Meriter

Svensson, Sven-Gunnar, f 26 feb 1926 i Norrköping, S:t Olai, d 2 dec 2012 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: sjökaptenen Ernst S o tandsköterskan Greta Nilsson. Studentex vid h a l i Norrköping 25 maj 45, inskr vid UU 5 sept 45, fil kand där 28 maj 49, journalist vid Expressen 50–56, språkstudier i Paris ht 50–51, red:sekr vid Husmodern 56–62, anställn vid Marabou-Findus 62, grundare av eget konsultbolag 62 (från 75 PR-konsult Sven-Gunnar Svensson ab), av L’Académie Suédoise de Bocuse d’Or 90, av Gastronomi Sverige ab 05, medarb i Restauratören, Bon Appétit, Östermalmsnytt. – Guldpennan från Gastronomiska akad 86, Tore Wretmans guldmedalj 98, Restauranger & storköks (RS) hederspris 10.

G 10 dec 1960(–2011) i Sthlm, Ad Fredr, m Hjördis Margareta Almqvist, f 2 dec 1931 där, Sofia, dotter till tobakshandlanden Axel Karl Erik Andersson o Anna Margareta A.

Biografi

S, som kom att få en mycket stor betydelse för den svenska gastronomins utveckling, växte upp i Norrköping tillsammans med en yngre bror och sin mor, som arbetade som barnsköterska och tandsköterska. Eftersom fadern ofta var ute till sjöss tog hon ensam hand om pojkarna. Maten hon lagade var enkel men god, och på det av henne köpta sommarstället utanför Valdemarsvik kunde de njuta av sommarens grönsaker, frukt, bär och nyfångad fisk. S:s moster Lilly var en erkänt skicklig kokerska. Barndomsvännen, kokboksförfattaren, kocken och krögaren Carl Butler var också en tidig inspiratör för S.

S kallades sedan barndomen för ”Mörten” efter ett fiskafänge med scouterna då han bara lyckades få upp en mört. På somrarna lärde sig han och brodern att segla. En av krigssomrarna på 40-talet var han stationerad på en luftbevakningsstation i kustbandet, men där blev det mera matlagning än spaning. Efter värnplikten läste S nordiska språk, psykologi, filosofi och litteraturhistoria vid Uppsala universitet. I Uppsala umgicks han med bl a den blivande författaren Sam Lidman (bd 22, s 715) och Bengt Danielsson, som 1947 deltog i Kon-Tiki-expeditionen.

S var tidigt inriktad på att bli journalist. Efter avslutade studier gav han sig in på journalistbanan som volontär på Eskilstuna-Kuriren och Gotlands Allehanda. Därefter arbetade han på kvällstidningen Expressen under den legendariske redaktionschefen Sigge Ågren, som han kom att beundra hela livet och såg som sin mentor när det gällde nyhetsvärdering. S var allmänreporter med speciellt intresse för udda teknik och tekniska nyheter. Han skrev bl a om flyttfåglars navigationsförmåga, dialys av njursjuka, fladdermössens mörkerseende och den nya frystekniken för livsmedel, ett spår som han senare följde vidare. S studerade nyfiket utvecklingen inom djupfrysta livsmedel och informerade konsumenterna om fördelarna med frystekniken. Många svenskar ”blev med box”, d v s skaffade frysbox, efter att ha läst S:s artiklar.

På Expressens redaktion i Stockholm var det torftigt med kunskaperna i franska. Utöver tidningens korrespondent i Paris var det endast chefredaktören själv, Ivar Harrie, som ”parlerade” någorlunda. S insåg att ”franska är det enda främmande språk som franska kockar talar”, varför Carl-Adam Nycop såg till att han fick ett stipendium för att studera i Paris. S:s där förvärvade språkkunskaper blev nyckeln till hans goda kontakter med Frankrikes främsta kockar.

Under de tio månader S bodde i Cité internationale universitaire de Paris utvecklade han ett osvikligt minne för smaker. Alltsedan det första besöket hos Alexandre Dumaine på La Côte d’Or i Saulieu, Bourgogne, i samband med en bussresa till södra Frankrike glömde S aldrig någon god måltid. Han sade själv: ”Jag har ett väldigt bra minne för mat och gastronomi, men jag minns också allt om kockarnas personliga förhållanden, om de har barn eller älskarinnor eller vad det nu kan vara. När det blir barn i familjen skickar vi dem alltid en sparkdräkt. […] Allihop är lite galna, och jag är galen på samma sätt. Och till skillnad från andra journalister kommer jag alltid tillbaka” (Block Hane). S skrev hela sitt liv om mat och restauranger i olika tidningar. Efter åren på Expressen blev han redaktionssekreterare på Husmodern samt skrev regelbundet i flera landsortstidningar liksom i Restauratören, Bon Appétit och Östermalmsnytt

S var teoretiskt ytterst kunnig och noggrann i allt som rörde gastronomi. ”Jag har en begåvning för mat”, sade han om sig själv, ”Jag kan ingenting i livet, pratar jag om ekonomi eller politik gör jag bara bort mig, Men när det gäller mat är jag både klok och mogen” (Block Hane). Han kunde reagera kraftfullt på pressens, i hans tycke, slarviga användande av uttrycket ”stjärnkock”, vilket han ansåg måste vara strikt reserverat för de kockar som verkligen blivit belönade med stjärnor av Guide Michelin. S kunde vara brutalt uppriktig även mot nära vänner om han fann något som inte var fullgott eller korrekt.

S räknade gastronomin till de sköna konsterna. Han framhöll ofta att ”alla konstarter handlar om en konstnärlig process, kockarna uttrycker sig i mat liksom diktaren i ord och målaren i färg och form” och kunde säga att ”de bästa kockarnas verk kan få mej att höra änglarna sjunga”. S var alltid nyfiken, trendkänslig och hade näsa för kvalitet. Som matskribent var han ytterst noga med att kontrollera alla uppgifter och han betalade alltid för sig på restaurangerna. Dessutom var han lojal, höll kontakt och skickade alltid artiklar och bilder till de världsberömda kockarna. Han såg till att stjärnrestaurangerna fick många svenska gäster och ordnade såväl studiebesök som praktikplatser i Frankrike, Schweiz och Belgien för de mest lovande kockarna. En annan av S:s specialiteter var att arrangera franska gästspel på svenska toppkrogar. På så sätt byggde han gastronomiska broar mellan Frankrike och Sverige.

Knappt någon verkligt matroad svensk åkte till Frankrike utan en lista från S med hotell- och restaurangrekommendationer, ofta med personliga hälsningar till ägaren. S guidade tryggt svenskar på Frankrikeresa och sade: ”Det är inte säkert att en middag på en fransk trestjärnig restaurang är njutbar. Det kan också bli en skrämmande och dyr upplevelse, speciellt för en vanlig kroggäst” (Block Hane). S rekommenderade därför kroggästerna att välja en avsmakningsmeny, som ofta består av fem rätter vilka inte sällan är kockens specialiteter, plus ost och dessert. Vinvalet rådde han dem att överlåta på krogens sommelierer. Det enkla lilla Parishotellet Hôtel des 3 Collèges nära Sorbonne, Panthéon och Jardin du Luxembourg var ständigt fullbokat av svenskar som blivit tipsade av S. – Inte bara fransk gastronomi utan även ursvenska fenomen intresserade S och han var bl a med om att bilda Lutfiskens vänner.

S nätverkade tidigt i Mossegossarna/Folkepojkarna, ett gäng gymnastiserande män som träffades på gamla Sturebadet under ledning av gymnastikdirektören Folke Mossfeldt, känd från Träna med TV. Han lärde då känna en rad näringslivstoppar och andra berömdheter, däribland Nils Erik Baehrendtz, Per Axel Brommesson, Olle Franzén, Ernst Hirsch, Erling Persson, Lars Piehl, Tore Wretman och Werner Vögeli. Gymnastikpassen och de årliga fjällresorna med Mossegossarna gjorde att S höll sig i god form, något av ett under med tanke på hans skrivarbete och alla avsmakningar, matresor och restaurangbesök.

Då S 1962 blev erbjuden arbete på Findus PR-avdelning sade han upp sig på Husmodern, men en kort tid därefter köptes bolaget upp av Nestlé som hade en egen PR-avdelning i Schweiz. S, som stod utan arbete, startade då ett eget konsultbolag. Han var erkänt skicklig på att söka upp rätt människor och att göra person- och produktpresentationer. Han fick också en lång rad kunder, de flesta inom matvärlden: Abba, Djupfrysningsbyrån, Gevalia, Glace-Bolaget (GB Glace), Kikkoman, Kronfågel, Kungsörnen, Marabou, Melitta, Pripps, Schweiziska ostunionen, Twinings, Wasabröd, Åkesson vin, italienska vinfirmor m fl. En storkund var Arla, som bl a bjöd på resor för vinnarna i Årets kock. S arrangerade även journalistresor åt företag och andra organisationer. För Sveriges räkning bevakade han även de möten som hölls av Traditions & Qualité – les plus grandes tables du monde, en sammanslutning för världens främsta restauranger. S missade aldrig ett internationellt möte.

All S:s verksamhet utgick från ett rörigt men trivsamt kontor en halvtrappa ner på Karlavägen 84 på Östermalm i Stockholm. Där huserade S tillsammans med Ragnhild Örtegren, hans kompetenta och eleganta kollega, kamrer, sekreterare, sidekick och alltiallo från 1967 och framåt. På kontoret fanns högar av gamla och aktuella matsedlar från världens bästa restauranger, recept, kokböcker, samtliga årgångar av Guide Michelin, Gault et Millau, 3 Étoiles, Bottin Gourmand samt pärmar med artiklar, branschtidningar och på väggarna diplom, utmärkelser och ordnar. Allt övervakades av några franska bulldoggar.

På fritiden på den egna ön Ramsholmen i Sankt Annas skärgård hämtade S kraft i naturen med fiske och umgänge med lokalbefolkningen. Inte sällan sågs han iklädd simfenor, cyklop och snorkel inspektera fångsten i ryssjorna inför något besök av några av världens bästa kockar.
S inspirerade genom åren en rad lovande unga svenska kockar. Med sitt karaktärsfulla yttre, sitt frankofila intresse, sin färgstarka personlighet, sin säregna humor, sitt kontaktnät och sin stora generositet var han en mycket stor tillgång för de flesta verksamma inom svensk gastronomi. S utvecklade med åren en nära vänskap med många svenska kockar och krögare såsom Stefano Catenacci, Wilhelm Pieplow, Bruno Simonsen, Bengt Wedholm och Werner Vögeli, de flesta vinnare av Årets kock.

Tillsammans med den berömde kocken Paul Bocuse i Lyon kom S att utveckla ”kock-VM”, Bocuse d’Or. Han bad konstnären Lennart Jirlow göra en tavla, och denne skapade sedan flera av de berömda Bocuse d’Or-affischerna. Den internationella tävlingen fick sedermera en egen svensk avknoppning i Gastronomi Sverige AB. Den första Bocuse d’Or-tävlingen inför publik hölls 1987 i samband med den stora matmässan SIAL i Lyon. Sedan dess har den hållits vartannat år. Första tävlande från Sverige blev Christer Lingström, det svenska teamet bestod därutöver av Werner Vögeli och S. Den sista svenska tävlanden i Bocuse d’Or S fick träffa var Adam Dahlberg som han, trots sjukdom, följde med osvikligt intresse. 1997 års Bocuse d’Or-vinnare Mathias Dahlgren har sagt att S var Sveriges viktigaste ”dörröppnare”. På alla de stora restaurangerna i Frankrike rullades den röda mattan ut när ”Monsieur S” anlände.

Vid minnesstunden för S var hela Sveriges kockelit samlad för att hedra hans minne och man hade tillrett en hyllningsbuffé. Staden Lyon skickade ett skriftligt tack till familjen S för allt han gjort för Lyon och Frankrike. Det är ingen överdrift att säga att S under flera decennier dirigerade den högsta skolan i Matsverige.

Författare

Ia Orre

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Världens godaste mat. Nationalrätter och husmanskost från 26 länder samlade av S-G Svensson. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1959. 135, [1] s, [14] pl-s, ill. [Kokbok.] – Jo, redaktör’n. Hur man får goda kontakter med pressen genom att anstränga sig. [Omslag.] [Teckningar: S Lindén.] [Sthlm: Sveriges hotell- och restaurangförbunds PR-råd,] u å [1967?]. [20] s, ill. [Tillsammans med P-A Brommesson. Engelsk version: Is this the city desk? How to get along with the press by really trying. [Omslag.] [Cartoons by S Lindén.] [Sthlm: Sveriges hotell- och restaurangförbunds PR-råd,] u å [1968?]. [20] s, ill.].

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som har använts som källor till biografitexten ovan: Världens största ost (Gastronomisk kalender, årg 19, 1979, tr 1978, s 37–49). – En äkta gourmet-lunch på sommarstuge-spisen. Foto: R Möllerfors (Restauranger & storkök, 1982, nr 7, s 20–22, fotogr). – Matjesill (Det svenska matåret. [Omslag:] Nyår, påsk, pingst, midsommar, kräftor, advent, jul och andra mathändelser under året, Svenska kocklandslaget i samarbete med Tore Wretman, [Verso:] Skribenter: C Fjellström, P Fjellström, S-G S, Höganäs: Bra böcker, 1992, s 84). [Parallellupplaga: Höganäs: Wiken, 1992. Ny tr 1998: Höganäs: Bra böcker.] – Kräftor (Ibid, s 108). – Lutfisk (Ibid, s 186). – Crème brûlée (Gastronomisk kalender, 1996, tr 1995, s 62–67). – ”Det franska köket har aldrig varit bättre” (Buffé, 2001, nr 10). – Werner Vögeli – smakernas mästare (Gastronomisk kalender, 2008, tr 2007, s 138–142). – S:s bidrag i övrigt har ej efterforskats.

Översatt och bearbetat: P Solsona, Äta på spanska. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1959. 74, [1] s, ill. [Kokbok.]

Källor och litteratur

E Aarflot, Ingen vanlig Svensson (Besöksliv 2012, nr 36); C Block Hane, Stjärnkrogar är hans andra hem (Dagens Industri 16 okt 1999); A Heimerson o U Nilson, Grytornas gudfader (MagaZenit: ett magasin för dig som är pensionsförsäkrad i SPP 1998, nr 2); G Lager, Sven-Gunnar Svensson är död (tabberaset.blogspot.se, 27 okt 2017); H Larsson, Sven-Gunnar – den goda matens ambassadör (Allt om mat 1993, nr 1); R Möllerfors, De ska just äta årtiondets lunch! (Restauranger & storkök 1982, nr 7); J Sterner, Brobyggaren på EuroResta (Restauratören 1996, nr 3); A Örnevall, Tore Wretman-medaljen till Kurt Weid och Sven-Gunnar Svensson: två gastronomiska tungviktare intar scenen (Restauranger & storkök 1999, nr 4). – Muntl meddel från Göran D Svensson o Ragnhild Örtegren.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven-Gunnar Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34943, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ia Orre), hämtad 2024-09-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34943
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven-Gunnar Svensson, urn:sbl:34943, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ia Orre), hämtad 2024-09-20.