Meriter

3. Carl Gustaf Cervin, sonsons son till C. 1, den föregåendes syssling, f. 26 sept. 1815 på Ulvsåkraholms säteri i Nöbbele socken, d 14 juni 1899 i Stockholm. Föräldrar: löjtnanten och godsägaren Frans Johan Cervin och Magdalena Fredrika Silfversparre. Elev vid Växjö trivialskola ht. 1822—vt, 1825 och vid Hälsingborgs skola; student i Lund 16 nov. 1831; avlade kameralexamen i Lund 1832; student i Uppsala 30 jan. 1835; avlade hovrätts examen därstädes 29 maj 1835. E. o. kontors skrivare i generalpostkoatoret 23 dec. 1831; tjänstgjorde vid Hälsingborgs postkontor; e. o. kanslist i justitierevisionen 18 juni 1835, i kammarkollegiet 14 juli 1835 och i kammarrätten 17 juli 1835; auskultant i Svea hovrätt 9 juli 1835 (ed 27 juli 1835); e. o. notarie därstädes 28 sept. 1835 (ed 30 sept. 1835); e. o. kanslist i sundhetskollegiet 26 mars 1838 och i Stockholms rådstuvurätt 19 okt. 1838; v. notarie i Svea hovrätt 20 dec. 1838; kopist i sundhetskollegiet 9 sept. 1839; kanslist därstädes 7 juni 1841—1854; kopist i justitierevisionsexpeditionen 17 febr. 1843; erhöll första domarförordnandet 13 juni 1843; v. häradshövding 18 jan. 1844; e. o. kanslist i kommerskollegiet 8 apr. 1846; ombud i Stockholm för Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening 6 juni 1848—1875; kanslist i justitierevisionen 22 maj 1849—4 apr. 1856; ledamot av Allmänna barnhusets direktion i Stockholm o okt. 1850—1875; ombud i Stockholm för Mälarprovinsernas hypoteksförening 6 nov. 1854—1875; protokollsekreterare i K. M:ts kansli 28 mars 1856; erhöll avsked från denna befattning; inköpte Bondeska godset Hässelby i Spånga socken 1856; bankir och grosshandlare i Stockholm 19 maj 1857—1896; av K. M:t förordnad 31 dec. 1857 att jämte kommerserådet T. Willerding för Svenska staten avsluta ett utländskt lån å tre millioner rdr; initiativtagare till Stockholms läns sparbank 31 jan. 1861 samt styrelseledamot därstädes 1862—89; ledamot i Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1862—88; stadsfullmäktig i Stockholm och ledamot av stadens fattigvårdsnämnd 1863—67. RVO 1854; RNO 1864; LLA 1873; KVO1kl 1883; hedersledamot av Stockholms läns hushållningssällskap 1888; erhöll samma sällskaps guldmedalj 1889; KNO1kl 1896.

Gift 1) 18 mars 1848 med Emma Sofia Meurk, f. 16 maj 1826, d 12 okt. 1856, dotter till grosshandlaren Karl Josua Meurk; 2) 6 febr. 1859 med sin svägerska Hedvig Johanna (Jenny) Meurk, f. 19 mars 1832, d 9 maj 1902.

Biografi

Efter avlagda juridiska examina beträdde C. med framgång ämbetsmannabanan och uppnådde 1856 protokollsekreterares grad. Vid sidan av sin tjänst vann han emellertid insteg i affärsvärlden, i det han som ombud för ett par hypoteksföreningar avslutade åtskilliga lån för dessas räkning. Denna verksamhet ledde honom in på ett område, där han skulle finna självständigare uppgifter än tjänsten erbjöd och göra en insats av bestående värde. Vid denna tid hade visserligen de enskilda bankerna framträtt vid sidan av de stora handelshus, som dittills främst omhändertagit kreditgivningen. Men bankernas väsentligen på sedelutgivning grundade rörelse hade ännu ej nått en omfattning, som svarade mot lånemarknadens behov. Gott utrymme fanns sålunda även för enskilda bankirfirmor. Under den högkonjunktur, som nådde sin kulmen under år 1857, lämnade C. statstjänsten och etablerade sig som bankir och grosshandlare i Stockholm. Tillämpande de moderna principer, som då just inaugurerats i Sverige av Stockholms enskilda bank, grundade han från början till väsentlig del sin rörelse på inlåning. Firmans första bevarade balansräkning, av år 1863, som slutar på 7,735,000 rdr., visar sålunda en inlåning av 5,330,000 rdr.

C: s första stora affär såsom bankir sammanhängde direkt med den svåra affärskris, som under år 1857 avlöste det föregående uppsvinget. Efter initiativ av regeringen beslöt riksdagen, att staten för att bereda »tillfällig förökning i förlagskapital för handel och näringar» skulle upplåna tre millioner rdr (underdånig skrivelse 30 dec. 1857). Det föll på C:s lott att jämte dåvarande kommerserådet T. Willerding upptaga lånet — märkligt även som det första, den svenska staten på lång tid förskaffat sig. Det upptogs i början av år 1858 i Hamburg och ställdes såsom den s. k. statslånefonden till det betryckta näringslivets förfogande. På grund av läget på penningmarknaden blevo lånevillkoren givetvis dryga. För egen del skall C. vid denna låneförmedling ha erhållit en god provision. Några år senare, 1861, avslutade C. gemensamt med Stockholms enskilda bank och firman D. Carnegie & c:o ett inhemskt 4 1/2 % statslån å tre millioner rdr till en nettokurs av 91 % och 1863 övertog han tillika mecl nämnda bank och den Carnegieska firmans ledare Oskar Ekman ett 5 % statslån å tre millioner rdr till en kurs av 9 ½ %. Vid sidan av statslånen intresserade sig C. även för kommunernas lån. Ett annat huvudföremål för firmans verksamhet utgjorde obligationslån för järnvägs- och industriföretag, en låneförmedling, som blev av betydelse för den industriella uppblomstringen och kraftigt bidragit till att skapa en inhemsk fondbörs. Särskilt under de enskilda järnvägsanläggningarnas hastiga uppblomstring under 1870-talets första år deltog C. i betydande försträckningar till järnvägsföretag, såsom ett lån om fem millioner rdr åt Stockholm—Västerås—Bergslagernas järnvägs a.-b., avslutat i nov. 1872, ett lån om sex millioner rdr åt Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägs a.-b., avslutat i apr. 1873, samt ett dylikt åt Östra Värmlands järnvägs a.-b., avslutat i maj sistnämnda år. Genom sin klokhet, initiativrikedom och säkra affärsblick samt sin noggrannhet vid uppfyllandet av gjorda utfästelser hade C. kraftigt vidgat sin bankirrörelse. 1873 års balansräkning slutade sålunda på 10,614,000 kr, och inlåningen, som dock ej stigit i proportion till rörelsens utvidgning, uppgick till 5,986,000 kr. De engagemang, C. iklätt sig, hade emellertid tagit en omfattning, som visade sig farlig, då Sverige 1874 nåddes av 1873 års internationella kris. Bakslaget drabbade i första hand det forcerade jämvägsbyggandet, och de lånande järnvägsföretagen hade svårt att betala sina annuiteter. Ett ögonblick hotade den våldsamma krisen allvarligt C: s ekonomiska ställning. I början av nov. 1875 spred sig i huvudstaden ett rykte om hans firmas bristande stabilitet, och insättarna skyndade i stort antal att uttaga sina medel, vilka, såsom ovan nämnts, till betydlig del utgjorde grundvalen för firmans rörelse. Den 8 nov. nödgades C. inställa sina betalningar, men vid ett sammanträde med fordringsägarna på Lilla börssalen en vecka senare lyckades han tillfredsställa dem, och de gjorda försöken att få honom försatt i konkurs avvärjdes. Sedan lugnare tider inträtt, lyckades C. åter efter hand och ganska snart skapa sig en mycket solid ställning, även om utvecklingen under 1880-talets i stort sett tryckta tider var långsammare än förut. Ännu 1895, året innan C. lämnade firmans ledning, slutade balansräkningen på endast omkring 5,000,000 kr. Men de överskjutande tillgångarna, som 1863 upp tagits till 675,000 och 1873 till 400,000 kr., bokfördes nu till 1,700,000 kr.

På flera sätt togs C. i anspråk i det allmännas tjänst, och han hade därunder tillfälle att göra sin förmåga av praktiska initiativ gällande. Som stadsfullmäktig i Stockholm väckte han bl. a. ett förslag om Helgeandsholmens ordnande (29 apr. 1864). Han var vidare en bland de tio undertecknarna av det till allmänheten .riktade upprop av 28 dec. 1865, vari Stockholms stadsfullmäktige inbjödo till bildandet av en fond (den s. k. decemberfonden) för upprättandet av en högre bildningsanstalt i huvudstaden — det första allvarliga försöket att realisera tanken på en högskola i Stockholm. I Stockholms läns hushållningssällskap var C. nitiskt verksam. Det var där, han 31 jan. 1861 tog initiativet till stiftandet av Stockholms läns sparbank. Han föreslog nämligen då, att sällskapet skulle inom sina samtliga hushållningsgillen anordna sparbanker eller sparkassor, som eventuellt skulle ställas i samband med Stockholms stads sparbank, där medlen skulle på vanligt sätt förräntas. Förslaget vann stor anslutning. Ett till K. M: t ingivet utkast till reglemente för en Stockholms läns sparbank fastställdes med vissa ändringar 27 juni 1862, och C. fungerade som styrelseledamot i den nya sparbanken alltifrån dess stiftande till år 1888. Stockholms läns sparbank blev under sina första år jämväl förebild för liknande inrättningar i andra län. — Efter ett kvartssekellångt ledamotskap i hushållningssällskapets förvaltningsutskott kallades C. till hedersledamot av sällskapet och erhöll dess medalj i guld.

Från år 1860 ägde och bebodde C. huset n:o 6 vid Malmtorgs-gatan i Stockholm, där firman ännu har sin lokal. Han förvärvade vidare bl. a. en stor del aktier i det 1837 stiftade aktiebolag, som rådde om de nu försvunna basarbyggnaderna på Norrbro. År 1856 hade han inköpt Hässelby herresäte i Spånga socken i Uppland, vilket befann sig i hans ägo till hans död. Bouppteckningen efter C. visade en total behållning å något över en million kr. I sitt testamente hade C. gjort betydande donationer. Så erhöllo Smålands nation i Uppsala och Föreningen för välgörenhetens ordnande vardera 50,000 kr. och Asylen för pauvres honteux i Stockholm 20,000 kr., varjämte Stiftelsen för gamla tjänarinnor och Barnsjukhuset Samariten ihågkommos med 10,000 kr. vardera.

Under krisåret 1873 hade C: s ende son, bankiren Carl Cervin (f. 1850, f 1919), inträtt i firmans tjänst för att 1882 bliva delägare i densamma och 1896 övertaga dess ledning. Hans efterträdare blev sonen bankiren Carl Tage Robert C. (f. 1892), som alltjämt innehar chefsposten. Verksamheten har fortsatt efter samma linjer, som grundläggaren uppdragit. Från den tid, då C. först började sin affärsverksamhet, till år 1925 har firman förmedlat obligationslån till ett belopp av 161,840,000 kr., medan samtliga i Sverige under perioden avslutade obligationslån uppgå till 550,566,000 kr. Bland företag, för vilka firman avslutat stora lån, kunna nämnas Uddeholms a.-b. och Höganäs-Billesholms a.-b., i vilka den även förvärvat betydande aktieposter. Ett växande intresse har även visats för aktieemissioner, som firman under nyssnämnda period förmedlat till ett belopp av 102,315,000 kr. Slutligen har firman i samband med sina obligations- och aktieemissioner tagit verksam del i rekonstruktioner av olika företag, bland vilka de viktigaste varit Nässjö—Oskarshamns järnväg (1898) och Klippans finpappersbruk (1911). Intet företag har, har det sagts, i så hög grad som Klippans pappersbruk varit föremål för Carl Cervins nitiska företagsamhet. Tack vare hans framsynthet och beredvilliga insatser har en genomgripande omdaning av anläggningen kunnat genomföras, som utgjort förutsättningen för pappersbrukets senare stora utveckling. — År 1911 inköpte Carl Cervin Hanebergs säteri i Näshulta socken i Södermanland och lät året därpå gården undergå ett genomgripande restaurerings- och ombyggnadsarbete under ledning av professor I. G. Clason. Haneberg äges numera av Carl Cervins son agronomen Carl Eric Rutger C. (f. 1890).

Författare

E. Vennberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Om användningen av räntebärande obligationer. Sthm 1864. 4: o 1 bl. (Anon.) Nya uppl. Sthm 1868 och 1870. 4: o 1 bl. (Anon.). — Förteckning å svenska obligationer jemte uppgift om obligationernas valör, utgifningstid, räntefot, utlottnings- och inlösningsterminer samt stället hvarest förfallna obligationer och räntekuponger infrias. Sthm 1875. 4: o 85 s. (Anon.) Ny uppl. Sthm 1884. 4: o 34, VIII s. (Förf:s namn under föret.)

Källor och litteratur

Källor: Firmabok 1858—87 samt handels- och ekonomikollegiets diarium 1857, Stockholms rådhusarkiv. — Nekrologer i tidningspressen; L. M. Bååth, Helgeandsholmen och Norrström, 2 (1918); T. Cervin, Bankirfirman C. G. Cervin (Affärsvärlden, ekonomisk veckorevy 1901 */i 1926, 1925); G. Cle-mensson, Klippans pappersbruk 1573—1923 (1923); [Th. Frölander], Stockholms enskilda bank 1856—1906 (1906); C. Hallendorff, Svenska handelsbanken 1871 —1921 (1921); [C. Lindahl,] Svenska miUionärer, af Lazarus, 6 (1901); Minnesskrift vid Stockholms stadsfullmäktiges femtioårsjubileum d. 20 apr. 1913 (1913); Stockholms läns sparbank. Minnesskrift (1912); J. Unman, Stockholmskrönika Cmskr. Stockholms stads arkiv och bibliotek): L. M. V. Örnbergr, Sv. slägtkalendern för år 1886 (1885).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Cervin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14771, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Vennberg.), hämtad 2024-04-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14771
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Cervin, urn:sbl:14771, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Vennberg.), hämtad 2024-04-17.