Meriter

Ericsson, Johan, f. 9 maj 1785 i Grådösvedjan, Hedemora landsförs., d. 24 april 1855 där. Föräldrar: hemmansägaren Eric Jansson och Anna Andersdotter. Hemmansägare i Grådösvedjan. Uppsyningsman 1810; nämndeman från 1811; riksdagsman i bondeståndet för Näsgårds läns fögderi (Kopp.) 1812, 1815, 1817–18, 1823 och 1828–30 (därjämte från 19 juni 1829 för Säters fögderi) samt 1834–35 (led. av expeditionsutskottet 1812 och 1815, av statsutskottet 1817–18, av konstitutionsutskottet 1823, 1828–30 och 1834–35, av förstärkta stats- och bankoutskotten samt förstärkta bankoutskottet 1823, samt av hemliga utskottet 1834–35); suppleant för fullmäktige i Riksgäldskontoret 13 juni 1818–18 juli 1822, fullmäktig där 18 juli 1822–16 juli 1829; fullmäktig i Riksbanken 1829–40; led. av kommittén angående ändringar i 1827 års skiftesstadga 29 jan. 1831–22 maj 1832.

G. 30 mars 1809 i Hedemora landsförs. m. Anna Andersdotter, f. 1 febr. 1786 där, d. 25 maj 1842 där, dotter av Anders Jansson i Bältarbo och Stina Jansdotter.

Biografi

E., i litteraturen omväxlande kallad Johan Ericsson (såsom han själv skriver sig) i Grådösvedjan, Jan Ericsson, Johan Ersson eller Jan Ersson, hörde icke till sin tids främste bondeståndsledare, men väl var han en mycket betrodd och ej sällan inflytelserik riksdagsbonde. Om honom personligen är nästan intet känt ur litteraturen. I ståndsprotokollen framstår han, särskilt under sina tidigare riksdagsår, såsom rätt lokalt betonad, i det han värnar speciella dalaintressen. Han hade emellertid många och betydande utskottsuppdrag, satt 1822–29 i Riksgäldsfullmäktige och 1829–40 som fullmäktig i Riksbanken. Vid upprepade tillfällen uppträdde han skarpt mot indragningsmakten och uttalade sig sålunda 1828, 1829 och 1834 direkt för indragningsmaktens avskaffande. Vid striden i bondeståndet, huruvida frälsehemmansägare skulle få representationsrätt i ståndet, gick E. på motsatt sida mot bondehövdingen Anders Danielsson, som arbetade för frälsebönderna. E. reserverade sig således 1823 i konstitutionsutskottet mot denne och uppträdde även i debatten i ståndet mot honom, förklarande att han lämnade Danielssons anförande i sitt värde, då denne själv var ägare till frälsejord. Ännu i slutdebatten i frågan april 1829 vidhöll E. sin mening men kom i stark minoritet (5 röster mot 14 för förslaget).

Särskilt inflytande synes E. ha haft i bank- och myntfrågor, vilket givetvis sammanhängde med uppdraget som bankofullmäktig. Vid debatten jan. 1830 om lagarna angående myntbestämningen samt för Rikets ständers bank fick E. ståndet att förkasta banko- och lagutskottens föreslagna redaktion och genomdrev i stället sin mening. Hans uttalande 12 jan., att adeln och borgarståndet torde komma att fatta enahanda beslut som det E. genomdrivit, visar emellertid, att han tydligen var utskickad för att genomdriva saken, men detta förringar ju ej det inflytande han tydligen hade på ståndsbröderna i dylika frågor.

Gärna debatterade E. rättsfrågor och motsatte sig förslaget om lagmans- och kämnärsrätternas upphörande, detta dock mindre av förkärlek för just dessa domstolar än därför, att han befarade att deras borttagande skulle omedelbart medföra ökning av personalen i hovrätterna och Högsta domstolen, varigenom den senare skulle behöva delas i divisioner, vilket kunde skada enhetligheten i lagskipningen i högsta instans. Här misslyckades E. dock, ty de nämnda lägre domstolarna avskaffades. Med 1835 upphörde E:s riksdagsuppdrag, men i bankofullmäktige kvarstod han till 1840. När Hans Jansson hösten 1839 såsom förberedelse till kommande års riksdag hyrde ett klubbrum i Bergstrahlska huset vid Munkbron åt bondeståndet, skedde det i samråd med E. Efter 1840 tyckes han helt ha dragit sig tillbaka till privatlivet.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anföranden, memorial och motioner i bondeståndet.

Källor och litteratur

Källor: Hedemora landsförs:s födelsebok 1785 och 1786, vigselbok 1809, Landsarkivet i Uppsala. – Bondeståndets riksdagsprotokoll. – Hj. Franzén, Representationsfrågan 1810–1830 (1914), s. 144 f., 175; A. Härnelius, Bondeledaren Hans Jansson (1926), s. 272; F. Wernstedt, Fullmäktige i riksgäldskontoret 1789–1939 (1939).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Ericsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15374, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15374
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Ericsson, urn:sbl:15374, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.