Maria Amelie Albinia Ekman

Född:1846-01-24 – Finska församling, Stockholms län
Död:1915-10-30 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Filantrop, Donator


Band 13 (1950), sida 84.

Meriter

7. Maria Amelie Albinia Ekman, född Lavonius, den föregåendes maka i hans andra gifte, f. 24 jan. 1846 i Stockholm (Finska), d. 30 okt. 1915 där (Engelbrekt). Föräldrar: finske guvernören Alexander Lavonius och Sophia Rosina von Haartman. Donator och filantropiskt verksam.

G. 1) 31 maj 1865 i Helsingfors m. godsägaren Christoffer Alexander Ernst Linder, f. 7 jan. 1838 i Reval, d. 30 maj 1868 på Åminne, Pojo sn (Nyland); 2) 15 maj 1872 i Stockholm m. Johan Oscar Ekman, se E. 6.

Biografi

Maria Lavonius' förfäder på fädernet voro ursprungligen präster i Savolaks. Hennes fader blev rysk legationssekreterare i Stockholm 1835 och generalkonsul 1841, innan han 1849 återbördades till Finland som guvernör i Uleåborg; han adlades 1855. Hennes mormor var en av F. M. Franzéns vackra döttrar och skönheten ärvdes både av Marias moder Rosina v. Haartman, statsrådet C. D. v. Haartmans dotter, och av henne själv. Genom faderns långa tjänstgöring i Stockholm, där Maria föddes, blev familjen ett bemärkt inslag i den svenska huvudstadens societet och släktförbindelserna genom Franzén voro ytterligare ett starkt band med Sverige. Som helt ung utbildades Maria i Schweiz och när hon 15-årig återkom till Finland hade fadern lämnat sin guvernörspost och slagit sig ned på egendomen Haiko nära Borgå. Som nittonårig gifte hon sig 1865 med godsägaren Ernst Linder, också av en nyadlad finländsk släkt (ursprungligen från Småland), men drabbades redan efter tre år av sorgen att mista först en liten dotter och strax efter sin make, medan hon själv ännu låg i barnsäng med en nyfödd son. Den våldsamma prövningen inverkade starkt på henne genom en sömnlöshet, som sedan aldrig kunde hävas och som var mycket påfrestande för hennes redan av naturen icke starka nerver. Också ekonomien var knapp för den unga änkan, och hon glömde aldrig sedan i livet, hur tryckande det känts med ekonomiska bekymmer. Hon hade eljest en starkt levande, häftigt impulsiv natur och samtidigt en djup och fast, personlig religiositet. Trots sin klenhet visade hon senare i livet samtidigt drag av energisk viljestyrka. Vintern 1870–71 flyttade hon med sin gosse, sedermera generalmajoren Ernst Linder, och sina föräldrar över till Stockholm, där hennes syster Ebba (sedermera furstinnan Solms-Braunfels) skulle föras ut i sällskapslivet. Fritz v. Dardel talar i sina Minnen om de två vackra systrarna Lavonius, med tillägget: »den ena, en sydländsk typ, är änka.» Nästa vinter tillbragte Maria med sonen i Uppsala men mötte vid ett besök i Stockholm hos friherrinnan Louise Löwen (sedermera Falkenberg), född Ekman, dennas fader konsul Oscar Ekman. En stark sympati band snart den 25-åriga änkan samman med den 58-årige affärsmannen och följande år vigdes de i Stockholm. Till sin mor hade hon skrivit om Oscar E., att »han har så vackert uppfattat måhända det bästa i min karaktär, nämligen min förmåga att leva mig in i andras glädje och sorg som om de vore mina egna». Åldersskillnaden och hennes makes önskan resulterade mera i stilla hemliv än sällskapsliv, först i Stockholm, sedan i Göteborg och slutligen åter i Stockholm. Som lantställen hade man Stora Torp vid Göteborg och Skärvik vid Djursholm, samt från 1882 det av maken inköpta Bjärka-Säby (se E. 6, s. 81).

Makarnas mycket olika uppfostran och kynne – han en lugn, klart och klokt prövande affärsman, hon ständigt ledd av sin känsligt impulsiva läggning – gjorde, att de kompletterade varandra på flera olika sätt. Hon deltog livligt i makens filantropiska intressen, samtidigt som hennes egna möjligheter till välgörenhet småningom arrangerades på särskilt, klokt sätt av konsuln. Varje måndag erhöll Maria E. 1 000 kr. att använda till hushåll, löner, personliga utgifter och gåvor. Oaktat sin kroppsliga klenhet och de svårigheter, som sömnlöshet, med eller utan sömnmedel, vållade, var Maria E. »full av liv och verksamhet», som hennes syster 1878 skriver till modern.

Att verksamheten som filantrop motsvarade ett starkt behov i hennes eget inre visade Maria E., då konsuln efter 35 års äktenskap avled vid 94 års ålder 1907. Även som änka fortsatte hon den av båda förut gemensamt utövade gärningen som donator. Bland hennes donationer märkas sådana till en professur i ortopedi vid Karolinska institutet, till Göteborgs högskola och Tärna folkhögskola. Till Lundsbergs skola skänkte hon ett observatorium, lät bygga ett elevhem och grundlade en pensionsfond. Hon lät uppföra Vita bandets nykterhetsrestaurang vid Vårtan, bekostade till stor del Ekmanska sjukhuset i Örgryte och lämnade bidrag till nya kyrkan där, liksom till svenska kyrkorna i Berlin, Paris och Köpenhamn. Bland övriga institutioner, sammanslutningar eller ändamål, som fingo understöd genom hennes gåvor må nämnas: Konsertföreningen i Stockholm, Eugeniahemmet, Föreningen för välgörenhetens ordnande, De blindas förening, K. F. U. M. och K. F. U. K., Kungsholms ungdomsklubb, arbetsstugor, kolonier, sjukhem, sanatorier, Frälsningsarmén, särskilt slumsystrarna, diakonissorna, Stockholms stadsmission, Röda korset, Drottningens centralkommitté, Cancerföreningen, lärarinnehem, Sophiahemmet, Stockholms högskola, soldathemmen samt F-båtsinsamlingen. I det tysta har hon därtill hjälpt och understött otaliga människor. Man förstår, att en socialistledare sade till henne: »Fru konsulinna, Ni är en farlig motståndare! Om alla kapitalister vore av samma slag som Ni, då funnes inga socialister.» Det är givet, att hennes impulsivitet och önskan att handla snabbt ibland kunde göra henne godtrogen inför påträngande människor och någon gång orsaka bistånd, där dylikt kanske ej så mycket var av nöden. Men genom sin hela verksamhet har Maria E. med sitt redan i det yttre charmerande sätt och sin av lidande och medlidande fördjupade skönhet varit en glädjespriderska av stora mått till vida kretsar och till många människor. Hon slet ut sig i sin gärning och de sista åren klagade Maria E. ofta, att hon icke längre orkade att bära alla andras nöd. Vid sin bortgång efterlämnade hon ett rikt välsignat minne.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Maria E: s efterlämnade papper finnas i arkivet på Bjärka-Säby.

Tryckta arbeten

[Brev till Kosina Lavonius.] (Alma Hedin, Maria Ek-Sthm, tr. TJpps., 1925, passim.)

Källor och litteratur

Källor: Engelbrekts förs:s i Stockholm dödbok 1915. – Handlingar rörande donationer i Göteborg, 5–6 (1916–23). – M. Björkquist, Maria Ekman (i H. Rosman, Bjärka-Säby och dess ägare, 3, 1927) ; F. von Dardel, Minnen, 4 (1913); Alma Hedin, Maria Ekman (1925); se i övrigt litt. under E. 6.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Maria Amelie Albinia Ekman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15879, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-06-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15879
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Maria Amelie Albinia Ekman, urn:sbl:15879, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-06-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se