Meriter

Andreas Olai (Anders Olsson), juris doktor och kanslitjänsteman, av samtiden känd under benämningen doktor Anders, var en av de tidigare representanterna för det under den äldre Vasatiden uppåtsträvande ofrälset, som utmärkte sig genom kunskaper och administrativ användbarhet men också ej sällan genom övermod, självsvåld och egennytta. Han föddes i Örebro 1521 (om året, se här nedan) och hade två bröder, Benedictus Olai, känd som läkare (se denne), och Nils skrivare, borgare i Stockholm, samt en syster, Ingrid, moder till Karl IX: s bekante hovkansler Nils Chesnecopherus. Man har antagit, att fadern skulle varit Olof Broms, en tid kamrerare hos Gustav I och sedermera landsflyktig, men utan tillräckliga skäl, som det synes. Däremot torde konungens uppmärksamhet blivit fäst vid den unge A. såsom ett lovande ämne, dels genom densamme Olof, dels genom Laurentius Andreæ.

Biografi

År 1537 finner man i Wittenberg in skriven en »Andreas Olai ex Suecia». Det är tvivelsutan den ifrågavarande. Efter ett par år fick han underhåll av en prebenda, längre fram av biskopstionde i Strängnäs stift; han hade lovat att förkovra sig i sina studier, i synnerhet i den juridiska fakulteten, och låta sig brukas i konungens och dennes arvingars tjänst. Ännu 1544 var han kvar i Wittenberg, men 1547 finner man honom inskriven vid Rostocks universitet, och ett par år senare återvände han som juris doktor till fäderneslandet, där hans tjänster genast togos i anspråk. Det var en brådmogen och begåvad man, hans juris doktorstitel imponerade, och han sökte ställa sig in hos konungen genom att ständigt föra på tungan: »Man måste vara gesvind» (snarfyndig). Redan 1550 avsändes han till England jämte en annan kanslitjänsteman med anledning av ett ifrågasatt handelsfördrag, men om hans verksamhet där är intet bekant; han har snart återvänt, och på hösten samma år finner man honom som medlem av den beskickning till tyske kejsaren, som medförde konung Gustavs ratifikation av traktaten med Danmark i Speier 1544, i vad den angick Sverige. Ännu en gång hemkommen, användes han 1551 bl. a. i en överläggning rörande utrikespolitiken och förordnades mot slutet av samma år att ha uppsyn över bokförarna och de böcker, de förde in i landet. Han blev sålunda ett slags censor librorum, men vad han i den egenskapen uträttat, är alldeles obekant. 1553 avsändes han till Polen i en beskickning, som endast torde haft till syfte att anknyta vänskaplig förbindelse. Från samma år föreligger i avskrift ett sköldebrev för honom och hans bröder, men avskriften är på tyska, Därmed må sammanställas, att hans systerson Nils Chesnecopherus uppgives ha 1600 adlats av tyske kejsaren Rudolf, så att man frestas antaga, att den tyska översättningen vid detta tillfälle begagnats. Säkert är, att det i sköldebrevet beskrivna vapnet överensstämmer, så när som på en liten detalj, med det vapen, som sent omsider gavs åt Chesnecopherus' dotter (se Schlegel och Klingspor, Den ointroducerade svenska adelns ättartaflor, under ätten Liljeram), men hur det förhåller sig med det ursprungliga sköldebrevet, må lämnas därhän. A. tycktes i varje fall allt framgent åtnjuta konungens ynnest, användes både i kanslitjänst och kamerala värv, följde konungen till Finland 1555 och deltog i förhandlingarna med den lifländska beskickning, som där mötte. När hertig Johan 1556 tillträdde sitt finska hertigdöme, sände konungen till honom doktor Anders, att brukas vartill han kunde vara tjänlig, men han varnade sonen därjämte att ej efter dennes förslag företaga något viktigt, utan att först inhämta konungens betänkande. A. synes verkligen ha blivit hertigens rådgivare, användes i förtroliga beskickningar mellan fader och son och torde, till en tid åtminstone, intagit en betydande ställning. Men det dröjde ej länge, innan den »gode doktorn» ådrog sig konungens misshag. Denne klagade snart över hans »köpslagan, skinnköp, dryckenskap, gästabud, mutor och gåvor», som hindrade honom att bekymra sig om »rikets vårdande ärenden», och klagomålen upprepades, utan att man är i tillfälle att närmare kunna kontrollera beskyllningarna, som dock sannolikt ej saknade grund. 1560 var han emellertid åter i Stockholm och synes ha återvunnit konungagunsten (ett brev från Jakob Teijt till Göran Persson är i det fallet belysande). Han var närvarande vid konungens högtidliga likfärd men bortrycktes själv av döden i Stockholm, sannolikt 28 dec. 1560. Så uppgives av änkan i en liten codex (nu i KB), som tillhört mannen och sedan haft många ägare. Den andra datumsiffran synes dock vara ändrad. Peringskiöld i »Stocktiolmia illustrata» uppger »decemb. XVIII»; möjligen har siffran då varit otydlig. A. ligger begraven, jämte två barn, Cecilia och Anders (döda 1565), i Stockholms Storkyrka, där ett epitafium över honom av trä upphängdes på en pelare. Enligt detta dog han i sitt fyrtionde år, varav man alltså kan sluta till födelseåret. Tolkar man ett stycke av inskriften efter ordalydelsen (»Ecce per insidias lethali corpora ferro trajectus misere nocte silente perit»), skulle han försåtligen röjts ur vägen. Av de få bevarade handlingarna framgår, att han hade många fiender och ett krångligt lynne.

Författare

E. HILDEBRAND.

Arkivuppgifter

A. har författat ett lyckönskningskväde med anledning av Gustav Vasas yngste sons födelse (1550), »Soteria principi Carolo Gustavi filio recens nato», som Warmholtz anför men som numera ej kunnat återfinnas. Han har även författat en berättelse om Englands tillstånd, som enligt Stiernman i handskrift fanns i det Rålambska biblioteket men som förgäves eftersökts i den numera i K. biblioteket förvarade Rålambska handskriftssamlingen. En liten samling koncept av hans hand förvaras i riksarkivet.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistraturet (tryckt) och titularregistret i RA; C. G. Warm-holtz, Bibliotheca hist. Sveo-gothica, N:o 3306; A. Stiernman, Bibliotheca Suiogothica I, fol., UB (handskr., sign. U. 199); G. Stalhoff, Itinerarium Sueticum, UB (handskr, sign. S. 28; beskrivningen over Stockholm, där epita-fiets inskrift återgives, meddelad av R. Cederström i S. Eriks årsbok 1910); J. Peringskiöld, Stockholmia illustrata (Monum. Sueo-Got, handskr, KB); K. A. Bomansson, Hertig Johan och hans tid (1862).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Andreas Olai (Anders Olsson), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5824, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. HILDEBRAND.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5824
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Andreas Olai (Anders Olsson), urn:sbl:5824, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. HILDEBRAND.), hämtad 2024-04-19.