Meriter

1 Stenius, Jacob, f 14 mars 1704 i Birkala, Västra Finlands län, d 20 jan 1766 i Pie-lisjärvi, Östra Finlands län. Föräldrar: sockenadjunkten Mårten S o Kristina Pol-viander. Elev vid Björneborgs trivialskola, inskr vid Åbo akad 13 april 24, prästv 29, pastorsadjunkt i Pernå 29, kapellan i Artsjö (Artjärvi) 31, v pastor där 39, kh i Pielisjärvi från 10 juli 40, deltog i riksdagen 60-62 (invald aug 61, adjung led av finska beredn aug 61), vistades i Sthlm även 64—65. - LVA 40 (tog ej inträde).

G 29 dec 1730 (bröllopsvers) m Anna Elisabeth Printz, f 26 okt 1710 i Pyttis, Södra Finlands län, d 19 april 1791 i Pie-lisjärvi, dtr till prosten Jakob P o Maria Hoppenstång.

Biografi

S gjorde sig bemärkt som kyrkoherde i Pielisjärvi församling i norra Karelen. Han skydde här inga medel för att höja lokalbefolkningens kyrkodisciplin, förbättra läskunnigheten och motverka den utbredda dryckenskapen. Kampanjerna föll väl ut, men S:s hetsiga lynne och stränga metoder väckte ont blod på sina håll. Biskop Daniel Juslenius (bd 20) vädjade till S att lindra "sitt stränga maner med allmogen, som på den orten mycket mera förvärvas genom Kristus igenom värdighet och ljuvligt tal än med hårt" (brev från D Juslenius 14 mars 1741). Någon omedelbar effekt synes dock inte förmaningarna ha fått, tvärtom fick de upprepas vid flera tillfällen. I ett brev till S 1752 berömde domkapitlet hans enträgna arbete för kyrkodisciplinens upprätthållande, samtidigt som man återigen vädjade om mildhet och återhållsamhet. Alltför stränga metoder "mera skadar än uppbyggelse kan åstadkomma", underströk domkapidet. Förhållandet mellan domkapitlet och den självständige S skulle utsättas för fler prövningar under de kommande åren.

I en prästs uppgift ingick ofta att vid sidan av de klerikala göromålen även sköta prästgårdens jordbruk. Sysslan låg S varmt om hjärtat, men förutsättningarna var svåra. Karelen låg isolerat i rikets periferi, kommunikationerna var dåligt utvecklade och landsdelen hade drabbats hårt av krigen mot Ryssland. Lantbruket bedrevs på ett mycket ålderdomligt vis. I stället för den gängse metoden med svedjebruk förordade S utdikningar av kärr och mossar för att på så sätt få tillgång till större arealer odlingsbar mark. Sankmarkerna alstrade frost, och de framstod därför för S som det största hindret för odlingen. På ett mönstergillt sätt iordningställde han sin egen gård och utökade betydligt de omkringliggande odlingsområdena. Han såg till att kärr och sankmarker utdikades inom stora områden, en bedrift som inte blev mindre av att vägnätet var ytterst primitivt. Sina praktiska rön sammanfattade han i en broschyr (1742).

S:s arbete i och för Karelen väckte uppmärksamhet även i den västra rikshalvan. Ett förslag från honom om riors förbättrande hade mött gensvar och han föreslogs för inval i VA. Detta skedde enhälligt men S tog aldrig inträde och räknas därmed inte formellt som ledamot. Inom VA skulle han dock låta tala om sig i andra sammanhang. 1746 uttryckte han önskemål om att få framföra sina åsikter om förbättringar i lantbruket och 1752 behandlade akademin två skrivelser från honom. I den ena rapporterade S hur han blivit befriad från stenpassion (gall- eller njursten) genom intagande av malörtssaft, i den andra meddelade han några iakttagelser kring avverkning av träd. Den sistnämnda rönte uppenbarligen uppskattning av VA som anmodade honom "att än vidare, för större visshets skull, fortfara med röns anställande i detta ämne". Uppdraget fullföljdes och 1753 inkom S med ytterligare observationer om "allehanda träns olika varaktighet och styrka i anseende till huggnings- eller fällningstiden". Dessutom tog han tillfället i akt att framställa några kritiska synpunkter på hur laxfisket bedrevs i Österbotten. Kort därefter insände S en promemoria till VA med förslag till effektivisering av lantbruket genom förbättrade åkerbruksredskap.

Efter några år av diskussion beslöt VA att utlysa pristävlingar i olika praktiska ekonomiska ämnen. 1761 fastställdes såväl regler som de två första tävlingsämnena. Det ena var medicinskt inriktat och gällde botemedel mot gikt, medan det andra avsåg hur man på bästa sätt kunde utrota mossa på ängar, en fråga väl i linje med S:s intressen. Bland de 18 svarsskrifter som inflöt fanns också en som S hade författat. Denna skrift, som erhöll nummer 14, mötte blandade reaktioner inom akademin när de förseglade bidragen öppnades i början av 1762. Den kom aldrig i fråga för någon prisbelöning, men däremot diskuterades huruvida den likafullt borde tryckas och utges tillsammans med de vinnande bidragen. Till slut befanns det dock "ej tjänligt" att förfara på detta sätt. S:s skrift handlade egentligen om mossars och kärrs uppodling, inte - som frågan stipulerade - om mossbelupna ängars uppodlande. Vidare hade S, vilket akademin tidigare påpekat, allt för mycket rekommenderat eldens bruk vid uppodlingar. Dessutom ansågs skriften vara för vidlyftig och bättre lämpad att enskilt utges av författaren. Så skedde också s å (1762). Större framgång i pristävlingen hade S:s son (S 2) som korades till segrare.

En annan uppmärksammad insats gjorde S då han i slutet av 1750-talet gav sitt stöd åt landshövdingen Anders Johan Nordenskiölds (bd 27, s 245) förslag att anlägga en kanal från Karelen till Uleå. S anhöll om att personligen få diskutera planens verkställighet med landshövdingen och begav sig därför till Hfors för att träffa såväl Nordenskiöld som Augustin Ehrensvärd (bd 12), som fungerade som överdirektör för kommunikationsverket i Finland. Ehrensvärd hade emellertid just avrest till Sthlm, men S beslutade på eget bevåg att stanna kvar för att invänta dennes återkomst. Mötet kom omsider till stånd, och S gjorde uppenbarligen intryck. Ehrensvärd erbjöd honom uppehälle på den gård han arrenderade i syfte att låta S få demonstrera några av sina metoder för lantbrukets förbättring. Vid denna tid, sommaren 1757, drunknade Samuel Chydenius (bd 8), som av Ehrensvärd fått uppdraget att leda forsrensningsarbetet i Satakunda. Till hans efterträdare kallade Ehrensvärd S 2 och bad samtidigt S att stanna kvar en tid för att vara sonen behjälplig med råd och anvisningar. S accepterade, väl medveten om att uppdraget ytterligare förlängde hans frånvaro från hemförsamlingen.

I början av 1760-talet var S också politiskt engagerad. När frågan om skattläggning av Karelen aktualiserades ingrep han och framhöll i domkapitlet att reformen måste genomföras på ett varsamt sätt. Han anhöll vidare om tillstånd att få resa till riksdagen för att framföra sina förslag. S anlände till Sthlm 1761; formellt var han inte riksdagsman men blev ändå intagen i prästeståndet som fullmäktig för Borgå stift. I sitt reformprogram för Karelen förordade S en rad olika åtgärder för att förstärka gränsbevakningen och förbättra lantbruket. Han föreslog även byggandet av fler kyrkor i provinsen och betonade att skattläggningen borde genomföras utan dröjsmål. Frågornas behandling drog dock ut på tiden, varför S kvarstannade i Sthlm till hösten 1762.

Mot domkapitlets uttryckliga vilja återvände S till Sthlm 1764. Borgå domkapitel beskyllde honom öppet för vårdslöshet i tjänsteutövningen och klagade på hans återkommande frånvaro. Bakom dessa klagomål fanns även politiska modv; S tillhörde hattarna medan majoriteten av domkapitlets ledamöter var mössor. Under våren 1765 diskuterades Karelens försvarsfråga vid riksdagen, och där kom S:s sakkunskap väl till pass; han biträdde de-fensionsdeputationen i dess arbete. Han lyckades övertyga domkapitlet om vikten av fortsatt närvaro i Sthlm och sin plikt att lämna upplysningar om Karelens försvar. Inför dessa argument föll domkapitlet dll föga och drog tillbaka kravet på hans omedelbara hemresa. Hösten 1765 återvände S till Pielisjärvi, där han avled följande år.

Redan i sin samtid fick S smeknamnet Korpi-Jaako (Kärrjacob), och hans rykte som odlingsreformator har stått sig inför eftervärlden. Jämnt hundra år efter S ankomst till Pielisjärvi uppmärksammade Borgå tidning hans insats. Enligt en anekdot, som tidningen återberättar, sades det att S bar Bibeln och katekesen i ena handen och dikesspaden och plogen i den andra. Om detta tolkas bildligt utgör det en träffande karakteristik av den självständige, kontroversielle, men onekligen framgångsrike lantbruksreformatorn S.

Författare

Carl Frängsmyr

Arkivuppgifter

Brev från S o hans hustru till en son i FRA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Kort underrättelse om kiärr och mossar samt deras nyttiande, efter flere åhrs giorde försök upsatt afj S. Sthlm u å [1742]. (Merck-ell). [1], 36 s. 8:o. - Tankar om orsakerne til måssan på ängar, samt medel och sätt til desz fördrifwande, såsom ock ängars upodlande at de aldrig beswäras af mässa. För den Kongl. swenska wettenskaps acade-mien år 1761. uptäkte af kyrkioherden J S ... Sthlm 1762. (Hesselberg). [2], 46 s. 8:o. - Erhindran dl en måttelig sorg, då häradshöfdingens i Norra Carelen ... Sven Abrah. Hougbergs i lifstiden högtälskeliga maka ... Helena Sophia Thauvonia, som den III. maji saligen afsomnat, til sit hvilo-rum i Libelitz kyrka den XVII. julii, MDCCLXIII. beledsagades. Åbo u å [1763]. (Frenckell). [4] s. 4:o. [Likpredikan, sign J. Stenius.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Borgå konsistoriums skrivter till K M:t, vol 3; Prästeståndets prot 1760-62, R 697-698, finska beredms prot 1760-62, R 3189, defensionsdeput:s prot i landförsvarsärenden 1765-66, R 3314, allt i RA. VA:s prot för åren 1740, 1747, 1752-53 o 1761-62; J S, Beskrifn på de åkerbruksredskap, af bvilka samling uti smott blifvit til K wettenskaps academien ingifvit år 1753, opubl ms, Sekr.s arkiv, K 6:2, allt i VA.

M Akiander, Herdaminne för fordna Wiborgs o nuv Borgå stift, 2 (1869); A R Cederberg, Jaakko Stenius vanhempi: kappale 18:nnen vuosisadan suomalaista sivistyshistoriaa (1928); dens, En bortglömd medlem i VA (Genos 1940, nr 1-2); FBH; A Hultin, Det ekon tidevarvet i Finlands litthist: ur odlingens hävder under frihetstidens senare del (1910); S Lindroth, VA:s hist 1739-1818, 1-2 (1967); SMoK; VWanhainenJ S d y: vattenbyggaren som föreslog "en durchfarts inrättande" (Döda fallet o Ragundasjön: en naturkatastrof i nytt ljus, ed H Ivarson, 1990); P Virrankoski, Anders Chydenius: demokratisk politiker i upplysningens tid (1995); Åbo akad:s studentmatr, 1 (1891). - Art:ar om S i Borgå tidn 14 o 17 okt 1840.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Stenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20136, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Frängsmyr), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20136
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Stenius, urn:sbl:20136, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Frängsmyr), hämtad 2024-04-24.