Biografi

Ehrenspetz, släkt. Från Lybeck inkom till Sverige Petter Speet (begr. 1665), som redan 1635 var bosatt i Norrköping, då Kammarkollegium hade affärer med honom; troligen arbetade han vid denna tid vid Nils Månssons (se bd 11, s. 574) vantmakeri. Speet avlade borgared 4 juli 1637 som vantmakare i Norrköping och fick privilegier på vantmakeri där 10 mars 1642. Han levererade pjuk (ett slags enklare kläde) till armén. Speet erhöll förnyade privilegier 24 april 1652. Hans änka, Malin Larsdotter (av den släkt, som sedan antog namnet Stockenström, som adlad von Stockenström), fortsatte rörelsen och fick jämte Peter Danckwardt konfirmation på vantmakeriet i Norrköping 18 aug. 1666. Då hon 1670 gifte om sig med inspektören och tullnären i Norrköping Abel Becker (d. 1698), övertog denne driften, och arméleveranserna fortsatte. Redan före Beckers död övertog emellertid Petter d. ä:s och Malin Larsdotters son faktorn Petter Speet d. y. vantmakeriet och var tydligen en god ledare. Han fick K. konfirmation på privilegiet 31 juli 1700 och adlades 1702 med namnet Ehrenspetz (f. 1660, d. 1702). Sedan han strax därpå dött ogift, adlades och adopterades på hans namn brodern, faktorn och rådmannen i Norrköping Henrik Speets (f. 1653, d. 1705) två söner faktorn, kommissarien och direktören Petter (Speet) Ehrenspetz (f. 1674, d. 1738), en tid ägare av Norsholm, samt överstelöjtnanten Abel (Speet) Ehrenspetz (d. ogift). Ätten utgick på manssidan 1747 med en direktör Petter E:s son.

Den »Ehrenspetziske» fabriken övergick senare till assessorn i Kommerskollegium Harald Urlander (d. 1753), g. 1736 med Anna Christina Ehrenspetz (f. 1718, d. 1763), dotter av direktören Petter E. (d. 1738). Urlander begärde att få adlig sköld och värdighet och att/fä upptaga namnet E., vilket bifölls av K. M:t 1747 och kommunicerades ridderskapet och adeln men ej ledde till påföljd.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: J. A. Almquist, Kommerskollegium och riksens ständers manufakturkontor samt konsulsstaten (1912–15); W. Carlgren, Drags yllefabrik 1642–1942 (1942); E. Heckscher, De svenska manufakturerna under 1700-talet (Ekon. tidskr., 39, 1937), s. 166, 175; S. T. Kjellberg, Ull och ylle (1943); Sigrid Leijonhufvud, Omkring Carl Gustaf Tessin, 1 (1917); E. Ringborg, Till Norrköpingskrönikan, 5 (1922), s. 28, 32, 35, 36, 55, 120; G. H. Stråle, Alingsås manufakturverk (1884); [V. Örnberg], Svenska ättartal, 13 (1905).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ehrenspetz, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16704, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2026-04-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16704
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ehrenspetz, släkt, urn:sbl:16704, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2026-04-15.