Meriter

1. John Georg Arsenius, f. 4 febr. 1818 på Klemmestorp i Sandhems församling, d 30 maj 1903 i Uppsala. Föräldrar: häradshövdingen lagman Bengt Samuel Arsenius och Antoinette Kristina Silfversparre. Genomgick Skara h. allmänna läroverk; student i Uppsala 3 mars 1837; passerade graderna vid livregementets husarkår 7 mars–16 juni s. å.; avlade officersexamen 9 nov. s. å.; underlöjtnant 17 okt. 1838, andre löjtnant 22 maj 1849, förste löjtnant 2 juli 1852, regementskvartermästare 13 sept. 1855, ryttmästare 27 mars 1856, överstelöjtnant 30 okt. 1868, allt vid livregementets husarkår; började idka konststudier 1846; inhämtade oljemålningens första grunder för porträttmålaren Karl Staaff; målade under vintern 1848–49 i Stockholm för Wahlbom; reste 1852 till Düsseldorf och därifrån till Paris, där han vistades från 10 maj s. å. till slutet av febr. 1853; arbetade där för Wahlbom och isynnerhet för tyske målaren Max Hess (komposition) samt under sista tiden på Höckerts ateljé, varjämte han kopierade hästar från Horace Vernets bataljmålningar; stallmästare vid Uppsala universitet 1 mars 1877–1888; erhöll avsked ur regementet 1 febr. 1878. RSO 1863; agré i FrKA 1865.

Gift 17 okt. 1854 med Charlotte Sofie Bildt, f. 5 juli 1827, d 21 nov. 1887, dotter till handlanden Ferdinand Bildt i Uddevalla.

Biografi

Militärtjänsten upptog för A. endast en ringa del av året. Redan före sin egentliga konstnärsutbildning hade han i kamratkretsen gjort sig känd genom både allvarliga och skämtsamma teckningar; en serie kamratporträtt, utförda under officerskursen på Marieberg, hade t.o.m. blivit litograferade. En tid försökte han sig även som lantbrukare. Efter hemkomsten från studieresan 1852–53 delade han sig mellan sin tjänst och sitt måleri. Uppmaningar att uteslutande ägna sig åt konsten hade ej saknats. »Tag avsked, kasta bort den silverglänsande tvångströjan och bliv fri, ty fri måste den vara, som skall våga kyssa sånggudinnans panna», skrev Albano-Adlersparre till honom 1847. Men för A. var husaruniformen ingen tvångströja, och livet som kavalleriofficer medförde ingen splittring i hans intressen. Redan vid tre års ålder hade han fått en egen ölänning, hästar hade varit föremål för hans första teckningsförsök som barn, »kärleken till hästar», skriver han i sina levnadsminnen, »har sedan livat mig både i min tjänst och i min målning». Han blev hästmålare och framför allt en god hästporträttör, karaktäriserar förträffligt såväl rasen som individen; ett gott exempel, är »Rast», tre hästhuvud i naturlig storlek, utställd 1866. Han målar hästar i stallet och i ridhuset, målar promenadritt och promenadkörning, kapplöpning, kappkörning på isen. Ibland målar han genremotiv som »Rusthållarens promenad» — en tjock herre på en durkande häst —, »Hästmarknad i Skövde», »Eldsvåda i ett stall», »En kasserad nummerhäst», som lystrar vid trumpetsignalen från en förbiskyndande ryttartrupp (1872). Han målar ryttarporträtt (general S. R. Löwen på en vit häst i galopp) och en och annan bild ur militärlivet: »Kronprins Karl mottager livregementets husarer på Ladugårdsgärde» 1855 (1857, Ulriksdal), »Bivuaken vid Torvalla» (1874). Ett minne från hans verksamhet som akademi stallmästare är den lilla målningen »Kavalkad», där man ser honom i spetsen för en flock studenter och unga damer rida in genom Sturevalvet vid Uppsala slott. Även hundar kunde han måla — ett hundporträtt (1896) finns på Göteborgs museum.

1864 bildade han »ett litet kapplöpningsbolag vid regementet och på sommaren avreds en kapplöpning på Sanna hed». Han antecknar härom: »Man kan anse, att detta var uppslaget till den sedermera i Sverige så utvecklade kapplöpningssporten».

A. var även litterärt intresserad, skrev flytande vers, ägde — enligt ett yttrande av Scholander — bland andra hästar i sitt stall

— »en häst av allra bästa rasen, en häst med vingar, kort och gott: pegasen».

Han offentliggjorde ett par skisser i Ny illustrerad tidning, översatte Seidlers lärobok i ridning m. m. I Uppsala universitetsbibliotek förvaras A:s självbiografi intill 1898 samt anteckningar och ritningar, behandlande episoder från hans samvaro med Gunnar Wennerberg, med vilken han sedan skoltiden var nära vän; av dessa teckningar äro flera återgivna i första delen av »Gunnar Wennerberg, bref och minnen». Hans brevväxling med F. W. Scholander (versbrev på ottave rime, det äldsta från 1860) finnes i konstakademins arkiv, akvarellalbum, skissboksblad m. m. i nordiska museet. En del av hans efterlämnade papper såldes antikvariskt 1918, varvid enstaka brev inköptes av K. biblioteket. A:s' porträtt, målat i olja av U. Troili 1850, äges av konstakademin.

Författare

G. Nordensvan

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: E. F. Seidler, Handledning för kavalleriofficerare, beridare och vänner af ridkonsten i fält- och tjensthästens inridning, med serskildt afseende fästadt på unga och icke fullt utbildade hästar. Mariestad 1861. 318 s., 8 pl. (Övers.) — P. M. i ridkonsten. Upsala studenter tillegnad af deras t. f. stallmästare. Upps. 1885. 58 s: (Anon.) — Smärre hippologiska uppsatser i Skånska hästfören. tidskr., Tidn. f. hästvänner och Skaraborgs läns hushålln.-sällsk. tidn.; artiklar4 Ny illustr. tidn. — Därjämte illustrationer i åtskilliga publikationer.

Handskrifter: Mina memoirer (UB, sign. X. 251 e). — Minnen från min bekantskap och mitt umgänge med Gunnar Wennerberg upptecknade ¦och illustrerade (UB, sign. X. 310).

Källor och litteratur

Källor: Militaria: ansökn. och meritförteckn., RA; Gunnar Wennerberg, Bref och minnen, saml. af Signe Taube, 1—3 (1913—16); Katalog N:o 133 från Biörck & Börjesson, antikvariat-bokhandel (1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
John G Arsenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18851, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Nordensvan), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18851
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
John G Arsenius, urn:sbl:18851, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Nordensvan), hämtad 2024-04-16.