Meriter

Brinck, Anders Magnus, f. 10 maj 1794 i Sandhems socken, d. 14 nov. 1861 i Stockholm. Modern Eva Stina Brinck, dotter till fänriken Olof Josias Brinck på torpet Svenshult under Axtorp, var ogift. Kom till Stockholm 26 juni 1806; kryddkramhandlare därstädes från 1825; en av borgerskapets femtio äldste från 1835; ledamot av borgerskapets bemedlingskommission och av överstyrelsen för Stockholms stads brandförsäkringskontor från 1839; ledamot av borgarståndet för Stockholms stad vid riksdagarna 1840−58 och var därunder bl. a. ledamot av konstitutionsutskottet 1840−58, av ståndets enskilda besvärsutskott 1840−48 och av opinionsnämnden 1840−51, v. talman 1844−48 och 1853−54, ledamot av borgarståndets kanslidirektion från 17 maj 1845, av hemliga utskottet 1847−48 och av talmanskonferensen 1856−58; riksgäldsfullmäktig från 3 juni 1840; ledamot av direktionen över borgerskapets gubbhus från 1842, av Stockholms stadsnämnd (fattigvårdsstyrelse) 1843−47, av dess drätselkommission från 1846, av direktionen över Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring av lösegendom från 1846 samt av direktionen över Stockholms stads brandförsäkringskontor från 1857. RVO 1846.

Gift 18 dec. 1825 med Katarina Elisabet HofvendahL f. 15 okt. 1801, d. 17 jan. 1855, dotter till kamreraren Nils Hofvendahl.

Biografi

B. tillhörde genom sin moder en västgötsk prästsläkt, av vilken en gren år 1718 upphöjdes i adlig värdighet genom översten Gabriel Svensson Leijonbrinck (f. 1680, d. 1724). En morbror till B., Johan Magnus B. (f. 1778, d. 1853), var sockerbruksägare och husägare i huvudstaden. Själv kom han vid unga år till Stockholm, där han blev sin egen som kryddkramhandlare 1825. Livligt intresserad av allmänna angelägenheter kom han tidigt att tagas i anspråk för kommunala värv, och i den mängd av olika uppdrag, varmed han efter hand överhopades, verkade han med oförtrutet nit för sin stads bästa. Den ovanliga snabbheten i B:s riksdagskarriär torde också till en del böra skrivas på räkningen av hans redan stadgade rykte som framstående kommunalman. I riksdagen — liksom bland borgerskapets femtio äldste — representerade B. Stockholms minuthandlares valklass; 1858 avskaffades emellertid klassindelningen vid huvudstadens riksdagsmannaval helt och hållet, och B., som var den ursprunglige initiativtagaren till reformen, men icke önskat, den så vittgående, blev vid nästa val dess första offer.

B:s utnämning till vice talman 1844 kom som en överraskning både för allmänheten och honom själv; på sina håll uttydde man utnämningen av »en så prononcerad liberal» till denna post rent av som ett tecken till att den nye konungen riktigt ämnade »spänna bälte med aristokratien». Och sant är, att B. var en klart liberal oppositionsman i tidens anda, men väl att märka, en man av en avgjort saklig och moderat läggning, som föga lämpade sig till politisk bältespännare i Tore Petres stil. Han fick också vara med tillräckligt, länge för att av mera avancerade nysträvare klassificeras som »gammalliberal» eller stående på gränsen till »de grå». I själva verket tillhörde han under hela sin riksdagstid dem, som »gjorde mera gagn än buller i ståndet» men trohjärtat och segt fasthöllo vid allt det väsentliga i sin ungdoms liberala program. B. hörde ej till sitt stånds stora talare, men han hade en genom långvarig vana förvärvad säkerhet i uppträdandet och lätt för att uttrycka sig; hans framställningssätt var präglat av en ej alltför vanlig hovsamhet och välgörande fritt från tidens retoriska flärd. Det stora anseende, som B. åtnjöt inom sitt stånd, fotades icke på någon överlägsen politisk begåvning utan på »övertygelsen om hans oväld i omdömet, oegennytta i åsikter, omutlighet i hela sitt handlingssätt, vare sig för materiella förmåner eller yttre glans» (Crusenstolpe). Vid riksdagen 1853—54 åtog sig B. att till borgarståndet privatim frambära konung Oskars personliga åsikter och önskningar i den hetsigt omdebatterade neutralitetsfrågan och höll i detta syfte ett enskilt möte med ett trettiotal ståndsbröder å Börsen 1 nov. 1854, två dagar innan ärendet förekom i ståndet, varvid han refererade det samtal, han haft med konungen. På sina håll fick han av denna anledning uppbära förebråelser för att »löpa med limstången»; Men vid samma riksdag uppträdde han med mycken skärpa mot regeringens förslag om tryckfrihetsförordningens degraderande till vanlig lag, deltog i beslutet om ministeråtal och frambar i eget namn det stora klandervotum i reservationsform, varom borgare och bönder i konstitutionsutskottet förenat sig (se A. V. Björck).

Såsom ledamot av konstitutionsutskottet verkade B. framför allt för en tidsenlig representationsreform. Sedan 1840 års stora förslag fallit, anslöt han sig till det besläktade Ekholmska förslaget. Ehuru han arbetade för samma principer även vid riksdagen 1847−48, accepterade han dock det moderatare K. förslaget och sökte förbättra dess utsikter genom att förorda uppskov med det definitiva avgörandet till 1853; efter dess fall vid riksdagen 1850−51 framlade B. reservationsvis ett eget förslag, byggt på samma grunder, vilket förslag antogs av borgarståndet men i votering i förstärkt utskott utslogs av det s. k. Lagerbielkeska; i det bifall, som borgarståndets majoritet av taktiska skäl 1854 skänkte även detta., hade B. ingen del. Att B. dock icke föraktade partiella förbättringar av ståndsrepresentationen framgår bl. a. av hans förut nämnda arbete för en reform av valordningen för Stockholm samt av hans motion vid riksdagen 1856−58 om elektiv representation för adeln — riddarhuset skulle bestå av sjuttio distriktsvis valda deputerade — vilket förslag nådde till votering i förstärkt utskott.

För övrigt var B. en flitig motionär i ekonomiska frågor, framför allt till befrämjande av handelns och sjöfartens bästa. För kulturella och humanitära intressen bröt han också gärna en lans, särdeles om näringslivet eller huvudstaden även hade något att vinna på saken. Av ett visst historiskt intresse är B: s motion vid riksdagen 1847−48 om Öresundstullens förvandling till en fast årlig avgift, utgående ur statskassan. En motion av B. från 1840 om reformer inom fångvårdsväsendet innehåller bl. a. det säregna, förslaget om underhandlingars inledande med England för förvärvandet av någon Söderhavsö till svensk deportationskoloni.

En något besvärande ryktbarhet nådde B. redan vid sin första, riksdag genom det litet för båda yttrandet »Europa har sina ögon fästade på svenska borgarståndet». Ordet blev bevingat och nyttjades både länge och väl i tidens politiska jargong som stickord, mot borgarståndet för dess förment överdrivna uppfattning om sin egen vikt och betydelse. Allvarligt talat, var det nog så, att borgerskapet, bourgeoisien, »le tiers état», såsom medelklassens kärna just då var det mest uppburna ståndet överallt i Europa.

Författare

P. O. Granström.

Tryckta arbeten

Tryckt skrift: Förslag till riksdags-ordning, ingifvet till 1847 och 1848-årens riksdags konstitutions-utskott. Sthm 1849. (4), 47 s.

Källor och litteratur

Källor: Riksdagens prot. och handl.; samtida tidningar; minnesruna av M. J. Crusenstolpe i kalendern Svea, 1863; J. A. Almquist, Stockholms stads brandförsäkringskontor 1746—1921 (1921); [J. C. Hellberg], Ur minnet och dagboken om mina samtida, af Posthumus, 1—11 (1871—74); L. Hierta, Riksdagsmotioner och anföranden, utg. af G. A. Aldén, 2 (1914); V. Mill-qvist, Svenska riksdagens borgarstånd 1719—1860 (1911). — Se i övrigt ang. B:s släkt. L. M. V. Örnberg, Sv. slägtkalender, 1886 samt Sandhems husförhörsbok 1785—1806 och födelse- och dopbok 1760—1863, Göteborgs landsarkiv.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Magnus Brinck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16951, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. O. Granström.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16951
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Magnus Brinck, urn:sbl:16951, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. O. Granström.), hämtad 2024-04-23.