Magnus N Celsius

Född:1621-01-16 – Alfta församling, Gävleborgs län
Död:1679-05-05 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Botanist, Matematiker, Astronom, Fornforskare


Band 08 (1929), sida 237.

Meriter

1. Magnus Nicolai Metagrius, senare Celsius, f. 16 jan. 1621 i Alfta socken, d 5 maj 1679 i.Uppsala. Föräldrar: kaplanen i Alfta och Ovanåker, sedermera kyrkoherden i Ovanåker Nikolaus Magni Travillagaeus, senare Alptaneus, och Sigrid Unonia. Elev i Gävle skola 1639; student i Uppsala 14 febr,. 1641; disp. 1642 (Dissertatio aliquot theorematibus miscellaneis in-clusa; pres. E. Unonis Gevalius), 15 juni 1644 (Disputatio ethica de actionum humanorum principiis; pres. 01. Unonius), 16 dec. 1646 (Disputatio physica de cerebro humano; pres. 01. Unonius) och 3 maj 1647 (Disputatio physica de plantis; pres. 01. Unonius); fil. magister 7 maj 1649. Rector scholæ i Uppsala och tillika fil. adjunkt vid universitetet (åtnjöt enligt universitetets provisionalstat 12 juni 1655 100 dir smt); e. o. professor i matematik 10 okt. 1665; tilllika assessor i antikvitetskollegiet 17 dec. 1666; professor i matematik 9 apr. 1668; universitetets rektor dec. 1674—juni 1675; prästvigd i Strängnäs 24 febr. 1677; kyrkoherde i Gamla Uppsala 1677.

Gift 24 maj 1657 med Sara Edmundi Figrelia, f. 1638, d 1720, dotter till kyrkoherden i Rappestad och Sjögestad, prosten Nikolaus Edmundi.

Biografi

C. bortrycktes i förtid från en rik och mångförgrenad verksamhet inom astronomien, matematiken, botaniken och fornforskningen. Ehuru mycket av vad han inom dessa olika områden påbörjat därför endast blev ansatser, gick till följd av lyckliga omständigheter ej hans ofullbordade verk alldeles till spillo. Hans uppslag och intressen fullföljdes nämligen i flera avseenden på ett lysande sätt av sonen Olof. Denne har också i sin skrift »De runis helsingicis ad... Antonium Magliabechium... epistola» (1698) i förbigående bevarat några personliga drag av fadern, hans kärlek till hembygden, hans ihärdiga återvändande till en föresatt uppgift, även om den syntes hopplös, samverkan mellan tålmodiga experiment och rationellt tänkande i hans vetenskapliga arbete.

Det lider intet tvivel, att de matematiskt-naturvetenskapliga intressena voro förhärskande hos C. De framträdde redan under hans studentår, och Olof Celsius har vittnat, att han framför allt hade sin glädje i matematiken (i dess dåtida vidsträckta betydelse) och botaniken. Han responderade fyra gånger. I Uppsala vägleddes C: s' studier först av hans båda morbröder Elias Unonis Gevalius och Olaus Unonius. Redan i den första av hans dissertationer finnes ett »Corollarium historico-chronologicum», som kan vara av hans hand. De två sista, som behandla naturvetenskapliga ämnen, äro säkert, såsom Johannes Schefferus uppger i »Svecia literata», författade av honom själv. Gradualdisputationen »De plantis», som han försvarade på våren 1647, röjer redan genom valet av ämne C: s' håg för botaniken. Och en personlig bekännelse är det helt visst, då han säger sig ha blivit ledd till att välja detta sitt ämne ej blott genom dess egen tjusning utan ock genom den vackra årstiden, då träden muntert lövas och gräsens grönska över allt bryter fram ur jorden.

Ehuru C. tidigt bands vid universitetet genom en adjunktur, dröjde det ganska länge, innan hans akademiska lärarverksamhet skänkte honom en tillräcklig utkomst. Även sedan han 1665 fått en e. o. professur i sitt huvudämne, matematiken, måste han undvara lön. Vid sidan av adjunkturen skötte han rektoratet i katedralskolan, vid sidan av e. o. professuren fick han ett assessorat i det nyinrättade antikvitetskollegiet, vars ekonomiska grundval dock också var svag. Ordnade avlöningsförhållanden nådde han först, då han 1668 fick tillträda en ordinarie professur i matematiken. År 1664 inledde C. sitt ganska omfattande självständiga matematiskt-astronomiska författarskap genom att påbörja en serie disputationer i den kyrkliga tideräkningen. Av dessa väckte särskilt den sjätte, »De anno» (1672), uppmärksamhet hos samtiden. C. angrep nämligen däri med skärpa sin ämbetsbroder, den vid universitetet illa sedde tyske orientalisten Kristian Ravius, vilken i sitt arbete »Unica vera et infallibilis chronologia biblica» velat fastslå, att världen skapades söndagen den 1 maj 573 i den julianska (Scaligerska) perioden. C. kunde emellertid uppvisa, att redan Ravius' beräkningar voro felaktigt utförda, och tillade försmädligt, att författaren väl mödade sig med att avlägsna denna olägenhet från sitt arbete »men rullade på en Sisyfussten». Episoden fick naturligtvis ett efterspel i konsistorium, där rektor Petrus Rudbeckius framförde som kanslerns mening, att kollegerna skulle behandla varandra fogligt. C. svarade, att Ravius icke så vackert hanterat mathematicos, att man kunde tiga stilla. »Vi sitta här likväl, som jag hoppas, av K. Maj:t hållne för de kärar, att vi våra professioner försvarligen må kunna handhava.» Som Ravius redan ett par år tidigare lämnat landet, dog saken bort. Sina disputationer samlade C. till en bok med titeln »Computus ecclesiasticus» (1673), vilken dedicerades till Karl XI och inbragte författaren en gåva av 100 dukater. — Den främsta frukten av C: s' arbete på fornforskningens område var tolkandet av Hälsingerunorna. Denna, sin upptäckt, för vilken närmare redogöres i sonen Olofs biografi nedan, omnämnde han i sitt tal vid rektoratets nedläggande 1675; offentliggörandet började ett par. år senare, 1677, men avbröts genom C: s' död. Ett vittnesbörd om en annan sida av hans historiskt-antikvariska intresse är, att han, måhända som lån ur antikvitetskollegiets samlingar, hos sig förvarade dyrbara medeltidshistoriska källskrifter, vilka sedan tack vare Olof Celsius blivit räddade åt historieforskningen. C. övervägde även att göra sitt huvudstudium fruktbärande inom fornkunskapen genom en skrift »De fastis suecorum», vilken han ämnade utgiva »cum Burei Calendario perpetuo». Om C: s' givetvis mera amatörmässiga sysslande med botaniken är att anteckna, att han på 1650-talet upptäckte Rubus arcticus i Hälsingland. I sin trädgård odlade han sällsynta växter. C. var även en lycklig poet på latin och svenska. I Uppsala universitets historia intar han ett bemärkt rum. Han slöt sig från början till oppositionen mot Olof Rudbeck och framträdde i tvisten om kommunitetet 1670, i processen mot boktryckaren Curio 1674—75 och i striden om fullföljandet av processen mot räntmästaren Bo Chruzelius' änka 1676 som dennes orubblige motståndare. I alla dessa tvister ådagalade han samma dristiga mod som vid försvaret för sitt angrepp på Ravius. I dét program, han utfärdade vid rektoratets nedläggande 1675, beklagade han sig, med otvetydig syftning på kanslerns förkärlek för Olof. Rudbeck, ej över rektoratets tyngd men över de hårda omdömen, som drabbat universitetet, och ställde dess sak i försynens hand.

I sin »Computus ecclesiasticus», liksom för övrigt i hela sin produktion, visar sig C. väl behärska sin tids astronomiska vetande. Arbetet innehåller utom sitt egentliga ämne en hel del utvikningar av historisk och filologisk art, ja, även en del folkliga minnesverser om tideräkning och väderlek finnas anförda på svenska. I handskriftsvolymen A. 501 i Uppsala universitetsbibliotek finnas anteckningar i astrologi av C: s' hand efter R. Baranzano, och han har där ställt sitt eget horoskop. Härav får man dock icke draga den slutsatsen, att C. skulle vara någon anhängare av de astrologiska teorierna, tvärtom, i skriften »Dissertatiuncula de cometis» (N, 537) säger han sig på tal om fruktan för kometer i allmänhet för sin del tro, att man har anledning att frukta och söka försona försynen, i samma mån som man vet med sig ha syndat. Även i C: s' utmärkta almanackor, som bland andra nyheter även ange den nya stilen jämsides med den gamla, finnas uttalanden, som kunna tolkas som kraftiga reservationer mot astrologien. Så till exempel börjar det obligatoriska prognosticon, som åtföljer hans första almanacka, för år 1658, med förbehållet: »Där man gambla astrologorum grund och förfarenhet någon tro skall tillställa...»

Mot alla de under C: s' tid stridande världssystemen intar han en kritisk hållning. Icke osannolikt är emellertid, att han varit anhängare av det kopernikanska världssystemet. I hans disputation »Tractatus de mundo visibili», 1672, anföres nämligen, att jorden är en planet 'ex Pythagorseorum opinione'. Försiktigare än sin son N,ils och sin efterträdare, Johan Bilberg, uttalade han sig likväl aldrig klart för detsamma, vilket kunde ha ådragit honom förföljelse från hans teologiska kollegers sida. C: s' egen uppfattning av planeternas banor är oriktig, och även den mycket elementära förklaring han ger av förmörkelsefenomenen är på flera punkter felaktig. Jämväl som praktisk astronom har C. försökt sig. En del av hans observationer ha publicerats i Acta literaria, men att flera funnits, framgår av ett brev från astronomen De l'Isle i Petersburg till C:s' sonson, Anders Celsius, daterat 1 aug. 1738. I detta uppmanar brevskrivaren Anders Celsius att utgiva de gamla astronomiska observationer, som befinna sig i hans ägo, och uppräknar härvid namnen Bengt Hedræus, Magnus Celsius, Olof Rudbeck, Anders Spole och Per Elvius. Till sitt förfogande hade C. en del av Hedrseus' instrument, som långt senare fingo göra tjänst, men han var även själv skicklig instrumentmakare och dessutom kopparstickare. Enligt Johannes Schefferus har han bl. a. konstruerat en månvisare, möjligen den, som beskrives i en Hedræus tillskriven handskrift om detta ämne (A. 502). Vad C:s' övriga kända handskrifter av astronomiskt och matematiskt innehåll angår (sign. A. 504—507, A. 510, liksom de ovan nämnda A. 501, A. 502 och JN. 537 i Uppsala universitetsbibliotek), så utgöras de till största delen av fragment och omfatta alla hans professurs olika ämnen. I ren matematik föreligger av honom i tryck ej mer än några enkla geometriska- satser i avhandlingen »De horologio sciatherico».

Författare

H. j. Heyman.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Några anteckningar av C. av huvudsakligen runologiskt innehåll finnas jämväl i Uppsala universitetsbibliotek (sign. E. 146).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl. och program: se J. H. Liden, Cata-logus disputationum, 1 (1778), s. 210 (praes. E. Unonis Gevalius), 484—485 {prass. Ol. Unonius) och 93—94 (prass. C), samt E. Meyer, Program utg. vid Upsala universitet 1599—1700 (1905). Den första av de under C:s eget prési- dium ventilerade disputationerna har titeln: Exercitium in computum eccle-siasticum primum, naturam computi & cyclorura rationem adumbrans. Upps. 1664. (Resp. Joh. M. Swijnfoot.) Diss. 1—8 även särsk. utg. under titeln: Computus ecclesiasticus. Upps. 1673. 343 s. (jmfr texten); av de övriga äro några (n:o 12, 15, 16, 18 och 91) av hyllningsverser och dedikationer att döma författade av resp. respondenter. — b) almanackor för åren 1658—1661: se G. E. Klemming & G. Eneströrh, Svenska almanachor. .. intill 1749 (1878), s. 10—11. — c) övriga skrifter: De runis Helsingicis. Upps. 1677. Fol.4 bl., 16 s.* (Utgivn. avbruten genom förf:s död; ny uppl. av Ol. Celsius, se nedan Orea-des Helsingicas.) — De runis Helsingicis oratio, habita... a. 1675 d. 29 m. Jun. Upps. 1707. 8 bl. (Tal vid rektoratets nedläggande; utg. av 01. Celsius.) — Oreades Helsingicae quas reviviscunt & post longam noctem in lucem pro-deunt. Upps. 1710. 3 bl., 70 s. (Utg. med tillökn. av Ol. Celsius, ursprungl. i form av tvenne disputationer.) — Meteorön Upsaliae observatum å Magno Celsio [1665]... (Acta liter. Svecias, 1725, s. 50). — Observationes circa come-tam in fine anni 1664 & initio sequentis adparentem, Upsaliae factas å Magno Celsio... (ibid., 1726, s. 223—225). — Dessutom lyckönskningsverser till pastor El. P. Holmius i Hedesunda 1655 och till Axel. Oxenstierna 1671.

Handskrifter: se texten och J. Schefferus, Svecia literata (1680), s. 188 —189.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, RA; handskr. X. 212, UB. — Biogr. lexikon, 3 (1875); Cl. Annerstedt, Uppsala universitets historia, 2:1—2 (1908—09); E. M. Dahlin, Bidrag till de matem. vetenskapernas historia i Sverige före 1679 (1875); J. E. Fant & A. Th. Låstbom, Uppsala ärkestifts herdaminne, 3 (1845); J. Gartman, Inbjudn.-skrift till prof. Magnus Celsius' begravning (1679).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Magnus N Celsius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14760, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. j. Heyman.), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14760
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Magnus N Celsius, urn:sbl:14760, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. j. Heyman.), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se