Meriter

Brytzelius, Paul (Daniel), f. 26 nov. 1713 på hemmanet Brytsbo i Jonsbergs kapellförsamling i Linköpings stift, d. 9 apr. 1773 i Lunenburg i Nova Scotia. Föräldrar: klockaren Ragnvald (Rahl) Månsson och dennes hustru Ingeborg. Studerade först vid Norrköpings trivialskola och från febr. 1730 vid Linköpings gymnasium; student i Uppsala 23 juli 1734; privatlärare i Stockholm 1735–36; vistades i Estland 1740; upptogs i herrnhutiska brödraförsamlingen i Marienborn i Hessen 10 dec. s. å.; medföljde greve Ludvig Zinzendorf till Geneve 1741; herrnhutisk predikant i Filadelfia juni 1742; prästvigd av den herrnhutiske biskopen David Nitschmann jan. 1743; herrnhutisk präst i Bethlehem i Pennsylvania s. å.; predikant i den svenska församlingen i Racoon och Pennsneck i New Jersey s. å. men måste lämna densamma år 1744; synes under åren 1744–54 ha vistats i Europa, troligen mest i London; åter herrnhutisk predikant på olika ställen i Pennsylvania 1754–60; övergick till lutherska kyrkan 20 okt. 1760; luthersk präst i den svenska församlingen i Manathanim i Pennsylvania s. å.; präst i en tysk församling i New Jersey 1761; överreste till London 1766; vigdes av biskopen av London till anglikansk präst 1767; präst i Lunenburg i Nova Scotia s. å. — Gift.

Biografi

Under B:s' vistelse i Stockholm 1736 kallades han jämte övriga privatlärare inför stadens konsistorium. Detta hade nämligen beslutat övervaka efterlevnaden av en K. förordning av 13 nov. 1733, enligt vilken privatlärare för att få bedriva undervisning skulle vara skyldiga att uppvisa akademiskt intyg om renlärighet och framsteg i studier. Det befanns, att B. saknade dylikt intyg, att han bland huvudstadens präster endast åhört den pietistvänlige Erik Tollstadius samt att han mera höll på enskild bibelläsning och andakt än på kyrkobesök. Uttalandena ansågos icke fullt renläriga, B. ålades att skaffa sig vederbörligt intyg från Uppsala och förklarade sig även villig därtill. Något intyg synes han emellertid icke ha sökt. I stället reste han till Tyskland, där han uppges ha livnärt sig såsom apotekare. Om hans vistelse i Tyskland och Estland vet man egentligen endast, att han anslutit sig till herrnhutarna. I samband därmed torde han ha lagt namnet Daniel till dopnamnet Paul.

Sin ryktbarhet vann B., då han från den av herrnhutarna grundade staden Bethlehem utsändes såsom missionär till de svenska församlingarna på båda sidorna om Delawarebukten. Tidpunkten för missionen var särdeles gynnsam, då endast en av de nämnda församlingarna, Kristina i Delaware, hade någon kyrkoherde, medan de båda övriga, Wicacoa i Pennsylvania samt dubbelförsamlingen Racoon och Pennsneck i New Jersey, efter en 1741 inträdd vakans saknade varje prästerlig ledare. B. förlade sin verksamhet till Racoon och Pennsneck. I sin undervisning använde han sig av en herrnhutisk katekes, som han översatt till svenska. Enligt herrnhutarnas sed tog han principiellt ingen betalning för sina prästerliga förrättningar, men han uppgives i praktiken ha erhållit ersättning genom penningsammanskott bland församlingens medlemmar. Mot slutet av år 1743 råkade han i konflikt med den nyutnämnde kyrkoherden i Wicacoa Gabriel Näsman, vilken gjorde anspråk på ensamrätt att betjäna även församlingsborna i Racoon och Pennsneck. Näsman kunde uppvisa fullmakt på befattningen, och efter rätt skarpa meningsutbyten rörande herrnhutarnas förhållande till lutherska kyrkan m. m. ställde sig församlingens majoritet på hans sida. Frågan om nyttjanderätten till kyrkan var emellertid därmed icke avgjord, utan drogs 1744 inför en jury i staden Gloucester i New Jersey. Juryn anslöt sig till Näsmans uppfattning, B. dömdes till böter och förbjöds vid häktnings påföljd att förrätta offentlig gudstjänst i de svenska och engelska församlingarna i New Jersey. Med Näsmans medgivande predikade han en kort tid enskilt i familjerna men reste snart över till Europa. Under hans uppehåll i London 1751 uppstod ett rykte att han ämnade företaga en missionsfärd till Sverige. Ryktet uppskrämde till den grad Stockholms stads konsistorium, att det utsände en varning till sin systerinstitution i Göteborg. Missionsfärden ägde sannolikt aldrig rum, och B. återvände till Amerika i ganska utblottat tillstånd.

B. slog sig åter ned i Racoon, där han till följd av den dåvarande svenske pastorns försumlighet till en början hade en viss framgång såsom herrnhutisk missionär. Så småningom började han emellertid närma sig det svenska lutherska prästerskapet. Förmedlaren var dåvarande kyrkoherden i Kristina och prosten över de svenska församlingarna i Amerika Israel Acrelius. Denne ansåg B. vara en mild och ofarlig man, bemötte honom vänligt och lät de svenska myndigheterna förstå, att den fattige herrnhutaren troligen skulle vara villig att bli luthersk präst, om man blott kunde skaffa honom en församling. Acrelius' antydan vann icke bifall hos den svenske ärkebiskopen, vilken mera trodde på B:s' nöd än på någon verklig omvändelse. För B., som var gift och hade stor familj, tilltog emellertid nöden alltmer, och 1760 lyckades kyrkoherden i Wicacoa, Acrelius' efterträdare såsom prost Karl Magnus Wrangel förmå den forne herrnhutaren att offentligen övergå till lutheranerna, troligen mot direkt löfte att bli försörjd. Omedelbart efter B:s' övergång till lutheranerna gjordes en insamling för honom och hans familj, och genom Wrangels inflytande erhöll han anställning i svenska och tyska församlingar i Amerika. Hans prästvigning inom episkopalkyrkan 1767 stod i samband med de engelska kyrkliga myndigheternas motvilja mot att utan en dylik ceremoni erkänna de svenska och tyska församlingarna såsom självständiga organisationer, i synnerhet sedan kyrkospråket blivit engelska. Vigningen betraktades säkerligen både av de engelska myndigheterna och B. såsom rent formell. För att underlätta den hade B. av Wrangel försetts med rekommendationer till The society for the propagation of the Gospel in foreign parts, som utövade stort inflytande i alla med missionen sammanhängande frågor. B:s' prästvigning synes ha skett utan svårigheter. Hans första anställning efter den nya trosändringen lär enligt en obestyrkt uppgift ha varit vid flottan i Nova Scotia. Säker är endast hans utnämning till präst vid den mest av tyskar bestående församlingen i Lunenburg. Bland det svenska prästerskapet i Amerika väckte hans framgång och framför allt den hjälp, som Wrangel givit honom, stor förbittring. Icke heller hans nya församlingsbor kände sig tillfredsställda. De betraktade honom nämligen såsom en avfälling från den lutherska kyrkan och synas hos den tyske biskopen i Amerika ha gjort flera fåfänga försök att få honom ersatt med en annan. Under predikan långfredagen 1773 träffades B av slag och avled redan samma dag.

Författare

Tor Berg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Stockholms stads konsistorii protokoll och acta 1736, 1751, RA; Mantalslängder: Östergötland, kammararkivet; Amerikanska beskickningen, vol. 1—3, Uppsala landsarkiv; Jonsbergs födelseböcker och sockenstämmoprotokoll, Vadstena landsarkiv; Album gymnasii Lincopensis, Linköpings h. allm. läroverks arkiv. — Uppsala universitets matrikel, 2, 1700—1750 (1919 —1923). — I. Acrelius, Beskrifning om de sw. församlingars forna och när-warande tillstånd uti det så kallade Nya Swerige ... (1759; även eng. översättning: A history of New Sweden..., with an introduction and notes by W. M. Reynolds, Philad. 1874); A. I. Appleton, Cyclopasdia of American biography, 4 (1888); J. T. Hamilton, A history of the Unitas Fratrum or Moravian church in the United States of America (1895); H, E. Jacobs, A history of the Evangejical Lutheran church in the United States (1893); N. Jacobsson, Den sv. herrnhutismens uppkomst (1908); O. Norberg, Sv. kyrkans mission vid Delaware i Nord-Amerika (1893); K. G. Oden, Östgötars minne (1902); C. F. Pascoe, Two hundred years of the S. P. G. An hist. account of the Society for the propagation of the Gospel in foreign parts 1:701—1900 (190n.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Paul (Daniel) Brytzelius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17107, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tor Berg.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17107
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Paul (Daniel) Brytzelius, urn:sbl:17107, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tor Berg.), hämtad 2024-04-26.