Johan Anderson

Född:1826-01-21 – Öggestorps församling, Jönköpings län (i Torp.)
Död:1902-09-29 – Rogberga församling, Jönköpings län

Riksdagsledamot, Lantbrukare


Band 01 (1918), sida 669.

Meriter

Anderson, Johan, i Tenhult, f. 21 jan. 1826 i Torp i Öggestorps socken, d 29 sept. 1902 i Rogberga. Föräldrar: hemmansägaren Anders. Johanson och Maja Lena Johannisdotter. Kronofjärdingsman 1847–75; ledamot i ägodelningsnämnden, i direktionen för Jönköpings läns sjukhus och i direktionen för samma läns brandstodsbolag; kommunalordförande 1853; landstingsman; ledamot av riksdagens andra kammare för Tveta, Vista och Mo härader 1879–96 samt för Tveta härad 1897–99 och var därunder bl. a. ledamot i lagutskottet 1885–87 båda riksdagarna och 1891–99 samt ledamot i statsutskottet 1888–90; statsrevisor 1888–90.

Gift 27 okt. 1849 med Lisa Kristina Petersdotter, f. 2 aug. 1830, d 29 mars 1900, dotter till hemmansägaren Peter Jonson i Romelsjö, Öggestorp.

Biografi

A. tillhörde en ansedd bondesläkt: hans fader var den myndige »kungen i Boda». Redan vid tretton års ålder faderlös, måste han då övertaga fädernegårdens skötsel. Han ställdes således ovanligt tidigt inför livets allvar och vandes att helt lita på sig själv. Vid mycket unga år erhöll han det éna kommunala förtroendeuppdraget efter det andra. En skarp och vaken intelligens, förvärvade han stor kunskap i lagärenden, framför allt genom sin verksamhet som juridiskt biträde och utredningsman åt allmogen i hemorten. Det var närmast som småböndernas kandidat, han 1879 vann inträde i andra kammaren. Där visade, han sig från början som utpräglad lantmannapartist och drev särskilt partiets sparsamhetsgrundsats till dess spets. Vad som oroade A. i början av hans riksdagsbana, var statsbristen, som enligt hans tanke var orsakad av de många tjänstemännens stora löner och pensioner samt av frihandelssystemet. Ett av de skäl, han (1879) anförde mot löneregleringar för ämbetsmän, var, att på så sätt dessas reformvilja skulle avmattas: framför allt skulle de då icke bliva sinnade att medverka till en reform, som avlyftade indelningsverkets och grundskatternas börda från jorden. Mot statsanslag till de kungliga teatrarna uppträdde han oförtrutet: han ställde dessa i jämnbredd med biljarder och kägelbanor, ja, jämförde dem t. o. m. med Gustav III: s kronobrännerier; operan ville han inreda till riksdagshus. Att han lät jämka med sig i fråga om sina långt drivna sparsamhetsgrundsatser, när det gällde en sak, vars betydelse han insåg, visade han emellertid, då han förordade en höjning av folkskollärarnas löner och varmt tillstyrkte anslag så väl till nordiska museet som till svenska mosskulturföreningen; resultatet av sistnämnda förenings verksamhet hade A. också sett på nära håll. — Vid slutet av 1880- och början av 1890-talet riktade A. sitt sparsamhetsnit framför allt på vår diplomati. De i utlandet anställda ministrarna betraktade han närmast som en knappast behövlig statslyx, och statsutskottet beredde honom också en särskild tillfredsställelse, då det 1891 med anledning av en hans motion påyrkade inskränkningar i utgifterna under tredje huvudtiteln. Däremot intresserade han sig för utvecklingen av skiljedomsinstitutet i mellanfolkliga tvister och föreslog 1890, att riksdagen skulle anhålla hos K. M:t, att skiljedomsavtal måtte träffas mellan Sverige och främmande makter, en motion, som dock föll i båda kamrarna. I själva verket litade han på att vi ej under några förhållanden skulle bli överfallna, därest vi ej själva givit anledning därtill. Mot bakgrunden av sådana verklighetsfrämmande föreställningar måste man se hans negativa förhållande till försvarsfrågan, hans ivriga arbete för lättnader i indelningsverkets och grundskatternas bördor. Mot värnpliktstanken var han en avgjord motståndare, såsom han 1880 förklarade, emedan denna pålaga vore orättvis, då den drabbade ej efter förmögenhet utan efter person. I stället framträdde han detta år med ett eget härordningsförslag, innebärande en allmän reglering av indelningsverket över hela riket. Och han slöt sig helt naturligt till den grupp av vänner till indelningsverket, som med bröderna Rundbäck [Abraham och Jöns] i spetsen motarbetade det Posseska härordningsförslaget. Då värnplikten i längden ej kunde undvikas, sökte han nedpruta bördan: 1885 fann han 42 dagars övningstid för lång och fordrade befrielse från värnplikt för rust- och rotehållare, 1891 och 1892 ville han ej köpa grundskatternas upphörande med högre pris än 60 dagars övningstid för de värnpliktiga. Vid 1892 års urtima bekvämade han sig dock att lämna sitt bifall till de 90 dagarna. — A., som tidigt var övertygad om skyddstullarnas nödvändighet, anslöt sig 1888 till det nya lantmannapartiet och verkade med oförtruten energi, av omtanke om garverinäringen, bl. a. för tull å läder men arbetade däremot för tullfrihet å kaffe och lysoljor, som av honom betraktades som nödvändighetsvaror. I rösträttsfrågan tillstyrkte han 1881 400-kronorsstrecket och uppträdde 1898 för begränsning av röstetalen i fråga om den kommunala rösträtten. A. väckte 1880 motion om införandet av progressiv beskattning och var emot all personlig skatt till staten och således även för mantalspenningarnas avskaffande. Under sitt mångåriga ledamotskap av lagutskottet verkade han för en hel del humanitära reformer. Avskaffandet av vatten- och brödstraffet, rätt för oäkta barn att taga arv efter moder lika med äkta, valfritt civiläktenskap, rätt för varje svensk undersåte, som fyllt aderton år, att utträda ur statskyrkan utan att behöva uppge något religionssamfund, varuti han ämnade ingå, äro några av de önskemål, som i motioner framfördes av honom. Om utveckling av folkskoleundervisningen i mer praktisk riktning väckte han 1884 en uppmärksammad motion, i vilken han ej blott framhöll nödvändigheten av att för folkskolan utarbetades läroböcker, avpassade efter denna läroanstalts praktiska syfte, utan även påyrkade införandet av undervisning i lagkunskap i folkskolan. Såsom enskild person och riksdagsman sökte A. städse befrämja nykterhet. Särskild uppmärksamhet väckte hans 1892 under en debatt framförda och sedan flera riksdagar i motionsform i något skiljaktig framställning förnyade förslag, att på varje ort såväl i städerna som på landet alla till myndig ålder komna män och kvinnor skulle erhålla rätt att deltaga i en omröstning, 1) om några krogar eller spirituosaförsäljningslokaler skulle få finnas i samhället; 2) om antalet av krogar och försäljningsställen, för den händelse några skulle få finnas; 3) i vilka stadsdelar eller distrikt dessa utskänkningsställen skulle förläggas. A. var sålunda den, som först i vår riksdag väckte förslag om lokalt veto. Mot slutet av sin riksdagstid blev han mera betänksam i yrkanden på förändringar. Han yttrade sig bl. a. energiskt mot framkomna krav på ny arrendelag: fritt avtal borde äga rum mellan jordägare och arrendatorer. I offentliga anföranden uttryckte sig A. rakt på sak och hade alltid väl satt sig in i sitt ämne, men hans framförande var väl entonigt. — A. intresserade sig för samlandet av fornsaker och hade vid sin död hopbragt en stor och ganska värdefull myntsamling. Han var även varm vän av hemplanteringar och önskade, att en plantskola av fruktträd skulle finnas vid varje folkskola. Till plantskolorna vid båda folkskolorna i Rogberga skänkte han flera hundra grundstammar av äppel- och päronträd.

Författare

H. Rosengren.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Andra kammarens prot.; Jönköpings posten 1 oiehj 8 okt. Marcellus [W. A. Bergstrand], Från 1881 års andra kammare (1881).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Anderson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5785, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Rosengren.), hämtad 2019-11-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5785
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Anderson, urn:sbl:5785, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Rosengren.), hämtad 2019-11-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se