Petrus Dober

Född:1600 omkring – Västerås domkyrkoförsamling, Västmanlands län
Död:1662-06-27

Domare


Band 11 (1945), sida 321.

Meriter

2. Petrus Dober, den föregåendes son, f. i Västerås omkr. 1600, d. 27 juni 1662. Student vid Uppsala univ. 8 febr. 1620; stud. 1621 vid universitet i Tyskland; inskriven som »inspector» för Johan Skytte d. y. vid Leidens univ. okt. 1625; disp. 1622 och 25 maj 1625. Lagläsare i Närke samt Nora och Linde bergslag 1628; underlagman i Värmland 1629—30 och 1632—36; assessor i ofrälse klassen vid Åbo hovrätt 1630, tillträdde 1631; underlagman i Norrfinne lagsaga 1633—34; förordnad av regeringen att jämte 1628; underlagman i Värmland 1629—30 och 1632—36; assessor i Göta hovrätt 17 nov. 1634—23 aug. 1661; häradshövding i Simtuna härad 31 aug. 1641, senare i Västbo härad till sin död.

G. 3 jan. 1630 i Stockholm (Nik.) m. Kerstin Clerk, d. i aug. 1662, dotter av guldsmeden Jakob Clerk i Stockholm och Anna Eriksdotter.

Biografi

Efter studier och avlagda disputationsprov vid filosofiska fakulteten i Uppsala förordnades D. till underlagman i Värmland 1629. Då några tjänstgörande häradshövdingar ej funnos inom lagsagan, verkade D. huvudsakligen såsom lagläsare i de olika häradena. Han bodde under denna tid med sin familj på det av honom skatteköpta hemmanet Bo i Karlskoga socken. År 1631 lämnade D. Värmland för att tillträda en assessorstjänst vid Åbo hovrätt. Oaktat han uppehöll denna tjänst till 1634 och samtidigt var underlagman i Norrfinne lagsaga i Finland, återtog han från och med 1632 sin lagläsartjänst i Värmland. Då han dessutom 1633 av regeringen förordnades att jämte andra personer verkställa en rannsakning i Göteborg, förklarade han sig emellertid hava förfall särskilt med hänsyn till hovrättstjänsten. Regeringen förordnade därför 7 okt. 1633 en annan i hans ställe.

Under sin assessorstjänst var D. också sysselsatt med teoretiska spörsmål. Ett juridiskt problem, som vid denna tid stod på dagordningen, var vilken ställning hovrätten skulle intaga till rågångstvisterna, vilka enligt lag skulle avgöras genom syn på stället. Enligt Kristoffers landslag skulle landssyn tillsättas på landsting eller räfsteting, men dessa ting hade jämlikt 1614 års rättegångsordning ersatts av hovrättsinstansen. I praxis ville man identifiera landssyn med lagmanssyn, varav följde, att vad från den senare ej borde vara tillåtet. Bland dem, som togo till orda i detta ämne, var också D. Hans skrift om landssyn blev på sin tid mycket bekant och återfinnes ännu i en mängd samtida kopior, vilkas olika proveniens vittnar om, att skriften varit spridd över hela landet. I detta arbete sökte D. bl. a. med stöd av Upplandslagen visa, att landssyn ej var detsamma som lagmanssyn utan representerade en högre instans. Enligt landslagen borde man därför få vädja från häradssyn till hovrätt, vilken som en ersättare för de forna räfst-och rättartingen borde utse landssyn. Detta framgick enligt D. även av landslagens stadganden om landssyns inappellabilitet, ty detta sammanhängde givetvis med dess egenskap av domstol i högsta instans. I själva verket synes D: s inlägg ursprungligen ha tillkommit i form av votum i Åbo hovrätt vid början av 1633. Då ledamöterna i denna fråga voro av olika meningar beslöts att avvakta regeringens resolution i ämnet. Den 10 maj s. å. avgick hovrättens skrivelse angående denna sak jämte sju andra frågepunkter, varvid D. fick i uppdrag att personligen överbringa brevet till Stockholm. Ärendet behandlades och avgjordes i regeringen 28 april 1634, då D. infann sig i rådet och »tog resolution». Det visade sig emellertid, att regeringen underkänt de synpunkter D. förfäktat i detta sammanhang och i stället identifierat landssyn med lagmanssyn. Såsom en följd härav skulle hovrätten icke för framtiden befatta sig med syner, »med mindre det bliver rätten specialiter och för särdeles orsaker skull av regeringen injungerat och pålagt». Samma år förordnades D. till assessor iden nyinrättade Göta hovrätt. D:s intresse för syneinstitutet föranledde honom att under 1640-talets förra hälft i detalj söka utreda frågan om, hur det processuella förfarandet vid gränstvist borde gestalta sig i praktiken. Detta utförde han i en särskild skrift med titeln: »Huru man skall rätt och lagligen procedera med syner.» Arbetet förekommer i en mängd olika avskrifter. Samlingarna, i vilka dessa avskrifter påträffats, giva stöd för antagandet, att skriftens innehåll tjänat till ledning för åtskilliga domare under deras tjänsteutövning. Arbetet trycktes sedermera av I. Arnell i dennes kommentar till stadslagen 1730, dock utan att författarens namn omtalas. Avsikten med skriften var närmast att reagera mot dåtida praxis under hänvisning till landslagens stadganden i ämnet. Endast på de punkter, där lagstiftningen företedde luckor eller var otydligt formulerad, har D. utfyllt framställningen med stöd av egen erfarenhet. I sin helhet ger skriften därför icke någon tillfredsställande bild av den praxis, som utbildat sig intill 1640-talet vid synerätterna.

Efter 1634 bosatte sig D. med sin familj på hemmanet Åsen i Sandseryds sn (Jönk.). Genom byte med kronan 10 maj 1647 erhöll han såväl detta hemman som Bo fritt under sin och sin hustrus livstid, mot att han avstod två andra gårdar i Karlskoga, som han med stöd av K. brev 21 april 1629 skatteköpt 19 aug. 1635, men 1638 blivit honom på grund av belägenheten frånhänd. Under fjärdepartsräfsten blev det fråga om att indraga Åsen till kronan, emedan hemmanet ansågs ligga inom bergslagen och sålunda tillhörde s. k. omistande orter. Ärendet var oavgjort ännu 1661. I en skrivelse till K. sekreteraren J. Kylander 3 mars s. å. framlade D. »in ståndpunkt i frågan. Han erkände, ätt »mesta delen av det, som ligger på västra och södra sidan in 'emot Jönköping, är under bergslagen och kronan alltid förbehållen», men Åsen utgjorde just undantaget från denna regel. Tvisten avgjordes av regeringen 23 aug. s. å. till D: s förmån. Förutom Åsen och Bo ägde D. på livstid även räntan av skattehemmanet Tränhammar i Hubbo socken. I nyss berörda brev till Kylander erbjöd D. honom »en liten nätt kalesch» eller vagn, om denne lyckades bl. a. vinna frihet på Norrköpings besluts villkor för Tränhammar. Förmodligen för att påverka höga vederbörande i denna riktning hade D. tidigare frivilligt åtagit sig rusttjänst för gården. År 1661 anhöll D. i en odaterad skrivelse om avsked från sin assessorstjänst. Såsom skäl uppgav han »höga ålderdomskrämpor, bräckligheter och opassligheter». Han klagar samtidigt över att full lön ej utbetalats under de senare åren, »varigenom jag storligen är vorden med hela mitt hushåll utarmad, förblottad och tillbakasatt». I avsikt att erhålla pension åberopade han ej endast egna meriter utan även faderns förtjänster. I K. brevet 23 aug. 1661, genom vilket D. erhöll det begärda avskedet och utnämndes till häradshövding i Västbö härad,, som han redan tidigare förvaltat, kommo D:s meriter av misstag att utökas även med tiden för faderns tjänst i Svea hovrätt.

D. var under sin livstid känd som en arbetsam och kunskapsrik domare. Hans konservativa läggning, som särskilt framträder i hans skrifter, kom honom att ej sällan även i praktiken troget fasthålla vid lagens stadganden, även om praxis för länge sedan försatt bestämmelserna ur bruk. Hans oböjliga och fordrande natur förledde honom dock ofta till tvister och rättegångar ej endast med grannar och vänner utan även med kolleger och överordnade. Hans hustru, som beskrives såsom »manhaftig», synes ha underblåst makens rättshaveri. En rättegång, i vilken D. både hade och fick rätt, förde han 1649 med sin svåger Thomas Eliers (se släktart.), som biträddes av sin svärson L. Wivallius. Familjens ekonomiska omständigheter voro förhållandevis goda. Under de senaste åren av sitt liv plågades D. .bl. a. av bekymmer för sonen Jacob (jfr släktart.), som i likhet med fadern och farfadern utbildats till lagläsare men som ännu vid faderns bortgång ej lyckats erhålla någon stadigvarande syssla. D. och hans hustru, vilken senare endast några veckor överlevde honom, begravdes samtidigt i Västerås domkyrka; om epitafiet över dem se släktart. ovan. — Handlingar rörande flera av D: s processer finnas i Svea hovrätts arkiv, Riksarkivet.

Författare

J. B. Almquist.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

¦Tryckt arbete: Huru man skal rätt och lagligen procedera med syner CSwerikes stadz-lagh [utg. af I. Arnell], . 1730, s. 399-405; anon.).

Handskrifter: se ovan.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Biographica, RA; Likvidationer nr 33, Reduktionskoll, akt N. 311:92, KA. — Ölme härads dombok 1629—1650, utg. av A. É. Löf (1921—24); Handl. rör. Finlands historia kring medlet af 17:e århundradet, utg. af K. Tigerstedt (1849—1850), s. 493; Handl. rör. 1642 års lagkommission, dess förutsättningar och verksamhet, utg. av J. E. Almquist (LUÅ 1937), s. 44 ff.; Johannes Rudbeckius dagbok, utg. av B. Rud. Hall (1938), s. 134; S:t Nikolai kyrkas i Stockholm vigselbok, 1, 1609—1650, utg. af F. U. Wrangel (Handl. utg. genom Sv. autograf sällsk., 1, 1894), s. 40; Uppsala universitets matrikel, 1, 1595—1700, utg. af A. Andersson, A. B. Carlsson och J.Sandström (1900—11); Sv. riksrådets protokoll, 3—4, 16 (1885—86, 1923). — J. Allvin, Beskrifning öfver Wästbo härad i Jönköpings län (1846); H. Almquist, Göteborgs historia, 1, 1619—1680 (Skrifter utg. till Göteborgs stads trehundraårsjubileum 1: 1, 1929); J. E. Almquist, Det processuella förfarandet vid ägotvist (1923), s. 74, 120—121; G. Bendz, Göta hovrätt genom seklerna (1935), s. 162 ff; G. Kallstenius, Filipstad 1611—1911. (1911), s. 153; C. A. Klmgspor & B. Schlegel, Svenska slott. Engsö (1877); I. Simonsson, Biografiska bidrag om Lars Wivallius efter fängelsetiden (Samlaren, 39, 1918); A. W. Westerlund, Abo hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623— 1923, 1 (1923); E. Wrangel, Sveriges litterära förbindelser med Holland

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus Dober, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17580, Svenskt biografiskt lexikon (art av J. B. Almquist.), hämtad 2022-05-28.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17580
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus Dober, urn:sbl:17580, Svenskt biografiskt lexikon (art av J. B. Almquist.), hämtad 2022-05-28.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se