Johan August Ekman

Född:1845-11-26 – Hjälstads församling, Skaraborgs län
Död:1913-11-30 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Teolog, Ärkebiskop


Band 13 (1950), sida 6.

Meriter

Ekman, Johan August, f. 26 nov. 1845 i Hjälstad (Skarab.), d. 30 nov. 1913 i Uppsala. Föräldrar: husaren vid Livreg: s husarer Olof Ekman och Maria Johansdotter. Studier i Mariestads l. elementarläroverk från vt. 1856 och i Skara h. elementarläroverk ht. 1860–vt. 1865; mogenhetsex. i Skara 24 maj 1865; student vid Uppsala univ. 7 febr. 1867; teol.-fil. ex. där 14 dec. 1869; teor.-teol. ex. 31 maj 1870; teol. kand. 31 maj 1876; teol. doktor 9 juni 1893; prästvigd 13 jan. 1873 för Skara stift; pastoralex. i Uppsala 11 juni 1879; lärare vid Uppsala privata elementarläroverk 1870–72; kateket i Stockholm 4 juni 1872–1 juni 1874; tf. lektor vid h. lärarinneseminariet i Stockholm ht. 1872–ht. 1873; disp. för docentur 30 maj 1877; docent i exegetisk teologi 19 juni s. å.; regementspastor vid Upplands reg. 15 aug. 1879–6 maj 1887; uppehöll e. o. professuren i exegetik vt. 1880, professuren i dogmatik och moralteologi vt. 1881, e. o. professuren i exegetik ht. 1881–vt. 1882, e. o. professuren i praktisk teologi juli–sept. 1882, assistentbefattningen inom teol. fakulteten ht. 1882, professuren i praktisk teologi vt. 1884–vt. 1886, e. o. professuren i exegetik ht. 1886–vt. 1887; professor i teol. prenotioner och teol. encyklopedi 22 april 1887; förste teol. professor och domprost i Uppsala samt kyrkoherde i Vaksala 29 dec. 1896; biskop i Västerås stift och kyrkoherde i Lundby 1 juli 1898; fil. hedersdoktor i Uppsala 31 maj 1900; ärkebiskop i Uppsala ärkestift och Uppsala univ: s prokansler samt kyrkoherde i Bälinge 29 juni 1900. LNO 1897; KNO1kl 1900; HedLVS 1902; KmstkNO 1903; LoKavKMO 1913.

G. 20 april 1882 m. Hilma Ingeborg Petersson, f. 2 mars 1854 i Skedevi sn (ög.), d. 11 dec. 1934 i Uppsala, dotter av bruksinspektören vid Reijmyre glasbruk Lars Johan Petersson och Carolina Eriksson.

Biografi

E. tillhörde på fädernet en gammal västgötsk soldatsläkt. Fadern hade konfirmerats av den för den kyrkliga väckelsen i Skara stift verksamme Mårten Landahl och därav mottagit varaktiga intryck. Modern var av aktad hemmansägarsläkt. Sann gudsfruktan kännetecknade båda, och gammaldags tro och heder rådde i det enkla soldathem, där E., äldst bland fem syskon, växte upp. Ehuru hemmet ej var fattigt, förmådde fadern blott med stor svårighet förverkliga sin föresats att låta sonen August få den bokliga bildning, som ej blivit honom själv förunnad. Under gymnasietiden i Skara utövade av lektorerna Gunnar Wennerberg det starkaste inflytandet på E., icke blott genom sina lektioner utan framför allt genom sina bibelförklaringar vid morgonbönerna. I sitt eget studiearbete blev E. något fördröjd, emedan han nödgades läsa med yngre kamrater. Student i maj 1865 med högsta vitsord kunde han av ekonomiska skäl icke omedelbart fortsätta sina universitetsstudier utan konditionerade som informator under ett och ett halvt år. Först 1867 inskrevs E. vid Uppsala universitet, där han avlade sina examina; docentur fick han 1877. Jämsides med sina akademiska studier bedrev E. under flera år lärarverksamhet i Uppsala och Stockholm. Avgörande betydelse för hans teologiska utveckling fick den studieresa, som han 1874 företog till Tübingen, där J. T. Beck var verksam under partiellt fullföljande av traditionerna från den äldre wurttembergska skolan med J. A. Bengel och M. F. Roos som huvudrepresentanter. Jämte den av O. F. Myrberg företrädda, av beckianismen influerade bibelteologien förefunnos inom Uppsala teologiska fakultet representanter för en i Thomasius' anda mildrad Erlangenteologi. Gentemot det lågkyrkliga draget i den dåtida Uppsalateologien och dess betonande av det subjektiva momentet i tron företrädde Lundateologien, som i Th. Kliefoth såg en teologisk ledare, en påtaglig högkyrklighet och betonade »bekännelsen» och trons objektiva sida. Ehuru E. under sin teologiska utbildningstid mottog de ojämförligt starkaste inflytelserna från O. F. Myrberg och beckianismen, kunde han givetvis ej undgå att röna intryck – positiva och negativa – av samtliga de nämnda teologiska riktningarna.

E:s docentavhandling, »Likheter mellan Esaias kapp. 40–66 och Jeremias, betraktade med hänsyn till frågan om de förras ursprung» (1877), kan i metodiskt hänseende sägas bilda en gränssten mellan en äldre och en nyare riktning inom bibelforskningen vid Uppsala universitet. Då detta arbete kom att inom Uppsala teologiska fakultet bedömas och betygsättas på ett mycket olikartat sätt, har detta till icke oväsentlig del sin grund i teologiska motsättningar mellan fakultetens ledamöter. E. blev emellertid docent i exegetisk teologi och var under de första åren verksam huvudsakligen som kollegiegivare. Snart nog kom han att uppehålla en rad akademiska förordnanden (se meritlistan). Lägges härtill, att han under åren 1879–87 var regementspastor och tid efter annan uppehöll vissa förordnanden inom kyrkan och skolan samt bedrev en livlig och högt skattad verksamhet som konfirmationslärare, allt under det att han utvecklade ett omfattande teologiskt författarskap, får man en inblick i vidden och den mångskiftande arten av hans verksamhet under den första delen av hans akademiska lärartid.

De motigheter, som försports vid E:s anställande som docent, skulle till en början efterföljas av vissa motgångar för honom i hans akademiska befordran. Till den 1881 nyinrättade professuren i praktisk teologi, som E. sökt och vartill han såsom specimen utgivit avhandlingen »Det kristna prestembetets ursprung» (1882), blev han ej utnämnd, ehuru han av Större akademiska konsistoriet uppförts i första förslagsrummet. Icke heller vann han befordran till den genom nämnda professorsutnämning lediga assistentbefattningen vid Uppsala teologiska fakultet, vilket gick honom djupt till sinnes. Han misslyckades även, då han genom ansökningar till ett par regala pastorat sökte befordran utanför akademien. Men 1887 blev E. ordinarie professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi i Uppsala och innehade professuren i 12 år. Av dess tre huvudområden, det religionshistoriska, det religionsfilosofiska och det encyklopediska, ägnade E. i likhet med sina efterträdare i samma professur N. Söderblom och T. Andræ huvudintresset åt det förstnämnda. Men medan genom Söderblom och Andræ professuren alltmer antog karaktären av en självständig lärostol i religionshistoria, behöll den under E:s tid sin ursprungliga egenart av prenotioner och därmed sin uppgift att behandla de allmänt teologiska, enkannerligen de dogmatiska förbegreppen, av vilka religionen betraktades som ett av de viktigaste. Förklarligt nog kom E: s verksamhet som målsman för de discipliner, som ingingo i hans professur, att präglas av hans grundliga bibelteologiska skolning. Till den professur, som E. beklädde, var icke knuten någon prebendekyrkoherdebefattning, men 1896 utnämndes E., efter domprosten R. Sundelins död, till förste teologie professor och domprost och blev härigenom kyrkoherde såväl i Uppsala domkyrkoförsamling som Vaksala annexförsamling.

Blott ett och ett halvt år kom E. att inneha denna tjänst. Han hade visserligen efter biskop A. F. Beckmans i Skara död blivit förbigången vid biskopsvalet i sitt hemstift – på grund av sin beckianism ansågs han ej fullt renlärig i fråga om rättfärdiggörelseläran – men erhöll vid biskopsvalet i Västerås stift andra förslagsrummet och blev 1898 biskop Gottfrid Billings efterträdare där. Kort efter det att E. 1900 tillträtt episkopatet, blev han – sedan Billing avböjt ärkebiskopsstolen – utnämnd till ärkebiskop 29 juni s. å. Med denna befattning voro förbundna prokanslersämbetet vid Uppsala universitet och kyrkoherdetjänsten i Bälinge pastorat. Dessa poster tillträdde han först 1902 och innehade dem till sin död 1913. De båda herdabrev, varmed han hälsade prästerskapet i de båda stift, som han blivit kallad att leda, äro till uppbyggnaden ganska lika och präglas dels av en djupgående bibelteologisk inlevelse, dels av öppen blick för skilda kyrkliga och samhälleliga frågor. Som stiftschef lade E. i rikt mått i dagen de egenskaper, vilka han av naturen ägde och såsom kristen personlighet förvärvat sig. Hans framträdande bland människor var stillsamt och förnämt lågmält, men på samma gång alltid djupt vördnadsbjudande. Han var för sitt prästerskap en sann själasörjare och andlig fader. Han kunde konsten att lyssna till och giva sig tid med var och en, som vände sig till honom. Som preses i domkapitlet ledde han förhandlingarna med klarhet och reda och på samma gång stilla försynthet. Han uppsatte ofta själv tjänsteskrivelserna, vartill han ägde stor formell skicklighet. Som visitator visade han stor noggrannhet. Tre officiella prästmöten, ett i Västerås och två i Uppsala, kom E. att hålla. Såsom ordförande vid kyrkomötet 1903 var E., enligt G. Billings vittnesbörd, ganska oerfaren, så att anmärkningar gjordes, men (skriver Billing) »all bitterhet i dessa borttogs av den älskvärda anspråkslöshet, som är så utmärkande för honom». Emellertid fick Billing, såsom vice ordförande, vid mötet tjänstgöra »såsom ett slags övermarskalk och sufflör». E. företog som ärkebiskop ett flertal resor till svenska utlandsförsamlingar, som stodo under hans överinseende. Som prokansler vid Uppsala universitet hade han att avgiva officiella utlåtanden i akademiska ärenden och gjorde detta med stor samvetsgrannhet. Vid teologie doktorspromotionen i Uppsala domkyrka med anledning av universitetets Linnéjubileum 1907 fungerade E. som promotor.

Som talare och predikant förberedde sig E. synnerligen noggrant och höll ogärna improviserade tal. Hans lilla samling »Kristliga betraktelser» (1882) har bedömts som mönstergill. Genom E:s hela författarskap gick en apologetisk åder. Han ägnade stor uppmärksamhet åt sådana frågor som tro och kunskap eller kyrka och vetenskap i deras förhållande till varandra och såg icke någon motsats mellan dem. Han ansåg, att teologiens uppgift icke är begränsad till att framställa de religiösa företeelserna, utan innebär att söka tränga till den översinnliga verkligheten, som är grund till desamma. För den kritiska bibelforskningens resultat stod han öppen utan att överskatta dem. Han hade redan i docentavhandlingen arbetat med bibelfrågor av kritisk-historisk art. Vid Linnéjubileet gav E. ett grandiost uttryck åt sin teologiska totalsyn, som innebär, att hela tillvaron genomtränges och omslutes av en gudomlig makt, vilken till sist avslöjar sig som Jesu Kristi Fader. I ett flertal skrifter har E. framlagt sin teologiska totalåskådning, som visserligen icke präglas av någon längre gående originalitet, men är buren av en varm kristen idealitet och i sin renhet och klarhet är ett fullödigt uttryck för hans egen personlighet.

Vid E:s död talade man om »en ärkebiskoplig maktutvidgning» under hans tjänstetid. Man hänvisade därvid till att den av ärkebiskopen ledda missionsstyrelsens betydelse växte under denna tid och att ett nytt verksamhetsområde tillkom genom inrättandet av diakonistyrelsen, där ärkebiskopen likaledes var ordförande. Man visade även på de under denna tid begynnande biskopsmötena, som leddes av ärkebiskopen, och de under samma tid upptagna förhandlingarna med andra kyrkor, vilka å svensk sida fördes av E. Betänkes emellertid, att just under E: s tid som ärkebiskop det biskopliga eforala inflytandet på de högre läroverken och kyrkans allmänna inflytande på skolan i avsevärd grad reducerades och att flera av de funktioner, som hört till prokanslersämbetet, under denna tid bortföllo och det biskopliga inflytandet på den högre vetenskapliga bildningen därmed minskades, så inser man, att det givetvis är en överdrift att tala om en extensiv ökning av den ärkebiskopliga makten under E:s tid. Snarare torde man kunna säga, att E. genom sin personlighet blev en exponent för hur biskops- och ärkebiskopsämbetet till sitt väsen representerar en inre, andlig makt och auktoritet, som förblir, även sedan det yttre officiella inflytandet i samhället reducerats i takt med den fortskridande sekulariseringen. – Spridda brev från E. finnas i Uppsala univ.-bibliotek, några brev från honom till E. H. V. Tegnér i Lunds univ.-bibliotek.

Författare

Hjalmar Lindroth.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vid Birger Trolles graf... 1876. Tal före jordfästningen. TJps. 1876. 12 s. — Likheter mellan Esaias kapp. 40—66 och Jeremias, betraktade med hänsyn till frågan om de förras ursprung. TJps. 1877. (1), 127 s. (Diss.) Även i TJTJÅ. — Dryckenskapens djupaste grund och säkraste botemedel, betraktelse öfver Ef. 5:18 (Läsn. f. hemmet, ÅTg. 2, 1880, s. 266—280). Även sep. utg. Ups. 1880. (2), 15 s. — Om tiden för profeten Joels lefnad (Teol. tidskr., Årg. 20, 1880, s. 169—184, 241—254). — Det kristna prestembetets ursprung, betraktadt från historisk och praktisk synpunkt. 1*. Den kristna församlingens embeten under den apostoliska tiden och det i kristenheten fortfarande prestembetets sammanhang med dessa. Ups. 1882. (1), 99 s. (Diss.) Även i UUÅ. — Kristliga betraktelser. Sthm (tr. i Ups.) 1882. (6), 154 s. 2:a uppl. Sthm 1883. (6), 104 s. — Viljerigtningens betydelse för kristendomens erkännande (Tidskr. f. kristl. tro och bildn., Årg. 1, 1883, s. 115—132). — »Tänk på din skapare i din ungdom.» Konfirmationstal... 1883. Ups. 1883. 12 s. — Under och andeln-' gifvelse. Sthm 1883. (4), 129 s. — Den gammaltestamentliga historiens betydelse (Tidskr. f. kristl. tro och bildn., Årg. 2,1884,19—42). — Lifvets allvar. Betraktelse öfver liknelsen om den rike mannen och Lazarus (Luk. 16:19—31) (Läsn. f. hemmet, Bd 6, 1884, 6 s.). — Det sanna lefnadsmålet. Konfirmationstal... 1885 (ibid., Bd 7, 1885. 8 s.). Även sep. utg. Ups. 1885. 8 s. — Offren hos israeliterne (Tidskr. f. kristl. tro och bildn., Årg. 3, 1885, s. 210—234, 245—253). — Utkorelsen (Bibelforskaren, Årg. 2, 1885, s. 72—88, 113—120). — Den kristna religionsläran enligt den heliga skrift (ibid., Årg. 2, 1885, s. 332—381; Årg. 3, 1886, s. 1—72, 213—298; Årg. 4, 1887, s. 67—100, 302—366; Årg. 5, 1888, s. 8—93). Även sep. utg. med undertitel: Till tjenst för den tänkande allmänheten, företrädesvis för studerande och för lärare i församling, skola eller hem. 1—3. Sthm 1888. 1. Guds allmänna förhållande till verlden samt förberedelse för Kristi ankomst. (4) s., s. 1—121 2. Jesu Kristi person och verk. S. 123—210. 3. Kristi verks fullbordan genom den helige ande. S. 211—397, (3) s. — Det gamla testamentets profetia om Guds rike (Tidskr. f. kristl. tro och bildn., Årg. 4, 1886, s. 22—49, 180—213, 275—312). — Jesu försvar för sin lära om sig sjelf (ibid., Årg. 5, 1887, s. 169— 184). — Den heliga skrift som gudomlig och mensklig. Tal... 1887 (Sv. bibelsällsk:s årsberätt____ 1887, Sthm 1887, s. 31—56). Även sep. utg. Sthm 1887. 26 s. — [Predikan] (Förhandl. vid den allin. svensk-lutherska prestkonferensen ... 1887, Sthm 1887, s. 287—296). — Den naturalistiska hedendomen eller det lägsta stadiet af humanitetsidéns utveckling. Ups. 1888. (4), 294 s. — Menniskans ansvar för sina ord (Tidskr. f. kristl. tro och bildn., Årg. 7, 1889, s. 11—20). — Tal vid Wilhelm Erik Svedelius' jordfästning i Upsala domkyrka ... 1889. Köping 1SS9. 13 s. — Tal vid professorn Einar Löfstedts jordfästning i Upsala domkyrka ... 1889. Sthm 1889. 9 s. •— Jesu försvar för läran om de dödas uppståndelse (Tidskr. f kristl. tro och bildn., Årg. 8, 1890, s. 75—81). — Kom och se! Betraktelse öfver Joh. 1, 35—51 (ibid., Årg. 9, 1891, s. 49—5S). — Tal vid fabrikören August Wicanders jordfästning i Maria kyrka i Stockholm... 1891. Ups. 1891. 11 s. — Den yttersta domen. Enligt liknelsen Matt. 13, 47—50 (Tidskr. f. kristl. tro och bildn., Årg. 10, 1892, s. 478—4S7). Även sep. utg. U. o. o. å. 10 s. — Böndagspredikan (Predikningar på kyrkoårets sön- och helgedagar af äldre och nyare predikanter, Sthm 1892. 8 s.). — 6 sönd. efter Trefaldighet. Predikan. Hat och försonlighet. Text: Matt. 5: 20—26 (ibid., 7 s.). — Gud i naturen. Somniarbetraktelse (ibid. 4 s,), —-3 söndagen i fastan. Predikan. Text: Luk. 11:14—28 (Predikningar på kyrkoårets sön- och helgedagar af äldre och nyare predikanter, Ny årg., Sthm 1S93. 7 s.). .— Huvuddragen af mänsklighetens kommande utveckling. Med hänsyn till den kristliga tron enligt aposteln Pauli framställning 2 Tess. 2, 1—12 (Tidskr. f. kristl. tro och bildn., Årg. 12, 1894, s. 433— 444). — Predikan på Fastlagssöndagen (Fyris, n:o 31 B, 1896). Även sep. utg. Upps. 1S96. Fol. (2) s. — Kristendomen som världsreligion. Granskning af några uttalanden i afseende härpå, framställda af teologie licentiaten S. A. Fries i hans skrift: Betydelsen af religionskongressen i Chicago (Kyrkl. tidskr., Årg. 2, 1896, s. 53—72). — Buddhismen och kristendomen (ibid., Årg. 2, 1896, s. 305—321, 363—374). — [Inledningsföredrag vid diskussion över ämnet:] Förhållandet mellan kristendomen och den närvarande tidens kulturströmningar (Förhandl. vid den sjette allni. svensk-lutherska prästkonferensen ... 1896, Sthm 1896, s. 25"— 41). — Teologiska fakulteten (Upsala universitet 1872—1897. Festskrift... 1897. 1. Ups. 1897. — Rättfärdighetens sol. Betraktelse på Midsommardagen (Strödda predikningar och betraktelser af äldre och nyare predikanter, Sthm 1899. 5 s.). — Den heliga nattvardens instiftande. Enligt Luk. 22:14—22 och parallelställen (Bibelforskaren, Årg. 17, 1900, s. 2S—40). — Det himmelska budskapet på påskdagens morgon till dem, som söka Jesus. Matt. 28:1—8 (ibid., Årg. 17, 1900, s. 41—48). — Johan Tobias Beck (ibid., Årg. 17,1900, s. 49—77, 395—408). — De oeiviliserade folkens religiösa föreställningar och bruk (ibid., Årg. 17, 1900, s. 120—138). — Jesus Kristus som verldseröfraren och det heliga dopets instiftelse. Predikan på Trefaldighetssöndag. Matt. 28:18—20 (ibid., Årg. 17, 1900, s. 191—200). — Laotse (ibid., Årg. 17, 1900, s. 265—272). — På Gustaf den andre Adolfs åminnelsedag (ibid., Årg. 17, 1900, s. 292—303). — På Juldagens morgon (ibid., Årg. 17, 1900, s. 305—309. — Helsningstal och inledningsföredrag hållna vid prest-mötet i Vesterås år 1900 (Handl. rör. prestmötet i Vesterås 1900, Vesterås 1900, s. 35—57). — Embetsberättelse af hiskopen vid prestmötet i Vesterås 1900 (ibid., s. 59—79). —¦ Vid erkebiskopen... Anton Niklas Sundbergs jordfästning i Upsala domkyrka... 1900. Ups. 1900. 12, (4) s. [Jämte: hymn sjungen vid jordfästningen.] — »O, att I villen i dag höra hans röst!» Psaltaren, Ps. 95 (Bibelforskaren, Årg. 18, 1901, s. 1—8). — »Så äro då barnen fria.» Math. 17:24—27 (ibid., Årg. 18, 1901, s. 145—153). — Tal wid missionärsinwigningen i Upsala domkyrka Trettondagen 1901 (Missionstidn., Årg. 26, 1901, s. 37—43). — Högtidstal ... vid jubileumsgudstjänsten... 1901 [å Diakonissanstalten i Stockholm] (Olivebladet, Årg. 38, 1901, s. 129—134). — Prseken. Text Luk. 19:41—47 (For-handlinger ved det 6te nordiske studenterm0de med kristeligt program paa Leckö slot... 1901, Kria 1901, s. 3—8). — Predigt bei der allgem. luthe-rischen Konferenz in Lund... 1901. Lund 1901. (2), 15 s. — Herdabref till presterskapet 1 Upsala stift. Ups. 1901. 24 s. — Hufvudföremålet för kristlig tro och predikan. Tal vid prästvigning (Bibelforskaren, Årg. 19, 1902, s. 73—76). — Ord wid missionärsinwigningen i Upsala... 1902 (Missionstidn., Årg. 27, 1902, s. 293—295). — Tal och föredrag, hållna af ärkebiskopen [vid prästmötet i Uppsala 1902] (Protokoll och handl. rör. prästmötet i Uppsala 1902, Upps. 1903, s. 3—60). — Inledningspredikan (Trettonde allm. sv. folkskolläraremötet i -Stockholm... 1903. Redogörelse. Sthm. 1903. S. 2—6.). — Förlorad eller förvarad. Predikan på fjärde söndagen efter påsk. Text: Joh. 17:9—17 (Bibelforskaren, Årg. 20, 1903, s. 1—7). — Guds uppenbarelse (ibid., Årg. 20, 1903, s. 241—265). Även sep. utg. Sthm 1903. (2), 25 s. — Predikan (Förhandl. vid den åttonde allm. svensk-lutherska prästkonferensen... 1903, Sthm 1903, s. 1—10). Även sep. utg. Sthm 1903. 12 s. — Högtidstal vid årsfesten 1902 (Årsberätt. för Samariterhemmet i Uppsala 1902, Upps. 1903, s. 1—7). — Tal vid prästvigning i Upsala domkyrka ... 1903 (Skrifter i teol. och kyrkl. ämnen tillägnade domprosten C. A. Torén, Upps. 1903, s. 55—61). — Barnaskap hos Gud. Tal hållet vid visitation i Solna. Sthm 1903. 9 s. — Tro och dygd (Bibelforskaren, Årg. 21, 1904, s. 1—7). — Predikan vid Svenska bibelsällskapets högtidsgudstjänst ... 1904 (Sv. bibel-sällsk:s årsberätt____1903, Sthm 1904, s. 23—33). — Vid domprosten C. A. Toréns bår ... (Bibelforskaren, Årg. 22, 1905, s. 33— 38). Utdrag av talet med titel: C. A. Torén t (Kyrkl. tidskr., Årg. 11,1905, s. 1—3). — Ord wid missionärsinwigningen i Upsala domkyrka... 1905. (Missionstidn., Årg. 30, 1905, s. 49—50). — Det personliga inflytandet. Predikan ... 1905. Upps. 1905. 11 s. — Försoningen (Bibelforskaren, Årg. 23, 1906, s. 6—22, 106—118). Även sep. utg. Upps. 1906. (2), 29 s. — Om försoningen (ibid., Årg. 23, 1906, s. 207—216). — Kristendomens makt. Ärkebiskopens tal vid Hagalunds kyrkas invigning (Församlingsbladet, Årg. 3, 1906, s. 75—77). Även sep. utg. jämte historik med titel: Hagalunds kyrka. Historik och högtidstal. Sthm 1906. 4:o. S. 7—8. — Ord wid missionärsinwigning... 1906 (Missionstidn., Årg. 31, 1906, s. 50—54). ¦— Tal vid invigningen af svenska sjömanskyrkan i London ... 1906 (Missionstidn., Årg. 31, 1906, s. 369—372). Även sep. utg. tills, med uppsatser av C. Renström och J. Lindskog under den gemensamma titeln: De våra i främmande land, [Ups.] 1906, s. 1—3. —¦ Den kristliga karaktären. Föredrag... 1906. Sthm 1906. 15, (1) s. — Vid fru landshöfdingskan Margaret Bråkenhielms jordfästning i Uppsala domkyrka ... 1906. Upps. 1906. 9 s. — Tal vid missionärsinvigning i Göteborg... 1907 (Missionstidn., Årg. 32, 1907, s. 351—356). — Predikan vid Svenska bibelsällskapets högtidsgudstjänst... 1907 (Sv. bibel-sällsk:s årsberätt____1906, Sthm 1907, s. 15—22). — Vid kontraktsprosten ... Fredrik Sandbergs jordfästning i Väster-Åkers kyrka ... 1906. Upps. 1907. 8 s. — Älsken icke världen. Predikan... 1906. Sthm 1907. 15 s. — Hälsningsord vid det kyrkliga mötets öppnande i Stockholm... 1908 (Missionstidn., Årg. 33, 1908, s. 365—367). —• Vid teologie doktorspromotionen under Linnéfesten 1907 (Bibelforskaren, Årg. 25, 1908, s. 229—234). Även sep. utg. med titel: Vid promotionshögtiden i Uppsala domkyrka den 24 maj 1907 under Linnéfesten. Upps. 1908. 8 s. — Vid kyrkoherden Karl öhmans inställelse i kyrkoherdeämbetet i Johannes' församling i Stockholm ... 1908. Tal. Sthm 1908. 15 s. — Vid öppnandet af det kyrkliga mötet i Skara ... 1909 (Missionstidn., Årg. 34, 1909, s. 277—280). — Tal och föredrag, hållna af ärkebiskopen [vid prästmötet i Uppsala 1908] (Protokoll och handl. rör. prästmötet i Uppsala 1908, Upps. 1909, s. 3—82). — Tro och gärningar (Hälsn. fr. Samariterhemmet 1 sept. 1911, s. 1—4). — Tal och bön (Redog. f. Hudiksvalls högre allm. läroverk läsåret 1911—1912, Hudiksvall 1912, s. XI—XIV). — Tal vid kyrkliga tillfällen. Sthm 1914. 268 s. — Dessutom artiklar i Nord. familjebok och Kirke-Leksikon f. Norden samt recensioner och anmälningar i Tidskrift för kristlig tro och bildning, Kyrklig tidskrift och Teologisk tidskrift.

Utgivit: Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. Årg. 17. 1900. Sthm 1901.

Källor och litteratur

Källor: G. Billing, Anteckningar från riksdagar och kyrkomöten 1893–1906, utg. av C. Hallendorff (1928). – G. Aulén, Ärkebiskop Joh. Aug. Ekman in memoriam (Lunds stifts julbok, 6, 1914) ; H. Lundström, Ärkebiskopen D:r Johan August Ekman. Några minnesblad (1915; 2:a uppl. 1916); W. Budin, Ärkebiskop Ekman såsom teologisk författare (Bibelforskaren, 31, 1914), s. 1 ff.; J. Sundler, J. A. Ekman (Julhälsn. från Skara stift, 9, 1914) ; Uppsala universitets matrikel, utg. af Th. Brandberg & J. von Bahr (1916). – Meddel. av förste bibliotekarien A. B. Carlsson.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan August Ekman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15868, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjalmar Lindroth.), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15868
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan August Ekman, urn:sbl:15868, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjalmar Lindroth.), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se