Meriter

Szécsi, Lajos, f 27 feb 1930 i Budapest, Ungern, d 15 okt 2004 i Sthlm, Skarpnäck. Föräldrar: majoren Béla Loósz o skådespelerskan Matild Szécsi. Studentex i Budapest 48, genomgick kvällskursutbildn i teater och dramatik 49–52, regissörsassistent vid Nationalteatern, Budapest, 49–54, vid Néphadsereg-teatern där 52–54, regissör vid Csokonai-teatern, Debrecen, 54–56, dramaturg vid ungerska radion 56–58, regissör o dramaturg vid Irodalmi-teatern, Budapest, 59–65, chef för Espresso-teatern där 65–68, kom till Sverige i april 68, anställd på restaurang, vaktmästare på DN juni 69–jan 70, genomgick kontoristkurs 70, uppdrag för Sveriges radios vuxenundervisn maj 71, grundare av o ordf i Prisma (från 71 Invandrarnas kulturcentrum, IKC) 70–åtm 89, red för Vårt nya land (från 80 Mosaik ’80) 72–92, frilanskorrespondent för Radio Free Europe, sv medborgare 13 jan 75.

G 1) 1949(–60) m Ilona Schelnitz, f 1927; 2) 7 maj 1961(–68) i Budapest, m Éva Pármai, f 24 okt 1940 där; 3) 19 april 1969(–73) m skådespelerskan Maria Zalai, f 21 maj 1946 i Budapest, senare omgift m sångaren Bernd Volker Schubert; senare sammanboende m Kerstin Åsbrink.

Biografi

S:s far var före andra världskriget officer i den ungerska armén och kunde inte gifta sig med modern då hon var judinna. Modern satt under en period i krigets slutskede fängslad men både hon och S lyckades överleva de nazistiska förföljelserna, enligt S:s egen uppgift delvis tack vare Raoul Wallenberg. Fadern emigrerade efter kriget och S hjälpte modern att driva grönsaksaffär – p g a sin judiska börd fick hon fortfarande inte utöva sitt yrke. Samtidigt som S påbörjade sin utbildning blev han regissörsassistent vid Nationalteatern, och därefter följde en rad engagemang vid olika statliga teatrar. Från 1954 verkade han som självständig regissör, sedermera också dramaturg och teaterchef.

S var medlem i det dåvarande kommunistiska partiet och anslöt sig efter revolten 1956 till det nya socialistiska partiet, även om han sade sig ha stött ”oktoberrevolutionen”. Men partimedlemskap gav möjlighet att utöva yrket friare. Förutom arbetet vid teatern skapade och ledde S en rad andra kulturella forum, såsom författarklubben Ny tanke, ett presentationsforum för unga artister, Får vi be om ordet, och en studio för talarkonst som bar den frisinnade 1800-talsförfattaren och språkreformatorn Ferenc Kazinczys namn. 1965 öppnade han den experimentella Espresso-teatern, inspirerad av det brittiska begreppet Teahouse Theatre; den kafékultur som mellankrigstidens stora bostadsbrist fått att blomstra hade vant ungrarna vid att umgås vid kaféborden, och att servera dem teaterföreställningar tillsammans med kaffet visade sig framgångsrikt.

I Sverige hade S en styvsyster som han besökt tidigare men även intresset för svensk dramatik motiverade honom att 1966 göra en studieresa till Sverige. Han fick kontakt med regissören och landsmannen Sándor Györbiró, som för Espresso-teatern översatte några svenska pjäser. S studerade intensivt det svenska språket och beskrev det själv som att han kom att bli en ”verklig PR-man” för svenskt drama. På teatern framfördes pjäser av August Strindberg (bd 33), Ingmar Bergman, Sigfrid Siwertz (bd 32) med flera. De ungerska myndigheterna hade emellertid en svalare inställning till de västerländska och liberala influenserna. Misstänksamheten tilltog efter oroligheterna i Tjeckoslovakien och Polen 1968 och S ansågs inte tillräckligt partivänlig. Då han fick veta att man planerade att ställa honom inför rätta för antidemokratisk verksamhet flydde han till Sverige.

På plats i det nya landet deklarerade S att han varken kunde eller ville återvända till Ungern, utan var istället mycket angelägen om att komma in i det svenska samhället med dess kultur och språk: ”Här i Sverige ville jag vara beskedlig arbetare för denna kultur, och inte som utomstående, utan som en gång blivande medborgare”, uppgav han i en ansökan om främlingspass (S:s dossier, 10 okt 1969). Han blev medlem i Svenska teaterförbundet men några möjligheter att fortsätta arbeta inom teatern erbjöds inte.

Frustrerad över motgången S insåg dock att han kunde göra en insats för att stimulera kulturell verksamhet bland invandrargrupper. Två år efter ankomsten grundade han den internationella kulturgemenskapen Prisma, tänkt att bli ett forum för invandrade artister som där skulle få utöva sina yrken och få möjlighet att skapa en plats för sitt eget kulturarv i det nya landet. I samverkan med Studieförbundet Vuxenskolan, som redan vid sin start haft invandrargrupper som en av sina målgrupper, bildade Prisma 1971 den ideella föreningen Invandrarnas kulturcentrum (IKC). Organisationsspråket var svenska och inom föreningens ramar bedrevs ett stort antal gruppaktiviteter, inte minst teater. S blev regissör för den s k Invandrarteatern som satte upp revyer och arrangerade festivaler som till såväl innehåll som omfattning innebar en ny sorts kulturevenemang. På Södra teaterns studioscen i Stockholm gavs många uppträdanden – 1972 års festival invigdes av Olof Palme (bd 28) – och 1975 hölls på Scandinavium i Göteborg en stor festival med 500 deltagare från 35 länder. Samma år öppnade IKC ett permanent konstgalleri i Stockholm. S beskrev det som att det på kort tid skett en form av kulturrevolution, och närde stora förhoppningar om att minska främlingskapet och skapa ett mångnationellt kulturliv i Sverige. Integrationstanken var grundläggande, men för att den skulle kunna fungera och invandrare känna sig accepterade måste de få dela med sig av sin egen kultur.

Även om teatern låg S särskilt varmt om hjärtat var han drivande på många andra av föreningens områden – uppsatstävling för invandrade barn, uppläsningsaftnar, musikevenemang, debatter m m. Han tog 1981 initiativ till Internationella författarverkstaden, en plats för undervisning och erfarenhetsutbyte mellan exilförfattare och etablerade svenska författare; deltog gjorde bl a P C Jersild och Göran Sonnevi. Året därpå arrangerade S Invandrarlitteraturens festival, en stor manifestation av både fack- och skönlitteratur av och om invandrade författare. Hans åsikt var att litteraturen måste skrivas på svenska för att kunna nå ut, men var väl medveten om hur ofta oöverstigligt svårt det kan vara att tillägna sig ett nytt språk för den som vill uttrycka sig litterärt.

Efter Berlinmurens fall aktiverade Sverige kontakter med de central- och östeuropeiska länderna, och biståndsmedel satsades på gemensamma projekt. S engagerade sig starkt och tog tillsammans med Kerstin Åsbrink initiativ till kurser för aktivister inom det förnyade organisationslivet i de nu fria länderna. Under intensiva internatveckor fick deltagare från inte minst S:s gamla hemland Ungern möta framstående företrädare för olika områden och erbjöds ett slags ”medborgarskola” där kulturens och folkbildningens värden framhölls.

I Sverige ägnade sig S för egen del inte åt regelrätt författarskap men verkade litterärt i den meningen att han 1972 tog initiativ till tidskriften Vårt nya land, den första svenskspråkiga publikation som givits ut av en invandrarorganisation. Ambitionerna var höga och i sin strävan att täcka det mesta som hade betydelse i invandrarsammanhang var tidskriften till en början nästan ”kaotiskt mångsidig” – praktiska tips, dikter och läsarberättelser om kulturkrockar varvades med djupgående partiledarintervjuer och reportage om invandrares liv i andra länder. Med tiden omformades tidskriften i en mer renodlat litterär och kulturell riktning och gavs 1980 namnet Mosaik ’80 för att spegla den ”kulturernas mosaik” som Sverige börjat uppvisa. Ett nummer innehöll en intervju av S med Tage Erlander som väckte uppmärksamhet då denne där för första gången gick in i djupare resonemang om invandring.

S var också redaktör för Prövosten (1983), en ”upplysningsantologi” om handikappade invandrare, och Jag fruktar för dig, mänsklighet (1987), om freden, liksom Hundra dikter av hundra diktare (1990).

Författare

Lena Milton

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Az igazság fénye. Dráma. Dragomir Aszenov ötletéből írta Szécsi Lajos. [Budapest]: Művelt Nép, 1952. 42 s. (Színjátszók könyvtára, 5). [Drama baserat på text(er) av D Asenov.] – Gazdag feleség. Zenés, táncos komédia. Ilf, Petrov, Katajev ötlete nyomán. Szécsi Lajos. Zenéjét összeáll. Behár György. A verseket írta Gál Zsuzsa. [Budapest:] Művelt Nép, 1952. 66 s. (Színjátszók könyvtára, 19). [Drama baserat på idéer av I A Ilf, E P Petrov och V P Katajev. Med musik av G Béhar och dikter av Z Gál.] – A debreceni lunátikus. Zenés komédia. Bratislava: DILIZA, 1968. 76 s. [Drama. Författat tillsammans med J Csernus och baserat på en berättelse av M Jókai.] – De böcker som S publicerade i Ungern (egna verk och som redaktör) har ej varit tillgängliga för granskning.

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som berörs i biografitexten ovan: Lajos Szesci talar med Tage Erlander (Tidskriften Mosaik ’80, [1980], nr 2, [tr 1981], s 2–13, fotogr). [Omtryckt som: ”Om mina finska förfäder”: Lajos Szesci talar med Tage Erlander (Ibid, 1985, nr 2, s 1–9).] S:s bidrag i övrigt har ej efterforskats.

Redigerat: ”Élet, szabadság …” Műsoranyag a Nagy Októberi Szocialista Forradalom 40. évfordulójára. Budapest: Táncsics Kiadó, 1957. 119 s. – Szabadság, te szülj nekem rendet. Műsoranyag 1958. április 4–re és május 1–re. Budapest: Táncsics Kiadó, 1958. 143 s. – I Madách, Dalforrás. Irodalmi összeállítás Madách Imre műveiből. Budapest: Népműv. Int., 1964. 71 s. – Vårt nya land. [1972:] Invandrarnas eget debattorgan. [1973–1976:2:] Invandrarnas tidskrift för samhälls- och kulturfrågor. [1976:3/4–1980:] Invandrarnas kulturtidskrift. Årg 1(1972): nr 1–årg 9(1980): nr 1/2. Sthlm: [1972:] Föreningen Prisma; [1973–80:] Invandrarnas kulturcentrum, 1972–80. [S var redaktör för tidskriften under hela dess utgivningstid.] – Tidskriften Mosaik ’80. Krönika för det mångkulturella Sverige. Utgiven av Invandrarnas kulturcentrum. [1980]: nr 1–1992: nr 2. Sthlm: Invandrarnas kulturcentrum, 1980–92. [S var såväl redaktör som ansvarig utgivare för tidskriften under hela dess utgivningstid.] – Prövosten. En litterär antologi omkring handikapproblematik. Redaktör: L S. Medarbetare: M-L Öhlund. Sthlm: Riksförbundet Invandrarnas kulturcentrum, u å [1983]. 76 s, ill. – Jag fruktar för dig, mänsklighet. [Omslag. Verso till omslaget:] En skönlitterär antologi om freden av invandrarförfattare. Redaktör: L S. I redaktionen: I Kindal. Teckningar av J Svozilik. Utgiven av Invandrarnas kulturcentrum. Sthlm 1987. (Realtryck). 48 s, ill. – Hundra dikter av hundra diktare. Med utländska rötter. [Omslag. Verso:] Urval: S Kokkalis. Redaktör: L S. Sthlm: Invandrarnas kulturcentrum, 1990. 136 s, ill. [Antologin är även utgiven som ett temanummer av Tidskriften Mosaik ’80: 1990, nr 1/2.]

Källor och litteratur

Källor o litt: S:s ärendehandl:ar (dossier nr 601894) i Statens utlänningskommissions o Statens invandrarverks arkiv, Migrationsverket.

500 artister från 30 länder… (SvD 25 okt 1975); Färgsprakande festival (SvD, Stockholmsronden 2 dec 1977); För handikappade invandrare (SvD 24 april 1983); IKC vad är det? (DN 26 nov 1977); Invandrarveckor i Södertälje (DN 25 mars 1975); På Södran möts världens kulturer (SvD 24 okt 1975); ”Spionaget på ambassaden förklarar min situation” (DN 26 aug 1969); Vem vet hur många Kallifatides vi kunde få fram? (DN 3 okt 1982); K Åsbrink, Lajos Szécsi: gränsöverskridande pionjär för invandrarkultur (DN 9 jan 2005). – Muntl meddel från Kerstin Åsbrink, Sthlm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lajos Szécsi, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35033, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35033
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lajos Szécsi, urn:sbl:35033, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-04-26.