Meriter

Arentsen, senare Arentschildt, Daniel von, d 11 febr. 1670 i Stockholm. Fader: stallmästaren hos ärkebiskopen av Bremen Georg Arentsen. Inträdde i svensk krigstjänst 1629 och omtalas 1645 som överste för ett värvat svenskt kavalleriregemente; erhöll »i anseende till god och långlig krigstjänst» 26 apr. 1648 ett årligt underhåll av 1,000 rdr; adlad 19 juli 1651; erhöll 23 juni 1655 på egen begäran uppdrag att i Bremen värva ett kavalleriregemente; fick 27 maj 1656 ett par polska byar som pant för 20,000 rdr; generalmajor 8 jan. 1657; erhöll ånyo årligt understöd av 1,000 rdr 16 dec. 1660 samt bekräftelse å adelskapet med namnet von Arentschildt och »förbättrat» vapen 30 maj 1663; generallöjtnant av kavalleriet 9 dec. 1664 och tjänstgjorde som sådan under Karl Gustav Wrangel i bremiska kriget 1665–66; bremiskt lantråd.

A. var tvenne gånger gift, andra gången med Hedvig Ilse von der Kuhla, dotter till domherren i Bremen och prosten i Oberholtz Kristoffer von der Kuhla.

Biografi

Självständigare befäl har A. först utövat under Karl X Gustavs krig. Det kavalleriregemente, som han värvade i Bremen, stötte under förra hälften av år 1656 successivt till den svenska armén i Polen; en skvadron av hans folk var med i slaget vid Gnesen 27 apr. Senare låg A. under generalmajor J. W. von Wrzesowitz' befäl i Stor-Polen och då denne i sept. stupade under en olycklig sammanstötning med de »upproriska» polackerna — i vilken A. ej deltog —, övertog han befälet och drog så småningom trupperna tillbaka norröver. Befordrad till generalmajor, stod han följande år med ganska betydande truppstyrkor i Kujavien och Masovien. Under jan.—apr. hade han sitt kvarter i Brzesc. Han utkämpade här flera lyckliga skärmytslingar med fienden och förstörde slutligen grundligt staden, då han bröt upp från denna trakt. I juni 1657 medföljde han till Holstein, deltog i Bremens återerövring, stod en tid i Kiel, var 1657–58 med om Bremervördes blockering samt kvarstannade även efter första freden med Danmark i samma trakter. På så sätt kom han att tillhöra de stridskrafter, som vid det andra krigets utbrott måste draga sig tillbaka för de förenade brandenburgska, österrikiska och polska trupperna. Han förde befälet i skansen vid Fredriksodde och lyckades i maj 1659 utan förlust utrymma denna, då fienden angrep med överlägsen styrka. I okt. övergick han med sitt regemente till Pommern och undgick därigenom att deltaga i det olyckliga slaget vid Nyborg. A., som alltså huvudsakligen förde befäl över trupper i andra linjen, hade aldrig tillfälle att spela någon mera betydande roll. Ej heller det bremiska kriget 1665–66 kunde, oaktat det höga befäl, han erhöll, öppna någon större verksamhet för honom.

Sitt hemvist hade A. i Bremen. Han innehade där fast egendom, och hans andra hustru, vilken tillhörde en av de adelssläkter, som till westfaliska freden fortforo att besätta de indräktiga andliga värdigheterna i det gamla stiftet, hade jämte en syster av domkapitlet erhållit livstids besittningsrätt till ett i staden beläget boställshus, vilket hennes fader låtit reparera. Emellertid synes av suppliker och klagomål att döma A:s ekonomiska ställning ej ha varit särskilt god, och hans sista år fördystrades av ett hemskt familjedrama, i det en dotter till honom, som levt i ett disharmoniskt äktenskap, anklagades för att ha bragt sin man om livet. A. överraskades av döden under ett av hans ekonomiska angelägenheter föranlett besök i Stockholm.

Författare

B. Boëthius.

Arkivuppgifter

Med ledande personer i Sverige, bl. a. Karl Gustav Wrangel, underhöll A. förbindelser. Skrivelser från honom finnas i flera av riksarkivets brevserier.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., skrivelser till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora samt Bremensia: diverse personers skrivelser till K. M: t, RA; J. Levin Carlbom, Karl X Gustav från Weichseln till Bält 1657 (1910); K. G. Lundkvist, Sveriges krig med staden Bremen (1893); J. Mankell, Uppgifter ror. sv. krigsmaktens styrka, sammansättning och fördelning (1865).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Daniel Arentsen, von (Arentschildt), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18777, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18777
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Daniel Arentsen, von (Arentschildt), urn:sbl:18777, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-19.