Bernhard Cederholm

Född:1678-05-24 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1750-08-18 – Östra Skrukeby församling, Östergötlands län (på Grimstad)

Hovrättspresident, Domare


Band 08 (1929), sida 66.

Meriter

Bernhard Cederholm, f. 24 maj 1678 i Stockholm, d 18 aug. 1750 på Grimstad, Östra Skrukeby socken. Föräldrar: inspektören vid stora sjötullen Nils Björnsson och Katarina Nyman. Student i Uppsala 27 okt. 1688; företog en utrikes studieresa genom Danmark, Tyskland, Holland, England och Frankrike. E. o. kanslist i justitierevisionen sept. 1699; sekreterare hos ambassadören i Berlin Johan Rosenhane 1704; kanslist i inrikes civilexpeditionen 17 apr. 1706; tjänstgjorde från 1706 i fältkansliet; registrator vid lifländska expeditionen 21 juni 1710; transporterad till inrikes civilexpeditionen 16 nov. 1711; (expeditions)sekreterare i handelsexpeditionen 2 jan. 1714; adlad 19 aug. 1714; lagman i Vadstena lagsaga 18 juli 1718; tillika ordningsman därstädes 29 juli 1718; bevistade riksdagarna 1719—41 och var därunder bl. a. ledamot av deputationen till riddarhussakernas överseende 1719, sekreta utskottet 1719, 1720, 1738—39 och 1740—41, sekreta utskottets myntteckens-och statsdeputationer 1719, deputationen över riddarhusordningen 1720, deputationen angående Fredrik I:s tillträde till regeringen 1720, deputationen angående rådsprotokollen 1723, priskommissionen 1723, ekonomi- och kommersedeputationen 1726—27, tulldeputationen 1726—27, deputerade över kollegiernas och landshövdingarnas instruktion 1731, deputerade över riddarhussakerna 1731, instruktionsdeputationen 1734 och handels- och manufakturdeputationen 1738—39; ledamot av riksens ständers kommission över upphandlingsdeputationens och kontributionsränteriets förvaltning 28 maj 1719 samt i den utvidgade kommissionen över samma ärende 9 juni 1719—1724 och av dennas fortsättning, de s. k. deputerade till det återstående ständernas kommissions arbetes avslutande 18 jan. 1724 —19 dec. 1727; lagman i Värmland 20 juni 1719; ledamot av lagkommissionen 1719, av riksens ständers kommission över reduktions- och likvidationsverken 1723, av kommissionen över greve M. Vellingk 1726—26 apr. 1727, av kommissionen över amiralitetet i Karlskrona 7 sept. 1731—26 juni 1732 och av kommissionen angående de teologiska stridigheterna mellan professor J. Papke och andra professorer i Greifswald 12 dec. 1732—12 juni 1733; revisionssekreterare 15 nov. 1733; ledamot av kommissionen angående panträttigheterna i Neukloster 22 mars 1734—21 maj 1737; justitiekansler 29 maj 1739; ledamot av politi- och brandkommissionen i Stockholm 3 juli 1739—1741; president i Göta hovrätt 4 nov. 1741. LVA 1740 (preses 1741); RNO 1748; KNO 1748. — Ogift.

Biografi

Efter några års tjänstgöring i justitierevisionen inträdde C. 1704 på den diplomatiska banan såsom sekreterare vid beskickningen i Berlin. Från den preussiska huvudstaden sändes han upprepade gånger till Karl XII i Polen och vann slutligen 1706 anställning vid fältkansliet, där han, »en brav gosse, qui se fera aimer par tout», förstod att göra sig gällande genom sin »kvickhet, vackra hand och manerlighet» (Cederhielm, Bark). Konung Stanislaus ville följande år taga honom till sin sekreterare, men han hemsändes i stället och återinträdde i tjänstgöring i kansliet i Stockholm, där han fick stanna, tills han 1712 på Karl XII: s begäran erhöll i uppdrag att resa ut till Bender. Rådet anförtrodde honom därvid att till Karl XII framföra dess berättelse om rikets inre tillstånd, varom han enligt kanslikollegiets vittnesbörd även själv ägde god kännedom. För egen del medförde han en rekommendation av rådet. C: s avresa uppsköts emellertid i månader på grund av penningbrist. Slutligen följde han med flottan till Kjögebukt och kom med Magnus Stenbock till Stralsund, varifrån han sjöledes begav sig till Wismar, som då var inneslutet av danskarna. Nattetid lyckades han smyga sig ut genom fiendens läger och skyndade sedan över Berlin och Wien och vidare genom Ungern till Bender, dit han anlände 8 okt. Vid kalabaliken, som han bevistade, blev han fången men fick återvända till konungen och följde denne till Demotika och Timurtasch. Under återfärden från Turkiet förrättade C. majorstjänst vid konvojtruppen till Pustsjuk i Valakiet och var sedan närvarande vid belägringen av Stralsund. Efter återkomsten till Sverige fungerade han som statssekreterare vid handelsexpeditionen under statssekreteraren Tomas Blixenstiernas sjukdom och efter dennes död. Vid domstolsväsendets omorganisation placerades han som lagman i Vadstena lagsaga och ordningsman därstädes och fick även efter upphävandet av Karl XII:s domstolsorganisation kvarstanna på domarebanan, i det han transporterades till lagmansbefattningen i Värmland (1719). Senare återbördades han ännu en gång till kansliet genom utnämning till revisionssekreterare (1733).

Adelskapet, som C. erhållit 1714, öppnade efter enväldets fall riksdagen för honom. I regel begagnade han sig av sin riksdagsmannarätt men yttrade sig i synnerhet under sina tidigare riksdagar ganska sällan, och då gärna i ekonomiska frågor. Så visade han intresse för mynttecknens indragning och redogjorde 1719 efter att ha deltagit i myntteckensdeputationens arbete inför sekreta utskottet för dess förslag. Vid 1723 års riksdag avstyrkte han nederlagsfrihet, för så vitt ej kaution lämnades för tullen. Om hans intresse för den inre förvaltningens frågor och det anseende, han åtnjöt för insikter i dessa, vittnar hans trägna användning i riksdagsutskott och kommittéer under 1720-talet. I lagkommissionen, där han hade plats sedan 1719, ägnade han särskild uppmärksamhet åt handelsbalkens redigering. Med ledning av Svea hovrätts anmärkningar utarbetade han ett förslag till avfattning av dess tolfte kapitel, som han föredrog i kommissionen. Sedermera uppgjorde han jämte kommissionens borgerliga medlemmar ett förslag till balken i dess helhet, som han vid dess förnyade behandling i kommissionen år 1727 referera.de. Som revisionssekreterare fick han 1736 kontrasignera stadfästelsen av den färdiga lagen.

Ehuru tyngdpunkten av C: s offentliga framträdande sålunda avgjort faller inom det administrativa arbetet, saknas ej alldeles antydningar om hans politiska åskådning. Att han var en övertygad anhängare av den nyvunna ständerfriheten synes framgå därutav, att han vid 1723 års riksdag under tvisten om Kungl. höghetstiteln för hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp såsom ett expeclient att övervinna konungens motstånd yrkade, att rådet skulle nedkallas nå riddarhuset för att överlägga med adeln om frågan (13 juni). Han ville också säkerställa rådets inflytande vid tillsättningen av högre tjänster genom en formlig förklaring av grundlagen, som i enlighet med ett förslag av prästeståndet skulle skapa fasta och betryggande normer för dylika ärendens handläggning (8 okt.). Vid riksdagen 1738 hade C. anslutit sig till det segrande hattpartiet och gav ett tydligt bevis på sitt partisinne, då han under överläggningarna om Johan Arckenholtz' sak i sekreta utskottet (10 juli 1738) yrkade att denne skulle åläggas straff utan laga rättegång och dom eller att målet, som det i hans juridiskt skolade språk hette, skulle behandlas »politice» och ej »juridice». Fogligare visade han sig vid följande riksdag, då han i sekreta utskottet uttalade sig för benådning av den för förrädiska förbindelser med Ryssland dödsdömde presidentsekreteraren Johan Gyllenstierna. Efter sina partivänners seger utnämndes C., som under 1720- och 1730-talet flitigt sökt befordran till högre tjänster, till justitiekansler (1739). Hans förhoppning att uppnå den 1741 lediga chefsplatsen i kommerskollegium slog däremot fel, men han soulagerades samma år med presidentsbefattningen i Göta hovrätt. Kort förut hade C. på förslag av A. J. von Höpken invalts i Vetenskapsakademien. Han meddelade där rön om runor, antagligen runstavar, och nedlade presidiet, som omedelbart anförtrotts honom, med ett tal om egennytta, vars tryckning han dock avböjde.

Författare

Erik Naumann.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten


Källor och litteratur

Källor: Riksregistr. (fullm.), biographica, egenh. meritförteckn. 18 okt. 1734 (kanslikollegiets meritlistor), ansökningar från kanslikollegiets tjänstemän samt Skoklostersamlingen, Miscellanea vol. 26, allt i RA. — Bref från Samuel Bark till Olof Hermelin 1707—1708, utg. af C. von Rosen, 2 (1915); Karol. krigares dagböcker, utg. af A. Quennerstedt, 4, 6, 8 (1908, 1912, 1913); Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736; utg. af W. Sjögren, 3 (1901); Hist. handl., 9, 10 (1874—79); Sv. Vetenskapsakademiens protokoll för åren 1739, 1740 och 1741, utg. af E. W. Dahlgren (1918); Sveriges riddersk. o. adels riksdags-protokoll, 1—6, 9, 12 (1875—79, 1881, 1887, 1890). — P. G. Ceder-schiöld, Riksdagen 1719 (1825); C. G. Malmström, Sveriges polit. historia, 2 (1895); J. A. Posse, Bidrag till sv. lagstiftningens historia (1850); J. A. Reh-binder, Biograph., hist. och geneal. beskrifning öfver svenske riks-canzlerer .. . "(E8Z.I)

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bernhard Cederholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14714, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2022-05-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14714
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bernhard Cederholm, urn:sbl:14714, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2022-05-27.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se