa, funno de dem otillräckligt grundade eller överdrivna. Kommissionens rannsakning och dom misshagade konungen, men sedan C. och Rudebeck avgivit en relation över förloppet och sedermera muntligen inför konungen i rådet redogjort för undersökningens förlopp, ställdes konungen tillfreds och lät genom ett protokollsutdrag meddela dem, att han var nöjd med deras åtgörande (4 juni 1683).

Redan året innan C. utförde denna förrättning (1682), erhöll han av konungen i uppdrag att utöva inseende över alla tvister rörande militiehemman, som föllo under Göta hovrätts jurisdiktion. Det var en vidlyftig uppgift, som krävde många års arbete. C. företog resor till de olika regementena och höll sammanträden med överstarna och andra vederbörande, varvid han upptog till avgörande besvär, som från olika håll anförts. Flerfaldiga gånger uppkallades han till Stockholm för att avgiva redogörelse. De stora förändringar, som indelningsverket medfört, åstadkommo alltjämt nya ägotvister, och ännu 1695 finner man C. i brev till konungen avhandla detaljer rörande detta ärende. Det ålåg även C. att i samband med detta uppdrag upprätta domböcker över alla domar rörande militiegårdarna, som sedan 1673 avkunnats vid härads- och lagmansrätterna under Göta hovrätt, ett arbete, varmed han ännu 1704 synes ha varit sysselsatt. Alltid kunde C. ej göra konungen till lags, varom t. ex. en »reprimand» för försummelse att i tid börja en Kommission i Östergötland bär vittne (23 juni 1687). Men att han i det hela motsvarade sin fordrande herres anspråk, framgår av de mångahanda uppdrag, som tillföllo honom under dessa år. År 1685 hade han förordnats att anställa undersökning rörande accisen och lilla tullen i de skånska och blekingska städerna, vid vilkas uppbörd »en och annan orimlighet» skulle ha förefallit; sina iakttagelser i detta avseende insände C. i sinom tid till kommerskollegium, men till någon avslutning av arbetet kom det aldrig. Uppdrag av liknande art kommo C. till del, då han vid två särskilda tillfällen (1686 och 1688) anmodades att deltaga i rannsakningar i Småland med anledning av att allmogen därstädes påståtts ha blivit besvärad med oskäliga rotepenningar, dvs. en avgift, vilken före det ständiga knekthållets införande de i en rote icke utskrivna brukade sammanskjuta till den utskrivnes utrustning. C. fann allmogen till en del hava skäl för sina klagomål och framlade inför konungen dess nöd, samtidigt som han dock fritog sig från beskyllningen att direkt ha uppeggat bönderna till att framföra sina besvär. »Icke jag utan allmogens förfång har varit rot och begynnelse till klagomålen», skriver han till konungen (5 mars 1692). Arbetet synes ha blivit avbrutet vid flera tillfällen, och C. befriades en gång (maj 1692) uttryckligen från det senare uppdraget, men ännu 1696 befalldes han att göra sitt betänkande färdigt och överlämna det till kammarrevisionen. Det segslitna målet avgjordes först genom K. M: ts dom 23 apr. 1696.

Medan C. var sysselsatt med dessa och dessutom flera andra specialkommissioner, hade han långsamt men säkert stigit i graderna: på samma dag blev han adlad och utnämnd till lagman i Blekinge (1686), och sedan sistnämnda ämbete indragits, transporterades han till liknande syssla i Västergötland och på Dal (1690). Svårigheten att ordentligt sköta sitt ämbete samtidigt med de många andra uppdragen föranledde C. att 1695, ehuru förgäves, söka bli befriad från de senare. Till C: s uppgifter i egenskap av lagman hörde bl. a. att granska de tid efter annan färdiggjorda balkarna av den under arbete varande lagen. Under hans lagmanstid inträffade det elakartade upploppet i Vadsbo härad 1710, varvid de uppretade bönderna bl. a. dödade en kronofogde. Det föll på C: s lott att jämte landshövding K. G. Soop och häradshövdingarna i länet hålla rannsakning med anledning av denna händelse. Sent omsider kröntes C:s ämbetsmannabana med landshövdingeposten i Skaraborgs län, vartill han 1712 utnämndes. C. var då en gammal man och torde ha haft ej ringa besvär med sitt ämbetes skötande, i synnerhet som hans medhjälpare ej synas ha varit av bästa slaget och därtill de nya utskrivningarna för 1716 års fälttåg medförde extra arbete. »För sin höga, ålders skull» erhöll han 1716 avsked från tjänsten: till efterträdare fick han sonen Germund, vilken dock aldrig kom att tillträda platsen. Hos Görtz sökte C. ställa sig väl: i ett brev till denne (1718) tillönskar han honom lycka i det »högst importante» fredsverket med Ryssland och utber sig hans mellankomst till sonen Josias' befrielse ur den ryska fångenskapen.

C. synes ha varit en ekonomiskt anlagd person, men till någon större rikedom nådde han aldrig. Hans ämbeten och olika uppdrag inbragte honom visserligen goda inkomster, men hans jordförvärv voro ganska blygsamma. Under sin häradshövdingetid i Småland kom han i besittning av Möckelsnäs i Stenbrohults socken; hans försök att med anledning härav erhålla patronatsrätt i Stenbrohults församling misslyckades emellertid (1696). C: s namn nämnes flera gånger i samband med processer. Så slutade en borgensförbindelse för en kronans medelförvaltare med en förbittrad tvist, i vilken ojävig domare förordnades 28 okt. 1672. En annan gång är det en tvist mellan C. och skattebönderna i Högaberga i Kinds härad angående vissa ängar och hagar (1704) eller en långvarig process, föranledd av låneaffärer och annat, emellan C. och kaptenen Hans Soop (1703—04). Från sin borgmästaretid i Halmstad påstod sig C. ha en fordran hos staden på 860 dir smt, för vilken han utbad sig K. M:ts mellankomst (1702), och av kronan ansåg han sig; efter sitt avskedstagande ha att för icke utbetalta löneförmåner fordra 3,700 dir smt.

Av C: s brevväxling finnes åtskilligt bevarat. Brev från honom väsentligen av officiellt innehåll finnas i riksarkivets olika serier: skrivelser till Karl XI och Karl XII och till M. G. De la Gardie, Biographica, Anglica, Bielkesamlingen och Görtz'ska samlingen samt bland handlingar härrörande från olika kommissioner, såsom kom-missorialrätten angående utskrivning 1683 och kommissionen »angående militieactioners utförande». I Uppsala universitetsbibliotek förvaras en del brevkoncept (F. 151) och i finska statsarkivet i Helsingfors nåcra brev från C. till sonen Josias (se G. Carlquist i Karo- linska förbundets årsbok, 1915, s. 78).

Författare

Or. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ett rätt stort antal brev till C. från K. M:t och andra finnes i Uppsala universitetsbibliotek (F. 150 och 151).

Tryckta arbeten


Källor och litteratur

Källor: I texten omnämnda brev och handlingar; DelaGardieska ar-chivet, 10, 12 (1838, 39); S. L. Gahm-Persson, Kongl. stadgar... ang. Svvea rikes landt-milice. 1—4 (1762—1814); F. F. Carlson, Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset, 4—5 (1875—79); S. Grauers, Några bidrag till oppositionens historia under Karl XII (Karol. förb. årsbok, 1921); H. Rosman, Bjärka-Säby och dess ägare, 2 (1924); P. Sörensson, Friskyttarna (snapp-hanarna) under skånska kriget (1676—79) (Karol. förb. årsbok, 1916); S. Ågren, Karl XI :s indelningsverk för armen (1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Germund Cederhielm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14707, Svenskt biografiskt lexikon (art av Or. Jacobson.), hämtad 2022-05-29.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14707
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Germund Cederhielm, urn:sbl:14707, Svenskt biografiskt lexikon (art av Or. Jacobson.), hämtad 2022-05-29.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se