Ludvig V A Stavenow

Född:1864-10-12 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län
Död:1950-10-28 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Historiker


Band 33 (2007-2011), sida 169.

Meriter

Stavenow, Ludvig Vilhelm Albert, f 12 okt 1864 i Sthlm, Ty, d 28 okt 1950 i Uppsala, Domk. Föräldrar: pianofabrikören Ludwig Heinrich S o Anna Christina Athenais Sundberg. Mogenhetsex vid Nya Elementarskolan i Sthlm 17 maj 82, inskr vid UU 18 sept 82, FK 26 maj 85, FL 28 maj 90, disp 8 sept 90, doc i historia 20 sept 90, e o prof i historia 15 jan-15 maj 91, 15 jan-26 maj 92 o 15 jan-31 maj 93, FD 30 maj 91, allt vid UU, tf prof i historia vid GH 1 jan 94-11 okt 95, prof i historia o statskunskap 14 sept (K M:ts fullm 11 okt) 95-31 maj 14, prorektor april 99-sept 09, rektor 1 sept 09-31 maj 14, allt vid GH, kallad till prof i historia vid UU 14 jan 14-12 okt 29, rektor där 1 juni 18-31 maj 29. - LWS 96 (ordf 12), LSkS 97, LVHAA 02 (preses 38-39), LHVU 14, LVS 16, LVA 19.

G 1 juli 1897 i Lerum, Älvsb (enl vb för Gbg, Kristine), m Elin Maria Carlander, f 21 sept 1870 i Gbg, Domk, d 9 aug 1965 i Uppsala, Domk, dtr till grosshandlaren Johan Christopher C (bd 7) o Isabella Vilhelmina Bourn.

Biografi

Ludvig S föddes och växte upp i Sthlm. Fadern hade invandrat från Tyskland och återvände dit under ålderdomen. Det tyska påbråt gav sig inte påtagligt till känna i S:s senare yrkesliv; ämnesval, kontakter och historiesyn hade ingen tydlig sådan färgning. Det var i musikintresset som föräldraarvet främst kom till uttryck. För det akademiska studiet begav sig S 1882 till Uppsala. Studierna i historia, statskunskap och filosofi bedrevs med lugn effektivitet och resulterade i höga betyg. För nations- och föreningsliv hade S inget större intresse, men flygeln på Sthlms nation lockade honom. Utan att, som det gärna uttrycktes, vara "partiman", hade S dock ett starkt samhällsintresse, som behölls livet igenom, och han var medlem av Verdandi under studietiden. En allmänt liberal hållning övergick efterhand till en mer konservativ.

Den i grunden konciliante och förmedlande S valde ändå "parutidevarvet", dvs frihetstiden, för sina forskarstudier. I sina översiktstexter om epoken talar S gärna om den som "det moderna Sveriges" begynnelse, ofta i personifierad form som en ungdomstid, med ungdomens kombina- tion av entusiasm och övermod. På ett för S typiskt överförande sätt ser han frihetstiden som en brytningsperiod, då i meningen att samtidigt utgöra kulmen på det föregående och inledningen till det nya, i det här fallet till den "svenska statens sista livsform". Frihetstiden höll han fast vid karriären igenom. Även den gustavianska tiden blev småningom hans. I övrigt berör S i enstaka studier stormaktstiden, som i Sveriges politik vid tiden för Altonakon-gressen 1686-1689 (1895), och i den ran-keanskt anlagda översikten Det svenska stormaktsväldets uppkomst (1918). I biografiska teckningar och historiografiska texter kom S in på Vasatiden, Gustaf Eriksson Vasa (1896), och på den europeiska historien, såsom Den stora engelska revolutionen i det sjuttonde århundradets midt (1895), Bismarckforskningens nuvarande läge (1919) och bidraget Scandina-via i The Cambridge modern history (1910).

S:s föreläsningar, alltid översiktliga, täckte flera ämnesområden, men standardföreläsningen såväl i Gbg som i Uppsala var "det europeiska statssystemets historia" under olika skeden. Gradualavhandlingen från 1890, Om riksrådsvalen under frihetstiden, gav docentur och belönades med Geijerpriset. Det är en säkert genomförd statsrättslig studie, som s å kompletterades med Om formerna för utskottsval under frihetstiden, och med Till belysning af partistriden vid riksdagen 1746-1747. På samma tema kom några år senare Studier i ståndsriksdagens senare historia: Presteståndets sammansättning och formerna för dess riksdagsmannaval (1895). Dessa och ytterligare några mindre studier samt hans tjänstgöring som tf professor i historia i Uppsala ett antal terminer räckte för att i konkurrens med Rudolf Kjellén (bd 21), som recenserat S:s avhandling i HT 1890, ge honom professuren i historia och statskunskap vid GH 1895. Kjellén blev snart hans kollega i Gbg såsom innehavare av professuren i statskunskap och geografi. Man kan tänka tanken - utan S ingen kjellénsk lära om den s k geopoliti-ken.

S delade den upptagenhet med den politiska historien som så många föregående och efterföljande generationer av sv historiker uppvisat. Men det var inte de omedelbara och dramatiska händelserna som fångade honom utan den statsrättsliga aspekten, de konstitutionella idéerna och deras brytningar. I sin installationsföreläsning i Gbg 1895, Om förhållandet mellan politisk historia och kulturhistoria (i HT 1895), argumenterade han för att den politiska historien, statslivet, skulle sättas framför kulturhistorien. Med "kulturhistoria" förstods då även i viss mån ekonomisk och social historia. Ändå var det just med kulturhistorien, i meningen det politiska livet i stort (de ledande politiska idéerna bakom författningarna, "det civila samhället" utanför det officiella livet) och odlingen (vetenskaperna och det andliga livet) som S fann sin nisch. Man kan påpeka att en uppfattning om vad som är det "styrande" i samhällslivet inte behöver innebära en plädering för vad författaren själv anser vara "intressant" eller vad som behöver göras. En betydande sådan statsrättslig studie - enligt Fredrik Lagerroth (bd 22) en pionjärinsats beträffande frihetstidens statsrätt - var S:s arbete De politiska doktriner- nas uppkomst och första utveckling under frihetstiden (1897).

S:s studier över frihetstiden och den gustavianska tiden kom att ligga i en histo-riografisk fas mellan, å ena sidan C G Malmströms (bd 25) och, C T Odhners (bd 28) grundläggande genomgångar av primärt källmaterial, som resulterade i standardverk, och, å andra sidan den omvärderande och samtidsanknytande fas som först, och kanske främst, representeras av Lagerroth. Denne och S hade olika värderingar av frihetstidens politiskt-praktis-ka potential (mössregimens livsduglighet vid tiden för statsvälvningen 1772), men de delade intresset för idéerna och det statsrättsliga studiet - "den rationella principen" till skillnad från "den politiskt-em-piriska epoken", som Lagerroth uttryckte det.

S har betecknats som mer en "djupplö-jare än en vägrödjare" (Ahnlund). Det gäller måhända för S:s tjänstemeriterande tidiga skrifter, men annars var över- och utblicken i översiktsverk eller populärvetenskapliga sammanhang det karaktäristiska. S nyanserade, balanserade och fyllde ut. Men det fanns en sfär där S framstår som just en "vägrödjare", och det var i historiografin. S är den som först systematiskt intresserade sig för och också skrev ner historieskrivningens historia. Före sekelskiftet höll han i Gbg föreläsningen Den svenska historieforskningens historia. Småningom kom den lilla boken Den moderna vetenskapens genombrott i svensk historieskrifnmg (1913), ofta använd i undervisning. Att vara beläst inom sitt område och inom historieskrivningen generellt var visserligen en självklarhet för samtidens historiker, men man kan säga att S satte på pränt vad kollegerna kände till eller i alla fall förmodades vara bekanta med. Men det tillkommer hos S ett moment av ställningstagande, bl a till frågan om historia som vetenskap. För honom började den moderna historievetenskapen - utövad med metodisk medvetenhet, opartiskhet och ovillkorlig sanningssträvan - med F F Carlson (bd 7), vars liv och verk han tecknade för SBL.

S:s historieskrivning innehöll ofta per-sonkaraktäristiker. Där kombinerades hans balanserande värdesättning med psykologisk blick. Hans historiografiska studier upptog såväl de stora linjerna som de inkännande porträtten, exempelvis i HT och den historiska vetenskapen i vårt land under ett halvt sekel (1931). S:s intresse för historiografi framträder som en naturlig konsekvens av hans framhävande av kulturens, i vid mening, betydelse för möjligheten att bättre förstå de historiska epoker han studerade. Till detta tankeliv hörde på ett självfallet sätt den historiska forskningen.

S:s lärare i Uppsala var Harald Hjärne (bd 19) i historia, Oscar Alin (bd 1) i statskunskap och Yngve Sahlin (bd 31) i filosofi. S:s eget skriftställarskap har drag av deras, särskilt då av Hjärnes, med utblick och med syntes i essäns form. S värderade sina lärare högt men hade till dem, liksom till sina elever, en uppenbar distans. Förebilder medelst läsning mer än hängivet och personligt nära lärjungeskap tycktes vara den relation S föredrog. Carlson, Malmström och Odhner passade in i den modellen, liksom inte minst Ranke, som i mycket inspirerade S. Tematiskt rörde det sig då om det europeiska statssystemets utveckling, och i synen på sin uppgift skulle historikern sträva att få fatt på en epoks "innersta" eller "egentliga" karaktär.

S hade flera vördsamma elever men inga egentliga lärjungar. Han bildade inte skola. Av bidragen till festskriften på 60-årsdagen 1924, Historiska studier tillägnade L S, berör inget frihetstiden, hans eget specialområde. Det har framhållits att hans tillbakadragna, allvarsamma personlighet försvårade skolbildning. En elev minns: "...hur olycklig man som ung student kände sig över att vara den oskyldiga anledningen till den synbarliga ansträngning det vållade honom, då han försökte tala med en. Men samtidigt hade man en känsla av att han ville vara vänlig. Det syntes i hans något sorgsna ögon under det väldiga pannval ve t" (Johansson, s 126). Med en studentikos vändning fick han epitetet "lustiga Ludde", och det hängde med från Göteborgstiden.

Såväl det officiella som det offentliga passade uppenbarligen S:s läggning bättre. I det innefattades också det administra- tiva och det representativa. S var rektor både i Gbg och Uppsala. Här ska inte S:s insats som rektor utredas, men under hans sammanlagt 16 år på posten skedde inga genomgripande förändringar. GH var dock i en expansiv fas under S:s tid där och i denna utveckling deltog han aktivt. Vid flera tillfällen, ibland på förekommen anledning, markerade han i rektorstal, lågmält men principiellt klart, vetenskapens oberoende i relation till utomstående intressen.

Offentligheten kunde för dåddens mest framträdande akademiker, som sågs som kulturpersonligheter, innebära politiskt liv, publicistik och populärvetenskaplig verksamhet. S prövade alla dessa genrer men det var i sina öppna föreläsningar i Gbg, ett prioriterat inslag i de bägge nya storstadshögskolornas verksamhet, som han var mest lyckosam. Utblickarna fängslade exempelvis den unge Carl Grimberg (bd 17), som blev en av S:s hängivnaste elever. Föreläsningarna ledde ofta till publicering, så med Frihetstiden: dess epoker och kulturlif (1898) och Konung Gustaf III (1901). Dessa i dubbel mening populära böcker kom i sin tur att utgöra underlag för S:s bägge bidrag till flerbandsverket Sveriges historia intill tjugonde seklet, där han skrev volymerna Frihetstiden (1903) och Gustavianska tiden (1905).

En annan del av det offentliga livet var politiken. För S och för flera av hans samtida akademiska kolleger var deltagandet inte främst en fråga om att som "intellektuell" göra inlägg i den allmänna debatten. I självbilden för det i samhällsfrågor bildade skiktet fanns att ta ansvar, att leda, inte sällan också i meningen att ta plats i en vald församling eller, vid tillfälle, i den högsta politiska ledningen. Partipolitikens karaktär var dock ännu, några årtionden efter ståndsriksdagens upphörande, oklar. Vid ett par tillfällen blev det aktuellt för S att engagera sig i politiken. I samband med unionskrisen 1905 lät han vid höstens val av Liberala valmansföreningen uppställa sig som kandidat till AK. Han presenterade sig för väljarna som "moderat centerman". I majoritetsvalet kom denna vänsterlistas röster att, i en inskrivningsmanöver, splittras mellan S och socialde- mokraternas kandidat A C Lindblad, och på grund av det vann högerlistans kandidat Rudolf Kjellén. 1914 skulle Hjalmar Hammarskjöld (bd 18) bilda regering och var angelägen att S, en ungdomsvän, skulle bli ecklesiastikminister. S avböjde med hänvisning till hustruns då bräckliga hälsa. Politikens tilltagande partimotsättningar passade S illa, och hans moderata liberalism övergick till följd av samhällsutvecklingen till mer av konservatism.

S var välbeställd. Hans hustru tillhörde en av de göteborgska grosshandlarfamil-jerna, och avkastningen av aktieposterna i främst Gamlestaden och SKF tillät familjen att kosta på sig. De sex barnen, sedermera med familjer, åtnjöt länge regelbundet och inte obetydligt finansiellt stöd. Den vid återkomsten till Uppsala inköpta fastigheten Järnbrogatan (nu S:t Olofsgatan) 14 var en mycket representativ bostad. Som rector magnificus, bla vid universitetets 450-årsjubileum 1927, kunde S låta det representativa värdskapet utsträckas även till hemmet. Tiden i Gbg var S:s bästa tid. Han etablerade sig i den akademiska världen, var produktiv som forskare och lärare samt populär som föredragshållare. Han gifte sig och bildade sin småningom stora familj där. Den sociala förankringen och även den i kulturlivet innebar att det var med tvekan S bröt upp till Uppsala. Med rektoratet där 1918 grusades förhoppningarna om att bygga ut och ställa samman studierna över frihetstiden till ett mer omfattande verk, något som den åldrande Malmström i ett brev sade sig ha hoppats på ända sedan S:s avhandling kom 1890.

S:s son Åke Ludvig S (1898-1971) studerade vid UU med konsthistoria som huvudämne och blev där FK 1921 och FL 1923. Han disputerade 1927 på en arkitek-turhistorisk avhandling om Carl Hårle-man (bd 19) och promoverades i samband med UU:s 450-årsjubileum. Anställd 1924 vid NM:s konsthantverksavdelning var Åke S tf intendent där 1928-34 och svarade bl a för inköp av ett stort antal föremål som exponerats vid 1930 års Stockholmsutställning. S var 1935-46 VD för Sv slöjdföreningen och redaktör för dess tidskrift Form samt 1946-64 rektor för Konstfackskolan. I sina olika positioner var S en framstående tillskyndare av konsthantverk och konstindustri. Han var mycket mån om att stärka utövarnas ställning, och verksamheten vid de institutioner som stod under hans ledning präglades av expansion, breddning och förnyelse.

S deltog 1936-38 i en utredning ägnad organiseringen av Tekniska skolan i Sthlm och fick som den nya Konstfackskolans förste rektor möjlighet att förverkliga kommittéförslaget. Han arbetade sedan särskilt för att förlänga utbildningen och ge den högskolekaraktär liksom för att ge skolan nya och ändamålsenliga lokaler, vilket skedde genom en nybyggnad vid Valhallavägen i Sthlm 1959. Nordiskt samarbete var viktigt för S och han gjorde även en stor insats för att föra ut sv konsthantverk internationellt, inte minst vid de världsutställningar som anordnades under 1930-talet. S hade en mängd uppdrag inom sitt fackområde men gjorde också insatser på andra fält, bl a var han vice ordförande i Föreningen Norden.

Författare

Ragnar Björk med bidr av Andreas Tjerneld (Åke S)



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ludvig S:s stora arkiv (39 vokdagböcker, ms, korrespondens, ämnesordn handkar, räkenskaper, klipp) i UUB. - Brev från S i GUB (bl a till O Hippel, V Nor-ström, G Steffen oj Vising), KB (bl a till H o Agnes Hammarskjöld, red för NF o K Warburg samt många till N Ahnlund o E Heckscher), LUB (bl a till E Lil-jeqvist, E Tegnér o J Thyrén samt många till B Hil-debrand), RA (bl a till Gerda o S Boéthius, C Hallen-dorff, N Herlitz, O Nordenskjöld o S Tunberg samt många dll S Clason o O Varenius), UUB (bl a till C Annerstedt, O U Croneborg, E Hastad, T Höjer, A Noreen, ÅStavenow o Karin Thordeman samt många till H Hjärne o Elin Linden) o i LSB .

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Om formerna för utskottsval under frihetstiden. Bidrag till svenska riksdagsformernas historia. Upps 1890. (Almqvist & Wiksell). [3], 40 s. — Om riksrådsvalen under frihetstiden. Bidrag till svenska riksrådets historia. [Akad avh.] Upsala, 1890. [6], 156 s. - Till belysning af partistriden vid riksdagen 1746-1747. Upps 1890. (Almqvist & Wiksell). [1], 57 s. - Gustaf II Adolf, hans personlighet och hans betydelse. Sthlm: F & G Beijer, 1894. 53 s. (Föreningen Heimdals folkskrifter, 16/17).

- Minnestal vid Göteborgs högskolas Gustaf-Adolfsfest den 8 dec. 1894. Gbg: Wettergren & Kerber, 1895 (tr 1894). 15 s. - Den stora engelska revolutionen i det sjuttonde århundradets midt. Gbg: Wettergren & Kerber, 1895. [3], 188 s. (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs högskola, 2). - Studier i ståndsriksdagens senare historia. Presteståndets sammansättning och formerna för dess riksdagsmannaval. Gbg: Wettergren & Kerber, 1895. [5], 91 s. (GHÅ, bd 1,1895, 1). - Sveriges politik vid tiden för Altonakon-gressen 1686-1689. [Omsl.] Sthlm 1895. (Kungl boktr). 92 s. [Ur HT s å, s [171]-207, [261]-320.]

- Tal till Gustaf Vasas minne å Göteborgs högskola den 12 maj 1896. Gbg: Wettergren & Kerber, 1896. 16 s. (GHÅ, bd 2, 1896, bifogad skrift). - Några ord om frihetstidens allmänna betydelse och plats i det svenska folkets historia. Gbg: Wettergren & Kerber, 1897. 29 s. (GHÅ, bd 3,1897,14). [Även med titel Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s regeringsjubileum den 18 september 1897.] - Frihetstiden. Dess epoker och kulturlif. Gbg: Wettergren & Kerber, 1898. [7], 234 s. (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs högskola, 7). [2. uppl 1907, [7], 229 s. (Ingår ej i serien). 3. uppl 1921, [7],220s. (D:o.)]-Olaus Petri som historieskrifvare. Några anmärkningar vid studiet af hans svenska krönika. Gbg: Wettergren & Kerber, 1898. [1], 27 s. [Särtr ur GHÅ, bd 4,1898,3. Festskrift tillägnad Oscar Ekman den 16 december 1898 af Göteborgs högskola, s [195]-221.] - Historieundervisningens betydelse för vårt folks fostran till äkta svenskhet. Föredrag vid Folkskolans vänners möte i Göteborg den 7 augusti 1901. [Rubr.] Gbg 1901 (Göta-tr). 14 s. [Även i Berättelse angående Svenska folkskolans vänners tredje allmänna möte i Göteborg, den 7-9 augusti 1901, Utg af C O Holmberg, Gbg 1902, s 40-53.] - Konung Gustaf III. Gbg: Wettergren & Kerber, 1901. [7], 186 s. (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs högskola, 16). [2. uppl 1910, [7], 178 s. (Ingår ej i serien.)] - Sveriges historia intill tjugonde seklet. Under medverkan af O Montelms ... L S ... Utg af E Hildebrand. Afd 7, Frihetstiden, 1718-1772. Sthlm: Norstedt, 1903. [6], 370 s, [3] pl-bl, ill. [Övers till tyska 1908.] - Sveriges historia inull tjugonde seklet. Under medverkan af O Montelius ... L S ... Utg af E Hildebrand. Afd 8, Den gustavianska tiden, 1772-1809. Sthlm: Norstedt, 1905. [6],315s, [2] pl-bl, ill. - Freden i Knäred år 1613. Ett trehundraårsminne. Föredrag vid Kungl. Vetenskaps-och vitterhetssamhällets i Göteborg högtidssammanträde fredagen den 24januari 1913. Gbg: Wettergren & Kerber, 1913. 15 s. [Särtr ur Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhetssamhälles handlingar, F 4, h 15, 1912, 3. (Publ som h 14-15, Gbg 1914.)] - Den moderna vetenskapens genombrott i svensk historie-skrifning. Några konturer. Gbg: Wettergren 8c Kerber,

1913. 34 s. [2.-3. uppl 1928-37 (moderniserad stavning). 1. uppl även i GHÅ, bd 19,1913, 4. Inbjudning

bifogad skrift samt i Inbjudning ...så, till installation av K F Sundén.] — Om konungens provisoriska lagstiftningsmakt under frihetstiden. Gbg: Wettergren & Kerber, 1913. 23 s. [Även i GHÅ, bd 19, 1913, 3. Inbjudning bifogad skrift samt i Inbjudning ... s å, dll installation av C O Lagercrantz.] - Gustaf Adolfsminnet och det nuvarande världsläget. Af L S; Gustaf Adolfsföreningarnas uppgift. Af F Rendtorff. Upps: Askerberg, 1914. [2], 23 s. (Uppsala 6-8 november

1914, [2]). [LS, Gustaf Adolfsminnet ... Högtidstal vid minnesfesten i Uppsala universitets aula den 6 november 1914, s [1]—11.] - Bidrag till den Gustavianska tidens författningshistoria. Upps: Akademiska [III: Lundequistska] bokh, 1918-23. I—III. I, Gustav III:s förarbeten och planer rörande riksdagens organisation vid begynnelsen av 1778 års riksdag samt återupplivandet av Gustav II Adolfs riddarhusordning. 1918. 66, [1] s. (UUÅ, 1918, Program: 4). [Även i Inbjudningsskrift ... s å, till installation av L Kjellberg, G Göthlin o L Ramberg.] II, Ur envoyén P. O. Asps papper till belysning av statsvälvningen 1789. 1919. 59 s. (UUÅ, 1919, Program: 3). [Även i Inbjudningsskrift ... så, till installation av B Hesselman.]). III, Till diskussionen om Jacob von Engeströms författningsprogram och dess beroende av franska revolutionsidéer. 1923. 17 s. (UUÅ, 1923, Program: 4). [Även i Inbjudningsskrift ... s å, till installation avj O Olow, A K A Brusewitz o G J V Wittrock.] - Det svenska stormaktsväldets uppkomst. En konturteckning av huvudmoment och ledande politiska idéer. Upps: Akademiska bokh, 1918. 48 s. (UUÅ, 1918, Program: 5). [Även i Inbjudan till deltagande i den minnesfest varmed universitetet högtidlighåller tvåhundraårsdagen efter konung Karl XII:s död ... s å.] - Ur konung Gustav III:s och statssekreteraren friherre Erik Ruuths brevväxling. Bidrag till historien om det svensk-ryska krigets 1788-1790 finansiering. Upps: Akademiska [III: Lundequistska] bokh, 1921-28.1-111:1-2.1, Från krigsutbrottet 1788 till början av fälttåget 1789. 1921. 48 s. (UUÅ, 1921, Program: 3). [Även i Inbjudningsskrift ...så, till installation av R E Zachrisson o F P Hansson Broek.] II, Under fälttåget 1789. 1921. 72 s. (UUÅ, 1921, Program: 5). [Även i Inbjudningsskrift ...så, till installation av G V Lizell o E G Nyström.] III, Under fälttåget 1790: 1. 1927. 55 s. (UUÅ, 1927, Program: 1). [Även i Inbjudningsskrift ...så, till installation av E Agduhr o Å E V Holmbäck.] III, Under fälttåget 1790: 2.1928.46 s. (UUÅ, 1928, Program: 3). [Även i Inbjudningsskrift ... så, till installation av A Johnson Fridrichsen o R Fåhraeus.] - Sveriges historia till våra dagar. Under medverkan av O Montelius m fl. Utg av E Hildebrand o L S. D 9, Frihetstiden. Sthlm: Norstedt, 1922. viii, 474 s, [3] pl-bl, ill. - Det aderton-de århundradets parlamentarism i Sverige. Upps: Lundequistska bokh, 1923. 32 s. (UUÅ, 1923, Program: 1). [Även i Inbjudningsskrift ...så, till installation av K M G Siegbahn, AJ:son Runestam o AI Thor-ling.] - Sveriges historia till våra dagar. Under medverkan av O Montelius m fl. Utg av E Hildebrand o L S. D 10, Den gustavianska tiden, 1772-1809. Sthlm: Norstedt, 1925. viii, 402 s, [5] pl-bl, ill. - Upsala universitet samt svensk stat och kultur. En blick på de olika epokerna av universitetets liv under de gångna fyrahundrafemtio åren. Upps: Lundequistska bokh, 1927. 89 s. (UUÅ, 1927, Program: 2). [Även i Inbjudan till den fest varmed Uppsala universitet högtid-lighåller fyrahundrafemtioårsminnet av sitt instiftande ... s å.] - Vårt folks försvarsvilja och Sveriges försrar. Inledningsanförande vid Riksförbundets för Sveriges försvar årsfest i Göteborg den 25 november 1931.Sthlm 1932.8s. (Riksförbundet för Sveriges försvar. Skriftserie, 1932, nr 1). - Sakkunnigutlåtanden angående professurer i: kyrkohistoria UU 1918, historia LU 18, d:o UU 22, d:o LU 25; Göteborgs högskola, Årsredogörelser 1909/10-1913/14 (GHÅ, bd 16-20, 1910-14), tre inbjudningar till högtidligheter, av vilka två professorsinstallationer, vid GH 1911 o 13; Kungl. universitetets i Uppsala redogörelser för de akademiska åren 1917/18-1927/28 (UUÅ, 1918-28), 24 inbjudningar till högtidligheter, av vilka 20 professorsinstallationer, vid UU 1918-29.

Tryckta arbeten (bidrag): För titlar på L S:s bidrag se bibliografierna i UUM ht 1936 (1937), s 321-322 o 1937-1950 (1953), s 510. För pagineringsuppgifter för huvuddelen av dessa se Svensk historisk bibliografi 1875-1900 (1907), 1901-1920 (1923), 1921-1935 (1956) o 1936-1950 (1964).

Bidrag som nämns ovan av R Björk samt kompletteringar o rättelser till UUM: Om förhållandet mellan politisk historia och kulturhistoria (HT, årg 15, 1895, s [415]-430).-Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)-29 sept. 1560. En minnesteckning. Med 13 bilder (OoB, årg 5, 1896, s [193]-214, ill). - De politiska doktrinernas uppkomst och första utveckling under frihetstiden (Historiska studier. Festskrift tillägnad C G Malmström den 2 november 1897, Sthlm: Norstedt, 1897, 50 s). [Bidragen särpaginerade.] - Tal (Kväde och tal vid Vetenskaps- och vitterhetssamhällets, högskolans och läkarsällskapets gemensamma fest till Linnés minne den 23 maj 1907, Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhetssamhälles handlingar, F 4, h 10, 1907, 3, 12 s). [Bidragen särpaginerade.] -Jacob von Engeströms förslag till regeringsform och kungamördarnas författningsprogram (Historiska studier. Tillägnade professor Harald Hjärne på hans sextioårsdag den 2 maj 1908 af lärjungar, Upps & Sthlm: Almqvist & Wiksell i distr, 1908, s [443]-476). [Även med paginering s [1]—34.] — Det nordamerikanska frihetskriget (Gleerupska biblioteket. Naturen och människolivet i skildringar och bilder. I, Världshistorien i skildringar och livsbilder, Bd 3, Lund: Gleerup, 1910, s [511]-538, ill). [Även utg i 16 h 1909-10. [2 uppl] 1915.] - Scandinavia (The Cambridge modern histo-ry, Ed by A W Ward, G W Porthero, S Leathes, Vol XII, The latest age, Cambridge: Cambridge U P, 1910, Chapter XI, s 273-293). [Av L S enl innehållsförteckning. Behandlar Skandinaviens historia efter 1870.] -Högskolan och folkskolan (Svensk läraretidning, årg 30,1911, s 729-731). [Tal vid öppnandet av GH:s sommarkurser. Även tr i Folkskolans vän, årg 27, 1911, s 589-591, under rubr: Ett sommarkursprogram.] -Bismarckforskningens nuvarande läge (HT, 39, 1919, s [l]-20). - Hälsningstal i Uppsala universitets aula vid öppnandet av det elfte nordiska studentmötet med kristligt program. II, Hälsningstal av universitets rektor professor L. Stavenow (Vår lösen, årg 17, 1926, s 210-212). [Övriga tal av mötets ordförande M Björk-quist o av domprosten G Lizelk] - Hälsningstal i Uppsala universitets aula den 16 september 1926 (Nordis-kajuriststämman i Stockholm och Uppsala den 5-18 september 1926. Hälsningstal och föreläsningar, Sthlm: Nordiska bokh i distr, 1926, s [11]-14.) - Historisk tidskrift och den historiska vetenskapen i vårt land under ett halvt sekel (HT, 51, 1931, s [l]-37). -Läget i Europa vid tiden för svensk-ryska kriget 1788-90 (Femte nordiska historikermötet i Helsingfors den 7-10 juli 1931. En redogörelse utarb av R Rosén, Hfors 1933, s 30-34). - Några minnen från livet på Stockholms nation under åttiotalet (Stockholms nation trehundra år. Jubileumsskrift, med bidrag av gamla och unga stockholmare, [Red: P G Hamberg], Upps 1949, s [81]-90, Holmiana, h 3).

Utgivit] von Engeström, Ur kanslirådet Jacob von Engeströms papper. Förslaget till regeringsform jämte därmed samhörande uppsatser och utkast. Gbg: Wettergren & Kerber, 1911. vii, 27 s. [Även i GHÅ, bd 17, 1911, 3. Inbjudning bifogad skrift samt i Inbjudning ... s å, till doktorspromotion 18 sep 11.] - Sveriges historia till våra dagar. Under medverkan av O Montelius m fl. Utg av E Hildebrand [d 2-15: o L S]. Sthlm: Norstedt, 1919-48. D 1-15. -Äldre svenska biografier. 7-8. Upps: Lundequistska bokh, 1925.38 s. (UUÅ, 1925, Program: 1). [Anon utg. Innehåll: P. O. von Asps självbiografi; Jacob Axelsson Lindbloms självbiografiska anteckningar från barndoms- och studieåren. Även i: Inbjudningsskrift ... så, till installation av A W Persson.] - L S ingick i redaktionskommittén för SBL, bd 1-10 (1918-31) samt bidrog med fyra artiklar.

Källor och litteratur

Källor o Ulf. ED:s konseljakter 11 okt 1895, nr 16, 14 jan 1914, nr 2, o 21 febr 1930, nr 79, RA.

N Ahnlund, L S 60 år (SvD 11 okt 1924); G Carlsson, L S (VSÅ 1952); S Grauers, L S: minnesord (VHAAÅ 1951); K-G Hildebrand, Från Harald Hjärne till Sven A Nilsson: hist.vetenskap i Uppsala 1918— 1955 (Saga o sed, 1991); T T:son Höjer, L S (HT 1950); J V Johansson, nekr över S (Minnestal i WS, ser från 1938, nr 3, 1953); B Lindberg o I Nilsson, GU:shist, 1 (1996); SMoK; J Torbacke, Carl Grfmberg (1993).-ÅkeS: P Bjurström, NM 1792-1992 (1992); A H Huldt, Å S död (DN o SvD 15 juni 1971); SMoK; Tanken o handen: Konstfack 150 år, ed G Widengren (1994).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ludvig V A Stavenow, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20040, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Björk med bidr av Andreas Tjerneld (Åke S)), hämtad 2019-03-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20040
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ludvig V A Stavenow, urn:sbl:20040, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Björk med bidr av Andreas Tjerneld (Åke S)), hämtad 2019-03-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se