Karl Gustaf Boije

Född:1697
Död:1769-08-08

Lantbrukare, Arméofficer, Politiker


Band 05 (1925), sida 233.

Meriter

3. Karl Gustaf Boije (af Gennäs), f. 1697 (döpt 12 mars), d 8 aug. 1769. Föräldrar: kaptenen Johan Gustav Boije och friherrinnan Margareta Sparre. Student i Lund; seglade med holländskt skepp två år; kadett 1713, korpral 1714 och adjutant 1715, allt vid hertigens av Mecklenburg dragoner; student i Uppsala 16 febr. 1715; erhöll avsked ur den mecklenburgske hertigens tjänst 15 febr. 1716 (n. st); gemen soldat, grenadjär och korpral i kejserlig tjänst s. å.; fältväbel 1717; erhöll avsked 15 mars 1720 (n. st.); fänrik vid Östgöta tremänningsregemente 22 okt. s. å,; löjtnant därstädes 19 jan. 1721; transporterades vid regementets indragning till Upplands regemente med fänriksindelning 12 dec. s. å.; kapten i holstein-gottorpsk tjänst 21 nov. 1724; major 19 mars 1726; erhöll fullmakt som korpral vid ryska kejsarinnans chevaliergarde 1 jan. 1727 men avböjde att mottaga befattningen; löjtnant vid Smålands kavalleriregemente 8 maj 1730; erhöll avsked ur holstein-gottorpsk tjänst med överstelöjtnants titel 3 febr. 1736 samt avsked från löjtnantsbefattningen vid Smålands kavalleri med rätt att kvarstå i armén 23 juli 1740; korpral vid livdrabanterna 7 aug. 1741; löjtnant vid livregementet till häst 11 febr. 1743; erhöll avsked 14 maj s. å.; deltog i ett stort antal riksdagar och var därunder bl. a. medlem av sekreta utskottet 1738−39, 1740−41 och 1746−47. RSO 1748.

Gift 1721 med grevinnan Charlotta Susanna Maria Dorotea Lewenhaupt, f. 1692, d 11 mars 1774, dotter till generalmajoren greve Adam Ludvig Lewenhaupt.

Biografi

B:s tjänstgöring i mecklenburgska och kejserliga arméerna vitsordades av hans överordnade i vackra intyg, som betygade hans trohet, flit och redbarhet i arbetet, och i den holstein-gottorpska tjänsten tillvann han sig hertigens bevågenhet. Med den kejserliga armén deltog han i en rad större och mindre aktioner under turkkriget och uträttade därvid ting, »som överträffade hans dåvarande ålder». Men han ådagalade också enligt nyssnämnda intyg sitt lojala sinnelag genom att obrottsligt fasthålla vid sin protestantiska religion utan att låta sig påverkas vare sig av alla därmed följande obehag eller av utsikten till ett gott giftermål, en förmögenhet på 50,000 fl. och ett kompani i händelse av religionsförändring. Samma oegennyttiga kärlek till sitt fädernesland ådagalade han, enligt vad han själv gärna framhöll, då han 1727 avböjde att övergå i rysk tjänst och därmed uppoffrade en säker utsikt till överstebefattning och eget regemente.

I fäderneslandet blev B:s befordringslycka trots hans meriter i utländsk tjänst trög, men han fann en ersättning i att med iver ägna sig åt politik och lantbruk. Inom det politiska livet framträdde han mera ostentativt först på riksdagen 1738−39, då han var en av de ivrigaste bland hattpartiets män och blev medlem av sekreta utskottet samt dess mindre sekreta deputation. Här representerade han den mest extrema och oförsonliga ståndpunkten, särskilt när frågan om de fem riksrådens avskedande var före. Vid detta tillfälle var han den, som jämte lantmarskalken K. G. Tessin övertalade de tredskande prästerna att låta sin reservation mot beslutet falla, och det oaktat han själv på förhand förbehållit sig reservationsrätt, om beslutet skulle gå honom emot. Då riksråden riktade några frågor till deputationen angående principerna för tjänstetillsättningar, svarade B., att »bästa medlet att befordra rättvisa vore att avsätta ur rådet dem, som däremot brutit». På riksdagen 1740−41 tillhörde B. likaledes den ledande kretsen inom hattpartiet och var särskilt en av de ivrigaste krigshetsarna och försvararna av sekretessen. B., som dittills endast oregelbundet innehaft lägre befattningar vid krigsmakten, hade redan 1739 av riksdagen rekommenderats till erhållande av ett ämbete, men någon befordran hördes icke av, och B. anmälde sig förgäves som sökande bl. a. till Tiohärads lagsaga. År 1741 återupptogs frågan i sekreta utskottet, varvid som ytterligare merit för B. åberopades, att »han 1739 utspanat och givit tillkänna ett farligt anslag på Karlskrona-sidan, vilket, om det ej i tid blivit upptäckt, hade kanhända rikets flotta icke mera varit till». Utskottets rekommendation ledde den gången till det resultat, att B. utnämndes till korpral vid livdrabantkåren. Sitt nit för det härskande partiet och det »fria statsskicket» fick B. tillfälle att visa särskilt under den oroliga riksdagen 1755−56. Mycket uppseende väckte ett av honom uppläst memorial (4 nov. 1755), vari han energiskt tog tidningen Ärlig Svensk i försvar mot de angrepp, som riktats mot densamma av den bekante riddarhustalaren M. A. von Ungern-Sternberg. Memorialet var uppfyllt av grovheter mot den sistnämnde, vilken svarade, att han av en riddersman och officer icke väntat ett sådant språk och ansåg sig för god att ingå i sådan ordväxling. På riksdagen 1760−62, då en upplösning av de gamla partibanden började visa sig, trädde B. i opposition mot sitt förra parti och samverkade med hovpartiet och mössorna i det bekanta angreppet mot K. Fr. Pechlin. Med anledning av att denne farit ut i häftigt klander mot riksråden yrkade B. vid protokollsjusteringen (20 aug. 1761), att Pechlin skulle såväl under denna som följande riksdag vara förlustig säte och stämma på riddarhuset. Förslaget väckte mycken förbittring, i synnerhet som B. icke själv varit närvarande vid det tillfälle, då de förgripliga orden skulle ha fällts och dessa sedan bortjusterats ur protokollet; hattarna bekämpade det ivrigt och hotade B. med samma öde, som han velat bereda Pechlin, men efter långvariga debatter utvoterades dock Pechlin med en rösts majoritet.

B. var en av sin tids driftigaste lantbrukare. På sin gård Ryd (Ry) i S:  Lars socken invid Linköping lade han särskilt an på att uppdriva en kraftig fåravel, och han gjorde det med sådan framgång, att han jämte Jonas Alströmer nämndes som den förnämste experten på detta område; han kallades också av sin samtid »Får-Boijen». På riksdagen 1755−56 inlämnade B. till riksens ständer ett memorial angående medel och utvägar till upphjälpande av fårskötseln och lantkulturen i riket, grundade på egna försök. Under diskussionen härom i sekreta utskottet (23 dec. 1755) lovordades från många håll B:s metoder och resultat. En direktör Schenbom, som för sina klädesfabriker i Norrköping köpt ull från B:s egendom, intygade, att denna i godhet vida överträffade den utländska; medan denna vid tillverkningen förlorade 20 à 30 procent, stannade den av B. levererade vid 11 procent. Även i åker- och ängskultur hade B. nått mycket högt; ärkebiskop Henrik Benzelius sade sig åtta dagar efter midsommar ha sett väplingsgräs till fem kvarters höjd å Ryds ägor. B: s memorial remitterades till handels- och manufakturdeputationen, och på dess förslag beslöts det, att manufakturkontoret skulle till B. utbetala 14,000 dlr smt för det arbete, han för deputationen uppvisat, samt befordra detsamma till trycket (sekreta utskottets protokollsutdrag till manufakturkontoret 25 maj 1756). På så sätt utkom B:s mycket uppmärksammade skrift »Den swenska landthushållaren» (1756), en synnerligen mångsidig och ingående redogörelse för lanthushållningens olika grenar: höbärgning, havresåning, kreaturens utfodring och framför allt »en nog gagnande fåreskötsel, som ej allenast giver god och fin ull utan alldeles bevarar fåren för skadeliga sjukdomar och hämmar den fördärveliga fåredöden». De råd och anvisningar B. ger stödja sig helt och hållet på egna erfarenheter, och han framstår i boken som en ivrig förfäktare av jordbrukets intressen. »Vi kunna aldrig», heter det i företalet, »vinna vårt påsyftade ändamål, som är välmåga och förmögenhet, såframt vi icke bemöda oss om att hädanefter med större flit sköta vår lanthushållning». Visar sig alltså i denna skrift B: s starka sakintresse, så har partiintresset i viss mån satt sin prägel på ett annat litterärt företag, vari han haft del: utgivandet av B:s svärfader Adam Ludvig Lewenhaupts försvarsskrift (1757), vilken av B. åsattes den betecknande titeln »Enwäldets skadeliga påfölgder och aggets bittra frugter» och som utgivare sades hava »En lagbunden frihets uprigtiga älskare och trogne betjent».

Författare

G. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Säkra rön och påliteliga medel til wälmågo och förmögenhet, eller den igenom många års egna försök förfarna swenska landthushållaren, uti hwilken tilkänna gifwes det förnämsta som en landtman bör weta och förstå, til en indrägtig landthushållnings inrättande och wårdande ... Sthm 1756. 8 bl., 396, (2) s. 2: a uppl. Sthm 1794. 6 bl., 299, (1) s.

Utgivit: Enwäldets skadeliga påfölgder och aggets bittra frugter, tyde-ligen afskildrade uti then berättelse, som sal. herr riks-rådet generalen en chef och gouverneuren högwälborne herr grefwe Adam Ludvic Leyonhufwud uti thes fångenskap i Ryssland sammanfattat om alla thes tilstötte händelser, ifrån thes inträde uti fäderneslandets tjenst år 1700 then 5 julii och til thes olyckeliga fångenskap i Ryssland år 1709 then 30 julii. Samt äfwen ock sal. herr generalen Carl Creutz sanfärdiga berättelse om then Pultawiska actionen och accordet wid Dniepern. Altsammans ... i dagsljuset fram-gifwit af en lagbunden frihets uprigtiga älskare och trogne Betjent. Sthm 1757. 4: o 4 bl., 458, (6) s. (Anon.)

Källor och litteratur

Källor: Utskottshandl. o. rådsprot. samt militaria: ansökn. o. merit-förteckn., RA; Sveriges ridd. o. adels riksdags-prot., 1738—1755 (1887— 1923); B:s egna skrifter; Den swenske Mercurius, 1756—57; [Salvii] Lärda tidningar för år 1756; C. G. Malmström, Sveriges polit. historia, 2—5 (1895—1900); A. Ridderstad, Östergötlands beskrivning, 1—2 (1917—18).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl Gustaf Boije, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17888, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2021-08-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17888
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl Gustaf Boije, urn:sbl:17888, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2021-08-01.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se