Johan Svengren KB

Johan Svengren

Född:1818-11-04 – (Berg)
Död:1905-02-22 – Eskilstuna församling, Södermanlands län

Kommunalpolitiker, Entreprenör


Band 34 (2013-2019), sida 562.
Se pdf av tryck.

Meriter

Svengren, Johan, f 4 nov 1818 i Berg, V Göt, d 22 feb 1905 i Eskilstuna. Föräldrar: bonden Sven Johansson o Maria Jonsdotter. Studier vid Skara elementarläroverk 33–34, skrivbiträde hos skogsombudsmannen S Beckmarck, d:o hos fabrikören C Zetterberg, Eskilstuna, maj 36, förest för dennes smideshandel 38–52, övertog Zetterbergs fabriksrörelse 3 jan 53, principal i Eskilstuna sparbank 53, kassör där 80–98, led av styr för Eskilstuna kanalbygge 55–60, ordf i stadens sundhetsnämnd juli 58, i stadsfullm 2 dec 62–66, v ordf där, grundare av Eskilstuna jernmanufaktur ab 24 mars 68, direktör där till 31 dec 78, därefter led av dess styr, led av styr för Mälarprovinsernas enskilda banks avd:kontor i Eskilstuna 80.

G 17 nov 1844 i Eskilstuna m Fredrika Wilhelmina Husberg, f 22 sept 1809 där, d 19 juni 1883 där, dotter till borgaren o skomakaren Carl Peter H o Eva Grönstrand.

Biografi

S var bondson och föddes i Bergs församling en knapp mil norr om Skövde där han som äldst av sju syskon växte upp på gårdarna Smedstorp och Stubberud. Hösten 1833 och våren 1834 studerade han på elementarläroverket i Skara. S hade läshuvud men det fattades medel till att fortsätta skolgången. Han biträdde fadern med gårdens skötsel, men hade under studietiden lyckats skaffa sig en välgörare i kommerserådet och sidenfabrikören Carl Johan Schönherr (bd 31). Genom dennes förmedling flyttade S 1836 till Eskilstuna för att gå i tjänst hos förläggaren och smidesfabrikören Christopher Zetterberg. Hans korrespondens med föräldrarna i Västergötland i samband med flytten ger en livlig rundmålning av fristaden med sina supiga smeder och sin bråkiga hantverkskultur. Den ger också ett rörande porträtt av en ung mans första osäkra kliv ut i världen.

Zetterberg hade 1806 grundat sin firma i två hyrda sliphus och i likhet med flera andra inom Eskilstunaindustrin under 1800-talet fungerade han både som förläggare och fabrikör. Den senare verksamheten växte särskilt efter det att han fått burskap som handlande 1813. I boden såldes olika smidesprodukter, särskilt knivar och lås. Till viss del bedrevs även grossistverksamhet, särskilt på Stockholm. En specialitet, som bl a inköptes av kronan, var sablar och andra klingvapen. S började som medhjälpare till kassören men avancerade snart till ordinarie. Efter hand blev han ansvarig för rörelsen i dess helhet och då Zetterberg 1852 avled köpte S firman för 73 000 rdr riksgälds. Hans eget kapital belöpte sig endast till 6 000 rdr. Att risktagandet varit välgrundat visade sig redan under första året då verksamheten omsatte 114 000 rdr och hans egen smidesproduktion hade ett värde av 31 000 rdr. Under 60-talet blev S stadens störste förläggare av smidesprodukter med ett stort sortiment av knivar, fickknivar, saxar och andra produkter från de många små smidesverkstäderna. Tonvikten låg under lång tid på förlagsverksamheten.

En viktig bakgrund till rörelsens ombildning till aktiebolag var 60-talets nedgång som nådde sin kulmen under nödåren 1867–68. Ökad internationell konkurrens parad med den omoderna förlagsverksamheten och de svåra nödåren drabbade stadens smidesindustri hårt. Det var uppenbart att en förändring var nödvändig. Förlagsverksamheten och den egna försäljningen i minut- och grosshandel växte visserligen men den egna produktionen började ta överhanden. 1867 avled dessutom Christopher Zetterbergs änka, som tecknat en större summa i borgen för S, och skulden till dödsboet drev honom allt närmare konkursen. Mot denna bakgrund grundade han följande år Eskilstuna jernmanufaktur ab (Jernbolaget). Smidesfabriken hade vid övertagandet 1852 sammanlagt 57 arbetare; vid bolagsbildandet hade antalet ökat till 69. 1873 förvärvades Tunafors bruk med vattenfall – vattenkraften i Eskilstuna fristad var en av förutsättningarna för den nya satsningen – där en ny stor fabrik byggdes, avsedd särskilt för tillverkning av bordsknivar som kom att bli något av bolagets signum.

Jernbolaget var den första firman i Eskilstuna som på allvar tog steget från hantverk och manufaktur till renodlad fabriksindustri. Det blev dessutom det första aktiebolaget bland Eskilstuna fristads små och oftast familjebaserade företag, något som väckte uppseende i den traditionspräglade smidesstaden. Jernbolaget var dock inte det första industriella aktiebolag som bildades i Sverige. Lagen om aktiebolag med ”begränsad skyldighet” – vilket innebar att ägarna inte längre var fullt ansvariga och vid en eventuell konkurs inte behövde riskera alla sina privata tillgångar – hade tillkommit redan 1848, men det var först efter 1862 och en modernisering av konkurrenslagstiftningen som grundandet av aktiebolag satte fart på allvar.

Vid sidan av sin verksamhet som industriell pionjär, företagsledare och entreprenör tillhörde S fristadens äldste fram till dess avskaffande 1862 och blev den förste ordföranden i stadsfullmäktige efter reformen. Han satt i styrelsen för det viktiga kanalbygget som förenade Hjälmaren med Mälaren via en förlängning av Eskilstunaån. Han var en ivrig främjare av Eskilstuna sparbank, grundad 1827, och satt i dess styrelse. S var därtill ordförande i sundhetsnämnden från 1858 och hade många andra lokala uppdrag. Han erhöll 1866 Vasaorden.

I tidens patriarkala anda månade S om företagets arbetare även under deras fritid. Han grundade 1861 ett arbetsplatsbibliotek och i augusti samma år bjöd han alla anställda med hustrur, sammanlagt 120 personer, på utflykt med ångbåt till Strömsholm. Då en av de anställda tilldelades Patriotiska sällskapets medalj arrangerade S en fest för honom och arbetskamraterna. Fest för hela företagets personal blev det efter representationsreformens framröstande i december 1865. Den inleddes med att S förklarade reformens ”betydelse för hvarje svensk man, från den högt uppsatte ned till arbetaren, hvarefter han föreslog en skål för konungen, hvilken skål åtföljdes av folksången” (Göteborgsposten 3 jan 1866).

S:s äktenskap med Wilhelmina Husberg var barnlöst. I enlighet med makarnas testamente skänktes pengar till stadens barnkrubba, inrättningen Frivilliga fattigvården och en arbetsinrättning för personer tillhörande staden ”hvilka uppträda med bettleri” så att de skulle kunna hänvisas till annat arbete. En större summa donerades också till ”Eskilstuna Manufakturens befrämjande och uppmuntran”.

S var en brevskrivare av stora mått. Senare i livet författade han även en retrospektiv skildring av Eskilstuna vid tiden för hans ankomst dit, som ger en detaljerad bild av förhållandena i ”smedstaden” strax före industrialiseringen. En liten rest av denna värld dröjde sig kvar i S:s företag – i en nekrolog framhölls visserligen att ”för smidesfabrikationens utveckling till storindustri inom Eskilstuna var han en af banbrytarne” (SvD), men intill sin död hade S en butik i bolagets gård på Kungsgatan där han bedrev försäljning i minut av finare smidesvaror.

Författare

Lars Magnusson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv (korrespondens o fotografier) i Eskilstuna stadsmuseum.

Tryckta arbeten

Eskilstuna rådhusrätt o magistrat (F 2:40), ULA; H Källén, En västgöte kommer till stan (opubl ms, 1966, Eskilstuna stadsarkiv).

G Ekerot, Eskilstuna Jernmanufaktur aktiebolag: strödda anteckningar ur dess äldre och nyare historia (1902); Eskilstuna historia, 3 (2002); Eskilstuna stads sparbank 1827–1902 (1902); H Hallström, Eskilstuna sparbank 1827–1927 (1927); K Hellberg, Eskilstuna genom tiderna, 3 (1938); L Magnusson, Den bråkiga kulturen: förläggare och smideshantverkare i Eskilstuna 1800–1850 (1988); O H Wermelin, Eskilstuna Jernmanufaktur aktiebolag 1868–1943 (1943); dens, Johan Svengren kommer till Eskilstuna (Sörmlandsbygden, 12, 1943), s 33–44. – Art:ar i Aftonbladet 26 aug 1870; Göteborgs Aftonblad 8 jan 1903 o 14 mars 1905; Göteborgsposten 13 aug 1861, 3 jan 1866 o 31 mars 1868 – Nekr:er i Göteborgs Aftonblad 6 mars o SvD 24 feb 1905. – Klingsmide i Eskilstuna 1773–1950: historisk dokumentation (pdf, www.eskilstuna.se, 29 nov 2016).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Svengren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34863, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Magnusson), hämtad 2020-12-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34863
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Svengren, urn:sbl:34863, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Magnusson), hämtad 2020-12-01.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se