Olof Bromelius

Född:1639-05-24 – Örebro församling, Örebro län
Död:1707-02-05 – Göteborgs stad, Västra Götalands län

Läkare


Band 06 (1926), sida 387.

Meriter

1. Olof Bromelius, f. 24 maj 1639 i Örebro, d. o febr. 1707 i Göteborg. Föräldrar: handelsmannen och kämnären i Örebro Olof Gunnarsson Bromelius och Ingeborg Gudmundsdotter Krok. Åtnjöt undervisning dels privat, dels i Örebro skola; elev vid Strängnäs gymnasium 1652; student i Uppsala maj 1657; erhöll K. stipendium; disp. efter medicinska studier 27 apr. 1667 (Disputatio medica de pleuritide; pres. P. Hoffvenius); student i Leiden; disp. därstädes 9 mars 1673 (Dissertatio medica inauguralis de lumbricis terrestribus illorumque in medicina proprietatibus atque recto usu; pres. F. Spanheim); med. doktor därstädes s. å. Praktiserande läkare i Stockholm från 1667; förordnades till »herborist» i Stockholm och uppsyningsman över apoteken 1668; läkare vid P. Sparres och E. Ehrenstéens ambassad till England, Holland och vid kongressen i Köln 1672—74; medlem av Collegium medicum 4 aug. 1675; kallad till stadsläkare i Falun s. å. men tillträdde ej befattningen; ledamot av kommissionen över trolldomsväsendet 3 juni 1676—3 juli 1677; stadsfysikus i Göteborg och provinsialläkare i Göteborgs distrikt 3 febr. 1691.

Gift 1677 med Agneta Svinhufvud av Q valstad, f. 1651,d. 25 apr. 1679, dotter till översten Krister Jönsson Svinhufvud av Ovalstad.

Biografi

Före Linné äger vårt land så få botanister, att B. redan därför är av stort intresse. Härtill kommer emellertid hans vetenskapliga vidsynthet, hans betydande kunskaper och en litteraturkännedom, som var för hans tid ovanlig. Tyvärr äro de data vi äga om B:s' liv och verksamhet mycket få. I Uppsala studerade han först teologi och språk men övergick snart till medicinen, vilken från barndomen lekt honom i hågen. I universitetsstaden drog han sig fram genom att informera disciplar och åtnjöt i fem år K. stipendium. Själv tillmätte B. den största betydelse för sin botaniska utbildning, att han i Uppsala under elva år var Olof Rudbeck den äldres lärjunge. Redan under studietiden fick B. också tillfälle att praktisera som läkare under den svåra fläckfeber, kallad studentedöden, som 1665 hemsökte Uppsala och enligt B. på sex ä sju veckor bortryckte flera studenter än som vanligen dogo på 60 ä 70 år. Äldst bland medicine studiosi fick B. i egenskap av assistent hos sin lärare professor P. Hoffvenius sköta en mängd sjuka, och han gjorde det med sådan »framgång och renommé», att hans praktik alltmer ökades och han beslöt sig för att stanna som läkare i Uppsala. Men under ett besök i föräldrahemmet år 1666 anlitades han av landshövdingen i Örebro, Abraham Leijonhufvud, för en svår hjärtklappning, som förgäves behandlats av många berömda medici. B. lyckades kurera den förnäme patienten och kom härigenom i beröring med greve Gustav Soop, som erbjöd honom att följa sig till »de varma vattnen» (Aachen?) och att sedan på hans bekostnad få besöka vilken akademi, han ville välja för vidare studier. Ungefär samtidigt förlovade sig B. med en prästdotter i Örebro Maria Fogdonia och hade med henne sonen Olof Bromelius. Av ekonomiska skäl kunde han ej fullfölja äktenskapet men tog hand om sonen och gav honom en god uppfostran. Efter den avbrutna kärleksförbindelsen begav han sig till Uppsala för att disputera och sedan följa sin välgörare greve Soop på resan, men greve Soop fick efter riksskattmästaren Gustav Bondes död upprätthålla dennes befattning och resan inhiberades. Bittert besviken vände sig B. då till stadsfysikus i Stockholm doktor Zak. Wattrang och fick rådet att slå sig ned som praktiker i huvudstaden. Tack vare Wattrangs välvilliga rekommendationer och sin egen duglighet hade han inom ett halvt år fullt upp att göra. Bl. a. blev han 1668 genom generalguvernören greve Klas Totts[1] bemedling förordnad att hava inseende å apoteken och som huvudstadens »herborist lära apotekare och andra att känna de gräs och örter, som hos oss växa och beredas kunna». Några år senare bereddes honom möjlighet att som legationsmedikus få följa en ambassad till Holland och England. Under denna resa kom han till Leiden och lyckades där kurera en svensk baron Johan Stake, som redan var så gott som övergiven av läkare. Detta väckte sådant uppseende inom därvarande medicinska fakultet, att man tog närmare reda på den unge svensken, fann honom välmeriterad och erbjöd honom medicine doktorsgrad utan disputation. För stolt att mottaga denna grace beredde sig B. att med sina herrar lämna staden utan den akademiska lagern. Man ville dock gärna se sin legationsmedikus promoverad, men då tiden var knapp, skrev svenske envoyén Harald Appelboom till de akademiska fäderna och bad dem bereda B. tillfälle att på möjligast korta tid klarera en disputation. Så skedde, och efter tre veckor var B. medicine doktor. Traditionen sådan den här återgivits bekräftas av ett brev från medicinska fakulteten till B: s förmän 10 mars 1673, vari B: s stora lärdomsmeriter framhållas under beklagande, att han vägrat mottaga den erbjudna hedersbetygelsen, då han hellre ville hava förtjänt den utan att få den än kunna sägas ha fått den utan att ha förtjänt den. Från Leiden gick färden till Aachen, där B. mycket intresserade sig för de varma källorna, och sedermera till Köln. I Köln stannade man till följande året, och här hade B. nöjet att sammanträffa med en hel del främmande legationers läkare. På hemresan vistades han några veckor i Amsterdam och efter återkomsten till Stockholm återtog han sin praktik och blev ledamot av Collegium medicum. En märklig skrivelse ingavs år 1686 av B. och tre andra läkare till Collegium medicum, däri bland annat föreslås, att Collegium skall anställa anatomiska dissektioner, företaga experiment i fysik och mekanik, anlägga en botanisk trädgård, inrätta ett medicinskt bibliotek samt samla och offentliggöra anmärkningsvärda iakttagelser inom medicin och kirurgi, »på det vi i lika måtto som andra förnäma societeter månde giva tillkänna, vad praxis medica haver med sig för nytta». Detta förslag hade visserligen ingen omedelbar påföljd, men varslar om naturvetenskapernas framträngande dels som självständiga vetenskapsgrenar, dels såsom hjälpvetenskaper åt läkarvetenskapen. Efter sjutton års verksamhet i huvudstaden överflyttade B. som stadsfysikus och provinsialmedikus till Göteborg, där han stannade till sin död

Under Stockholmsvistelsen utgav B. 1687 »Lupulogia eller en liten tractat, den gemene landtmannen fast nyttig och nödig, lärandes huru han rätteligen med humble-gårdar omgås, dem skiöta, ansa och plantera skall». Huvudsakligen är denna uppsats, som avsåg att befrämja den sedan gammalt eftersträvade inhemska humleodlingen, av praktiskt-ekonomiskt innehåll, men författaren lämnar även en beskrivning över växten, klargör skillnaderna mellan den »vilde och tame humblen» och omtalar dess namn på sexton språk med angivande av synonymer. Ett vittnesbörd om mångsidigheten i B: s' intressen är, att han även hade lust att försöka sig som praktisk industriidkare, men planen torde ha gått om intet, då kommerskollegium (30 juni 1687) vägrade att tillstyrka en ansökan av B. om sexton års privilegium på ett lackmakeri och fabrik för spansk gröna. B. var som så många bland sina samtida ivrig samlare och grundlade ett »pinacothec» av allehanda kuriositeter, med konst tillverkade och naturliga, exotiska och inhemska, däribland en berömd myntsamling och en samling myntförordningar i tryck eller avskrift. Efter hans död övergingo samlingarna till sonen Magnus, som därav med sina egna samlingar införlivade de utsöktare och mera sällsynta föremålen.

Sedan B. förlagt sin verksamhet till Göteborg, utverkade han 5 jan. 1695 tillsammans med fortifikationsbokhållaren Å. Håkanson K. brev på att anlägga en botanisk trädgård i Göteborg på bastionen Gustav I. Redan efter tre års vistelse i Göteborg var B. färdig med det arbete, som i så hög grad skulle föra hans namn till eftervärlden. Dess titel är: »Chloris Gothica seu catalogus stirpium circa Gothoburgum nascentium» etc. Såsom det egentliga Sveriges äldsta lokalflora kommer arbetet alltid att äga ett betydande historiskt intresse, men författaren har därjämte, som redan Linné påpekar i första upplagan av Flora suecica 1745, ökat arbetets värde genom att omtala de svenska växtnamnen och är den förste svenske författare, som bifogat synonymer till artnamnen. Detta var möjligt endast tack vare B: s' stora kunskaper och kännedom om den utländska litteraturen. I företalet omtalar B., att det är hans avsikt att utgiva en liknande förteckning omfattande hela Sverige. Som bihang till »Chloris Gothica» tryckte B. en katalog över sitt botaniska bibliotek, vilken omfattar 233 arbeten, ordnade efter format, och såsom sammanfattande botanisk litteraturförteckning torde ha haft betydelse för sin tid, då B: s' botaniska bibliotek var så gott som fullständigt. I katalogen upptages även »Olai Bromelii Herbaria viva», bestående av fyra fasciklar i stor folio. Detta enastående botaniska bibliotek tyckes med de övriga samlingarna ha övergått till sonen Magnus men upplöstes sedan. Olof Celsius d. ä. omtalar nämligen i ett brev till Linné 14 jan. 1737 beklagande, att von Bromells bibliotek sålts på auktion i Stockholm och att »botanici, som ther funnos vackra nog», ha endast betingat ett ringa pris »och likväl kommo inga hit till Bibi. publica». Endast ett arbete, som blivit köpt av misstag, lyckades Celsius i andra hand förvärva.

Linné kallade 1737 ett tropiskt växtsläkte tillhörande sjätte klassens första ordning Bromelia och A. L. de Jussieu lät 1804 den familj, till vilken detta släkte hör, få namnet Bromeliaceae.

Författare

S. Birger med bidrag av O. T. Hult.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Diss. med. de pleuritide. Upps. 1667. 4: o 16 s. (Diss., praes. P. Hoffvenius.) — Disp. med. inaug. de lumbricis terres-tribus illorumque in medicina proprietatibus atque recto usu. Leiden 1673. 4: o (8) s. (Diss., prass. F. Spanheim.) — Lupulogia eller en liten tractat den gemene landtmannen fast nyttig och nödig lärandes hur i han rätteligen med humble-gårdar omgås, dem skiöta, ansa och plantera skall. Sthm 1687. 12: o (22), 92, (4) s. 2: a gången uplagd. Nu förökt med underrättelse, huru som med eke- och böke-hagars anläggning... förfaras skall. Sthm 1740. 8: o (16), 78, (2) s. 3:e gången uplagd. Sthm 1770. (16), 78, (2) s. — Chloris Gothica seu catalogus stirpium circa Gotho-burgum nascentium... Ett register uppå de örter, buskar och träd, som växa vilt kring om Götheborg... [Gtbg] 1694. (22), 124, (20) s. (Med ett appendix: Catalogus librorum botanicorum... ex bibliotheca Bromeliana. (20) s.) — Catalogus generalis seu prodromus indicis specialioris ac locu-pletioris rerum curiosarum... quae hoc tempore inveniuntur ac servantur in pinacotheca Olai Bromelii. Gtbg [1698]. 4: o (15) s.

Handskrifter (enligt Sacklén): Ornithologia Sviogothica. — Scoro-donographia (om vitlöks nytta i medicinen och hushållningen). — Zemydo-logia (om björkträdets egenskap i medicinen och hushållningen).

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr. 1695; kommerskollegiets prot. 1687, RA; O. Celsius' samlingar till ett svenskt biografiskt lexikon (hdskr., sign. X. 201, UB). — Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, 1:5 (1911); P. J. Bergius, Tal om Stockholm för 200 år sen och Stockholm nu för. tiden (1758); C. M. Carlander, Sv. bibliotek och ex-libris, 4:2 (1903); O. E. A. Hjelt, Svenska och finska medicinalverkets historia, 1, 3 (1891, 93); J. Ä. Holmström, Utkast till sv. florans literaturhistoria (Bot. notiser, 1849); F. Lennmalm, Sv. läkaresällskapets historia 1808—1908 (1908); J. F. Sacklén, Sveriges läkare-historia, 1 (1822); G. H. Stråhle, Alingsås manufakturverk (1884); C. G. Warmholtz, Bibliotheca historica sveo-gothica, 2 (1783), 12 (1815). — Se i övrigt: Biogr. lexikon, 3 (1875) och F. K. T., Högståstundat af sked som ... Olaus Bromelius . . . gaf det timmeliga ; . . omgänget . . . (1707).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Tillägg i enlighet med tryckta utgåvan, bd 6., 2014-11-24


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Bromelius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17012, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Birger med bidrag av O. T. Hult.), hämtad 2019-09-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17012
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Bromelius, urn:sbl:17012, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Birger med bidrag av O. T. Hult.), hämtad 2019-09-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se