Meriter

Dundi (Dundie, Dundey, Dondey, Dondy), Blasius, f. trol. något före mitten av 1500-talet, d. trol. 1621 i Stockholm. Köpman av skotsk börd, trol. från sjö- och handelsstaden Dundee (jfr namnet), med vilken D. av allt att döma stöd i direkt handelsförbindelse från Stockholm. Omtalas i svenska officiella källor första gången 1576, tydligen mera stadigvarande i Stockholm vid 1580-talets början och snart fast bosatt där; borgareed i Stockholm juli 1583 (koncepttänkeboken); skottman 1586; var led. av borgerskapets 48 äldste 1586—96; en av de förtroendemän, som 1597—1600 hade att pröva vin och andra främmande drycker och göra köp med de främmande».

G. 1) före 1587 m. Catharina Andersdotter; 2) m. Malin Willemsdotter; 3) m. Anna Hansdotter Werner.

Biografi

D. var förmodligen av borgerlig härkomst. Johan III förhandlade 1576 med D. om ersättning för kläde, vin, kryddor, pomeranser m. ni., som D. inköpt för konungen att försändas till Svartsjö. Troligen hade D. ej långt dessförinnan inkommit till Sverige. I Stockholms tänkeböcker omtalas han tidigast 1577 med anledning av ett skeppsbrott vid Falsterbo; ett av D. och en annan skotte befraktat, spannmålsfartyg, destinerat till Köpenhamn, hade blivit påseglat. D:s affärsverksamhet utvecklades alltmer; han var både köpman, skeppsredare och bankir. Han kom att intaga en framstående ställning bland Stockholms storköpmän och var bekant som en av de främsta leverantörerna vid särskilt Johan III: s krigsföretag, därhän icke blott levererade varor utan även bidrog med penningförsträckningar. Hans fordringar hos K. M:t och kronan likviderades, som oftast och efter vanligheten in natura i spannmål, smör, hudar, koppar etc, vilka varor D. i sin tur bedrev handel med och vanligen utskeppade. Hans egentliga glanstid torde ha infallit under Johan III:s regering, och han anlitades utom för kronoleveranser även för konungens enskilda del och hovhållning. Givetvis drev D. handel även med enskilda personer. Hans kundkrets utgjordes i stor utsträckning av högadliga och adliga personer. Den långai kreditgivningen och svårigheterna att få ut likvid voro ju typiska drag i tidens ännu rätt outvecklade svenska affärsväsen och beredde D. särskilt i hans senare levnadsår åtskilliga bekymmer.

Genom K. brev 17 juli 1578 befriades D. för tull och accis under löpande året ävensom för intill 700 dlrs värde årligen under de båda följande åren som betalning för gjorda förskott. Förmåner av dylikt slag kommo D. allt som oftast till godo i fortsättningen och detta ju mer hans tillgodohavanden hos K. M:t och kronan ökades. I flera K. brev 1583 och 1584 föreskrevs ersättning till D. för hans betydande fordringar att likvideras i varierande naturaprodukter som hudar, talg, skinn, smör, spannmål etc, och genom K. brev 22 febr. och 5 maj 1584 erhöll D. tillåtelse att från Östergötland utskeppa den spannmål, som levererats till honom som ersättning för utestående fordringar. Den 17 jan. 1587 kom kunglig: befallning till Gustaf Baner i slotlsloven i Stockholm att till D. återställa det parti, som D. erhållit i ersättning av årliga smörräntan från Ångermanland men som blivit honom fråntaget vid Vaxholm. D. hade på egen risk skeppat smöret från Ångermanland, säger konungen i sitt brev och ger D. lovordet, att han alltid varit, villig att leverera till konungens behov och krigssakernas befordran;: i det här fallet hade »andra gjort orätt berättelse för avunds skull». D. bedrev även rederirörelse, vilket framgår av flera omständigheter. D. och hans kompanjon fingo (K. brev 4 juli 1589) 500 dir i ersättning för deras vid Kurland strandade skepp, som skulle föra över hästar till Sigismund i Polen. Stockholms stads tankebok 1594 (29 juli) anger, att D. fraktat ut skepp från Stockholm, till Skottland med en lybsk skeppare och sålt en krejare till en holländare från Amsterdam. D. verkade även som bankir genom penningförsträckningar både till det allmänna och till enskilda. I K. brev 25 sept. 1594 och 25 aug. 1595 avhandlas ansenliga kontant-utlägg, som D. gjort och som skulle ersättas. Det senare skedde som vanligt oregelbundet, och enligt ett K. brev 6 mars 1609 sade sig D. fortfarande ha att fordra för försträckningar, som han 1595 gjort till kronan. Till D. erlades 1616 enligt räntekammarboken såväl ränta som en del av kapitalet, vilket D. hade att fordra.

Från 1583 förekommer D. ständigt i borgarelängderna, där han upptages bland de högst beskattade. Han var en av de förnämligare borgare, som staden 16 juni 1593 utsåg att uppbära det frivilliga sammanskott, vilket skulle användas till ett stort förgyllt »kredens» att överlämnas som föräring till den unga drottningen, då hon med Sigismund skulle anlända till Stockholm. D. fick även uppdrag 15 aug. s. å. att jämte andra framstående borgare följa stadens borgmästare och råd konungen till mötes samt erhöll 28 sept. nämnda år hedersuppdraget att jämte några betrodda vid mötet överlämna till konungen stadens nycklar. Den 9 jan. 1594 utsågs D. också av staden att vara en av dess representanter vid Johan III:s begravning och Sigismunds kröning och avlade jämte medrepresentanterna 23 febr. 1594 i Uppsala å Stockholms stads vägnar trohetseden till den nye konungen. D: s framgångar förskaffade honom avundsmän. Dessa utnyttjade den kris, som landet och huvudstaden hade att genomgå under 1500-talets sista år vid motsättningen mellan Sigismund och hertig Karl. Såsom konungatroget hade Stockholm ådragit sig hertigens misshag. I juli 1599 anklagades D. vid rätten av sekreteraren Erik Jöransson (Tegel) å hertig Karls vägnar, »att han här i staden ligger och stämplar hemligen med främmande och andre Sveriges rikes upproriske». D. avvisade bestämt anklagelsen, och kunde med vittnen visa, att huvudaktstycket var ett av några fängslade knektar i penningutpressningssyfte förfärdigat falsifikat.

Även med sina giften förvärvade sig D. förmögenhet och ägde flera fastigheter i Stockholm, däribland ett stort stenhus i hörnet av Köpmangatan och Själagårdsgatan, vara han fick rättens upplåtelse 1591. I närheten härav ägde han en mindre tomt, där »Blasius Dundies gränd» befann sig, på Södermalm en »kryddgårdstomt» och nära Danviken en badstuga. Att han skulle ägt tomter å Blasieholmen och att denna uppkallats efter honom är felaktigt. Enligt av undertecknad i Stralsunds stadsarkiv gjort arkivfynd förekommer namnet Blasieholmen i Stockholm redan på 1560-talet, långt innan D. uppenbarat sig där. En rättegång dec. 1599—1600 med D: s andra hustru, som av D. anklagades för uppenbart och upprörande äktenskapsbrott, visar drastiska detaljer vid förhören; de förliktes nov. 1600 vid stadens konsistorium. Med tredje hustrun fick D. bl. a. delar i de tomter, där nu överståthållarehuset är beläget. Han led 1615 av »ålderdomssvaghet». År 1621 förekommer han sista gången i stadens skottelängd (som dock trol. blott kalkerats på 1620 års längd). Efter D:s död uppstodo arvstvister mellan hans barn i de tre giftena. Arvingarna sökte också länge och väl förgäves och slutligen med växlande lycka utfå sina fordringar hos även mycket förnämliga gäldenärer; affärerna drogos även inför konung och regering.

Författare

Gunnar Bolin.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Biographica (D:s arvingar), RA; Räntekammarböcker, KA; Stockholms stads tänkeböcker, ämbetsbok, skotteböcker, Stockholms stads konsistorii prot., Stockholms stadsarkiv. — Sv. riksdagsakter, 3, 1593—1597 (1894—1910); Borgarståndets riksdagsprotokoll före frihetstiden futg. av N. Ahnlund]' (1933); Stockholms stads tänkeböcker från år 1592, 1 (1592—1595), red. av D. Almqvist (1939). — Th. A. Fischer, The Scots in Sweden (1907); F. U. Wfrangel], Blasius Dundie (Personhist. tidskr., 3, 1901, tr. 1902; omtr. iförfis Stockholmiana [11, 1902 och i Stockholmiana 1/4, 1912).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Blasius Dundi (Dundie, Dundey, Dondey, Dondy), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17699, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Bolin.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17699
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Blasius Dundi (Dundie, Dundey, Dondey, Dondy), urn:sbl:17699, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Bolin.), hämtad 2024-04-23.