Gustaf Soop

Född:1624-02-24 – Ytterselö församling, Södermanlands län
Död:1679-11-30 – Jakobs församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Lagman, Landshövding, Riksråd, Rikskammarråd, Kammarjunkare


Band 32 (2003-2006), sida 675.

Meriter

Soop, Gustaf, f 24 febr 1624 i Ytterselö, Söd (egen uppg i Genealogica 61, RA), d 30 nov 1679 i Sthlm (vapensköld i Askersunds lfs kyrka, se Söderstéen, s 14; bet för själaringn 1 dec i Sthlm, Jak o Joh). Föräldrar: riksrådet och lagmannen, frih Matthias S o frih Anna Gyllenstierna. Inskr vid UU 4 febr 36, studier i bl a Groningen 41 o Leiden 44, kammarjunkare hos drottn Kristina 44, deltog i riksdagarna 52, 54 o 55, kammarherre 53, landsh i Örebro län 22 juli 53, tillika över Värmland 14 jan 54, lantmarskalk vid utsk:mötet i Gbg 58, riksråd från 28 maj 58 (Rosenhane), rikskammarråd 29 maj 58–68, led o v ordf i Reduktionskoll 29 maj 58, president där 8 dec 60–16 okt 63, generalguvernör över änkedrottn Hedvig Eleonoras livgeding från 17 okt 63, lagman i Östergötland från 21 juli 67, tillika i Vadstena län från 29 juni 78.

G 1) 27 april 1658 i Gbg (egen uppg i Genealogica 61, RA) m frih Margareta Horn, f 13 juni 1640 i Erfurt (Klingius, s 101), d 23 juni 1663 i Sthlm (dens, s 114), dtr till riksrådet o fältmarskalken, frih Gustav H Evertsson (bd 19, s 344) o Maria Mörner; 2) 30 jan 1666 i Askersunds landsförs m sin syssling Christina Soop, f 22 maj 1627 där (egen uppg i Genealogica 61, RA), d juli 1677 i Amsterdam (gravskrifter; inskrift på kista m m, se Söderstéen, s 24 o 85), dtr till överstelöjtnantenJöran S o Ebba Ryning samt tidigare g m landsh greve Johan Oxenstierna (bd 28, s 474).

Biografi

Efter sina studieår anställdes S vid Kristinas hov. Som kammarjunkare och kammarherre där uppträdde han bl a i de upptåg som anordnades; han dansade t ex Bacchus' roll i en balett (Ekeblad). När Hedvig Eleonora hösten 1654 fördes till Sverige för giftermålet med Karl X Gustav, fungerade S som marskalk. Som landshövding i Närke (Örebro län) och Värmland var han en av dem som ledde försvaret av gränstrakterna mot Norge under det dansk-svenska kriget 1657–58.

Vid 1654 års riksdag ingick S i flera adelsutskott. Han var lantmarskalk rid utskottsmötet 1658 i Gbg, där han befordrade kungens önskemål att få fria händer av ständerna att fortsätta kriget mot Brandenburg och Österrike. Under sin tid som landshövding anlitades S för att meddela Reduktionskollegium omfattningen av bergslagen i sina län. Han sattes själv in i kollegiet i maj 1658. Hans äldre, tidigt bortgångne bror riksrådet Carl S hade hjälpt Herman Fleming (bd 16) att förbereda fjärdepartsräfsten. När Fleming under våren 1660 drog sig tillbaka från kammaren och Reduktionskollegiet, kom S att utses till kollegiets president. Han tjänstgjorde i nära tre år, varefter han avgick med sjukdom som angiven orsak. Karl X Gustav utnämnde honom också till riks- och kammarråd våren 1658 samt använde honom och rikskammarrådet Jöran Fleming (bd 16) från aug 1658 till jan 1660 som en kammardelegation med uppgift att ge kungen råd i ekonomiska frågor under kriget mot Danmark.

Som president i Reduktionskollegiet hade S att befordra genomförandet av 1655 års reduktionsbeslut. Han var dock själv storgodsägare med många från kronan donerade eller inköpta gods, varför han inte kunde väntas driva en radikal reduktionspolitik. Med reduktionen på förbjudna orter kom han inte långt, eftersom det i statsledningen tvistades om orternas omfattning. S hörde till dem som önskade en mera begränsad definition av vad som borde dras in till kronan. Han sökte framför allt påskynda fjärdepartsreduktionen och lyckades något bättre i detta avseende, eftersom många inom adeln ville ge ifrån sig fjärdeparten för att slippa räntan och få säkerhet i sina övriga från kronan donerade eller på annat sätt avsöndrade gods. S blev emellertid mycket upprörd då han i likhet med övriga innehavare av friherrskap i Österbotten fick sitt friherrskap indraget genom reduktionen med 1675 års ränta. Enligt en inlaga som han och andra som drabbades av denna åtgärd lämnade till Karl XI hade de trott att de skulle få behålla sina friherrskap, eftersom kungen i kröningsformuläret lovat hålla dem vid sina län. I ett privatbrev från 1676 uttrycker S sin förhoppning att kungen ska återge honom friherrskapet i enlighet med den rättrådighet denne visat redan som barn.

S hörde inte till de mest framträdande rådsmedlemmarna. Han var negativ till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardies (bd 10) finanspolitik men gjorde inte i praktiken något starkare motstånd mot rikskanslern vare sig i fråga om utrikes- eller inrikespolitiken. Det märks en viss tendens hos honom att stödja änkedrottningen de gånger hon intog en mer bestämd ståndpunkt. I Kammarkollegiet ägnade sig S främst åt mynt- och tullväsendet. Han deltog även i 1668 års kommission över statsverket och hörde till dem som skrev under den s k Blå boken som riktade kritik mot De la Gardies finanspolitik, bl a utdelandet av donationer och utvidgningen av personalstaten. S var intresserad av tjänsten som riksskattmästare vid valet 1668 och nämndes som kandidat även vid tillsättningen 1672 men slogs vid det första tillfället ut av Seved Bååt (bd 7) och vid det andra av Sten Bielke (bd 4).

Efter riksskattmästarvalet 1668 lämnade S Kammarkollegiet. Han ingick dock i 1671 års statskommission, som i Blå bokens anda krävde besparingar och vissa reduktionsåtgärder. Under 1670-talet ägnade han sig främst åt förvaltningen av Livgedinget. Vid 1675 års riksdag undertecknade han tillsammans med 13 andra riksråd en skrivelse som tog avstånd från både De la Gardies franskvänliga utrikespolitik och hans finanspolitik. När Karl XI vid årsskiftet 1678-79 behövde ett riksråd som ordförande i domstolen över Arfvid Ifvarsson (Natt och Dag; bd 26) utsåg han S till detta uppdrag, men denne ursäktade sig med att han var sjuk och att han dessutom var släkt med Arvid Ivarssons motpart, bröderna Jöran och Johan Gyllenstierna (bd 17).

S:s sjuklighet orsakade förmodligen att han intresserade sig för hälsobrunnar, och han spelade en viktig roll för tillkomsten av hälsobrunnen i Medevi, Västra Ny sn, Östergötland. När hans andra hustru insjuknade på hösten 1676 åkte de båda till Aachen i hopp om att brunnsdrickandet skulle förbättra hennes hälsa. De begav sig dit även sommaren därpå, men till S:s stora sorg avled hustrun under denna resa.

Värdet av att få till stånd en hälsobrunn i Sverige hade S uppenbarligen insett före upptäckten av Medevi brunn, eftersom han då föranstaltat om mineralogiska undersökningar i bl a Bergslagen i hopp om att finna någon källa med hälsosamt vatten. Han hade förmodligen också hört ryktena om att munkarna i Vadstena skulle ha funnit en hälsokälla på godset Medevis ägor. Sedan godset tillförts honom genom giftermålet med Christina S lät han ta prover från den omtalade källan och sända dem till den berömde läkaren Urban Hiärne (bd 19). Denne blev intresserad och kom till Medevi 1678, där han gjorde en vattenanalys som utföll positivt. S påbörjade arbetet med att göra Medevi till brunnsort och lät stensätta och bygga över den s k Högbrunnen. Han bådade även upp allmogen för att utföra vägarbeten, bl a mot minskning av skjutsfärdsbördan.

Medevi betydde mycket för S under hans sista levnadsår, även om han inte hann utnyttja surbrunnen för egen del mer än under ett par perioder 1678–79. Drottning Hedvig Eleonora besökte dock 1679 Medevi med sin svit och idkade kur där i nära fyra veckor. S skrev i brev till en vän: "vad detta vattnet för åtskilliga passioner en otrolig effekt haft" och menade att man vid surbrunnarna på kontinenten inte skulle kunna finna lika många människor "särdeles av kondition", som dagligen reste nöjda därifrån. Han ämnade utveckla Medevi ytterligare men hann inte långt i denna verksamhet.

S och hans andra hustru lät renovera Askersunds landskyrka och anlitade Jean De la Vallée (bd 11) och Erik Dahlbergh (bd 9) för uppgiften. Han inrättade även stipendier vid UU och Strängnäs gymnasium. S ägde stora egendomar som kommit honom till del genom arv, giftermål och köp. Efter sin bror Carl ärvde han 1655 friherrskapet Limingo i Österbotten, vilket dock drogs in till kronan 1675; han var därtill herre till Stora Bjurum i Bjurums sn, Västergötland, Mälsåker i Ytterse-lö sn, Södermanland, Granhammar i Västra Ryds sn, Uppland, Finnåkers bruk och gods i Fellingsbro sn, Västmanland, Sjundby i Sjundeå sn, Nyland, och Vuojoki i Euraåminne sn, Satakunda, båda i Finland, och Oustapel i Ingermanland. Förutom Medevi erhöll han genom sin andra hustru även Stjärnsund i Askersunds sn, Närke, samt Påtorp i Fristads sn och Hjälmsäter i Medelplana sn, båda i Västergötland. S var också delägare i det s k Nya glasbruket på Kungsholmen i Sthlm, vilket erhöll privilegium på tio år 24 jan 1676. Från 1656 ägde han även en tomt på nedre Kungsholmen.

Många av S:s egendomar blev reducerade till kronan efter hans död. Vid riksdagen 1756 fick arvingarna vissa ersättningar.

Författare

Stellan Dahlgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv (brev, reduktionshandkar, rusttjänstlängder, jordeböcker, räkenskaper m m) har splittrats i flera arkiv o saml:ar i RA, se Stjernsund i Närke, s 272. - Brev från S i RA (bl a till P Brahe, E Dahlbergh, M G De la Gardie o C Soop).

Källor och litteratur

Källor o litt: K arkiv, Hedvig Eleonoras arkiv; Skriv:er till J P Olivekrans, E 4964, RA. Hovstatsräkenskaper 1644-54, SIA. Skriv:er till Bengt Rosenhane, E 532-533, UUB. H Nilsson, Om reduktionen under tiden 1655-1674, otr lic avh, Hist instit, UU, 1951.

AdRP 5-6 (1873-77) o 12 (1895), bil 5 o 12; F F Carlson, Sveriges hist under konungarne af Pfalziska huset, 1-2 (1855-56); S Dahlgren, Karl X Gustav o reduktionen (1964); J Ekeblads bref, ed N Sjöberg, 1-2 (1911-15); Frälseg, 1-4 (1931-76); J Kleberg, Kammarkoll 1634-1718 (1957); Z Klingius, Lucrum Justi Maturate Defuncti... Margreta Horns ... Begraffningh (1665); G Näsström, Det gamla Medevi (1928); F Pers- son, Servants of fortune: the Swedish court between 1598 and 1721 (1999); J Rosenhane, Dagbok (1995); G Rystad, Johan Gyllenstierna, rådet o kungamakten (1955); Stjernsund i Närke, ed AÅman (2001); G H Stråle, Alingsås manufakturverk (1884); W E Svedeli-us, Om reduktionen af krono- o adeliga gods under kon Carl X Gustafs o kon Carl XI;s regering (1849-51); R Swedlund, Grev- o friherreskapen i Sverige o Finland (1936); H Söderstéen, Askersunds landsförs;s kyrka (1916); L Wikström, Kungsholmen intill 1700-talets början (1975); G Wittrock, Karl XI:s förmyndares finanspolitik, 1-2 (1914-17); EWrangel, Sveriges litt förbindelser med Holland, särdeles under 1600-talet (1897).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Soop, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stellan Dahlgren), hämtad 2019-04-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6145
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Soop, urn:sbl:6145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stellan Dahlgren), hämtad 2019-04-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se