Meriter

2. Carl Fredrik Ernst Carlson, den föregåendes son, f. 14 mars 1854 i Stockholm, d. 7 apr. 1909 därstädes. Elev vid Klara l. elementarläroverk ht. 1866 och vid Stockholms gymnasium ht. 1868; avlade mogenhetsexamen vid sistnämnda läroverk 13 maj 1872; student i Uppsala ht. 1872; fil. kand. 11 dec. 1874; fil. lic. 28 maj 1877; disp. 31 maj 1877; fil. doktor 6 sept. 1877; företog resor till Frankrike och England 1878, till Tyskland och Danmark 1885—86, till Moskvas, Wiens, Dresdens och Berlins arkiv 1890 och till Londons och Köpenhamns arkiv 1895 och 1896. E. o. amanuens i riksarkivet 21 aug. 1877; e. o. kanslist i ecklesiastikdepartementet 12 sept. 1877; genomgick provårskurs vid Ladugårdslands 1. allmänna läroverk och Stockholms gymnasiums södra avdelning läsåret 1877—78; e. o. lektor i historia och geografi vid Stockholms realläroverk å Norrmalm 30 aug. 1878—vt. 1880; docent i historia vid Uppsala universitet 21 maj 1880—vt. 1883; vik. lektor i historia, geografi och modersmålet vid latinläroverket i Göteborg ht. 1880—vt. 1883; höll offentliga föreläsningar i historia i Göteborg på uppdrag av styrelsen för Göteborgs undervisningsfond vt. 1881— vt. 1886; lektor i historia, geografi och modersmålet vid realläroverket i Göteborg 28 apr. 1883; ledamot av allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg 1884—1901 (ordförande 1891—1900) och av Göteborgs musei biblioteksnämnd 1885;. tjänstledig från lektoratet för historiska forskningar och tjänstgöring vid Göteborgs högskola 1888—ht. 1893; ledamot av styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek 1890—96 (v. ordförande 1894—96) och av dess beredning angående tomt till stadsbiblioteket 1895; professor i historia och statskunskap vid Göteborgs högskola 16 okt. 1890 (K. stad-fästelse 12 dec. 1890) —31 dec. 1893; ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg 23 febr. 1892—1904; ombud för Svenska sällskapet för antropologi och geografi vid internationella geografiska kongressen i Bern 1891; sakkunnig vid tillsättandet av professur i historia och statskunskap vid Göteborgs högskola 9 febr. 1895; ledamot av riksdagens andra kammare för Göteborgs stad 189?—1905 urt. och var därunder ledamot av konstitutionsutskottet 1903 och 1904 samt av första särskilda utskottet (läroverksutskottet) 1904; ledamot av kommittén angående undervisningsproven för lärarbefattningar, geografien som särskilt läroämne samt formulär för kataloger vid de allmänna läroverken 4 juni 1897—30 apr. 1898 och av läroverkskommittén 26 maj 1899—8 dec. 1902; ledamot av kommittén angående förändrat utgivningssätt för topografisk karta över Norrland 28 okt. 1902—16 nov. 1903; biträdde i ecklesiastikdepartementet vid utarbetandet av den 31 dec. 1903 dagtecknade K. propositionen i läroverksfrågan samt vid utarbetningen av sammanfattning av inkomna utlåtanden, yttranden och petitioner i läroverksfrågan 1904; sakkunnig för utarbetande av instruktion för läroverksöverstyrelsen och av ny läroverksstadga 27 maj—31 dec. 1904; överdirektör och chef för överstyrelsen för rikets allmänna läroverk 28 okt. 1904. LSkS 1880; LVVS 1887; RNO 1899; KN02kl 1908; innehade dessutom utländsk orden.

Gift 5 jan. 1881 med Valborg Kristina Korsgren, f. 23 febr. 1860, dotter till bankokommissarien i riksbanken Karl Gustav Korsgren i Stockholm.

Biografi

I likhet med fadern slog C. från början in på den historiske vetenskapsmannens bana. Visserligen blev hans akademiska karriär icke synnerligen lång; den inskränkte sig till en kortvarig docentur vid Uppsala universitet och en treårig verksamhet som professor i historia och statskunskap vid den nygrundade högskolan i Göteborg (1890—93). Då han till allmän förvåning begärde avsked från sistnämnda befattning, skedde det med den motiveringen, att tjänsten som lektor gav honom en tryggare ställning och framför allt större möjligheter att fullfölja de vetenskapliga forskningar, som han tydligen betraktade som sin livsuppgift. Vad det för honom i främsta rummet gällde var att fortsätta det forskningsarbete, som fadern genom döden hindrats att avsluta: forskningen rörande Karl XII. Redan med sin gradualavhandling »Om Karl XII: s vistelse i Sachsen 1706—07» (1877) hade C. beträtt detta område. Under resor, som han genom statsunderstöd sattes i tillfälle att företaga, insamlade han ett betydande källmaterial, som ej i samma omfattning stått tidigare forskare till buds och delvis ej ännu utnyttjats. Om hans grundliga förberedelser vittna även urkundspublikationer, bland vilka Karl XII:s egenhändiga brev (1893) och Karl Pipers av C. själv påträffade dagbok 1709—14 (1906) äro de viktigaste. Redan i sitt debutarbete visade sig C. dela sin faders allmänna uppfattning av Karl XII och hans verk, en uppfattning, som visserligen icke från-känner konungen stora personliga egenskaper men som dock i hans brister som statsman och fältherre ser en av de viktigaste förutsättningarna för den olyckliga utgången av det stora nordiska kriget. I en uppsats om »Karl XII: s ryska fälttågsplan 1707—1709, sedd i ljuset af nyare forskningar» (1889), utformade C. denna åskådning i mycket bestämd riktning: hela fälttåget ter sig som en kedja av missgrepp och äventyrligheter, och katastrofen i Ukraina uppfattas icke som en enstaka olycka utan som »det med nödvändighet framgångna resultatet ur de föregående krigshändelsernas utveckling». I inledningen till sin edition av Karl XII: s egenhändiga brev (1893) sökte C. ur dessa brev deducera fram Karl XH:s personlighet. Han betonar vissa »älskvärda» sidor i konungens karaktär: det muntra lynnet, den varma släktkärleken och anspråkslösheten i levnadsvanor, men han uppehåller sig företrädesvis vid de mindre tilltalande dragen: skoningslös hårdhet, okänslighet för andras lidande, halsstarrig envishet. Karl XII eftersträvade visserligen icke erövringar, men »han satte icke heller fosterlandets bästa såsom högsta mål utan fastmer ett ovillkorligt fyllande av vissa abstrakta rättskrav». Om sålunda kungen själv i C:s ögon miste åtskilligt av sin »diktade storhet», framstår i stället »bilden av det svenska folket och dess kamp mot försakelser oclr olyckor så mycket mer beundransvärd». Till den nya riktning inom Karl XII: s-forskningen, vilken med Harald Hjärne som föregångsman framträdde omkring senaste sekelskiftet med krav på ett allsidigare och förutsättningslöst studium av Karl XII: s historia, kom C. att intaga en mycket bestämd frontställning, och det är knappast för mycket sagt, att hans åskådning fick ett drag av dogmatism, som ej tillät honom att se något berättigat i de nya synpunkterna. Detta visade sig särskilt i den skarpa polemik, vari han inlät sig med Karl Hallendorff i anledning av dennes avhandling om »Karl XII och Lewenhaupt år 1708» (1903) och med Artur Stille i anslutning till dennes bok om »Karl XII: s fälttågs: planer 1707—1709» (1908). Då Hallendorff efter en kritisk undersökning av källorna ansett sig böra skjuta en del av skulden för olyckorna på Lewenhaupt, avfärdade C. detta såsom »ett försök att antasta högt förtjänte, av olyckan drabbade, tappre mäns minne, som av den opartiska forskningen måste tillbakavisas», och i Stilles — låt vara emellanåt väl konstruktiva — strävanden att för Karl Xll:s åtgärder under det kritiska skedet vinna så förnuftiga och tillfredsställande förklaringar som möjligt finner han ett »återupplivande av den gamla, för ett chauvinistiskt betraktelsesätt av vår historia så välbehagliga heroskulten, som var på modet i hattarnas och göternas dagar». Gentemot den nya riktningens »tendens» ansåg sig C. företräda den vetenskapliga, objektiva uppfattningen. Samtidigt med ovannämnda specialuppsatser och polemiska inlägg arbetade C. oförtrutet på det stora sammanfattande verk över Karl XII, som skulle omedelbart ansluta sig till faderns avbrutna framställning. Enligt den plan, han utarbetat, skulle verket omfatta tiden 1706 —1718 och fördelas på tre delar. Det blev emellertid ej C. förunnat att själv utge detta arbete. Vid hans död (1909) förelåg första delen, omfattande åren 1706—10, i manuskript och delvis i korrektur och utgavs följande år (1910) genom förste arkivarien T. Westrins försorg. C. vidhöll i alla delar sin gamla uppfattning om Karl XII:s skuld och olyckornas oundviklighet enligt de givna förutsättningarna med en ensidighet, som gjort, att hans bok trots sin innehållsrikedom och trots den grundliga forskning, som ligger bakom densamma, icke kommit att bli det standardverk över Karl XII, som C. själv otvivelaktigt tänkt sig. Arbetet var även redan vid sitt framträdande föråldrat, då C., vars förord är daterat 1906, ej funnit tillfälle att i sin framställning taga hänsyn till Stilles på ingående topografiska studier byggda framställning av Karl XII: s ryska fälttåg. — Utanför Karl XII: s-forskningens område har C., såsom förteckningen på hans tryckta arbeten visar, endast mera undantagsvis rört sig. Vid sidan av historieforskarens lärda mödor ägnade sig C. åt andra värv, främst skolmannens. Under sin lektorstid i Göteborg utgav han en »Skolgeografi uti två kurser» (1887), vilken utkommit i en mängd upplagor (efter C:s död ombesörjda av E. Fagerlund, sedermera av N. Rönnholm) och vilken länge varit och delvis ännu är grundläggande för geografiundervisningen vid de högre allmänna läroverken. Ur pedagogisk och även ur vetenskaplig synpunkt betecknade C: s lärobok otvivelaktigt ett stort framsteg framför tidigare läroböcker i samma ämne, särskilt med hänsyn till den över hela linjen tillämpade analytiskt-syntetiska lärogången och det starkare betonandet av ämnets naturvetenskapliga sida. För geografiens förbättrade ställning vid läroverken arbetade C. även på andra sätt, bl. a. genom agitation för särskilda professurer i ämnet vid universiteten. Ett sammandrag av sin Skolgeografi utgav C. till folkskolans tjänst (1905) i samarbete med J. J. Dalström och Karl Lidman. Såsom mångårig ordförande i Göteborgs folkskolestyrelse fick C. lära känna folkskolans arbetssätt och ledande krafter.

C: s kommunala verksamhet i Göteborg, dels i nyssnämnda egenskap, dels såsom stadsfullmäktig under åtskilliga år, banade småningom väg för hans inträde i den aktiva politiken, dit fäder ne-ärvd håg säkerligen livligt lockade honom. Under tre perioder var han Göteborgs stads representant i andra kammaren (1897—1905). Efter att till en början ha gått som vilde anslöt han sig till det 1900 bildade liberala samlingspartiet, vars program och allmänna åskådning han i huvudsak omfattade. I riksdagen kom C. visserligen aldrig att intaga någon ledande ställning —¦ därför torde bl. a. en viss benägenhet för överlägsenhet i uppträdandet och ytlighet i argumenteringen ha utgjort hinder — men han var en ganska flitig motionär och debattör, och han kunde vid flera tillfällen inregistrera framgångar. Ett flertal av hans inlägg gällde allmänna kulturfrågor, t. ex. anslag för utgivande av en statistisk handbok över Sverige (1898), anslag till nordiska museet (1900), anslag till populärvetenskapliga kurser vid universiteten (1902), statsbidrag till sockenbibliotek (1902) och till idrottens främjande (1903). Ett följdrikt initiativ av C. var hans motion om en mera tidsenlig och svensk namnlängd i almanackan (1899), likaledes förslaget, att frågor om bestämmelser rörande rikets vapen och flagga skulle avgöras av konung och riksdag gemensamt (1900). Om socialt intresse vittnade C: s inlägg rörande kvinnors och minderårigas arbete i industriellt yrke (1900), tillsyn över utackorderade fosterbarn (1901) samt uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn (1902). I försvarsfrågan var C:s ståndpunkt mera positiv än flertalet av hans meningsfränders. Han betonade de nationellt-politiska synpunkternas företräde framför de ekonomiska i frågan om anslag till nya eldhandvapen åt armén (1899), i härordningsdebatten 1901 varnade han energiskt mot »förhalningens och köpslåendets politik», och han accepterade sammanjämkningsförslaget, vari han dock icke såg »ett ideal eller en fullt tillfredsställande lösning» utan snarare »en övergångsform». C. hade mycket sinne för sambandet mellan värnplikt och rösträtt, och sedan han tidigare givit sitt stöd åt Sixten von Friesens rösträttsförslag på kommunalstreckets grund (1899, 1900), övergick han 1902 till den allmänna rösträtten och anslöt sig till Ivar Månssons på denna princip vilande skrivelseförslag. Vid samma riksdag motionerade C. om proportionellt valsätt vid riksdagens utskottsval, och han betecknade detsamma som »en riktig grundtanke, som har framtidens frö i sig», men icke desto mindre ställde han sig avvisande till regeringsförslagen om proportionella val till andra kammaren (1904 och 1905).

C: s betydelsefullaste initiativ såsom riksdagsman och överhuvud hans förnämste, livsgärning låg på det skolreformatoriska området. Även här kan han sägas ha fortsatt traditionerna från fadern, vilken genom 1859 och 1878 års läroverksstadgar angivit riktlinjerna. Sedan C. tidigare både inom. och utom riksdagen uttalat sympatier för en skolreform, avseende t. ex. lärarprovens avskaffande (1897), latinets uppskjutande till sjätte klassen (1898), skolväsendets sekularisering (1899), framkom han 1899 — närmast i anslutning till en tre år tidigare av S. J. Boethius väckt motion — med en motion om en omorganisation, av de allmänna läroverken, bestående i skilsmässa mellan skola och gymnasium, införande av särskild avgångsexamen för lärjungar, som i 15—16-årsåldern önska sluta sin skolgång, latinets uppskjutande till första gymnasieåret, införande av en viss valfrihet och det nationella bildningselementets starkare betonande. Förslaget, som stöddes av en likalydande motion av F. A. Boström i första kammaren, resulterade i ett skrivelseförslag till K. M: t, som med anledning därav omedelbart tillsatte en kommitté, vari C. blev självskriven medlem. I kommittén utformades de av C. antydda tankarna till ett omfattande reformförslag, som framlades 1902; i ett särskilt yttrande förordade C. dessutom inrättandet av ett centralt läroverksråd med övervakande och utredande myndighet. Sedan förslaget utställts till yttrande av läroverkskollegier och andra, förelades det av ecklesiastikministern Karl von Friesen i form av K. proposition 1904 års riksdag. C. kämpade såväl i det för frågans behandling tillsatta särskilda utskottet som under kammardebatterna ivrigt för förslaget, och det blev också i allt väsentligt antaget av riksdagen. Den läroverksreform, som sålunda kom till stånd, innebar i huvudsak de förut nämnda organisatoriska nyheterna, inklusive det från C: s särskilda yrkande i kommittén emanerande projektet om en central överstyrelse för de allmänna läroverken. Den nya läroverksorganisationen kunde — förklarade C. optimistiskt i en propagandaskrift om densamma — »med skäl sägas på lyckligt sätt främja det högre skolväsendets utveckling i nationell riktning» och skapa förutsättningar för »den nationella kulturens höjande och utbredning till allt djupare lager av vårt folk».

Då den nyskapade läroverksöverstyrelsen på hösten 1904 tillsattes, föll det sig rätt naturligt, att C. förordnades till dess chef. Det kom alltså på hans lott att, som han uttryckte sig, »gjuta liv och anda i de nya formerna». Om C: s kvalifikationer för och sätt att lösa denna uppgift ha meningarna varit ganska delade, och man gör honom knappast någon orätt med att säga, att han näppeligen var rätte mannen på den krävande post, han kom att bekläda. Han var visserligen en synnerligen representativ personlighet, i besittning av betydande vältalighet och grandezza i framträdandet, men han saknade läggning för det administrativa och sinne för vardagsarbetets detaljer. Han var även för mycket självhävdande och för litet smidig för att på ett friktionsfritt sätt ordna samarbetet såväl inom den nya styrelsen som mellan denna å ena sidan samt över- och underordnade myndigheter å den andra. Därtill kom, att hans hälsa var bruten. En tärande sjukdom (anemi) fullbordade hastigt sitt verk och lade den reslige och ståtlige mannen i en förtidig grav.

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

C:s rika bibliotek, som även innefattade hans faders, har skänkts till Göteborgs högskolas historiska seminarium. Hans samlingar till Karl XII: s historia överlämnades i nov. 1909 av stärb-huset till riksarkivet. K. biblioteket förvarar brev från honom till Harald Wieselgren och Karl Warburg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om Karl XII:s vistelse i Sachsen 1706—1707 med särskild hänsyn till det nordiska krigets inverkan på spanska tronföljarstriden. Sthm 1877. (3), 91 s. (Gradualavh., Upps.) — Sverige och Preussen 1701 — 1709 (Hist. bibliotek, D. 7, 1880, s. 113—190; även särsk. utg. ss. konsist.-avh., Stockholm. Sthm 1880. 78 s., 1 s. teser). — Kristina. 1632—1654 (Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar, D. 4, Sthm 1881, s. 257—360). — Tal vid Gustaf Adolfs-stiftelsens minnesfest i Göteborg den 6 nov. 1882. Gtbg 1882. 22 s. — Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 (Hist. tidskr., Arg. 3, 1883, s. 67—136; även utg. ss. konsist.-avh., Göteborg. Sthm 1883. 72 s., 2 s. teser). — Taflor ur allmänna historien. N:o 1—25. [Sthm 1885.] Pat.-fol. [Med] text. Sthm 1885. 4: o (54) s. (Tills, med L. Baltzer.) — Om de geografiska studierna i Tyskland och Danmark. Några reseanteckningar. Gtbg 1887. 4: o 43 s. (Bil. till Redogörelse för Göteborgs realläroverk..., 1886/87.) — Skolgeografi uti två kurser. Kurs 1. Sthm 1889. 4: o 150, (2) s. 2: a genoms, och delvis omarb. uppl. Sthm 1889. 4: o (4), 162, XXXIV s. 9:e uppl. ändrad enl. den nya undervisningsplanen för realskolan. Sthm 1906 . 4: o (3), 254, LIV, IV s., 1 kartbl. [Efter C:s död utgavs 10: e uppl. av Emil Fagerlund, Sthm 1911, samt 11 :e och följ. uppl., delvis omarb., av Nils Rönnholm; senaste uppl. 16 :e uppl. Sthm 1925. 4: o (3), .264, XX s., 1 kartbl. Ett särskilt 'tillägg' utgavs jämväl av den sistnämnde -Sthm 1919 (10: e tr. 1923). 8: o 12 s.] Kurs 2. Sthm 1887. 4: o (6), 116, VII, (1) s. 2: a omarb. uppl. Sthm 1892. 4: o 155, XIV s., 1 karta. 5:e uppl., .ändrad enl. nya undervisningsplanen för realskolan och gymnasiet. Utg. af Ernst Carlson och Emil Fagerlund. 1—2. Sthm 1906. 4: o (3) s., s. 1—66, I—XIV, (1) s.; (3) s., s. 69—178, XV—XVIII, (2) s., 1 karta. 6: c uppl., ny-:stavad och genomsedd. Sthm 1907. 4: o 178, XXII s., 1 karta. [Efter C:s död utgavs 7: e omarb. uppl. av Emil Fagerlund under medverkan av Nils Rönnholm, Sthm 1910, 8:e—10:e uppl. av Nils Rönnholm, samt 11 :e och följ. uppl. av Nils Rönnholm och Oskar Moberg; senaste uppl. 12: e uppl. Sthm 1924. 4: o (4), 199, XIX s., 1 karta. Ett särskilt 'tillägg' utgavs jämväl av Nils .Rönnholm Sthm 1919 (2: a tr. 1920). 8: o 12 s.] En särskild bearbetning av C:s arbete föreligger i: Carlson-Rosberg: Skolgeografi. Prof. Ernst Carlsons skolgeografi i två kurser, bearb. för Finlands skolor af J. E. Rosberg. Sthm 1901. -4: o (4), 300 s. — Karl XII:s skrifvelse till defensionskommissionen angående slaget vid Pultava (Hist. tidskr., Arg. 8, 1888, s. 279—282; undert. E. C). — Ett kapitel svensk historia i rådskammaren. (Ur rådsprot. 20/1 1710.) (Hist. tidskr., Arg. 9,1889, s. 49—52; undert. E. C). — I hvad förhållande stod Lybeckers tåg -till Ingermanland sensommaren 1708 till Karl XII: s fälttågsplan mot Ryssland ? .(ibid., s. 257—261). — Karl XII:s ryska fälttågsplan .1707—1709, sedd i ljuset -af nyare forskningar (Nord. tidskr., 1889, s. 366—391, 1 karta; även på tyska i Österreich. militär. Zeitschr., Jahrg. 41: Bd 4, 1890, s. 193—200). — Magnus -Stenbock om fälttåget i Skåne 1709—1710 och slaget vid Helsingborg (Hist. tidskr., Årg. 10, 1890, s.61—73).— Geografien såsom vetenskap och geografien :såsom skolämne. Föredrag (Ymer, Årg. 10, 1890, s. 81—92). — Läroverksfrågan i dess nyaste gestalt. Några ord i ett spörsmål för dagen af En skolman ¦(Nord. tidskr., 1890, s. 150—170); även sep. Sthm 1890. 23 s.; anon.). — Columbus och Toscanelli eller frågan om prioriteten af idén om en verklig väg till Indien (Ymer, Årg. 12, 1892, s. 187—197). — Karl XII och Muhlenfels (Hist. tidskr., Årg. 14, 1894, s. 272—274; med anledning av: C. H. H[allen-dorff], Muhlenfels hos Karl XII i Smorgonie, ibid., s. 171—172). — Kort Järo-~.bok i psykologi på empirisk grundval. Sthm 1895. IV, 59 s. (Tills, med R. Steffen.) 3:e uppl. Sthm 1906. 64 s. — Öfverste Eosanders berättelser till preussiska hofvet från lägret vid Bender 1712 (Hist. tidskr., Årg. 16, 1896, s. 255—271). — Karl XII och kejsaren 1707. Sveriges sista bragd som evan-.gelisk stormakt (ibid., Årg. 17, 1897, s. 75—96). — Slaget vid Poltava och dess krigshistoriska förutsättningar enligt samtida källor (Hist. studier, fest-skr. tillägn. C. G. Malmström, Sthm 1897; 80 s., 4 kartor). — Det högre ^skolväsendet i Norge och Danmark i jämförelse med det svenska. Reseintryck och iakttagelser. Sthm 1899. 125 s. — Allmänna läroverken och likartade, undervisningsanstalter. Den högre undervisningen (Sveriges land och folk, Sthm 1901, s. 291—303, 307—316). — Skolfrågans lösning vid 1904 års riksdag -och dess betydelse för vår nationella kultur och sociala utveckling. Sthm 1905. 32 s. Ny tit.-uppl. Sthm 1906. 32 s. — Folkskolans geografi, utg. under medverkan af J. J. Dalström och Carl Lidman. N:r 1. [Med kartor.] Sthm 1905. 4: o (4), 129 s. 2: a uppl., genomsedd och nystavad. Sthm 1907 . 4: o (4), 128 s. N:r 1. [Utan kartor.] Sthm 1905. 8: o (4), 210 s. 2: a uppl., genomsedd och nystavad. Sthm 1907 . (4), "212 s. N:r 2. [Med kartor.] Sthm 1905. 4: o (4), 98 s. 2: a uppl., .genomsedd och nystavad. Sthm 1907 . 4: o (4), 101 s. N:r 2. [Utan kartor.] Sthm 1905. 8: o (4), 160 s. 2: a uppl., genomsedd och nystavad. Sthm 1907 . (4), 164 s. [Ett särskilt 'tillägg' till Folkskolans geografi n:r 1 och 2 utgavs jämväl av Nils Rönnholm. Sthm 1919. 8: o 13 s.] ¦— Fördraget mellan Karl XII och kejsaren i Altranstädt 1707. Ett tvåhundraårs- minne. Sthm 1907. 4: o 69 s., 2 portr., 9 pl., 1 karta. (Även på tyska under titel: Der Vertrag zwischen Karl XII von Schweden und Kaiser Joseph I zu Altranstädt 1707.) — Tal vid invigningen af högre allmänna läroverkets i Luleå nya byggnad den 28 jan. 1909. Luleå 1909. 4: o 6 s. (Sammantr. med Redogörelse för högre allm. läroverket i Luleå läsåret 1908/09., — Sveriges, historia under Karl XII:s regering. D. 3. [Efter förf:s död utg. af Th. Westrin.] Sthm 1910. X, 493, 139 s., 14 kartor. (Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset, D. 8; föregående delar av F. F. Carlson [se denne].) — Åtskilliga längre recensioner, bl. a. av: G. E. Axelson, Bidrag till kännedomen om Sveriges tillstånd på Karl XII:s tid, Visby 1888 (Hist. tidskr., 1889, Öfv. och granskn., s. 29—46); C. Hallendorff, Karl XI] och Lewenhaupt år 1708, Upps. 1902 (Hist. tidskr., 1902, Öfv. och granskn., s. 42—50; härtill genmäle av Hallendorff och svar därpå av C, ibid., 1902, bil.); H. Hjärne, Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697—1703, Sthm 1902 (Hist. tidskr., 1903, Öfv. och granskn., s. 17—25); A. Stille, Carl XII:s fälttågsplaner 1707—1709, Lund 1908 (Hist. tidskr., 1908, Öfv. och granskn., s. 66—84; framkallade ett svar av Stille: Metod och kritik vid Karl XII: sforsk-ningen, ibid., 1908, s. 225—249); genmälen i Pedag. tidskr. (1892, 1895) m. m.

Utgivit: Konung Karl XII:s egenhändiga bref. Sthm 1893. (4), XLVI, 476 s., 1 portr., 1 facs. (Även i tysk översättn. av F. Mewius. Berlin 1894. XLVIII, 455 s.) — Kapten Jefferyes bref till engelska regeringen från Bender och Adrianopel 1711—1714, från Stralsund 1714—15. Sthm 1897. (3), 123 s. (Hist. handl., D. 16: 2.) — Löjtnanten Fr. Chr. von Weihes dagbok 1708— 1712. Sthm 1902. (5), 132 s. (Hist. handl., D. 19:'1.) — Grefve Carl Pipers dagbok, hållen under hans fångenskap i Ryssland 1709—1714. Sthm 1906. (4), 272 s. (Hist. handl., D. 21: 1.)

Källor och litteratur

Källor: Uppsala kanslersämbetes handl. IQ maj 1880 samt eckl.-dep. handl. 12 dec. 1890 och 11 okt. 1895, RA. — Andra kammarens prot. och handL; Betänkande afg. d. 8 dec. 1902 af den för utredning... rör. de allm. läroverken... tillsatta kommitté (1902); J. A. Hallgren, Kort öfversikt af det sv. allm. läroverkets historia (1909); [V. Millqvist], Andra kammarens män 1897—1899, af Spectator (1899); dens., Andra kammarens män 1900—1902, af Spectator (1902); L. Wåhlin, Göteborgs stadsbibliotek (1900); dens., Göteborgs stadsbibliotek 1900—1915 (1915); nekrologer i Hist. tidskr. 1909 och Pedag. tidskr. 1909 samt i olika tidningar. — Se i övrigt: L. Sftavenow], Rec. av Sveriges historia under kon. af Pfalz. huset, D. 8, i Hist. tidskr. 1910.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C F Ernst Carlson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16425, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16425
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C F Ernst Carlson, urn:sbl:16425, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-24.